Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Amerikanska forskare erbjöd olika apor vindruvor bakom två glasrutor. Bakom den ena rutan fanns sex vindruvor och bakom den andra två. Aporna fick bara välja druvorna bakom den ena rutan. Alla apor valde att ta sex vindruvor. Efter en tid infördes en nyhet. Aporna kunde få två druvor på en gång. För att få sex druvor måste de vänta, först några sekunder, senare allt längre. De flesta aporna, särskilt schimpanserna, lärde sig att vänta för att få sex vindruvor i stället för två.
Självbehärskning är en viktig egenskap. I jordbrukssamhället var det livsviktigt att spara utsäde för att ha något att så till nästa år. Självbehärskning innebär att vi inte omedelbart ger efter för de impulser vi har för att i stället vinna fördelar på sikt. Självbehärskningen styrs av frontalloben i hjärnan. Forskning har visat att bl.a. narkomaner har nedsatt funktion i just den delen av frontalloben. Däremot vet man inte om det är den nedsatta funktionen som leder till narkotikamissbruket, eller om det är missbruket som leder till nedsatt funktion.
"Säll är den som har som rättesnöre, att man bör nog tänka efter före," skaldade Tage Danielsson.
Men Jesus varnar oss faktiskt för att ha för mycket självbehärskning. I berättelsen om den rike mannen och hans lador får vi höra talas om en man som bygger större och större lador för att spara så att han på sin ålders höst skall kunna njuta av allt han har sparat. "Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.'" (Lukasevangeliet 12:19-21) Sund självbehärskning innebär inte att vi skall skjuta alla glädjeämnen på framtiden. Som så ofta är det medelvägen som är den gyllene vägen.
tisdag 7 december 2010
måndag 6 december 2010
Ödmjukhet med bibehållen självrespekt
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Ödmjukhet är egenskapen att avstå från att starta strider, att avstå från hårda ord och att avstå från att kritisera andra i onödan. Även den ödmjuke kan kritisera, men han gör det lungt och sansat efter att ordentligt ha tänkt igenom vad det är som måste framföras.
Ödmjukhet innebär inte att man ska förakta sig själv och tycka sig vara mindre värd än andra. "Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar." (Jesus Syraks son 10:28) Sann ödmjukhet är tvärtom ofta tecken på att en person har gott självförtroende. Den som har en god självkänsla har helt enkelt inget behov att använda hårda ord och smutskasta andra. Den som kritiserar andra i tid och otid har kanske ett självsäkert yttre, men däremot ett mycket osäkert inre.
En ledare som är ödmjuk har särskilt stor möjlighet att bli ihågkommen med respekt: "Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.(Fjärde Mosebok 12:3).
Ödmjukhet är egenskapen att avstå från att starta strider, att avstå från hårda ord och att avstå från att kritisera andra i onödan. Även den ödmjuke kan kritisera, men han gör det lungt och sansat efter att ordentligt ha tänkt igenom vad det är som måste framföras.
Ödmjukhet innebär inte att man ska förakta sig själv och tycka sig vara mindre värd än andra. "Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar." (Jesus Syraks son 10:28) Sann ödmjukhet är tvärtom ofta tecken på att en person har gott självförtroende. Den som har en god självkänsla har helt enkelt inget behov att använda hårda ord och smutskasta andra. Den som kritiserar andra i tid och otid har kanske ett självsäkert yttre, men däremot ett mycket osäkert inre.
En ledare som är ödmjuk har särskilt stor möjlighet att bli ihågkommen med respekt: "Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.(Fjärde Mosebok 12:3).
söndag 5 december 2010
Trofasthet ger livskvalitet och gemenskap
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
I vår tid är det för många ett ideal att man får uppleva så mycket som möjligt och att man får omväxling i livet. Friheten är ett ideal och trofasthet är något som man inte så ofta pratar om.
Undantaget är möjligen vid samtal om äktenskapet där äktenskapsrådgivarna i massmedia går balansgång mellan trofastheten som ideal och otroheten som en realitet.
Andens frukt trofasthet gäller givetvis i äktenskapet, men den är ett bredare begrepp än så. Även i familjen och i vänskap behövs trofasthet. En relation som präglas av trofasthet klarar av att man någon gång gör varandra illa och sedan söker försoning: "Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda." (Ordspråksboken 16:6)Trofasthet i medmänskliga relationer kan handla om att man ibland klarar av att ha tråkigt tillsammans, eftersom man vet att även om man kan hitta nya vänner som till en början upplevs som mer spännande, så kommer inte den nya relationen att i längden alltid vara lika spännande.
En kristen församling och en idéell förening behöver också trofasta idéella medarbetare som är beredda att ta ansvar. Den som inte vill ta på sig några idéella uppdrag för att inte binda sig om något mer spännande dyker upp, får inte heller ta del av den djupa gemenskap som finns där man arbetar tillsammans.
Gud beskrivs i Bibeln som trofast: "ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet." (Psaltaren 100:5) Att tro på Gud innebär inte att man ständigt får vara med om nya spännande upplevelser. Däremot ger en relation med Gud del av en djup gemenskap.
I vår tid är det för många ett ideal att man får uppleva så mycket som möjligt och att man får omväxling i livet. Friheten är ett ideal och trofasthet är något som man inte så ofta pratar om.
Undantaget är möjligen vid samtal om äktenskapet där äktenskapsrådgivarna i massmedia går balansgång mellan trofastheten som ideal och otroheten som en realitet.
Andens frukt trofasthet gäller givetvis i äktenskapet, men den är ett bredare begrepp än så. Även i familjen och i vänskap behövs trofasthet. En relation som präglas av trofasthet klarar av att man någon gång gör varandra illa och sedan söker försoning: "Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda." (Ordspråksboken 16:6)Trofasthet i medmänskliga relationer kan handla om att man ibland klarar av att ha tråkigt tillsammans, eftersom man vet att även om man kan hitta nya vänner som till en början upplevs som mer spännande, så kommer inte den nya relationen att i längden alltid vara lika spännande.
En kristen församling och en idéell förening behöver också trofasta idéella medarbetare som är beredda att ta ansvar. Den som inte vill ta på sig några idéella uppdrag för att inte binda sig om något mer spännande dyker upp, får inte heller ta del av den djupa gemenskap som finns där man arbetar tillsammans.
Gud beskrivs i Bibeln som trofast: "ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet." (Psaltaren 100:5) Att tro på Gud innebär inte att man ständigt får vara med om nya spännande upplevelser. Däremot ger en relation med Gud del av en djup gemenskap.
lördag 4 december 2010
Hur är livet? Tid för samtal
"Hur är livet?" kan vi ibland fråga varandra när vi träffas. Frågan är så stor och så viktig så vi borde ta tid på oss att svara på den ordentligt. Ändå är det så att det inte alltid är rätt tid att svara på den. Om vi skulle ge ett utförligt svar på frågan när en bekant frågar "hur är livet?" på gatan, skulle det bara bli pinsamt. "Allt har sin tid..." (Predikaren 3:1). När vi träffar den avlägsne bekante på gatan kanske vi bara svarar bra eller möjligen litet mer utförligt om något särskilt har hänt.
Det är inte heller någon bra idé att hela tiden gå omkring och ifrågasätta våra liv eller grubbla över livets mening. Det blir man varken lycklig eller klok av. Livet är till för att levas. "Ge dig inte hän åt sorgsna tankar, och plåga dig inte med dina bekymmer." (Jesus Syraks vishet 30:21)
Eftersom allt har sin tid har även bekymren sin tid. Den typ av bekymmer som innebär att man tänker igenom sitt liv och kontrollerar om det är som det borde vara är en nödvändighet för ett gott liv. En god idé är att man gör det under advent och under påskfastan, alltså inför jul och inför påsk. Profeten Jesaja skriver: "Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad." (52:1).
Den uppmaning Jesaja riktar till Jerusalems innevånare gäller också för oss under advent.
Vakna upp - nu är det rätt tid att ta tag i de problem som har vi har plågats av, fast naturligtvis bara de problem vi kan göra något åt.
Klä dig i din styrka - Ofta finns det slumrande talanger och förmågor i oss. Vi har möjligheten att ta tag i en del av det som borde göras.
Kläd dig i din högtidsskrud - När vi har tagit tag i något problem och börjat lösa det är det lättare att fira jul med glädje. Då blir julen den högtid den skall vara.
Jerusalem - I Dagen skriver i dag Magnus Sundell att eftertänksamma och goda samtal blir viktigare i vår tid. Det låter bra. Samtal med andra hjälper oss att komma fram till det vi inte ser klart på egen hand. När profeten Jesaja uppmanar Jerusalem att vakna upp kanske det är just detta han förstår. Det är svårare att vakna upp på egen hand och lättare att göra det när andra hjälper oss att se klart.
Heliga stad - Gud Fadern har skapat dig och blåst in sin livsande i dig. Jesus Kristus har dött för att du skall få vara ett Guds barn. Den helige Ande finns med i den heliga allmänneliga kyrkan där du är en del. Inget kan skilja dig från Guds kärlek.
