"gör alla folk till lärjungar..." (Matteusevangeliet 28:19)
Grönt är växandets färg i kyrkan. Den leder våra tankar till växtligheten som omger oss under sommaren. Den gröna färgen skall också leda våra tankar till att vi växer som människor. Vi blir aldrig färdiga. Den gröna färgen är också hoppets färg. Det är inte ute med oss människor. I kyrkan ber vi ibland en överlåtelsebön:
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade
och lägger din skatt i bräckliga
lerkärl. Amen.
När Jesus sänder ut sina lärjungar säger han: ”gör alla folk till lärjungar”. Att vara lärjunge innebär just att man tror att man kan växa vidare, att man inte är färdig.
Kyrkan innebär gemenskap. I den kristna tron har man alltid förespråkat växande i grupp. Det är i kontakten med andra människor man växer. Speciellt hos människor som visar kärlek men som också kan ge motstånd. Man lär sig av att vi är olika som människor.
Vitsippan och många andra blommor växer i grupp. I det avseendet är blommorna våra förebilder.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett växande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett växande. Visa alla inlägg
tisdag 5 juli 2011
söndag 22 maj 2011
Växande och vuxenhet
Vissa ord kan göra en del människor osäkra på vad de egentligen betyder. Ett sådant ord är vuxen. Är man vuxen när man har kommit in i puberteten, när man är 15 år och får vittna i domstol, när man är konfirmerad, när man är sexton och får rösta i kyrkovalet, när man är arton och myndig, eller kanske först när man är 20 och får köpa alkohol? Fast å andra sidan får man inte adoptera barn förrän man är 23 år. Svaret är att det inte går att fastställa en enda tidpunkt när man blir vuxen. Det handlar om en utveckling.
Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.
Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.
Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.
Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.
Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.
Gud välsigne dig!
Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.
Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.
Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.
Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.
Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.
Gud välsigne dig!
söndag 9 januari 2011
Grunder och växt i kristen tro
Man blir aldrig "färdig" som kristen. Hela tiden får man fortsätta att utvecklas. Man använder ibland uttrycket "den dagliga omvändelsen". Det innebär att man varje dag gör nyupptäckter i sitt liv. Ens liv är som ett segelfartyg som kryssar mot vinden. Då och då måste man ändra kurs för att komma i rätt riktning.
Att vara kristen är alltså ett livsprojekt. Visst kan man ibland behöva gå vidare och få litet svårare undervisning, lyssna till predikningar om mer avancerade ämnen eller läsa en kristen bok om något som man tidigare inte studerat. finnas med som en grund.
Man kan också komma vidare i tron genom att be Gud att få sådana gåvor som man längtar efter: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande." (Apostlagärningarna 8:14-17)
Ändå är det så att Den kristna trons grunder hela tiden måste finnas med som en grundval. Man får inte lämna grunden och mena att man har kommit längre i tron. Då är det frågan om andligt högmod.
När du vill komma vidare i tron är det bästa du kan göra att först läsa igenom den kristna trons grunder och stämma av dem med ditt liv. Finns det något du har glömt att tillämpa i livet. Sedan ser du till att du lyssnar till ny undervisning eller läser något nytt som du inte läst tidigare.
Att vara kristen är alltså ett livsprojekt. Visst kan man ibland behöva gå vidare och få litet svårare undervisning, lyssna till predikningar om mer avancerade ämnen eller läsa en kristen bok om något som man tidigare inte studerat. finnas med som en grund.
Man kan också komma vidare i tron genom att be Gud att få sådana gåvor som man längtar efter: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande." (Apostlagärningarna 8:14-17)
Ändå är det så att Den kristna trons grunder hela tiden måste finnas med som en grundval. Man får inte lämna grunden och mena att man har kommit längre i tron. Då är det frågan om andligt högmod.
När du vill komma vidare i tron är det bästa du kan göra att först läsa igenom den kristna trons grunder och stämma av dem med ditt liv. Finns det något du har glömt att tillämpa i livet. Sedan ser du till att du lyssnar till ny undervisning eller läser något nytt som du inte läst tidigare.
fredag 29 oktober 2010
Om långsamt växande i tron
”Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." (Markusevangeliet 4:26-29)
När Jesus talar om Guds rike eller himmelriket och när man i fornkyrkan talade om Kristi rike så syftar det på att Gud en gång skall återta herraväldet över den här världen som nu står under inflytande av det onda. Detta kommer att ske mer tydligt i framtiden, men redan nu breds Guds rike ut bland dem som tror på Jesus. Med ett modernt uttryck kan man kalla det livskvalitet.
Uttrycken Guds rike, himmelriket eller Kristi rike syftar däremot inte på ett tillstånd som inträder när vi människor är döda. Detta kallas i nya testamentet ”de dödas uppståndelse”.
