Om glädje och lycka

Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)

Vad är egentligen glädje och lycka? Man kan inte låta bli att le. Hjärtat slår litet snabbare. Musklerna i kroppen slappnar av. Oxytocin, dopamin och endorfiner flödar i blodet, eftersom hjärnan har gett signaler om detta.
Hjärnforskare har också lyckats hitta bevis att glädje uppstår när man först ser något man vill ha och sedan får det. Men det måste finnas en strävan däremellan. Om man alltför lätt får vad man vill ha så känns inte glädjen lika intensivt. Så står det också i Predikaren: ”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.” (3:13) ”I all sin möda”. Det stod ju inte att äta och dricka utan möda är en gåva från Gud. Någon klok människa har sagt ”Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående.” (Henry Heerup) Arbetsglädjen – att vara Guds medarbetare på jorden – är kanske en mer bestående glädje än bara maten eller att få en komplimang. Att bara få allt serverat ger inte en lika bestående glädje. ”Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat.” (Herbert Tingsten)
Forskarna har också försökt att utreda hur det kommer sig att vissa människor är glada och lyckliga och andra inte. En rapport menar att lycka till 50 % beror på ärftliga anlag – man har studerat tvillingar och nära släktingar och lagt märke till att lycka helt enkelt är ärftligt till stor del. 10-15 % är mätbara faktorer, socioekonomisk status, civilstånd, hälsa, inkomst o.s.v. I vår tid är det många människor som tror att en stor lotterivinst skapar en stor glädje och förändrar en människas liv. Det är alltså fel om man får tro den här undersökningen. Det kan högst ge ett bidrag på 10-15 procent glädje i en människas liv. Samma sak är det med tråkiga saker som händer. När tycker att jag har lagt märke till en sak när jag lär känna människor. Det finns någon slags sorg eller sår eller bedrövelse hos varje människa eller i varje familj. Det har en betydelse, men inte en så stor betydelse för glädjen som man kan tänka sig. ”Den som inte kan gråta av hela sitt hjärta kan inte heller skratta.” (Golda Meir.) Det kanske är frågan om att vissa människor kan hantera sina olyckor på ett bättre sätt än andra.
Den som har följt med i uträkningen av procentsatser kanske kommer ihåg att den här vetenskapliga rapporten sade att 50 % av glädjen var medfödd. 10-15 % beror på mätbara faktorer. Då återstår 35-40 % som den här rapporten menar att de inte kan förklaras med mätbara faktorer.
Men det finns andra rapporter som menar att religionen har en stor betydelse för de återstående 35-40 %. Forskning har också visat att troende människor är i genomsnitt lyckligare än andra. Depression är sällsyntare, självmordstankar sällsyntare, användning av droger och alkohol är sällsyntare. Hur det kommer sig är en intressant fråga.
Jag vågar därför tro att en stor del av de här 35-40 % av den glädjen som en forskare menade inte kan förklaras med mätbara faktorer för en del människor kan förklaras med en tro på Jesus Kristus. Andra faktorer kan säkert spela in också. Vad gör dig glad?

Barnens bön även för vuxna

Det finns en aftonbön för barn som är oerhört mycket använd i Sverige:

"Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår."

Bönen används både av barn och vuxna, både i familjer som är praktiserande kristna och i familjer som har en mer svag relation till kyrkan och till kristen tro.
Ordet "barn" är i själva verket ett ord med minst två betydelser. Det kan betyda en "ung människa", men det kan också betyda "avkomling". En åttioåring kan vara barn till en hundraåring. Barnens bön är så slitstark därför att ordet barn i bönen kan tolkas just på dessa två olika sätt.
I ordets andra betydelse handlar det om att vi är "Guds barn". Vi har en sådan relation till Gud som ett barn har till en god förälder. Förtroendet rubbas inte även om livet inte alltid är så enkelt och vi ibland gör våra snedsteg. Barnet kan ibland vända sig bort från sig förälder, men förhållandet består i alla fall.
"Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus." (Galaterbrevet 3:26-27; 1917:års översättning.)
Som vuxna har vi ibland en tendens att göra tron mer komplicerad än den egentligen är. Kristen tro handlar inte om att hålla ett antal påstående för sanna. Tron handlar om att ha ett förhållande till Gud, vår himmelske Far. Därför heter det också: "Du förbliver, Fader vår."

En alternativ miljö- och livsstilsadventskalender

I den kristna traditionen är advent en fastetid, alltså en tid när man försöker leva enklare materiaellt sett och i stället ägna tid åt sina medmänniskor. Vi påminner oss om att ”Jorden är Hed allt den rymmer.” (Psaltaren 24)
I vår tid har advent ofta blivit motsatsen till en fastetid – ett förtida uttag av jultmaten och julens festligheter som ibland kan leda till att många är övermätta på julfirandet redan innan julen har börjat.

