Att skilja mellan viktigt och oviktigt

En av de få saker vi är helt säkra på är att vi alla skall dö och att dagen för vår egen död kommer en dag närmare för varje dag vi lever, om vi än inte känner till det exakta datumet. Man behöver givetvis inte gå omkring och tänka på sin egen död alltför mycket. Vi människor känner naturligt en viss olust vid tanken på att vi skall dö. Däremot kan det vara bra att någon gång tänka på sin död, eller snarare på vad man skulle ha viljat uträtta när man en gång dör.
Ett intressant experiment är att man sätter sig ned och skriver sin egen dödsruna, så som man skulle vilja att den skulle se ut en gång i framtiden. Vad vill jag bli ihågkommen för när jag dör? När man tänker på det kommer man också automatiskt att bestämma vad i livet som är viktigt och vad som inte är viktigt. Det kanske är så att mycket av det som jag går och bekymrar mig för just nu hör till kategorin "inte viktigt". Det kommer varken att göra till eller från i min dödsruna i framtiden.
Den tanken hjälper mig att se saker i deras rätta perspektiv, att skilja mellan viktigt och mindre viktigt.
Missförstå mig inte. De små glädjeämnena är också viktiga. Vi måste kunna glädjas över naturen, god mat och annat som inte kommer att ha någon betydelse i våra framtida dödsrunor. Däremot kanske tanken på ens egen dödsruna hjälper oss att se att det som vi tycker är problematiskt nu, inte är så viktigt på lång sikt. Dessutom hjälper det oss att se vad som är verkligt viktigt.
I Första moseboken läser vi: "Sedan slutade Abraham sina dagar. Han dog efter ett långt liv, gammal och mätt av år, och förenades med fäderna." (25:8) Att få sluta sina dagar, gammal och mätt av år är ett vackert uttryck. Det handlar om att kunna se tillbaks på ens liv och vara nöjd med det mesta. Självfallet finns många sorger i varje människas liv.
Vi får be Gud om nåden att kunna skilja mellan viktigt och oviktigt. Då blir livet lättare att leva.