Det är hög tid att fasteplanera. I dag, 7 mars 2011, är det fläskmåndagen som infaller mellan köttsöndagen (fastlagssöndagen) och fettistaden. Dessa dagar som även kallas fastlagen är de sista dagarna innan själva fastan som börjar på askonsdagen, som i år infaller 9 mars. Fastan sträcker sig ända fram till påsk.
Fasta i kristen bemärkelse har aldrig inneburit att man helt och hållet avstår från mat och dryck. i stället innebär det att man drar ned på mat och dryck och väljer en enklare livsstil genom att t.ex. också avstå från onödiga inköp och kanske dra ned på onödigt tevetittande och datoranvändning. Den tid som blir över använder man i stället för att ge tid till människor och till Gud.
Fastans välsignelser omtalas bl.a. i Tobits bok:
"Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld," (Tobit 12:8)
Eftersom fastan närmar sig är det hög tid att göra en fasteplanering. Du bör alltså bestämma vad du skall avstå från under fastan och vad du skall satsa på i stället.
Att äta en fastlagsbulle - en semla - på fettisdagen är en symbol för att fastan inleds. I det sekulariserade Sverige finns det somliga som tror att man skall äta semlor just under fastan. Vi behöver mer än någonsin tillsammans återerövra fastan, eftersom dess välsignelser är många.
Gud välsigne dig!
måndag 7 mars 2011
söndag 6 mars 2011
Andreaskorset och de människor som inte märks särskilt mycket
Andreaskorset för våra tankar till aposteln Andreas som enligt traditionen skall ha dött martyrdöden på ett kryssformat kors i staden Patras.
Enligt evangelierna verkar Andreas vara en av de apostlar som har stått Jesus närmast. Ändå finns det bara ett direkt citat av något som Andreas skulle ha sagt. För det mesta verkar det som om han stod i skuggan av sin betydligt mer pratsamme bror Petrus:
"När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare." (Lukasevangeliet 6:13-16).
Andreas och andreaskorset får påminna oss om alla människor som gör en god insats i samhället och kyrkan, men som inte märks så mycket. Vilka sådana finns i din omgivning.
Gud välsigne dig!
lördag 5 mars 2011
Ringkorset vittnar om Guds stora makt
Ringkorset är från början inte någon särskild kristen symbol. Den kallas ibland hjulkors eller solkors och förekommer bland annat på många hällristningar i Skandinavien. Liksom så många andra symboler har den upptagits av den kristna kyrkan. Ringkorset är särskilt vanligt i gotländska kyrkor.
I kyrkan har ringkorset ofta tolkats som ett kors med en jordglob i bakgrunden och kan därför leda våra tankar till bibelversen:
"Jorden är Herrens med allt den rymmer,
världen och alla som bor i den."
(Psaltaren 24:1)
En annan tolkning är att ringen är solen:
"Din är dagen och din är natten,
du satte månen och solen i deras banor."
(Psaltaren 74:16)
fredag 4 mars 2011
Kärlek i flera olika plan
"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
(Höga visan 8:6-7)
Höga visan är den bok i Bibeln som mest tydligt handlar om kärleken mellan man och kvinna. Det är inte konstigt att kärleken har en egen bok i bibeln, eftersom behovet att få ge och ta emot kärlek är en av de starkaste drifterna i en människas liv.
Höga visan kan tolkas i flera skikt. I grund och botten är den en underbar kärleksdikt om kärleken mellan man och kvinna. Ibland har man sagt att den handlar om kärleken mellan Kristus och kyrkan. Alla bibeltexer kan tolkas i flera plan. Så även denna.
Kärlek handlar om att både ge och ta. Kärlek måste både kunna tas emot och ges ut. Då får kärleken växa. Kärlek handlar också om uthållighet. På Fastlagssöndagen när ovanstående text ur Höga visan läses är temat "kärlekens väg". Kärleken är just en väg. Kärlek handlar både om uthållighet och trofasthet. Det gäller både i kärleken mellan man och kvinna, och i kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läsa gärna Höga visan två gånger, först som en dikt om kärleken mellan man och kvinna, sedan som en dikt om kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läs också gärna dagens krönika i Dagen där Liselotte J Andersson skriver om hur där är när ordet DU blir viktigare än ordet JAG.
Gud välsigne dig!
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
(Höga visan 8:6-7)
Höga visan är den bok i Bibeln som mest tydligt handlar om kärleken mellan man och kvinna. Det är inte konstigt att kärleken har en egen bok i bibeln, eftersom behovet att få ge och ta emot kärlek är en av de starkaste drifterna i en människas liv.
Höga visan kan tolkas i flera skikt. I grund och botten är den en underbar kärleksdikt om kärleken mellan man och kvinna. Ibland har man sagt att den handlar om kärleken mellan Kristus och kyrkan. Alla bibeltexer kan tolkas i flera plan. Så även denna.
Kärlek handlar om att både ge och ta. Kärlek måste både kunna tas emot och ges ut. Då får kärleken växa. Kärlek handlar också om uthållighet. På Fastlagssöndagen när ovanstående text ur Höga visan läses är temat "kärlekens väg". Kärleken är just en väg. Kärlek handlar både om uthållighet och trofasthet. Det gäller både i kärleken mellan man och kvinna, och i kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läsa gärna Höga visan två gånger, först som en dikt om kärleken mellan man och kvinna, sedan som en dikt om kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läs också gärna dagens krönika i Dagen där Liselotte J Andersson skriver om hur där är när ordet DU blir viktigare än ordet JAG.
Gud välsigne dig!
torsdag 3 mars 2011
Att ropa till Gud
Ibland frågar vi oss hur mycket Gud hjälper den som har svåra bördor i sitt liv. Är det så att Gud verkligen ingriper, eller får vi fortsätta att gå vidare och själv bära våra bördor, men får hjälpen att se våra liv i ett nytt perspektiv. I Psaltaren 145 finns båda synsätten med, bara några verser ifrån varandra.
"Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (---)
Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom."
(Psaltaren 145:14, 18)
Det går nog inte att få ett svar på frågan. I själva verket hjälper Gud på olika sätt vid olika tillfällen. En den människor har erfarenheten att de har bett Gud om hjälp och att situationen har förändrats så radikalt att det inte finns någon annan förklaring än att Gud verkligen har ingripit. Andra har bett Gud att ingripa, och har inte sett något tecken på att bönesvar, åtminstone inte på kort sikt. På längre sikt har de ändå i många fall kunnat se sina liv i ett nytt perspektiv.
En sak är dock säker. Författaren till Psaltaren 145 uppmanar oss att ropa till Gud. Kung David som hålls för att vara psalmens författare levde ett brokigt liv som pendlade mellan lycka och olycka. Han hade erfarenhet av att Gud lyssnade, om Gud än ibland svarar på våra böner på olika sätt. Därför: Ropa till Gud från hjärtat!
Gud välsigne dig!
"Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (---)
Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom."
(Psaltaren 145:14, 18)
Det går nog inte att få ett svar på frågan. I själva verket hjälper Gud på olika sätt vid olika tillfällen. En den människor har erfarenheten att de har bett Gud om hjälp och att situationen har förändrats så radikalt att det inte finns någon annan förklaring än att Gud verkligen har ingripit. Andra har bett Gud att ingripa, och har inte sett något tecken på att bönesvar, åtminstone inte på kort sikt. På längre sikt har de ändå i många fall kunnat se sina liv i ett nytt perspektiv.
En sak är dock säker. Författaren till Psaltaren 145 uppmanar oss att ropa till Gud. Kung David som hålls för att vara psalmens författare levde ett brokigt liv som pendlade mellan lycka och olycka. Han hade erfarenhet av att Gud lyssnade, om Gud än ibland svarar på våra böner på olika sätt. Därför: Ropa till Gud från hjärtat!
Gud välsigne dig!
onsdag 2 mars 2011
Naturen - hotad kraftkälla
Vi tror på "Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Naturen som alltså är Guds skapelse har en viktig roll i kristen tro. Så länge de flesta människorna bodde på landsbygden och livnärde sig på jordbruk var naturen en så självklar del av människornas vardag. Man behövde inte bestämma sig att tillbringa en viss tid utomhus. Det var helt enkelt självklart att man gjorde det. I vår tid är det annorlunda. En stor del av mänskligheten, åtminstone i Sverige, tillbringar den största delen av sin tid inomhus. När man ägnar tid åt en långpromenad eller skidtur är det sällan man ångrar sig efteråt, om man än var trött innan. På Facebook kan man också märka att människor blir uppriktigt glada över soluppgångar och norrsken som de har sett genom sitt fönster. Naturen är en kraftkälla. Guds skapelse.
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".
När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".
När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!
tisdag 1 mars 2011
Mission när kulturer möts
Många känner till Jesu dop- och missionsbefallning:
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matteusevangeliet 28:18-20).
