Ödmjukhet är en väg bort från bekymmer (Tredje söndagen efter trefaldighet)

Det finns två slags bekymmer. Å ena sidan finns det problem som vi måste ta tag i. Det skapar bekymmer, men det är naturligt att det kostar på när man måste fatta svåra beslut eller kämpa med något. Å andra sidan finns det bekymmer som vi bär på i onödan. Vi grubblar över det som redan har hänt och som vi inte kan ändra på eller också irriterar vi oss på andra människor. Vi kanske inte förstår deras sätt att tänka eller att handla.
Om vi kan slippa åtminstone en del av den andra sortens bekymmer minskar vår mängd bekymmer och vi får en bättre livskvalitet. Och det vill vi nog ha. Eller hur? Men hur?

Första Petrusbrevet uppmanar: "Klä er i ödmjukhet mot varandra" (5:5). Steg ett på vägen till minskade bekymmer är alltså ödmjukhet. Genom att försöka tolka andra människors handlingssätt till det bästa och genom att tolka det de säger till de bästa slipper vi att bli på dåligt humör eftersom vi slipper bli irriterade. "Kasta era bekymmer på honom [Herren], ty han sörjer för er" (Första Petrusbrevet 5:7).