Aldrig mer ensam

Det verkar som om människor i vår tid har svårare än någonsin att underordna sig auktoriteter. Vi är uppfostrade att tänka kritiskt. Det finns mycket gott i det, men det finns också en baksida. När det är sämre ordning i många svenska skolor än t.ex. i finska skolor är det ett exempel på vad vår misstro mot auktoriteter kan leda till.
Johannes döparen fick tidigt inse att hans yngre släkting Jesus skulle komma att inta en mer framstående roll än han själv. Många ville hylla Johannes som den store ledaren, men han tog ett steg tillbaks och visade på Jesus. "Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig.'" (Johannesevangeliet 1:29-30). Var det jobbigt för Johannes att ta steget tillbaks och visa på Jesus? Kanske. Även i religionen finns det en lockelse att tävla om andlighet, om vem som är mest andlig.
I vår tid finns en tendens att mena att man kan vara "kristen på sitt eget sätt", att klara sig utan auktoriteter. Det är omöjligt. I sin tro är man beoende av andra människor - sådana som lever nu i närheten av en själv, men också av sådana som lever i andra länder och kulturer, och av sådana som levt tidigare och gått före oss i tron.
När man blir döpt blir man en Jesu lärjunge och ett Guds barn. Det betyder att man blir underordnad Jesus. Vi har fått en auktoritet. Samtidigt som vi blir underordnade, kan vi också säga att vi aldrig mer är ensamma. Vi behöver inte fatta svåra beslut ensamma. Vi får hämta råd och kraft hos Jesus Kristus. Andra kristna -bröder och systrar i tron - kan genom sina liv och sin erfarenhet vara förebilder och ge oss goda råd.