I Svenska dagbladet kan man läsa om Owe Wikströms bok Till längtans försvar. Han berättar bland annat om hur han vid en gudstjänst i Notre Dame i Paris fick höra en senegalesisk predikant predika om hur viktigt det är att vi följer vår inre röst.
Vanligtvis brukar den inre rösten säga något allvarligt. Det brukar vara samvetet som knackar på till exempel. Ibland är den inre rösten bara glad:
"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden." (Psaltaren 108:2-3)
Det är viktigt att allt får ha sin tid. Advent har varit längtans och allvarets tid. Julen är glädjens tid.
God jul till er alla.
Visar inlägg med etikett julen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julen. Visa alla inlägg
fredag 24 december 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