Liknelsen om den växande säden handlar om hur Guds rike slår rot i en människa som tror. Det framgår inte klart av liknelsen vem såningsmannen är. Är det Gud som sår ordet i en människas liv, eller är det människans själv som aktivt söker ordet och sår det i sitt eget liv? Båda förklaringarna är nog möjliga, men jag tycker liknelsen ger mig den största behållningen om jag får tänka mig att mannen är människan själv. Liselotte J Andersson beskriver i Dagen den här händelsen som en uppbrottsorder. För vissa människor är det säkert så. De kan peka ut dagen och stunden för sin omvändelse. Andra vet bara att de har påverkats av ordet hela livet, kanske för att de har fötts i en kristen familj.
En man har fått utsädet i jorden. Utsädet är Guds ord. Jorden är livet. Mannen – som lika gärna skulle kunna vara en kvinna – sår ordet i sitt liv. Han låter alltså Guds ord, lagen och evangeliet, tio Guds bud och Guds kärlek, det dubbla kärleksbudet och förlåtelsen påverka vardagslivet. De får alltså påverka livet varje dag.
Han sover och stiger upp. Mannen unnar sig vila. Han sover ordentligt på nätterna. Innan den elektriska belysningen kom sov människor mer än nu. Det låter sunt. Men mannen sover inte hela tiden. Han stiger upp också. Han tar på sig ett ansvar. Han säger ja till att vara Guds medarbetare på jorden. Han försöker utföra sitt arbete väl. Han gör sitt bästa för att vara en bra make och far, eller en bra elev i skolan eller en bra kung.
Dagar och nätter går och säden gror och växer. Han vet inte hur. Guds rike gror och växer när man låter Guds ord påverka ens vardagsliv. Visserligen skyddar inte Guds ord mot olyckor och motgångar som kan drabba även den som tror. Skörden kan slå fel även i Guds rike. Men växtkraften finns kvar. En annan dag växer säden igen.
Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Livet fortsätter att utvecklas. Erfarenheterna ökar. Den som levat en stor del av sitt liv är oftare tryggare i sig själv än den som är ung.
Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne. På vår ålders höst kan vi får skörda frukterna av vårt liv. Samtidigt är vi inte säkra på att mannen i liknelsen är en vanlig människa. Kanske mannen syftar på Gud. Vi lever inte för oss själva. Vi är Guds medarbetare på jorden. En dag kommer Gud att skörda frukterna av vårt arbete.
När Jesus talar om Guds rike eller himmelriket och när man i fornkyrkan talade om Kristi rike så syftar det på att Gud en gång skall återta herraväldet över den här världen som nu står under inflytande av det onda. Detta kommer att ske mer tydligt i framtiden, men redan nu breds Guds rike ut bland dem som tror på Jesus. Med ett modernt uttryck kan man kalla det livskvalitet.
Uttrycken Guds rike, himmelriket eller Kristi rike syftar däremot inte på ett tillstånd som inträder när vi människor är döda. Detta kallas i nya testamentet ”de dödas uppståndelse”.
Liknelsen om den växande säden handlar om hur Guds rike slår rot i en människa som tror. Det framgår inte klart av liknelsen vem såningsmannen är. Är det Gud som sår ordet i en människas liv, eller är det människans själv som aktivt söker ordet och sår det i sitt eget liv? Båda förklaringarna är nog möjliga, men jag tycker liknelsen ger mig den största behållningen om jag får tänka mig att mannen är människan själv. Liselotte J Andersson beskriver i Dagen den här händelsen som en uppbrottsorder. För vissa människor är det säkert så. De kan peka ut dagen och stunden för sin omvändelse. Andra vet bara att de har påverkats av ordet hela livet, kanske för att de har fötts i en kristen familj.
En man har fått utsädet i jorden. Utsädet är Guds ord. Jorden är livet. Mannen – som lika gärna skulle kunna vara en kvinna – sår ordet i sitt liv. Han låter alltså Guds ord, lagen och evangeliet, tio Guds bud och Guds kärlek, det dubbla kärleksbudet och förlåtelsen påverka vardagslivet. De får alltså påverka livet varje dag.
Han sover och stiger upp. Mannen unnar sig vila. Han sover ordentligt på nätterna. Innan den elektriska belysningen kom sov människor mer än nu. Det låter sunt. Men mannen sover inte hela tiden. Han stiger upp också. Han tar på sig ett ansvar. Han säger ja till att vara Guds medarbetare på jorden. Han försöker utföra sitt arbete väl. Han gör sitt bästa för att vara en bra make och far, eller en bra elev i skolan eller en bra kung.
Dagar och nätter går och säden gror och växer. Han vet inte hur. Guds rike gror och växer när man låter Guds ord påverka ens vardagsliv. Visserligen skyddar inte Guds ord mot olyckor och motgångar som kan drabba även den som tror. Skörden kan slå fel även i Guds rike. Men växtkraften finns kvar. En annan dag växer säden igen.
Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Livet fortsätter att utvecklas. Erfarenheterna ökar. Den som levat en stor del av sitt liv är oftare tryggare i sig själv än den som är ung.
Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne. På vår ålders höst kan vi får skörda frukterna av vårt liv. Samtidigt är vi inte säkra på att mannen i liknelsen är en vanlig människa. Kanske mannen syftar på Gud. Vi lever inte för oss själva. Vi är Guds medarbetare på jorden. En dag kommer Gud att skörda frukterna av vårt arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
