Kyrkan och gemenskapen där

"Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka,
men upprorsmännen får bo i öknen."
(Psaltaren 67:7)

Den här versen i Psaltaren har setts som en beskrivning av kyrkan. Ordet kyrka syftar då inte på kyrkobyggnaderna i första hand utan på kyrkan som gemenskapen av troende. Där får både ensamma och andra finna gemenskap.
I kyrkan får vi också mogna som människor. Kyrkan är en idealisk plats för detta. Där finns både gemenskap med människor och med Gud. Det finns knappast något som är så utvecklande som samarbete, när man tvingas kompromissa och gå vidare. I kyrkan finns möjligheter att frivilligt ta på sig olika uppgifter. Det ger just den erfarenheten.
I kyrkan får vi också ta del av Guds ord som på olika sätt kan gripa in i våra liv och ge oss den frihet och lycka som psaltarversen förutspår. För vissa människor kan det ske snabbt. För andra är det en lång process.
Den som väljer bort den kristna tron och gemenskapen i kyrkan är som en upprorsman som bor i öknen. Vi som har smakat Guds ord och gemenskapen i tron kan inte tänka oss ett liv utan. Pastor Ulf Ekman har en gång sagt: "Ateism är förfärligt tråkigt." Psaltaren beskriver samma sak som ett liv i öknen.