"Folket sade: 'Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud. Det var han som förde sos och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring..."
(Josua 24:16-17)
När jag gick i söndagsskolan fick vi lära oss en minnesvers varje söndag. Det var en bibelvers som var så viktig så att skulle försöka lära sig den utantill. Jag tycker att jag hittar en sådan vers i den här läsningen ur Josua: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud. De här orden yttrades av israeliterna efter det att de hade vandrat femtio år genom öknen och till slut kommit in i det förlovade landet. De hade uppnått det som de hade längtat efter. Därför var det viktigt att de påminde sig om att de inte skulle glömma Gud, utan minnas honom. Ibland kan det vara så att man tänker på Gud bara när livet är riktigt svårt. Det är visserligen inte något fel med det. Visst får man vända sig till Gud när livet är svårt, även om man inte har gjort det tidigare.
Men det finns en fara med att vänta med att vända sig till Gud till när livet är svårt. Om man inte är van att söka Gud under de goda dagarna är det inte säkert att man finner honom under svåra dagar. Därför är det lika bra att vi ofta upprepar minnesversen: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud.
Man kan ha Gud till bäste vän. Med vänner är det så att det krävs tid för att man skall lära känna varandra och få förtroende för varandra. Men när man har en vän så finns vännen där. Därför skall vi inte skjuta upp att lära känna Gud. Gud står nu med sin öppna famn och väntar på oss. Därför kan vi stämma in i orden: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud.
Gud välsigne dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar