"Ur djupen, ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig."
(Psaltaren 130:1-2)
Att ropa ur djupen innebär att man måste ha kontakt med djupen inom sig. Vad innebär det? Jo, att veta varför man reagerar som man gör. Om man t.ex. känner stark vrede i vissa situationer är det inte säkert att man egentligen är så arg för just det som händer när man blir arg. Vreden kan ha sin källa någon annanstans.
Om man t.ex. har förlorat en anhörig kan sorgen ibland visa sig som vrede i helt andra situationer. Om man har problem i skolan, bland vännerna, i sitt äktenskap eller på sin arbetsplats kan även det visa sig som vrede som kommer upp i helt andra situationer. Vissa människor kan också känna vrede över sitt eget åldrande, en vrede som kan dyka upp i mest skilda sammanhang.
Att visa ironi eller att vara kritisk mot andra människor är också en form av vrede som kan ha sina källor någon annanstans.
Försök få kontakt med dina djup. Är det något som oroar dig? Lägg fram det inför Gud.
"Ur djupen, ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig."
(Psaltaren 130:1-2)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Leif,
SvaraRaderahåller med dig fullständigt.
I moderna psykologi kallas detta för personlig utveckling och självkännedom.
Hälsningar //Mira
Det är intressant att hitta paralleller mellan Psaltaren och psykologi. Tack för din kommentar.
SvaraRaderaDet står ingenting i Psaltaren som du citerar och som berör det som du förmedlar. Detta är ju din tolkning av Psaltaren. Och en modern sådan baserat på dagens psykologi. Är fult av beundran för din skicklighet.
SvaraRadera