Destruktiva tankar och vägen bort från dem

"Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus." (Psaltaren 139:11-12)

Många människor plågas ibland av destruktiva tankar. När man känner ångest över något i livet, gör man mot bättre vetande sådant som gör att livet blir än svårare. Flickor i tonåren kan t.ex. börja skära sig och både män och kvinnor i olika åldrar börjar använda alkohol i en sådan mängd som de själva vet är skadlig. Ett annat sätt att fly ångest är att köpa.

Destruktiva tankar är inte något som bara plågar människor i vår tid. Författaren till Psaltaren 139 befinner sig mitt i en destruktiv period. Han inser själv att de destruktiva tankarna driver honom bort från livet och från Gud, men ändå återkommer tankarna på hämnd mot någon människa som kanske gjort författaren eller någon annan illa: "Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,de som trotsar dig med sina ränkeroch fåfängt höjer sin röst mot dig. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat,mina fiender har de blivit." (v 19-22)

Men mitt i hatet kan författaren också besinna sig och frågar sig om de här tankarna verkligen är goda. Han överlåter åt Gud att pröva tankarna: "Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,pröva mig och känn min oro,se om min väg för bort från dig,och led mig på den eviga vägen." (v 23-24)

Psaltaren 139 lär oss att vi inte behöver lägga "locket på" våra destruktiva tankar. Däremot måste vi lära oss att handskas med dem. Vi får nämna dem inför Gud och kanske också inför en annan människa och fråga "Gör jag rätt när jag tänker så här?"

Då har vår väg ut ut de destruktiva tankarna redan börjat.

Gud välsigne dig!