Många sekulariserade människor tänker sig att ett kors framför allt är en symbol för döden och tänker sig kanske också att påsken firas till minnet av Jesu död. Mot den bakgrunden är segerkorset eller uppståndelsekorset en påminnelse om att Jesu gärning inte slutade vid korset. Vi bekänner ju också vår tro att Jesus är "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda". Segerkorset är formgivet av Leif Tollefsen.
"Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han." (Johannesevangeliet 20:11-14)
De upplyfta händerna är en urgammal bönegest. Jesus själv bad troligen på det sättet. (Seden att knäppa ihop händerna vid bön har tillkommit långt efter Jesu tid.) En teolog på 300-talet skriver: "Vi inte endast lyfter våra händer, utan vi gör dem till ett kors som vår Herre under hans lidande, och med denna hållning bekänner vi Kristus."
Om vi ber stående med upplyfta händer blir vår kroppsställning alltså - på samma sätt som segerkorset - en påminnelse om att Jesus både har dött och uppstått för vår skull.
Gud välsigne dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar