onsdag 16 juni 2010

När vi är misstänksamma i onödan (Andra söndagen efter trefaldighet)

Ibland är vi rädda och misstänksamma mot människor i onödan. I Markusevangeliets berättelse om hur Jesus kallar tullindrivaren Levi får vi berättat om hur de skriftlärda bland fariséerna frågar lärjungarna: "Äter han med tullindrivare och syndare?" (Markusevangeliet 2:16). Jag har upptäckt att jag själv lätt tror att de skriftlärda bland fariséerna var kritiska till att Jesus umgicks med tullindrivare och syndare. Det kan säkert vara så att vissa skriftlärda var kritiska eller frågande till detta, men det är inte alls säkert att de skriftlärda som det berättas om i just den här berättelsen var det minsta kritiska. Det kan helt enkelt ha varit så att de var nyfikna varför Jesus umgick med just de här människorna. De kanske var positivt nyfikna och ville att Jesus skulle berätta varför han gjorde det, lika nyfikna som vi är när vi ser att en kristen församling har en bra verksamhet och når till människor som kyrkan annars har svårt att komma i kontakt med.

Många av oss är uppfostrade att alltid tänka kritiskt om fariséer och skriftlärda. Därför finns alltid risken att vi misstolkar uttalanden av fariséer som ärligt vill veta hur Jesus tänker.
Det kan påminna oss om att det alltid finns en risk att vi är fördomsfulla inte bara mot fariséer utan också mot grupper av människor i vår tid. Ibland är vi rädda och misstänksamma mot människor i onödan. Frågor vi hör är ofta helt ärliga och inte fyllda av den kritik som vi tror finns i dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar