Kallelse innebär inte högmod

Högmod är en av de sju frestelserna som vi människor har att kämpa med. "Frestelser" är kanske ett bättre ord än dödssynder som de vanligtvis brukar kallas. Dödssynder kan få oss att tro att de är ovanliga och att det är ytterst få människor som drabbas av dem. I själva verket måste alla människor kämpa med dödssynderna, men olika människor har olika dödssynder att kämpa med.

Högmodet attackerar också vårt andliga liv. Det kan attackera oss på att vi gärna vill tro att vi måste försöka utmärka oss genom att ha mer andliga upplevelser än andra, genom att tro mer, genom att vara frommare, helt enkelt genom att tävla i andlighet.
Lika farlig är det när högmodet i det andliga förvänds i sin motsats: dåligt andligt självförtroende. Om vi angrips av det tror vi att alla andra är mer fromma än vad vi själva är, har bättre kontakt med Gud, förstår bibeln bättre och så vidare.

Den gyllene medelvägen handlar om att stå tryggt där man står, vara glad över den tro man har, men alltid vilja komma närmare Gud och leva mer efter hans vilja, inte för att vi vill efterlikna andra kristna, utan för att vi längtar efter det, för att vi "hungrar och törstar efter rättfärdighet".

Dem gyllene medelvägen uttrycks bra i Femte Moseboken 7:7-8:
"Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld."

Om vi försöker överföra det på oss själva kan det låta: "Det är inte för att jag tycker att jag är bättre och märkvärdigare än andra som jag tror att Gud har kallat mig till ett uppdrag. Men jag tror att Gud älskar mig och vill befria mig ur det grepp som de sju dödssynderna och annat ont i världen försöker locka mig till."