De dödas uppståndelse, gravar och återlämning av kvarlevor

I DN och andra tidningar har vi kunnat läsa att kvarlevor av tre maorier som har funnits på museum i Lund nu har återlämnats till Nya Zeeland. Fortfarande finns kvarlevor av ca 500 personer på muséer runt om i Europa.

I den kristna kyrkan är tron på de dödas uppståndelse viktig. I trosbekännelsen bekänner vi ju just vår tro på "de dödas uppståndelse". Som kristna är vi övertygade om att vi har en individuell existens efter uppståndelsen. Vi tror inte att vi uppgår i en "värdssjäl" eller upphör att existera efter döden. Jag förblir jag och du förblir du.
Man har till och med tänkt sig att gravarna - vid tiden för Jesu återkomst - skall öppnas och de döda få nytt liv och stiga upp ur sina gravar. Man har också tänkt sig att det som har blivit skadat på våra kroppar skall helas och vi får gå in i det nya livet utan åkommor och skavanker från detta livet. Somliga har till och med spekulerat om hur gammal man kommer att vara i det nya livet. Tron på de dödas uppståndelse har lett till att vård av gravar har blivit viktigt i de kristna länderna.

I vår tid har man tonat ned spekulationerna om livet efter detta. Vi tror på de dödas uppståndelse, men hur det kommer att gå till överträffar vårt förstånd. Därför överlämnar vi åt Gud att ordna hur kroppar som förmultnat i jorden eller brunnit upp i krematorieugnarna skall få nytt liv igen.

Det innebär inte att det är oviktigt hur gravar ser ut. För vissa sörjande är det viktigt att kunna gå till de anhörigas gravar. Andra hedrar lika gärna de dödas minne genom att gå på gudstjänst och be för den döde eller åtminstone skänka honom eller henne en tanke. Därför kommer respekten för de dödas vilorum att vara viktig i framtiden trots att tron på de dödas uppståndelse ser litet olika ut i olika tider.

Därför förefaller det helt riktigt att vi respekterar även andra kultureras gravar och att stulna kvarlevor återlämnas.

Gud välsigne dig!