"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)
I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.
Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".
Gud välsigne dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar