Hur långt skall man anpassa sig?

"Är det människor jag nu vill vinna för mig - eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare."
(Galaterbrevet 1:10)

Visst skall vi sträva efter att vara människor till lags. Det är ju det som den gyllene regeln handlar om: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er det skall ni också göra för dem."
När man tillämpar ett bud är det alltid viktigt att se till att man inte övertolkar det. Den gyllene regeln handlar om vanlig medmänsklighet och värme och om att vi skall behandla andra så som vi själva vill bli behandlade - självklart förutsatt att de andra vill bli behandlade som vi vill.
Däremot handlar den gyllene regeln inte om att vi till varje pris skall uppföra oss och inrätta våra liv så som andra vill. Ibland anpassar vi oss för mycket efter andra för att vi tror att vi blir omtyckta.
Var går då gränsen för hur mycket vi skall anpassa oss för att vara andra människor till lags? Jag tror att varje människa innerst inne kan känna på sig när anpassningen efter andra har gått för långt. Gränsen kan också ligga olika för olika människor. Det finns en del som vill leva mycket självuppoffrande för andra och ser att det är i linje med Guds vilja. Andra kanske går alltför långt i sin anpassning så att de föröder sina egna liv.

Gud välsigne dig!