Bekräftelsen får en människa att jubla

I evangeliet för fjärde söndagen i advent berättas hur Maria efter några dagar sökte upp sin släkting Elisabet. Det står i Bibeln att hon skyndade dit, och vi kan tänka oss varför. Det måste vara så att Elisabet var en kvinna som Maria hade stort förtroende för. Det är möjligt att hon också hade stort förtroende för sin mamma, som enligt traditionen hette Anna, men det brukar vara så att en tonåring som Maria inte nöjer sig med sina egna föräldrar som förebilder. De behöver lära känna andra vuxna som de kan samtala om svåra frågor med.
Det fanns nog minst två orsaker till att Maria sökte upp Elisabet. Dels ville hon dela sin glädje och sin oro över barnet som skulle födas. Men hon ville nog också tala om ängelns besök. Vad innebar det att barnet som skulle födas var avlat av den helige Ande? Att han skulle kallas den högstes son och få kung Davids tron? Maria hade säkert många frågor.
Det var nog inte helt lätt för henne att ta till sig att barnet som hon bar inom sig var världens Frälsare.

Maria hade många frågor att brottas med. Det har också vi ibland. Maria fick stöd av en annan människa, av Elisabet: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.” (Lukasevangeliet 1:42) Den bekräftelse Maria fick av Elisabet gjorde att den kanske blyga tonårsflickan som inte riktigt visste om hon kunde tro på att skulle kunna ta hand om barnet hon bar inom sig, och än mindre riktigt visste hur hon skulle förhålla sig till världens Frälsare, jublade av glädje och sjöng sin lovsång. Bekräftelsen ledde till lovsång.

De flesta av oss har säkert också många frågor att brottas med i våra liv. Frågor som rör sjukdom och åldrande, äktenskap och barnuppfostran, vänskap och ensamhet, meningen med livet och mycket annat. Så har vi också frågan om hur vi skall förhålla oss till Jesus Kristus, Guds son, Frälsare. Vilken roll har barnet i krubban i våra liv?

Alla de här frågorna mår vi bäst av att svara på i gemenskap med andra. Varje människa behöver en andlig far eller mor. Precis så som Maria hade Elisabet. En erfaren människa som man kan vända sig till för att få goda råd om livet och om tron. Varje människa behöver också en andlig bror eller syster, en människa som man kan vända sig till för att samtala förtroligt med på jämställd basis. Varje människa behöver också ett andligt barn för att kunna ge vidare sina erfarenheter. Att ha ett andligt barn är lärorikt. Man kan många gånger lära sig lika mycket av sitt andliga barn som av sin andliga far eller mor.

Maria fick uppgiften att uppfostra sin son, som samtidigt var Guds son. I den uppgiften fick hon säkert både ge och ta. "Järn ger skärpa åt järn. Människa åt människa." (Ordspråksboken 27:17). Hon sade ja till uppgiften. Eva Cronsioe skriver i sin krönika i Dagen att hennes ja var ett ja till uppgiften att bli människa fullt ut. Det är sant. Och Elisabet fick hjälpa Maria just till det jaet.

Att bli bekräftad av andra och av Gud

Vi människor söker ofta bekräftelse. Vi vill att andra skall se oss och det vi gör och vi känner oss nöjda när vi vet att andra lägger märke till oss. Än mer nöjda blir vi om vi får positiva kommentarer, när andra tycker att vi är duktiga, kompetenta, vackra, vältränade, socialt kompetenta eller något annat som vi längtar efter att höra.
Längtan efter bekräftelse är en helt naturlig längtan. Gud har skapat oss för att leva tillsammans med andra människor och det är därför vi vill bli bekräftade.

Ibland kan längtan efter bekräftelse gå för långt. Om man inrättar hela sitt liv efter att andra skall se en och gör en massa saker som man egentligen inte vill för att få höra andras bekräftelse, då har längtan blivit osund. Den som går till överdrift kan ha haft oturen att vara svältfödd på bekräftelse sedan sin uppväxt och därför ha en omättlig hunger efter bekräftelse. Det kan också vara så att vissa människor helt enkelt har ett omättligt begär efter bekräftelse. Detta kan utvecklas till något som blir plågsamt både för den människan och för omgivningen. Högmod räknas ju till en av de sju lasterna eller dödssynderna.

Om man känner på sig att man längtar efter bekräftelse alltför mycket finns det åtminstone två saker att göra. För det första: bekräfta andra, se vad andra gör och uppmärksamma dem för det.
För det andra: lär dig att lägga märke till att Gud hela tiden bekräftar dig på olika sätt. Han skapade dig och ville ditt liv. Om du är döpt uttalades orden "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matteusevangeliet 28:20) när du döptes. Om du är konfirmerad bekräftade Gud att det löftet fortfarande gäller. (Konfirmation betyder just bekräftelse.) Rör i dopfunten när du går in i en kyrka så påminner du dig om det löftet.
Om du ser tillbaks på ditt liv kan du säkert också se flera händelser där Gud - ibland genom andra människor - har bekräftat det du är och gör och på så sätt visat sin kärlek till dig.