"Så säger Herren:
Rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt:
Rakel gråter över sina barn.
Hon låter inte trösta sig,
ty hennes barn finns inte mer."
(Jeremia 31:15)
Jeremia använder bilden av en sörjande kvinna för att beskriva det israelitiska folkets öden. Varje bibeltext kan tolkas på flera plan. Jeremia berättar samtidigt om en sörjande kvinna och om det israelitiska folket.
I dag skall vi stanna inför det som Jeremia säger om Rakel. Sorgen måste få ha sin tid. Rakel låter inte trösta sig. Just nu är det inte tid för tröst. När det oerhörta händer - som terrorattentaten i Norge - måste sorgen få ha sin tid.
Visst finns det en fortsättning, men det är inte tid att tala om den. Vi stannar i nuet.
Just nu befinner jag mig i Danmark. I Danmark flaggas det på halv stång för andra dagen i rad. Det är viktigt att vi visar vår sorg. På 1960-talet var det vanligt att man sade "man sörjer inte med kläderna" och menade att det var onödigt med sorgkläder. Visst kan det vara så att vissa människor inte har råd att ha särskilda sorgkläder, men det ändrar inte på förhållandet att man sörjer med gråt, med musik, med kläder, med flaggor på halv stånd och på många andra sätt.
Utanför Norges ambassad här i Köpenhamn finns det ett hav med blommor.
Låt oss sörja. Vi behöver inte låta trösta oss just nu.
Gud välsigne dig!
onsdag 27 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Anden är villig, men köttet är svagt
"Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." (Matteusevangeliet 26:41).
"Anden är villig, men köttet är svagt" är et talesätt som är hämtat från Gustav V:s bibel (1917 års bibelöversättning). Det handar om att vi många gånger vet vad som är rätt, men att vi ändå inte förmår att handla efter vår övertygelse. Vi lever inte alltid som vi lär.
När någon anklagas för att inte leva som han lär är kritiken ofta mycket skarp. Givetvis bör man ta kritiken på allvar om det är mycket stor skillnad mellan den övertygelse man har och ens livsstil.
Det kan också hända att en del människor människor tar till sig kritiken så hårt att de ger upp. De ger upp de goda idealen och nöjer sig med att leva för dagen.
Det finns dock ett annat sätt att tänka. När våra ideal är högre än vi når upp till beror det på att Gud har förtroende för oss. Han har väckt hos oss en längtan till ett gott liv i bemärkelsen ett liv där vi gör gott mot andra. Gud har väckt den längtan i oss för att han har förtroende för oss och tror att vi kan växa vidare som kristna.
Gud har inte gett upp. Därför skall vi själva inte heller göra det.
"Anden är villig, men köttet är svagt" är et talesätt som är hämtat från Gustav V:s bibel (1917 års bibelöversättning). Det handar om att vi många gånger vet vad som är rätt, men att vi ändå inte förmår att handla efter vår övertygelse. Vi lever inte alltid som vi lär.
När någon anklagas för att inte leva som han lär är kritiken ofta mycket skarp. Givetvis bör man ta kritiken på allvar om det är mycket stor skillnad mellan den övertygelse man har och ens livsstil.
Det kan också hända att en del människor människor tar till sig kritiken så hårt att de ger upp. De ger upp de goda idealen och nöjer sig med att leva för dagen.
Det finns dock ett annat sätt att tänka. När våra ideal är högre än vi når upp till beror det på att Gud har förtroende för oss. Han har väckt hos oss en längtan till ett gott liv i bemärkelsen ett liv där vi gör gott mot andra. Gud har väckt den längtan i oss för att han har förtroende för oss och tror att vi kan växa vidare som kristna.
Gud har inte gett upp. Därför skall vi själva inte heller göra det.
onsdag 20 juli 2011
Högmod går före fall
"Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)
Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.
Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:
Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)
Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.
Gud välsigne dig!
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)
Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.
Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:
Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)
Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.
Gud välsigne dig!
tisdag 19 juli 2011
Att vårda kroppen på olika sätt
"Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva." (Första Korinthierbrevet 6:19)
Svenska dagbladet skrier i dag att antikens ideal formar dagens män. Träning och idealet att ha en vacker kropp är i dag viktgare än någonsin för många män och kvinnor. Många tränar som man kanske inte gjort sedan antiken.
