Det koptiska korset - att inte skämmas för evangeliet

Olika koptiska kors har utvecklats ur det fornegyptiska ankh-korset. I dag har de koptiska korsen många olika utformningar. Cirkeln som finns med på många av dem symboliserar Guds eviga kärlek och är samtidigt en bild för Jesu gloria. Liksom andra kors vill de koptiska korsen påminna oss om Kristi död och uppståndelse. Det här koptiska korset är målat med de koptiska färgerna och innehåller dessutom texten "Jesus Kristus, Guds son."


De enklande varianterna av de koptiska korset används ibland som förebilder för tatueringar. Etiopiska och eritreanska kristna låter tatuera det på sina pannor. Det leder våra tankar till ett uttryck från Paulus: "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken." (Romarbrevet 1:16) I Uppenbarelseboken läser vi: ""Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor." (7:3)

Gud välsigne dig!

Herden - kärleksfull och sträng

Kung David står som författare till herdepsalmen. Om vi tar reda på mer om kung David kanske vi kan förstå herdepsalmen bättre. Vi kan läsa en hel del om honom i Första och Andra Samuelsboken och litet i Första Kungaboken.

Han var född i en enkel familj. Nästan det första vi får reda på om David var att han var vacker. Han såg så bra ut så att hans utseende nämns tre gånger på två kapitel. ”han var ljus och ståtlig och hade vackra ögon.” ”han ser bra ut”. Till och med Goliat tyckte att David var ”ljushyllt och vacker”. Kung David hade många hustrur och bihustrur och somliga anser att det verkar finnas en erotisk underton även i förhållandet mellan David och hans bäste vän Jonatan. (Man kan säkert argumentera både för och emot det.)
Kung David var bra att tala och sjunga: ”han vet att lägga sina ord”. Kunde sjunga och spela så att Saul kände sig lättad. David skrev många av psalmerna i den bok som nu kallas Psaltaren.
”Han är en duktig karl och en god soldat”. Han dräpte jätten Goliat utan vare sig rustning eller svärd. Kung David vann segrar över många kringliggande länder. Aldrig någonsin har landet varit så stort. Han blev så populär hans folk älskade honom.
Han var rik och hade bland annat en krona av guld och ädla stenar som vägde över 30 kilo. Han levde i lyx och överflöd.

Kung David var populär och framgångsrik – något som väldigt många människor vill vara. Överflödet i hans liv var också hans problem och olycka. Bibeln ger oss också berättelser om problemen i kung Davids liv. Hans aptit på kvinnor var så stor att han till och med såg till att Uria stupade för att få även hans hustru. En svår synd. En av kung Davids söner gjorde uppror mot sin far och försökte ta makten ifrån honom. Om man är rik, framgångsrik och populär är det också större risk att andra känner avund och försöker skada en.

I både medgång och motgång fanns Gud med David. ”Herrens ande föll över David av var sedan alltid med honom.” När David beskriver Gud som herden är det frågan om en herde som för sina får till gröna ängar och till lugna vatten, men som också hindrar fåren att gå vilse.

Gud är skaparen av allt gott, men Gud ställer också krav på oss. Kung David gick ibland vilse i sitt liv och fick göra bättring ordentligt. Så är en herde. Både kärleksfull och sträng. Ger både ris och ros.

En förälder som bara stryker sina barn medhårs skadar sina barn. Om vi tror att Gud bara stryker och medhårs och tröstar oss förstår vi bara en del av Gud. I Guds närhet får vi växa och mogna. I sina psalmer skidrar Kung David både lag och evangelium.


I Dagen skriver Josefin Fållsten om Jesus som förebild när det gäller ett nytt sätt att leva.

Gud välsigne dig!

Lammet och korset - Jesus dog för vår skull

En urgammal fest i det heliga landet var herdarnas våroffer, när man höll fest på ett slaktat lamm. På väg ut ur fångenskapen i Egypten slaktade israeliterna påskalammet. Lamm och andra djur offrades i templet i Jerusalem, bland annat som offer för att sona människornas synder. Jesu död på korset medför enligt den kristna tron att Jesus har dött för våra synder. Johannes döparen sade om Jesus: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd." (Johannesevangeliet 1:29) Även Paulus anser att Jesus är påskalammet: "vårt påskalamm, Kristus är slaktat." (Första Korinthierbrevet 5:7)

Lammet och korset anspelar på syftet med Jesu död på korset. Jesus är Guds lidande tjänare som utan att klaga gick sitt lidande till mötes. På väg till nattvardsbordet sjunger vi i mässan:
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
giv oss din frid.

Gud välsigne dig!

När åren går arbetar Gud

"Åren gick..." (Andra Moseboken 2:23).

Ibland kan vi människor känna olust över att åren går. Den ena dagen följer på den andra, och när vi ser tillbaks kanske vi känner en vånda över att vi inte har fått så mycket uträttat.

Citatet "åren gick..." är hämtat från berättelsen om Mose. Mose har dödat en egyptier som har dödat en av hans landsmän och flyr till Midjan där han känner sig som en främlig, men ändå arbetar som fåraherde och gifter sig med Sippora. I uttrycket "åren gick" kan vi avläsa en ökande desperation hos Mose. Han visste att hans folk plågades i slaveriet av en farao som han säkert kände eftersom han hade vuxit upp i hovet. Samtidigt är han flykting i ett främmande land, som han inte så lätt kan lämna, eftersom han har bildat familj där. Kulturchock, mittlivskris och många andra ord är användbara när vi skall beskriva Moses situation.

Samtidigt är det så att Gud arbetar med oss när åren går. Gud möter oss i vardagen, i vardagens arbete och möter med människor. Om vi lär oss att se Gud i andra människors ansikten och i vardagens händelser blir vi förändrade. Vi behöver inte söka efter andliga upplevelser för att komma närmare Gud. Det handlar snarare om att vi skall lära oss att se att Gud hela tiden arbetar med oss, även när åren går.

En del människor - men inte alla - får vara med om att Gud någon gång visar sig på ett tydligt sätt. Några verser efter att "åren gick" visar sig Gud i den brinnande busken för Mose.

Tidningen Dagen rapporterar att kristna, judar och muslimer i dag möts för att samtala Om Mose i Uppsala. Mose är en fascinerade person. Det är bra att vi talar om honom, för det finns mycket att upptäcka i hans liv och gärning.

Gud välsigne dig!

Segerkorset eller uppståndelsekorset

Många sekulariserade människor tänker sig att ett kors framför allt är en symbol för döden och tänker sig kanske också att påsken firas till minnet av Jesu död. Mot den bakgrunden är segerkorset eller uppståndelsekorset en påminnelse om att Jesu gärning inte slutade vid korset. Vi bekänner ju också vår tro att Jesus är "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda". Segerkorset är formgivet av Leif Tollefsen.

"Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han." (Johannesevangeliet 20:11-14)

De upplyfta händerna är en urgammal bönegest. Jesus själv bad troligen på det sättet. (Seden att knäppa ihop händerna vid bön har tillkommit långt efter Jesu tid.) En teolog på 300-talet skriver: "Vi inte endast lyfter våra händer, utan vi gör dem till ett kors som vår Herre under hans lidande, och med denna hållning bekänner vi Kristus."

Om vi ber stående med upplyfta händer blir vår kroppsställning alltså - på samma sätt som segerkorset - en påminnelse om att Jesus både har dött och uppstått för vår skull.

Gud välsigne dig.

När man möter människor som lider

När man träffar människor som är sjuka eller lider av andra orsaker kan man ibland känna sig osäker. Vad skall jag göra för att hjälpa den människan? Kanske man tänker på den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."(Matteuevangeliet 7:12) Den gyllene regeln kanske påverkar en så att man blir så ivrig att hjälpa den andre att man glömmer det viktigaste: att låta den andre berätta. Ibland avbryter man för snabbt med goda råd. Visst kan råd och praktisk hjälp vara bra i begränsad omfattning, men viktigast är ändå att låta den andre tala ut.

Två bibelord som kan vara bra att ha i minnet när man möter människor som lider är dessa:
"En tid att tiga, en tid att tala." (Predikaren 3:8)
"Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15).

De dödas uppståndelse, gravar och återlämning av kvarlevor

I DN och andra tidningar har vi kunnat läsa att kvarlevor av tre maorier som har funnits på museum i Lund nu har återlämnats till Nya Zeeland. Fortfarande finns kvarlevor av ca 500 personer på muséer runt om i Europa.

I den kristna kyrkan är tron på de dödas uppståndelse viktig. I trosbekännelsen bekänner vi ju just vår tro på "de dödas uppståndelse". Som kristna är vi övertygade om att vi har en individuell existens efter uppståndelsen. Vi tror inte att vi uppgår i en "värdssjäl" eller upphör att existera efter döden. Jag förblir jag och du förblir du.
Man har till och med tänkt sig att gravarna - vid tiden för Jesu återkomst - skall öppnas och de döda få nytt liv och stiga upp ur sina gravar. Man har också tänkt sig att det som har blivit skadat på våra kroppar skall helas och vi får gå in i det nya livet utan åkommor och skavanker från detta livet. Somliga har till och med spekulerat om hur gammal man kommer att vara i det nya livet. Tron på de dödas uppståndelse har lett till att vård av gravar har blivit viktigt i de kristna länderna.

I vår tid har man tonat ned spekulationerna om livet efter detta. Vi tror på de dödas uppståndelse, men hur det kommer att gå till överträffar vårt förstånd. Därför överlämnar vi åt Gud att ordna hur kroppar som förmultnat i jorden eller brunnit upp i krematorieugnarna skall få nytt liv igen.

Det innebär inte att det är oviktigt hur gravar ser ut. För vissa sörjande är det viktigt att kunna gå till de anhörigas gravar. Andra hedrar lika gärna de dödas minne genom att gå på gudstjänst och be för den döde eller åtminstone skänka honom eller henne en tanke. Därför kommer respekten för de dödas vilorum att vara viktig i framtiden trots att tron på de dödas uppståndelse ser litet olika ut i olika tider.

Därför förefaller det helt riktigt att vi respekterar även andra kultureras gravar och att stulna kvarlevor återlämnas.

Gud välsigne dig!