Kallelse innebär inte högmod

Högmod är en av de sju frestelserna som vi människor har att kämpa med. "Frestelser" är kanske ett bättre ord än dödssynder som de vanligtvis brukar kallas. Dödssynder kan få oss att tro att de är ovanliga och att det är ytterst få människor som drabbas av dem. I själva verket måste alla människor kämpa med dödssynderna, men olika människor har olika dödssynder att kämpa med.

Högmodet attackerar också vårt andliga liv. Det kan attackera oss på att vi gärna vill tro att vi måste försöka utmärka oss genom att ha mer andliga upplevelser än andra, genom att tro mer, genom att vara frommare, helt enkelt genom att tävla i andlighet.
Lika farlig är det när högmodet i det andliga förvänds i sin motsats: dåligt andligt självförtroende. Om vi angrips av det tror vi att alla andra är mer fromma än vad vi själva är, har bättre kontakt med Gud, förstår bibeln bättre och så vidare.

Den gyllene medelvägen handlar om att stå tryggt där man står, vara glad över den tro man har, men alltid vilja komma närmare Gud och leva mer efter hans vilja, inte för att vi vill efterlikna andra kristna, utan för att vi längtar efter det, för att vi "hungrar och törstar efter rättfärdighet".

Dem gyllene medelvägen uttrycks bra i Femte Moseboken 7:7-8:
"Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld."

Om vi försöker överföra det på oss själva kan det låta: "Det är inte för att jag tycker att jag är bättre och märkvärdigare än andra som jag tror att Gud har kallat mig till ett uppdrag. Men jag tror att Gud älskar mig och vill befria mig ur det grepp som de sju dödssynderna och annat ont i världen försöker locka mig till."

Att tro med hjärtat

"Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft." (Femte Moseboken 6:4-5).

Hur går det till när man älskar Gud av hela sitt hjärta?
Ibland har man tänkt sig att det bästa sättet att älska Gud är att vara så liktiltig till den omgivande världen som möjligt. I vår tid efterfrågar många "andliga upplevelser" för att få komma bort från den grå vardagen för en stund.
Frågan är om inte citatet från Femte Mosebok handlar om ett helt annat sätt att älska Gud. Om man älskar Gud med hela sin själ och av all sin kraft så handlar det nog snarare om att man älskar Gud i allt man gör. I vardagens sysslor, i skolarbetet, i arbetet, hemma, i föreningslivet. I allt detta kan man påminna sig om att vi är skapade till Guds avbilder med en oerhörd kärlek. I allt detta kan vi tillämpa budorden, bergspredikans etik och vara burna av en Gud som bär oss.

En del människor har skrämts av uttrycket att vi skall älska Gud av hela vårt hjärta. Om man inte har de starka religiösa känslorna som andra kristna uppvisar, då kan man lätt gripas av andliga mindervärdighetskänslor och tro att man är "mindre kristen" än andra. Då är det viktigt att veta att Gamla testamentets människor inte tänkte sig hjärtat som känslornas tillhåll. De trodde att man tänkte med hjärtat. Att älska Gud med hela sitt hjärta betyder alltså att tänka på Gud: alltså att ge Gud tid i bön och bibelläsning.