Antikens ideal är inte heller främmande för Bibelns författare. Paulus använder många bilder ur idrotten i sina brev. De många kostreglerna i judendomen beror åtminstone delvis på tanken att man inte skall äta skadlig föda, men den viktigaste bakgrunden till kostreglerna var att man skall lyda Guds vilja.
Paulus och de första kristna lättade en hel del på matreglerna, eftersom de ansåg att många tillämpade dessa för hårt. När Paulus talar om kroppen som ett tempel för den helige Ande handlar det inte om att man skall vårda sin kropp genom träning, utan genom att vara trogen i sitt äktenskap och inte besöka prostituerade. Sexuell renhet alltså, däremot inte sexuell avhållsamhet.
Hur är den den kristna trons syn på kroppen och hälsan? Måttlighet och balans är svaret.
Vi skall inte skada våra kroppar genom att äta helt fel eller för mycket. Däremot behöver vi inte tvinga på oss komplicerade och svåra kostregler.
Vi skall naturligtvis röra oss och använda våra kroppar så att vi har större chans att hålla oss friska. Om vi sedan vill träna mycket eller litet har den kristna tron ingen åsikt om. Gud har skapat oss olika och därför får vi också vara olika på den punkten.
Sexualiteten är en gåva som vi får använda under ansvar.
I allt detta kan vi memorera versen: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva."
Gud välsigne dig!
Svenska dagbladet skrier i dag att antikens ideal formar dagens män. Träning och idealet att ha en vacker kropp är i dag viktgare än någonsin för många män och kvinnor. Många tränar som man kanske inte gjort sedan antiken.
Antikens ideal är inte heller främmande för Bibelns författare. Paulus använder många bilder ur idrotten i sina brev. De många kostreglerna i judendomen beror åtminstone delvis på tanken att man inte skall äta skadlig föda, men den viktigaste bakgrunden till kostreglerna var att man skall lyda Guds vilja.
Paulus och de första kristna lättade en hel del på matreglerna, eftersom de ansåg att många tillämpade dessa för hårt. När Paulus talar om kroppen som ett tempel för den helige Ande handlar det inte om att man skall vårda sin kropp genom träning, utan genom att vara trogen i sitt äktenskap och inte besöka prostituerade. Sexuell renhet alltså, däremot inte sexuell avhållsamhet.
Hur är den den kristna trons syn på kroppen och hälsan? Måttlighet och balans är svaret.
Vi skall inte skada våra kroppar genom att äta helt fel eller för mycket. Däremot behöver vi inte tvinga på oss komplicerade och svåra kostregler.
Vi skall naturligtvis röra oss och använda våra kroppar så att vi har större chans att hålla oss friska. Om vi sedan vill träna mycket eller litet har den kristna tron ingen åsikt om. Gud har skapat oss olika och därför får vi också vara olika på den punkten.
Sexualiteten är en gåva som vi får använda under ansvar.
I allt detta kan vi memorera versen: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva."
Gud välsigne dig!
måndag 18 juli 2011
Det duger - tack för livet!
"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)
I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.
Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".
Gud välsigne dig!
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)
I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.
Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".
Gud välsigne dig!
söndag 17 juli 2011
Som agnar för vinden
"Låt dem bli som agnar i vinden,
när Herrens ängel driver bort dem." (Psaltaren 35:5)
I Psaltarens 35:e psalm hör vi hur kung David har svårt med sina fiender. Som vanligt vänder sig kung David till Gud med sina bekymmer. I stället för att själv försöka hämnas överlåter kung David hämnden till Gud.
Agnar som blåses bort av vinden är en bra bild för mycket i vårt liv. Det som vi upplever som stora problem just nu kan i framtiden upplevas som helt oviktigt.
Kanske Gud driver bort våra fiender som agnar för vinden, eller kanske han i stället driver bort fiendskapen. Ibland är det bättre att Gud hör våra böner men ger något ändå bättre än det vi bett om.
Gud välsigne dig!
när Herrens ängel driver bort dem." (Psaltaren 35:5)
I Psaltarens 35:e psalm hör vi hur kung David har svårt med sina fiender. Som vanligt vänder sig kung David till Gud med sina bekymmer. I stället för att själv försöka hämnas överlåter kung David hämnden till Gud.
Agnar som blåses bort av vinden är en bra bild för mycket i vårt liv. Det som vi upplever som stora problem just nu kan i framtiden upplevas som helt oviktigt.
Kanske Gud driver bort våra fiender som agnar för vinden, eller kanske han i stället driver bort fiendskapen. Ibland är det bättre att Gud hör våra böner men ger något ändå bättre än det vi bett om.
Gud välsigne dig!
torsdag 14 juli 2011
Höga visan och sexualiteten
"Sångernas sång, av Salomo.
[Hon]Kyssar vill jag dricka ur hans mun!- Din kärlek är ljuvare än vin."
(Höga visan 1:1-2)
"Att behandla sex- och samlevnadsfrågor inom biologiämnet är för snävt," skriver Nyamko Sabuni i DN. Anders Piltz skriver i sin postilla "Som regnet och snön" att sex har blivit så befriat från alla tabun att det ibland behandlas ungefär som tandborstning, som ett ritual.
Det är därför helt riktigt och nödvändigt att man i undervisningen och i offentligheten påminns om det som de flesta människor redan vet, sexualitet är inte i första hand en fråga om metoder utan även om känslor, mänsklig närhet och familjebildning.
Bibeln är inte en pryd bok. Bibeln är en bok som handlar om livet. Därför finns sexualiteten med även i bibeln, i hela sin bredd. I Höga visan framställs sexualiteten som en källa till glädje. I lagarna sammanfattas djupa mänskliga erfarenheter och Guds vilja i en regel: "Du skall inte bryta ett äktenskap", men i Tredje mosebok ges också mer detaljerade anvisningar. Runt om i bibeln - inte minst i moseböckerna och i Pauli brev - får vi ta del av berättelser som visar att sexualiteten då som nu var en källa både till glädje och till problem. Framför allt märker vi att ett levande samtal bör hållas igång, ett samtal som inte inskränker sig till tekniker, utan som tar upp sexualiteten i hela dess bredd och där också människors svagheter och misslyckanden får nämnas.
Nyamko Sabuni har rätt i att det är för snävt att behandla sexualiteten bara inom biologiämnet. Det visste redan Salomo och Paulus.
Gud välsigne dig!
[Hon]Kyssar vill jag dricka ur hans mun!- Din kärlek är ljuvare än vin."
(Höga visan 1:1-2)
"Att behandla sex- och samlevnadsfrågor inom biologiämnet är för snävt," skriver Nyamko Sabuni i DN. Anders Piltz skriver i sin postilla "Som regnet och snön" att sex har blivit så befriat från alla tabun att det ibland behandlas ungefär som tandborstning, som ett ritual.
Det är därför helt riktigt och nödvändigt att man i undervisningen och i offentligheten påminns om det som de flesta människor redan vet, sexualitet är inte i första hand en fråga om metoder utan även om känslor, mänsklig närhet och familjebildning.
Bibeln är inte en pryd bok. Bibeln är en bok som handlar om livet. Därför finns sexualiteten med även i bibeln, i hela sin bredd. I Höga visan framställs sexualiteten som en källa till glädje. I lagarna sammanfattas djupa mänskliga erfarenheter och Guds vilja i en regel: "Du skall inte bryta ett äktenskap", men i Tredje mosebok ges också mer detaljerade anvisningar. Runt om i bibeln - inte minst i moseböckerna och i Pauli brev - får vi ta del av berättelser som visar att sexualiteten då som nu var en källa både till glädje och till problem. Framför allt märker vi att ett levande samtal bör hållas igång, ett samtal som inte inskränker sig till tekniker, utan som tar upp sexualiteten i hela dess bredd och där också människors svagheter och misslyckanden får nämnas.
Nyamko Sabuni har rätt i att det är för snävt att behandla sexualiteten bara inom biologiämnet. Det visste redan Salomo och Paulus.
Gud välsigne dig!
onsdag 13 juli 2011
Människans makt och ansvar
"När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter..."
(Psaltaren 8:4-7)
I DN kan vi läsa att USA lägger ned sitt rymdprogram för att det bli för dyrt. Pengarna behövs till mer jordnära behov.
Redan Psaltarens författare gjorde en liknande reflektion. Han började med att fascineras över himlen, månen och stjärnorna, för att övergå till att tänka på hur fantastiskt Gud skapat inte bara himlakropparna utan även människan: nästan som en Gud.
Just för att Gud har skapat oss fantastiskt har han också gett oss ett ansvar: att vara Guds medarbetare och arbeta för en bättre värld. Vi får gärna fascineras över rymden, men vårt primära ansvar är jorden.
Gud välsigne dig!
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter..."
(Psaltaren 8:4-7)
I DN kan vi läsa att USA lägger ned sitt rymdprogram för att det bli för dyrt. Pengarna behövs till mer jordnära behov.
Redan Psaltarens författare gjorde en liknande reflektion. Han började med att fascineras över himlen, månen och stjärnorna, för att övergå till att tänka på hur fantastiskt Gud skapat inte bara himlakropparna utan även människan: nästan som en Gud.
Just för att Gud har skapat oss fantastiskt har han också gett oss ett ansvar: att vara Guds medarbetare och arbeta för en bättre värld. Vi får gärna fascineras över rymden, men vårt primära ansvar är jorden.
Gud välsigne dig!
tisdag 12 juli 2011
Tro är en inställning till livet
"Jesus sade: 'Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.'" (Markusevangeliet 9:23)
En nyligen publicerad undersökning (Dagen) visar att 45 % av svenskarna säger sig tro på Gud.
Någon liknande undersökning finns inte i Bibeln. Vare sig i gamla eller nya testamentet finns det någon som frågar människor om de tror på Gud i meningen att de antar att det är sannolikt att Gud existerar. Att Gud existerar är i Bibeln något självklart. "Tro" i biblisk mening handlar däremot om en inställning till livet. Vi tror att Gud står bakom världen, att han har skapat mig och dig och att det finns en mening med våra liv. Vi tror att Jesus Kristus vill vara med oss alla dagar till tidens slut och att Gud i den helige Ande har lagt ned helande krafter i världen.
Om man inte har upptäckt den inställningen till livet och upptäckt att Gud är en levande kraft har man inte lärt känna Gud.
Den teoretiska frågan om Guds existens är därför inte särskilt intressant.
Gud välsigne dig!
En nyligen publicerad undersökning (Dagen) visar att 45 % av svenskarna säger sig tro på Gud.
Någon liknande undersökning finns inte i Bibeln. Vare sig i gamla eller nya testamentet finns det någon som frågar människor om de tror på Gud i meningen att de antar att det är sannolikt att Gud existerar. Att Gud existerar är i Bibeln något självklart. "Tro" i biblisk mening handlar däremot om en inställning till livet. Vi tror att Gud står bakom världen, att han har skapat mig och dig och att det finns en mening med våra liv. Vi tror att Jesus Kristus vill vara med oss alla dagar till tidens slut och att Gud i den helige Ande har lagt ned helande krafter i världen.
Om man inte har upptäckt den inställningen till livet och upptäckt att Gud är en levande kraft har man inte lärt känna Gud.
Den teoretiska frågan om Guds existens är därför inte särskilt intressant.
Gud välsigne dig!
lördag 9 juli 2011
Destruktiva tankar och vägen bort från dem
"Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus." (Psaltaren 139:11-12)
Många människor plågas ibland av destruktiva tankar. När man känner ångest över något i livet, gör man mot bättre vetande sådant som gör att livet blir än svårare. Flickor i tonåren kan t.ex. börja skära sig och både män och kvinnor i olika åldrar börjar använda alkohol i en sådan mängd som de själva vet är skadlig. Ett annat sätt att fly ångest är att köpa.
Destruktiva tankar är inte något som bara plågar människor i vår tid. Författaren till Psaltaren 139 befinner sig mitt i en destruktiv period. Han inser själv att de destruktiva tankarna driver honom bort från livet och från Gud, men ändå återkommer tankarna på hämnd mot någon människa som kanske gjort författaren eller någon annan illa: "Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,de som trotsar dig med sina ränkeroch fåfängt höjer sin röst mot dig. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat,mina fiender har de blivit." (v 19-22)
Men mitt i hatet kan författaren också besinna sig och frågar sig om de här tankarna verkligen är goda. Han överlåter åt Gud att pröva tankarna: "Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,pröva mig och känn min oro,se om min väg för bort från dig,och led mig på den eviga vägen." (v 23-24)
Psaltaren 139 lär oss att vi inte behöver lägga "locket på" våra destruktiva tankar. Däremot måste vi lära oss att handskas med dem. Vi får nämna dem inför Gud och kanske också inför en annan människa och fråga "Gör jag rätt när jag tänker så här?"
Då har vår väg ut ut de destruktiva tankarna redan börjat.
Gud välsigne dig!
Många människor plågas ibland av destruktiva tankar. När man känner ångest över något i livet, gör man mot bättre vetande sådant som gör att livet blir än svårare. Flickor i tonåren kan t.ex. börja skära sig och både män och kvinnor i olika åldrar börjar använda alkohol i en sådan mängd som de själva vet är skadlig. Ett annat sätt att fly ångest är att köpa.
Destruktiva tankar är inte något som bara plågar människor i vår tid. Författaren till Psaltaren 139 befinner sig mitt i en destruktiv period. Han inser själv att de destruktiva tankarna driver honom bort från livet och från Gud, men ändå återkommer tankarna på hämnd mot någon människa som kanske gjort författaren eller någon annan illa: "Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,de som trotsar dig med sina ränkeroch fåfängt höjer sin röst mot dig. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat,mina fiender har de blivit." (v 19-22)
Men mitt i hatet kan författaren också besinna sig och frågar sig om de här tankarna verkligen är goda. Han överlåter åt Gud att pröva tankarna: "Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,pröva mig och känn min oro,se om min väg för bort från dig,och led mig på den eviga vägen." (v 23-24)
Psaltaren 139 lär oss att vi inte behöver lägga "locket på" våra destruktiva tankar. Däremot måste vi lära oss att handskas med dem. Vi får nämna dem inför Gud och kanske också inför en annan människa och fråga "Gör jag rätt när jag tänker så här?"
Då har vår väg ut ut de destruktiva tankarna redan börjat.
Gud välsigne dig!
fredag 8 juli 2011
Vargkorset och våra olika sätt att tolka världen
"Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon." (Markusevangeliet 12:10-11)
Vargkorset är ett viktingatida smycke funnet på Foss på Island. Dess nedre del består av ett kors med lika långa armar och ett inre korsformat hålrum. Denna del har likheter med iriska kors från samma tid. Ovantill finns något som liknas som ett varghuvud.
Den rimligaste tolkningen är att vargkorset är en lokal variant av ett kristet kors. Eftersom det inte finns några identiska eller snarlika kors med varghuvud finns det också andra tolkningar. Somliga anser att smycket i själva verket är en torshammare. En annan tolkning är att det medvetet är utformat så att det kan tolkas både som ett kristet kors och som en torshammare. På Island bärs det såväl av kristna som av dem som vill återuppliva den fornnordiska religionen.
Att samma smycke kan tolkas på två helt olika sätt påminner oss om att det är så med hela världen. Den som tror ser världen som ett tecken på Guds kärlek och makt. Den som inte tror ser inte spåren av en Skapare i världen. "Underbar är den i våra ögon!"
Vi får leva med att en del av våra släktingar och vänner tror som vi och andra inte tror. Ändå är vi kallade att verka i den här världen tillsammans med andra människor.
Gud välsigne dig!
torsdag 7 juli 2011
Caravacakrucifixet och återevangelisationen
"Han skall befalla sina änglar
att skydda dig var du än går." (Psaltaren 91:11)
Caravacakrucifixet har sitt namn från den spanska staden Caravaca de la Cruz. Det är ett patriarkkors, där Jesu armar är fästa på den övre korsarmen. På många andra liknande kors är den övre armen tavlan med texten "Jesus från Nasaret, judarnas konung."
Under lång tid var Spanien en del av ett muslimskt rike. Kristna riken försökte återerövra området genom att skicka in missionärer. En av dessa var Don Gínes Pérez Chirinos de Cuenca som blev fängslad och förd inför den muslimske kungen. Denne var nyfiken på den kristna tron och bad missionären att visa hur de kristna firade mässan. Kungen ordnade också med de föremål som behövdes: ett altare, en duk, bröd, vin och ljus. En enda sak saknades: ett krucifix. Missionären förklarade att det inte var möjligt att fira mässan utan ett kors. Plötsligt pekade kungen på någonting utanför fönstret och frågade vad det var. Två änglar sänkte sig ned från himlen med ett kors, som de placerade på altaret för att därefter försvinna.
Berättelsen om Caravacakrucifixet är en underberättelse. Det finns såväl sanna som uppdiktade sådana. Vare sig den här berättelsen är sann eller inte påminner Caravacakrucifixet om flera saker.
Vi påminns om att det är viktigt att våga återevangelisera sådana områden som gått förlorade för den kristna tron, inte minst vårt eget land. Vi påminns också om att Gud änglar finns med oss.
Gud välsigne dig!
onsdag 6 juli 2011
Kirishitan-korset och de som förföljs för sin tro
"Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien." (Apostlagärningarna 8:1)
1614-1873 var den kristna tron förbjuden i Japan. Under många år utsattes de kristna i Japan för svåra förföljelser. På en del platser i Japan lyckades de ändå hålla den kristna tron vid liv och överföra den till nya generationer. Allt detta skedde i hemlighet. För att undgå förföljelser utformade man bland annat sina krucifix på ett sådant sätt att buddhister skulle förledas att tro att det rörde sig om buddhistiska kultföremål. Detta kirishitan-kors - kirishitaner är en beteckning för de japanska dolda kristna - är i grund och botten ett latinskt utsmyckat kors där Jesus sitter i lotusställning i centrum.
Kirishitan-korset påminner oss om att kristna i många tider och länder har fått lida för sin tro. Det påminner oss också om att vara solidariska med de kristna som i vår tid får betala ett högt pris för tron. Sådana finns i andra länder, men också i Sverige.
Gud välsigne dig!
tisdag 5 juli 2011
Vitsippor växer i grupp
"gör alla folk till lärjungar..." (Matteusevangeliet 28:19)
Grönt är växandets färg i kyrkan. Den leder våra tankar till växtligheten som omger oss under sommaren. Den gröna färgen skall också leda våra tankar till att vi växer som människor. Vi blir aldrig färdiga. Den gröna färgen är också hoppets färg. Det är inte ute med oss människor. I kyrkan ber vi ibland en överlåtelsebön:
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade
och lägger din skatt i bräckliga
lerkärl. Amen.
När Jesus sänder ut sina lärjungar säger han: ”gör alla folk till lärjungar”. Att vara lärjunge innebär just att man tror att man kan växa vidare, att man inte är färdig.
Kyrkan innebär gemenskap. I den kristna tron har man alltid förespråkat växande i grupp. Det är i kontakten med andra människor man växer. Speciellt hos människor som visar kärlek men som också kan ge motstånd. Man lär sig av att vi är olika som människor.
Vitsippan och många andra blommor växer i grupp. I det avseendet är blommorna våra förebilder.
Gud välsigne dig!
Grönt är växandets färg i kyrkan. Den leder våra tankar till växtligheten som omger oss under sommaren. Den gröna färgen skall också leda våra tankar till att vi växer som människor. Vi blir aldrig färdiga. Den gröna färgen är också hoppets färg. Det är inte ute med oss människor. I kyrkan ber vi ibland en överlåtelsebön:
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade
och lägger din skatt i bräckliga
lerkärl. Amen.
När Jesus sänder ut sina lärjungar säger han: ”gör alla folk till lärjungar”. Att vara lärjunge innebär just att man tror att man kan växa vidare, att man inte är färdig.
Kyrkan innebär gemenskap. I den kristna tron har man alltid förespråkat växande i grupp. Det är i kontakten med andra människor man växer. Speciellt hos människor som visar kärlek men som också kan ge motstånd. Man lär sig av att vi är olika som människor.
