Bön tillsammans och bön i ensamhet

 "När ni ber…" (Matteusevangeliet 6:5–8).

På Jesu tid var det en självklarhet att man skulle be, både i synagogans gudstjänst och i ens privata liv. På flera ställen i Nya testamentet kan vi också läsa om hur Jesus bad på olika platser: Ibland i ensamhet på något berg eller i vildmarken eller en bit ifrån lärjungarna, som hade blivit tillsagda att hålla sig undan. Jesus kunde också be högt mitt ibland människorna. Det märker vi när vi läser om hur Jesus botar sjuka. Ja, till och med på korset bad Jesus så högt och tydligt att evangelisterna kunde skriva ned vad han sade. Eftersom Jesus också fanns med vid gudstjänsterna i templet och i synagogorna kan vi utgå från att han var med och bad också på dessa ställen. Jesus bad alltså i ensamhet, tillsammans med andra och i gudstjänsten.
När Jesus varnar oss för att göra som hycklarna, som älskar att stå och be i gathörnen och i synagogorna för att människorna skall se dem, måste vi tänka efter vad det är han varnar för. Jesus kunde knappast ha något emot att hans lärjungar bad utomhus eller i gudstjänsten, eftersom han själv gärna gjorde just det.
Han kritiserade däremot dem för att de bad för att bli uppmärksammade som ”heliga män”.
I vår tid behöver vi däremot mer offentlig bön. Risken för att någon ber offentligt för att bli uppmärksammad finns naturligtvis kvar, men i det sekulariserade Sverige är risken för att vi ber för litet offentligt större än risken för att vi ber med felaktiga avsikter. Avstår du från att be bordsbön på restaurang eller hemma för att du är rädd att andra skall bli störda? Då är du onödigt rädd.
Den offentliga bönen är en tradition just i dag på bönsöndagen. Bönsöndagen firas femte söndagen efter påsk, eftersom man ber för årets skörd just på bönsöndagen. Under de tre vardagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag gick man förr runt i processioner på åkrar och ängar för att be för årets skörd.
Trots att vi inte är lika beroende av jordbruket finns det även i vår tid orsak att be för årets skörd, för att vi skall erkänna vårt välstånd som en Guds goda gåva.

Gud välsigne dig!

Växande och vuxenhet

Vissa ord kan göra en del människor osäkra på vad de egentligen betyder. Ett sådant ord är vuxen. Är man vuxen när man har kommit in i puberteten, när man är 15 år och får vittna i domstol, när man är konfirmerad, när man är sexton och får rösta i kyrkovalet, när man är arton och myndig, eller kanske först när man är 20 och får köpa alkohol? Fast å andra sidan får man inte adoptera barn förrän man är 23 år. Svaret är att det inte går att fastställa en enda tidpunkt när man blir vuxen. Det handlar om en utveckling.

Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.

Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.

Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.

Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.

Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.

Gud välsigne dig!

Jesus ber för oss

"Jesus sade: 'Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig.'" (Johannesevangeliet 17:9-11)

När Jesus skulle ta farväl av sina lärjungar och han höll sitt avskedstal till dem avslutade han med en bön. En bön för sina lärjungar som skulle vara kvar i världen, när Jesus själv skulle gå till Fadern.
Ordet "världen" är ett ord som i den kristna tron har många nyanser. Ibland används det på ett positivt sätt om Guds goda skapelse som så rikt överflödar på gåvor till oss. Andra gånger används det om samma skapelse, men med en nyans av att skapelsen är en fara för oss eftersom vi och andra missbrukar den. Att leva i världen är alltså samtidigt en glädje och en utmaning.
I allt detta ber Jesus för oss. Han står på vår sida. Han är med oss alla dagar till tidens slut. Det är särskilt viktigt att tänka på det de dagar då vi inte orkar be själva.

Gud välsigne dig!