Liknelsen om festen - lektion i vänskap (Andra söndagen efter trefaldighet)

Hur får man vänner? Det är en av de viktigaste frågorna i livet. Det verkar som om en del människor har lätt att få vänner och andra har svårt.
En av Jesu liknelser handlar faktiskt om konsten att få vänner. Vi är vana att tolka liknelsen om festen (Lukasevangeliet 14:15-25) som att den handlar om Gud som kallar människor till sitt rike - kallar dem att bli kristna - och det är helt riktigt. Liknelsen handlar om det, men en liknelse kan för det mesta tolkas i flera olika plan. Liknelsen om festen handlar både om Gud som kallar människor och om en man som gärna vill ha vänner. När han bjuder in några visar det sig att de är för upptagna. Han fortsätter då med att bjuda in andra till dess hans hus är fullt och konstaterar till slut: "Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest."
Liknelsen kan lära oss något viktigt om vänskap. Man blir inte alltid vän med dem som man först tror att man skall bli vän med. Då är det bara att fortsätta söka. Det kan helt enkelt vara att de man först ville lära känna är så upptagna att de inte har tid att lära känna just mig. De menar inget illa med det, men de har nog med vänner. Då kan det bli så att de som man från början absolut inte trodde att man skulle bli vän med, blir de riktiga vännerna. Mannen i berättelsen hade absolut inte tänkt sig att det var "alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta" som skulle bli hans vänner, men så blev det och inte nog med det. När han väl hade bjudit in dem fanns det plats för andra också. Berättelsen vill lära oss: fortsätt sök så finner du vänner.

Liknelsen om festen är alltså en bra lektion i vänskap. En annan gång kan vi läsa den för att lära oss om hur Gud kallar människor till sitt rike, för den handlar också om det.