Vitsippan och många andra blommor växer i grupp. I det avseendet är blommorna våra förebilder.
Gud välsigne dig!
måndag 4 juli 2011
Korset med blomman - ett sätt att tacka
"Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen." (Kolosserbrevet 1:17-20)
Ett kors med en blomma förekommer som symbol bland annat i svenska dödsannonser och på irländska gravstenar. Sydindiska kristna brukar också blomstersmycka kors, på samma sätt som hinduer offrar blommor vid gudabilder. I alla dessa sammanhang är blomman eller blommorna ett sätt att visa kärlek till någon eller att hedra denne.
Den troende riktar sin kärlek till Jesus Kristus som dog för våra synder på korset och som på det sättet har visat oss vägen till det eviga livet. En blomma på ett kors kan samtidigt vara riktad som ett tack till en avliden person.
söndag 3 juli 2011
Kyrie - en bön om helande
"De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig." Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen. (Markusevangeliet 10:46-52)
Den blinde tiggaren Bartimaios bön lever vidare i kyrkan i mässans kyríe:
Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Ibland ifrågasätts det om det är lämpligt att kyrie finns med i mässan efter syndabekännelsen och tillsägelsen av förlåtelsen. Är det verkligen rimligt att be Herren att han skall förbarma sig över oss när vi just har fått syndernas förlåtelse?
Jo, det är det. När vi ber att Gud skall förbarma sig över oss handlar det inte om att vi ber om förlåtelse för våra synder igen. Det handlar om att vi ber om helande. Bartimaios bad om att få synen igen. De flesta av oss bär inte på lika uppenbara handikapp som Bartimaios. Däremot bär vi på sorger, betymmer, besvikelser, känslor av att ha blivit förkastade av andra människor och mycket annat som skapar oro i oss. Bönen "Herre, förbarma dig" är en bön om helande. Det svenska ordet "förbarma" har med "barm" att göra. Vi får tänka oss att Gud kramar om oss mot sin barm.
I vissa sånger sjunger man i stället "Herre, förbarma dig" på grekiska: "Kyrie eleison". Det grekiska ordet "eleison" är släkt med vårt ord "olja". Vi kan då i stället tänka oss att vi ber att Gud skall smörja oss med helande olja, som ger lindring för både våra själar och kroppar.
Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Gud välsigne dig!
Den blinde tiggaren Bartimaios bön lever vidare i kyrkan i mässans kyríe:
Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Ibland ifrågasätts det om det är lämpligt att kyrie finns med i mässan efter syndabekännelsen och tillsägelsen av förlåtelsen. Är det verkligen rimligt att be Herren att han skall förbarma sig över oss när vi just har fått syndernas förlåtelse?
Jo, det är det. När vi ber att Gud skall förbarma sig över oss handlar det inte om att vi ber om förlåtelse för våra synder igen. Det handlar om att vi ber om helande. Bartimaios bad om att få synen igen. De flesta av oss bär inte på lika uppenbara handikapp som Bartimaios. Däremot bär vi på sorger, betymmer, besvikelser, känslor av att ha blivit förkastade av andra människor och mycket annat som skapar oro i oss. Bönen "Herre, förbarma dig" är en bön om helande. Det svenska ordet "förbarma" har med "barm" att göra. Vi får tänka oss att Gud kramar om oss mot sin barm.
I vissa sånger sjunger man i stället "Herre, förbarma dig" på grekiska: "Kyrie eleison". Det grekiska ordet "eleison" är släkt med vårt ord "olja". Vi kan då i stället tänka oss att vi ber att Gud skall smörja oss med helande olja, som ger lindring för både våra själar och kroppar.
Herre, förbarma dig över oss.
Kriste, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Gud välsigne dig!
lördag 2 juli 2011
Den värdefulla tystnaden
"en tid att tiga, en tid att tala," (Predikaren 3:7)
Ibland behöver vi människor tystnad och stillhet. I vår tid när vi omges av radio, teve, internet, MP3-spelare och andra former av media är tystnaden kanske mer sällsynt än någonsin tidigare. Dessutom lever de flesta människor numera i städer och tätorter, tätt inpå andra människor.
