Bön tillsammans och bön i ensamhet

 "När ni ber…" (Matteusevangeliet 6:5–8).

På Jesu tid var det en självklarhet att man skulle be, både i synagogans gudstjänst och i ens privata liv. På flera ställen i Nya testamentet kan vi också läsa om hur Jesus bad på olika platser: Ibland i ensamhet på något berg eller i vildmarken eller en bit ifrån lärjungarna, som hade blivit tillsagda att hålla sig undan. Jesus kunde också be högt mitt ibland människorna. Det märker vi när vi läser om hur Jesus botar sjuka. Ja, till och med på korset bad Jesus så högt och tydligt att evangelisterna kunde skriva ned vad han sade. Eftersom Jesus också fanns med vid gudstjänsterna i templet och i synagogorna kan vi utgå från att han var med och bad också på dessa ställen. Jesus bad alltså i ensamhet, tillsammans med andra och i gudstjänsten.
När Jesus varnar oss för att göra som hycklarna, som älskar att stå och be i gathörnen och i synagogorna för att människorna skall se dem, måste vi tänka efter vad det är han varnar för. Jesus kunde knappast ha något emot att hans lärjungar bad utomhus eller i gudstjänsten, eftersom han själv gärna gjorde just det.
Han kritiserade däremot dem för att de bad för att bli uppmärksammade som ”heliga män”.
I vår tid behöver vi däremot mer offentlig bön. Risken för att någon ber offentligt för att bli uppmärksammad finns naturligtvis kvar, men i det sekulariserade Sverige är risken för att vi ber för litet offentligt större än risken för att vi ber med felaktiga avsikter. Avstår du från att be bordsbön på restaurang eller hemma för att du är rädd att andra skall bli störda? Då är du onödigt rädd.
Den offentliga bönen är en tradition just i dag på bönsöndagen. Bönsöndagen firas femte söndagen efter påsk, eftersom man ber för årets skörd just på bönsöndagen. Under de tre vardagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag gick man förr runt i processioner på åkrar och ängar för att be för årets skörd.
Trots att vi inte är lika beroende av jordbruket finns det även i vår tid orsak att be för årets skörd, för att vi skall erkänna vårt välstånd som en Guds goda gåva.

Gud välsigne dig!