Ensam i tron? (Tredje söndagen efter Trefaldighet)

Känner du dig ensam i tron? Är det bara några få människor i din omgivning som är bekännande kristna? Eller är det så att det bara är några få som du verkligen kan dela tron med? Man kan känna sig ensam i tron vare sig det verkigen finns få kristna i omgivningen eller om det känns som om andra kristna inte är lika intresserade att fördjupa sig i tron.
Profteten Jesaja skriver: [Så säger Herren:] Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från. Tänk på Abraham, er far och Sara, som födde er. En enda var han när jag kallade honom, men genom min välsignelse blev han många" (Jesaja 51:1-2).
För Gud är det ine något problem om det är få som tror. Gud vill i stället uppmuntra oss som tror att så fast. Det viktiga är att vi är medvetna om att vi är huggna ur klippan. Det syftar både på att vi är skapade till Guds avbilder - av stoft från jorden - och att vi hör till kyrkan som är byggd med Petrus, klippan, som grund. En ensam eller några få kristna som stor fast vid sin tro kan - liksom Abraham - bli till stor välsignelse.
Vi skall också vara medvetna om att vi som tror inte är få. Om vi är ganska ensamma på den plats vi befinner oss eller i vår församling, skall vi vara medvetena om att det aldrig har funnits så många kristna som nu. Kyrkan växer i Asien, Afrika och Latinamerika som aldrig förr.
Du är en Guds avbild. Du hör till en helig allmännelig kyrka, de heliga samfund. Därför behöver du inte oroa dig.

Aldrig mer ensam

Det verkar som om människor i vår tid har svårare än någonsin att underordna sig auktoriteter. Vi är uppfostrade att tänka kritiskt. Det finns mycket gott i det, men det finns också en baksida. När det är sämre ordning i många svenska skolor än t.ex. i finska skolor är det ett exempel på vad vår misstro mot auktoriteter kan leda till.
Johannes döparen fick tidigt inse att hans yngre släkting Jesus skulle komma att inta en mer framstående roll än han själv. Många ville hylla Johannes som den store ledaren, men han tog ett steg tillbaks och visade på Jesus. "Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig.'" (Johannesevangeliet 1:29-30). Var det jobbigt för Johannes att ta steget tillbaks och visa på Jesus? Kanske. Även i religionen finns det en lockelse att tävla om andlighet, om vem som är mest andlig.
I vår tid finns en tendens att mena att man kan vara "kristen på sitt eget sätt", att klara sig utan auktoriteter. Det är omöjligt. I sin tro är man beoende av andra människor - sådana som lever nu i närheten av en själv, men också av sådana som lever i andra länder och kulturer, och av sådana som levt tidigare och gått före oss i tron.
När man blir döpt blir man en Jesu lärjunge och ett Guds barn. Det betyder att man blir underordnad Jesus. Vi har fått en auktoritet. Samtidigt som vi blir underordnade, kan vi också säga att vi aldrig mer är ensamma. Vi behöver inte fatta svåra beslut ensamma. Vi får hämta råd och kraft hos Jesus Kristus. Andra kristna -bröder och systrar i tron - kan genom sina liv och sin erfarenhet vara förebilder och ge oss goda råd.