Förr i tiden när många arbetade i jordbruket fanns tystnaden som en naturlig del av livet. Numera får man planera in tystaden i livet. En promenad kan ge en välkommen stunds tystanad. Eller att man helt enkelt stänger teven eller datorn och njuter av stillheten.
Om man vill söka en längre tids tystad under flera dagar kan man tillbringa några dagar på fjällvandring eller på en retreatgård där man ber och firar gudstjänst tillsammans men för övrigt är tysta.
Att vara tyst är inte samma sak som att vara passiv. Under tystnaden kommer tankar igång, sådana tankar som inte fick utrymme att komma upp till ytan. Kanske viktiga tankar om livet.
När sökte du tystnaden senast?
Gud välsigne dig!
Ibland behöver vi människor tystnad och stillhet. I vår tid när vi omges av radio, teve, internet, MP3-spelare och andra former av media är tystnaden kanske mer sällsynt än någonsin tidigare. Dessutom lever de flesta människor numera i städer och tätorter, tätt inpå andra människor.
Förr i tiden när många arbetade i jordbruket fanns tystnaden som en naturlig del av livet. Numera får man planera in tystaden i livet. En promenad kan ge en välkommen stunds tystanad. Eller att man helt enkelt stänger teven eller datorn och njuter av stillheten.
Om man vill söka en längre tids tystad under flera dagar kan man tillbringa några dagar på fjällvandring eller på en retreatgård där man ber och firar gudstjänst tillsammans men för övrigt är tysta.
Att vara tyst är inte samma sak som att vara passiv. Under tystnaden kommer tankar igång, sådana tankar som inte fick utrymme att komma upp till ytan. Kanske viktiga tankar om livet.
När sökte du tystnaden senast?
Gud välsigne dig!
fredag 1 juli 2011
Låt dig sporras av dina misslyckanden
"Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." (Markusevangeliet 2:13-17)
Alla människor gör misstag. Stora och små. Människor som gör mycket gör fler misstag än de som inte gör så mycket. Vi påverkas också av de misstag vi gör, men människor påverkas på olika sätt. En del blir nedslagna och kanske skäms så mycket att de aldrig riktigt kommer vidare i livet efter sina misslyckanden. Andra blir i stället sporrade och går vidare och förbättrar sina metoder så att de lyckas bättre en annan gång. Även Jesus misslyckades ibland: "Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem." (Markusevangeliet 6:5) Det innebar inte att Jesus avslutade sin verksamhet. Tvärtom! Efter det här misslyckandet sänder Jesus ut sina lärjungar och fortsätter dessutom själv.
På samma sätt bemöter Jesus oss när vi misslyckas. Han har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Jesus kan inte göra något med en människa som inte vill ändra på något i sitt liv. Med den som är formbar kan han göra desto mer.
En god regel är därför: Vi ältar inte misstag utan ser framåt.
I Dagen kan du läsa ytterligare in betraktelse om texterna för andra söndagen efter trefaldighet, av Torsen Åhman.
Gud välsigne dig!
Alla människor gör misstag. Stora och små. Människor som gör mycket gör fler misstag än de som inte gör så mycket. Vi påverkas också av de misstag vi gör, men människor påverkas på olika sätt. En del blir nedslagna och kanske skäms så mycket att de aldrig riktigt kommer vidare i livet efter sina misslyckanden. Andra blir i stället sporrade och går vidare och förbättrar sina metoder så att de lyckas bättre en annan gång. Även Jesus misslyckades ibland: "Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem." (Markusevangeliet 6:5) Det innebar inte att Jesus avslutade sin verksamhet. Tvärtom! Efter det här misslyckandet sänder Jesus ut sina lärjungar och fortsätter dessutom själv.
På samma sätt bemöter Jesus oss när vi misslyckas. Han har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Jesus kan inte göra något med en människa som inte vill ändra på något i sitt liv. Med den som är formbar kan han göra desto mer.
En god regel är därför: Vi ältar inte misstag utan ser framåt.
I Dagen kan du läsa ytterligare in betraktelse om texterna för andra söndagen efter trefaldighet, av Torsen Åhman.
Gud välsigne dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