Den alternativa adventskalendern är ett försök att återerövra adventstiden. Vi låter advent vara en förberedelsetid – en tid för enkel och miljövändlig livsstil, där vi ägnar mer tid åt människor än åt konsumtion och hets.
Varje dag under adventstiden får du en uppgift. Sätt ett kryss för varje uppgift du har klarat av. Om du missar en uppgift kanske du kan lösa den en annan dag.

Här på bloggen själaspis lägger jag in texten till kalender nedan. Jag skall försöka lägga in kalendern senare, men det är inte säkert att det är möjligt. Om du som läser det här vill ha kalendern som en utskrivbar pdf-fil, skicka ett meddelande till leif.nordenstorm@svenskakyrkan.se så skickar jag filen.

Lycka till med din adventsfasta



28 november
Första söndagen i advent
Gudstjänst med kollekt

29 november
Kolla att batteriet i din brandvarnare fungerar.

30 november
Plocka upp skräp du ser utomhus.

1 dec
Tillaga mat du redan har hemma i stället för att köpa mer.

2 dec
Avstå från alla inköp i dag. Köpfri dag!

3 dec
Läs igenom tio Guds bud och tänk om det är något av dem som du har problem med.

4 dec
Gå på museum eller konstutställning.

5 dec
Andra söndagen i advent
Gudstjänst med kollekt

6 dec
Släck i dag alla prydnadslampor för att spara energi.

7 dec
Säg något vänligt till en människa som du inte känner.

8 dec
Använd ett klädesplagg du har tänkt slänga.

9 dec
Duscha högst 1-3 minuter så sparar vi vår miljö.

10 dec
Avstå från att äta mellan måltiderna i dag.

11 dec
Hör av dig till en vän som du inte har träffat på länge.

12 dec
Tredje söndagen i advent
Gudstjänst med kollekt

13 dec
Skicka en julhälsning till en ny bekantskap.

14 dec
Ta en promenad i tystnad.

15 dec
Bjud hem någon.

16 dec
Låt datorn och TV:n vila. Prata med människor i stället.

17 dec
Avstå från att använda bilen.

18 dec
Avstå från alkohol i dag. Om du inte kan det är det problem.

19 dec
Fjärde söndagen i advent
Gudstjänst med kollekt

20 dec
Välj att handla lokalt.

21 dec
Var extra noga med sopsorteringen, för miljöns skull.

22 dec
Om du hör att någon blir förtalad, försvara denne.

23 dec
Är du ovän med någon?
Bestäm dig att förlåta.



24 dec
Julafton. Läs julevangeliet hemma.
(Lukasevangeliet 2:1-21)

25 dec
Juldagen
Gudstjänst med kollekt

De som gick före och de som följde efter

Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" (Matteusevangeliet 21:9)

I Bibelns berättelser hittar vi tecken som kan uttolkas på olika sätt. Ibland kan man tillåta sig att spekulera och söka betydleser som inte framträder på en gång.
Varför var det t.ex några i folkhopen som gick före Jesus och några som följde efter honom?  Jo, troligen för att påminna oss om att det har funnits viktiga gestalter i både i och utanför Bibeln som på olika sätt förberett Jesu ankomst eller som har varit hans lärjungar eller sändebud på jorden. Före Jesus har vi t.ex. Noa, Abraham och Sara, Mose och många andra. Om dem kan vi läsa i Bibeln. Men det fanns också sådana som gick efter Jesus. Efter Jesus har vi både lärjungarna och helgon som Helige Franciskus, Heliga Birgitta, Martin Luther, Lars Levi Laestadius och säkert många andra vanliga människor som jag och du känner. Det kan vara en god ide att någon gång tänka på vilka som har varit ens egna förebilder? Vad har de betytt för dig? Varför har han eller hon haft en betydelse för dig?
Kanske du själv just nu är förebild för någon annan? Det är ett stort ansvar.
I den kristna kyrkan är vi beroende av varandra. Vi hänger samman i ett stort nätverk, för att använda ett modernt ord: en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund.

Beröm och kritik skall inte framföras samtidigt

Det går inte att servera beröm och kritik i samma mening. Allt måste ha sin tid. När man talar vänligt och varmt till en människa får man inte linda in kritiken i värmen. Då förlorar de varma orden sitt värde. Kritiken får man spara till en annan gång.
Att helt utelämna kritiken är ingen god idé. Att avstå från att framföra kritik till en människa, kan innebära att man gör den människan riktigt illa. När människor lever i goda relationer med varandra, finns både beröm och kritik med, men inte samtidigt.
På första söndagen i advent läser vi ur Lukasevangeliet 4:16-23 om hur Jesus i Nasarets synagoga läser ur Jesajas bok: "Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren..." (Jesaja 61:1-2). Där avslutar Jesus läsningen mitt i en mening och utelämnar fortsättningen: "en hämndens dag från vår Gud."

Guds lag och evangeliet är två självklara grundpelare i den kristna tron. Guds lag är främst budorden, men också den utveckling av lagen som Jesus ger oss i bergspredikan. Evangeliet är erbjudandet att vi får vara Guds barn av nåd och att Gud har visat sin kärlek till oss genom att Jesus dog och uppstod för vår skull.

Lagen måste ha sin tid och evangeliet sin. I den kyrkans historia har kyrkoåret utvecklats, där advent och påskfastan får vara de tider där vi tänker mer på Guds lag än annars. Under festerna jul och påsk tänker vi mer på evangeliet.

Joakim Hagerius skriver i Dagen att budskapet om ett nådens år är lika radikalt då som nu. Det är helt riktigt. Evangeliet är lika radikalt då som nu, men under en förutsättning: att vi först har tagit Guds lag på allvar.

Därför är det en god idé att göra advent till en lagens tid. Vi får anstränga oss extra för att följa Guds vilja, att leva radikalt och generöst. Den som aldrig har gått till bikt kan göra det. Man går till bikt med tunga steg, men med desto lättare steg därifrån. Tunga steg och lätta steg. Fast och fest. Lag och evangelium. Det är Guds sätt att verka i världen. Allt har sin tid.

Inte ett perfekt liv, men ett liv värt att leva

En sak som vi måste försona oss med är att våra liv aldrig kan bli helt perfekta. Det finns alltid något i livet som skulle kunna fungera bättre. Det rör sig om olika saker för olika människor, men några vanliga exempel på sådant som kan trycka människor är: äktenskap som inte fungerar som man skulle vilja, relationer mellan barn och föräldrar som skulle kunna vara bättre, relationer mellan syskon, att vara ensamstående mot sin vilja, ens egen eller någon annans sjukdom, att någon anhörig har avlidit, arbeten som man sökt och som man inte fick, att man inte är nöjd med den yrkesbana man påbörjat och mycket annat.
På det här sättet liknar vi många av gestalterna i bibeln. De var verkligen inga människor med perfekta liv. Moses som hade kämpat större delen av sitt liv för att befria israeliterna ur fångenskapen, fick aldrig komma in i det heliga landet. "Herren sade till honom: 'Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.'" (Femte Moseboken 34:4).
Vi kanske ser likheter mellan vårt eget liv och Moses. Vi ser klart vad vi skulle vilja ha, men vi fick det inte. Ibland kan vi känna avund mot andra som vi tror fick ett bättre liv. Om vi tänker så är det viktigt att vi också ser på det andra i Moses liv. Han fick på många sätt ett underbart liv. Inte minst betydde han mycket för andra människor. Vägen från kungapalatset i Egypten till det heliga landets gräns var fyllt av utmaningar, kamp och möten. Mose fick också leva nära Gud, i en ständig dialog med honom. Det var nog det som gjorde hans liv värt att leva.
Ingen av oss har nog det perfekta livet, men däremot ett liv värt att leva.

När Herren griper in genom mig eller dig

"Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada!" (Psaltaren 118:24)

Ibland känns det som en hel dag kan gå utan att något särskilt har hänt. Vi stiger upp och äter frukost som vanligt, tar oss till arbetet eller skolan om vi inte är lediga av en eller annan orsak. Vi träffar ungefär samma människor som vi brukar träffa, men växlar också några ord med någon främling. På kvällen är man hemma och ordnar en del hemarbete, om man inte är borta på någon kvällsaktivitet.

Ändå är varje dag unik. Varje gång solen går upp börjar en helt unik dag som i sig är en gåva från Gud. Den kan innehålla både glädjeämnen och sorger, men ger samtidigt unika möjligheter. I dag kanske du har möjligheten att uppmuntra en människa som behöver uppmuntran. Vem du än är kan du bära på unika möjligheter att med några enkla ord förgylla en medmänniskas vardag.

Psalmisten som skrev Psaltaren 118 har varit med om stor svårigheter. "Jag var kringränd på alla sidor." (v. 11) Något händer som gör att samma person bara några rader senare kan jubla "Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada!" (v 24). Vad som har hänt vet vi inte, men det kan ha varit en medmänniska som har gått Guds ärenden och stöttat den som var i behov av stöd.

Den dagen blev ingen förlorad dag, vare sig för den som blev hjälpt, eller för den som hjälpte.