Beröm och kritik skall inte framföras samtidigt

Det går inte att servera beröm och kritik i samma mening. Allt måste ha sin tid. När man talar vänligt och varmt till en människa får man inte linda in kritiken i värmen. Då förlorar de varma orden sitt värde. Kritiken får man spara till en annan gång.
Att helt utelämna kritiken är ingen god idé. Att avstå från att framföra kritik till en människa, kan innebära att man gör den människan riktigt illa. När människor lever i goda relationer med varandra, finns både beröm och kritik med, men inte samtidigt.
På första söndagen i advent läser vi ur Lukasevangeliet 4:16-23 om hur Jesus i Nasarets synagoga läser ur Jesajas bok: "Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren..." (Jesaja 61:1-2). Där avslutar Jesus läsningen mitt i en mening och utelämnar fortsättningen: "en hämndens dag från vår Gud."

Guds lag och evangeliet är två självklara grundpelare i den kristna tron. Guds lag är främst budorden, men också den utveckling av lagen som Jesus ger oss i bergspredikan. Evangeliet är erbjudandet att vi får vara Guds barn av nåd och att Gud har visat sin kärlek till oss genom att Jesus dog och uppstod för vår skull.

Lagen måste ha sin tid och evangeliet sin. I den kyrkans historia har kyrkoåret utvecklats, där advent och påskfastan får vara de tider där vi tänker mer på Guds lag än annars. Under festerna jul och påsk tänker vi mer på evangeliet.

Joakim Hagerius skriver i Dagen att budskapet om ett nådens år är lika radikalt då som nu. Det är helt riktigt. Evangeliet är lika radikalt då som nu, men under en förutsättning: att vi först har tagit Guds lag på allvar.

Därför är det en god idé att göra advent till en lagens tid. Vi får anstränga oss extra för att följa Guds vilja, att leva radikalt och generöst. Den som aldrig har gått till bikt kan göra det. Man går till bikt med tunga steg, men med desto lättare steg därifrån. Tunga steg och lätta steg. Fast och fest. Lag och evangelium. Det är Guds sätt att verka i världen. Allt har sin tid.