Gud som en förälder i examenstider

Det är examenstider. Många ungdomar tar studenten. Andra kommer hem med betyg från skolan. Som förälder kan man glädjas med sina barns framgång. Man kan också känna djup medkänsla om ett i något avseende har misslyckats i skolan. Det förändrar inte grunden att ett barn är ett barn. En god förälder skall alltid älska och uppmuntra sitt barn. Det innebär inte att man ser mellan fingrarna med orsakerna till ett misslyckande. Det gäller att ta reda på om misslyckandet beror på slöhet eller om barnet behöver mer tid på sig, eller kanske det helt enkelt är så att en ungdom som inte alls klarar av ett visst ämne skall gå en annan väg i livet. Alla de här tankarna grundas på en kärlek till barnet.
Samma sak är det med Gud. "När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden." (Titusbrevet 3:4-5).
Det beskriver hur Gud är som den gode föräldern som tar emot sitt barn med öppna famnen, hur skolbetyget än ser ut. Det innebär inte att han har gett upp. Han vill forsätta att förnya sitt barn genom den heliga anden. Om Gud skall kunna fortsätta förnya oss krävs det att vi samarbetar. Någon har sagt att ett helgon är en syndare som inte har gett upp. Vare sig vi samarbetar eller inte gäller ändå att vi får vara Guds älskade barn, och att dopet är tecknet på att vi får vara det.

Bibelcitatet ovan läser vi i Paulus brev till Titus. Att brevet till Titus finns med i bibeln, liksom breven till Timotheos och brevet till Filemon är ett viktigt tecken. För Gud är vi människor inte en grå massa som bara för kollektiva budkap. För Gud är vi självständiga personer som Gud vill ha en individuell relation med. Därför finns också de individuella budskapen i bibeln.