Konsten att förlåta och att bli förlåten

"Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." (Psaltaren 23:5)

En del människor har fiender, eller åtminstone upplever de vissa andra som fientligt inställda. Andra kanske inte skulle kalla någon annan fiende, men kanske ändå kan peka ut någon människa som någon gång har sårat en eller som man har en ansträngd relation till.
Jesus är mycket tydlig om förlåtelse när han lärde oss Herrens bön: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Ibland invänder vi att vi kanske inte kan förlåta någon som har gjort oss riktigt illa. Då kanske vi blandar ihop förlåtelse med att tycka om någon. Man kan inte älska alla människor och inte ens tycka om alla. Att förlåta handlar inte om att nödvändigtvis tycka om den andre. Att förlåta handlar snarare om att inte låta negativa känslor behärska en så att man förstör sitt eget och andras liv.
När kung David skriver "Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." kan det syfta på att trots att kung David fortfarande hade fiender var inte det något som behärskade och förmörkade hela hans liv. Han såg så tydligt allt det goda som Gud gav honom att fiendernas existens inte längre var särskilt viktig.
Kung David levde nära Gud. När han själv hade syndat kände han djup nöd, men han kunde också ta emot Guds förlåtelse med glatt hjärta. Om han hade kunnat Herrens bön hade han säkert gärna bett med i "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro."

Gud välsigne dig!