I gemenskapen med andra finner vi Gud och oss själva

Kanske det mest utvecklande som finns för en människa är att umgås tillsammans med människor som har andra erfarenheter och ibland andra synpunkter än en själv. Ordspråksboken sammanfattar den erfarenheten mycket slagkraftigt: "Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa." (27:17) Det är utvecklande att samarbeta med andra och att få bryta sina egna uppfattningar mot andras.
Det kanske är därför det är en så stor utmaning att trosbekännelsen så envist håller fast vid att vi tror "på en helig, allmännelig kyrka". Kanske det känns märkligt att ordet en finns där fast vi vet att Kristi kyrka är splittrad på tusentals samfund världen över. Ordet en är ändå viktigt. Det visar att kyrkans av sin natur är en. När kyrkan av olika orsaker splittras, så finns där självläkande krafter som för henne samman igen.
En människa går genom sitt liv genom olika utvecklingskriser: sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden. Kriserna kan vara plågsamma, men de är ändå nödvändiga. Man är tvungen att ta ställning till hur man skall leva sitt liv när förutsättningarna förändras. Det är plågsamt, men för oss fram till viktiga beslut och till att vi försonas med den förändrade situationen.
På samma sätt har kyrkan gått igenom sina kriser: fornkyrkans beslut att släppa in oomskurna hedningar som ville låta döpa sig, klosterrörelsen, det fransiskanska fattigdomsidealet och dess utmaning, reformationen, pietismen, frikyrkligheten, pingströrelsen och trosrörelsen. Alla dessa rörelser har dragit fram sådant som har glömts bort av kyrkan. De har varit en stor utmaning för de etablerade kyrkorna och har lett till att kyrkor och församlingar har splittrats. Alla rörelser har haft sina barnsjukdomar och överdrifter. Med tiden har gamla och nya rörelser och samfund kunnat växa ihop till en kyrka. Kanske det inte har blivit en kyrka organisatoriskt sett, men däremot finns det en andlig gemenskap mellan kristna i olika samfund, där "järn ger skärpa åt järn, människa åt människa".
Tecken i vår tid är att tidningen Dagen som firar 65 årsjublieum började som en tidning för Pingströrelsen och nu spelar en roll för hela kristenheten. Se en artikel av Daniel Grahn. I samma tidning skriver Runar Eldebo att de särskiljande faktorerna mellan olika samfund inte längre är viktiga och att man i stället söker en gemensam identitet.

Paulus skriver i Efesierbrevet: "Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupen och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än att kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er." (3:17-19)

Det är först i gemenskapen med andra som vi finner oss själva.