När vi läser den som dopbefallning handlar den om ett uppdrag till oss att föra vidare den kristna tron genom att se till att nya generationer blir döpta och får undervisning om tron. Att som vuxen se till att barn (egna och andras) får lära känna kristen tro är en av de viktigaste uppgifter en människa kan ha.
Dopbefallningen är också en missionsbefallning. Då handlar den om att gå ut till andra länder och hjälpa människor att bli kristna. Vanligtvis tänker vi oss att det är vi som har uppdraget att gå ut till andra. Det är en spännande tanke att det nu och i framtiden är vi som blir mottagarland för mission. Dagen skriver att 8,5 miljoner fillipinska gästarbetare ute i världen fungerar som missionärer runt om i världen. I många muslimska länder står de för en stor kristen närvaro. Även i Sverige står invandrare för en stor och viktig kristen närvaro.
Finns det någon invandrarkyrka på din ort? Besök den. Ett besök i t.ex. en katolsk eller ortodox gudstjänst ger ofta nya spännande infallsvinklar i den kristna tron. Samma sak är det om man besöker en frikyrklig eller svenskkyrklig gudstjänst med stort invandrarinslag.
Olika folk och olika människor uttrycker den kristna tron på olika sätt. Ljuständningen på gravar var okänd i Sverige fram till 1950-talet när den infördes av katolska invandrare. Etiopisk-ortodoxa kan ibland i en vanlig svenskkyrklig gudstjänst uttrycka sin tro genom att lägga sig med pannan mot golvet. Korstecken och sånger från andra kultuer berikar vårt gudstjänstliv och kan vara till hjälp för många svenskar att uttrycka sin tro´. Många svenskar kan känna sig blyga och osäkra för sådana här uttryck, samtidigt som man innerst inne längtar efter att uttrycka tron på ett konkret sätt. Det kanske var därför ljuständningen har kommit så starkt i våra kyrkor.
Men det är inte bara i sättet att uttrycka tron som vi har mycket att hämta från andra kyrkor och kulturer. Även i samtalet om trons innehåll är det en rikedom när olika kulturer möts. Där vår också vi som svenska kristna lämna våra bidrag.
Gud välsigne din dag.
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matteusevangeliet 28:18-20).
När vi läser den som dopbefallning handlar den om ett uppdrag till oss att föra vidare den kristna tron genom att se till att nya generationer blir döpta och får undervisning om tron. Att som vuxen se till att barn (egna och andras) får lära känna kristen tro är en av de viktigaste uppgifter en människa kan ha.
Dopbefallningen är också en missionsbefallning. Då handlar den om att gå ut till andra länder och hjälpa människor att bli kristna. Vanligtvis tänker vi oss att det är vi som har uppdraget att gå ut till andra. Det är en spännande tanke att det nu och i framtiden är vi som blir mottagarland för mission. Dagen skriver att 8,5 miljoner fillipinska gästarbetare ute i världen fungerar som missionärer runt om i världen. I många muslimska länder står de för en stor kristen närvaro. Även i Sverige står invandrare för en stor och viktig kristen närvaro.
Finns det någon invandrarkyrka på din ort? Besök den. Ett besök i t.ex. en katolsk eller ortodox gudstjänst ger ofta nya spännande infallsvinklar i den kristna tron. Samma sak är det om man besöker en frikyrklig eller svenskkyrklig gudstjänst med stort invandrarinslag.
Olika folk och olika människor uttrycker den kristna tron på olika sätt. Ljuständningen på gravar var okänd i Sverige fram till 1950-talet när den infördes av katolska invandrare. Etiopisk-ortodoxa kan ibland i en vanlig svenskkyrklig gudstjänst uttrycka sin tro genom att lägga sig med pannan mot golvet. Korstecken och sånger från andra kultuer berikar vårt gudstjänstliv och kan vara till hjälp för många svenskar att uttrycka sin tro´. Många svenskar kan känna sig blyga och osäkra för sådana här uttryck, samtidigt som man innerst inne längtar efter att uttrycka tron på ett konkret sätt. Det kanske var därför ljuständningen har kommit så starkt i våra kyrkor.
Men det är inte bara i sättet att uttrycka tron som vi har mycket att hämta från andra kyrkor och kulturer. Även i samtalet om trons innehåll är det en rikedom när olika kulturer möts. Där vår också vi som svenska kristna lämna våra bidrag.
Gud välsigne din dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