Det är inte heller någon bra idé att hela tiden gå omkring och ifrågasätta våra liv eller grubbla över livets mening. Det blir man varken lycklig eller klok av. Livet är till för att levas. "Ge dig inte hän åt sorgsna tankar, och plåga dig inte med dina bekymmer." (Jesus Syraks vishet 30:21)
Eftersom allt har sin tid har även bekymren sin tid. Den typ av bekymmer som innebär att man tänker igenom sitt liv och kontrollerar om det är som det borde vara är en nödvändighet för ett gott liv. En god idé är att man gör det under advent och under påskfastan, alltså inför jul och inför påsk. Profeten Jesaja skriver: "Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad." (52:1).
Den uppmaning Jesaja riktar till Jerusalems innevånare gäller också för oss under advent.
Vakna upp - nu är det rätt tid att ta tag i de problem som har vi har plågats av, fast naturligtvis bara de problem vi kan göra något åt.
Klä dig i din styrka - Ofta finns det slumrande talanger och förmågor i oss. Vi har möjligheten att ta tag i en del av det som borde göras.
Kläd dig i din högtidsskrud - När vi har tagit tag i något problem och börjat lösa det är det lättare att fira jul med glädje. Då blir julen den högtid den skall vara.
Jerusalem - I Dagen skriver i dag Magnus Sundell att eftertänksamma och goda samtal blir viktigare i vår tid. Det låter bra. Samtal med andra hjälper oss att komma fram till det vi inte ser klart på egen hand. När profeten Jesaja uppmanar Jerusalem att vakna upp kanske det är just detta han förstår. Det är svårare att vakna upp på egen hand och lättare att göra det när andra hjälper oss att se klart.
Heliga stad - Gud Fadern har skapat dig och blåst in sin livsande i dig. Jesus Kristus har dött för att du skall få vara ett Guds barn. Den helige Ande finns med i den heliga allmänneliga kyrkan där du är en del. Inget kan skilja dig från Guds kärlek.
fredag 3 december 2010
Klimathot och omvändelse
I Svenska dagbladet kan man läsa om ett litet norskt samhälle som tidigt drabbades av klimatförändringarna. Snön uteblev och man blev tvungna att sprida konstgjord snö vid ortens skidanläggning. SvD rapporterar om en forskare som har analyserat innevånarnas känslor av rädsla, hjälplöshet och skuld och konstaterat att innevånarna undviker att ta in ny information om klimathotet för att hålla känslorna borta och slippa agera.
Jesus agerar på ett helt annat sätt. Han konfronterar människor med de problem som finns och uppmanar människor att agera på en gång. Markus sammanfatter Jesu verksamhet: "När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Markusevangeliet 1:14-15)
Om vi studerar uttrycket "omvändelse" i Bibeln märker vi att det inte används för att beskriva ett enbart religiöst känslorus. Nej, det används om människor som upptäcker att de är på fel väg i livet och som bestämmer sig för att korrigera sin väg och som gör det bestämt och med stor handlingskraft. Vi kanske tänker på tullindrivaren Sackaios, den förlorade sonen och Paulus. Både tron på Jesus och en förändring i livet finns med. En omvändelse är för övrigt inte någon engångshandling. Livet och livsstilen måste korrigeras dagligen. Det kallas den dagliga omvändelsen.
När Jesus använder uttrycket Guds rike är inte heller det ett enbart andligt begrepp. Det handlar om att Guds vilja stegvis håller på att införas här i världen och att vi människor får vara Guds medarbetare för att så skall ske. I framtiden kommer Gud att få den yttersta makten. Men den framtiden skall vi inte vänta på. Jesus säger "Tiden är inne." Guds vilja kan börja tillämpas nu. Det gäller både klimathot och överkonsumtion. Det gäller våra inbördes mänskliga relationer. Det gäller vår öppenhet för Gud i våra liv.
Torsten Åhman skriver i Dagen att kristen tro alltför ofta beskriv som "någon att gå till när livet krisar". Helt riktigt. Kristen tro är inte bara en tröst, utan också en kallelse till omvändelse.
En träning för vår dagliga omvändelse kan du för övrigt få genom att gå in i den alternativa miljö- och livsstilsadventskalendern. Där får du en uppgift varje dag.
Jesus agerar på ett helt annat sätt. Han konfronterar människor med de problem som finns och uppmanar människor att agera på en gång. Markus sammanfatter Jesu verksamhet: "När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Markusevangeliet 1:14-15)
Om vi studerar uttrycket "omvändelse" i Bibeln märker vi att det inte används för att beskriva ett enbart religiöst känslorus. Nej, det används om människor som upptäcker att de är på fel väg i livet och som bestämmer sig för att korrigera sin väg och som gör det bestämt och med stor handlingskraft. Vi kanske tänker på tullindrivaren Sackaios, den förlorade sonen och Paulus. Både tron på Jesus och en förändring i livet finns med. En omvändelse är för övrigt inte någon engångshandling. Livet och livsstilen måste korrigeras dagligen. Det kallas den dagliga omvändelsen.
När Jesus använder uttrycket Guds rike är inte heller det ett enbart andligt begrepp. Det handlar om att Guds vilja stegvis håller på att införas här i världen och att vi människor får vara Guds medarbetare för att så skall ske. I framtiden kommer Gud att få den yttersta makten. Men den framtiden skall vi inte vänta på. Jesus säger "Tiden är inne." Guds vilja kan börja tillämpas nu. Det gäller både klimathot och överkonsumtion. Det gäller våra inbördes mänskliga relationer. Det gäller vår öppenhet för Gud i våra liv.
Torsten Åhman skriver i Dagen att kristen tro alltför ofta beskriv som "någon att gå till när livet krisar". Helt riktigt. Kristen tro är inte bara en tröst, utan också en kallelse till omvändelse.
En träning för vår dagliga omvändelse kan du för övrigt få genom att gå in i den alternativa miljö- och livsstilsadventskalendern. Där får du en uppgift varje dag.
torsdag 2 december 2010
Vägen till inre frid
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Frid betyder "inre lugn". Vissa människor har en stark inre frid, andra är mycket oroliga. När en människa har något konkret att oroa sig för är det inte konstigt att hon inte känner inre frid. I andra fall kan någon känna en stark inre oro utan att man verkligen kan sätta fingret på vad det är som oroar. Oron kan ibland komma vid utvecklingskriserna - sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden - när det är mycket påtaligt att kroppen och livet förändras. I så fall behöver oron inte vara av ondo. Det är kanske nödvändigt att fatta avgörande beslut i livet och oron driver oss att göra det.
Om oron finns kvar och friden uteblir trots att de avgörande besluten är fattade, finns det orsak att fundera vidare. Kyrkofadern Augustinus hade samma upplevelse. Ett känt uttryck går tillbaks till honom: ”Min själ är orolig, till dess den finner vila i dig, o Gud”.
Hur finner man då vila i Gud? Det finns flera svar på den frågan. Moder Theresa förespråkade ett aktivt liv för att få frid i stället för oro: "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."
En annan möjlighet är att be om att få överlåta sig och sitt liv till Herren, till exempel med hjälp av överlåtelsebönen:
"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."
I själva verket utesluter inte aktivitet och överlåtelse varandra. Båda tillsammans kan vara en bra väg till frid
Frid betyder "inre lugn". Vissa människor har en stark inre frid, andra är mycket oroliga. När en människa har något konkret att oroa sig för är det inte konstigt att hon inte känner inre frid. I andra fall kan någon känna en stark inre oro utan att man verkligen kan sätta fingret på vad det är som oroar. Oron kan ibland komma vid utvecklingskriserna - sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden - när det är mycket påtaligt att kroppen och livet förändras. I så fall behöver oron inte vara av ondo. Det är kanske nödvändigt att fatta avgörande beslut i livet och oron driver oss att göra det.
Om oron finns kvar och friden uteblir trots att de avgörande besluten är fattade, finns det orsak att fundera vidare. Kyrkofadern Augustinus hade samma upplevelse. Ett känt uttryck går tillbaks till honom: ”Min själ är orolig, till dess den finner vila i dig, o Gud”.
Hur finner man då vila i Gud? Det finns flera svar på den frågan. Moder Theresa förespråkade ett aktivt liv för att få frid i stället för oro: "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."
En annan möjlighet är att be om att få överlåta sig och sitt liv till Herren, till exempel med hjälp av överlåtelsebönen:
"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."
I själva verket utesluter inte aktivitet och överlåtelse varandra. Båda tillsammans kan vara en bra väg till frid
onsdag 1 december 2010
Fader vår och fri bön
[Jesus sade:] ”Så skall ni be: Vår fader...” (Matteusevangeliet 6:9)
Kristna har genom tiderna haft blandade känslor för bönen Fader vår. Den är den viktigaste bönen vi har just för att Jesus själv har lärt oss den och dessutom uppmanat oss att be just den bönen. Många som gärna ber Fader vår känner ändå att just den bönen inte alltid räcker till. Ibland vill man fördjupa sig i bön: be länge, intensivt och komma nära Gud, men andra gånger orkar man bara med Fader vår, om ens det.
Det skall få finnas variationer i bönelivet. Människor som lever nära varandra har ju olika mycket kontakt olika dagar. Ibland räcker det med att man hälsar på varandra. Andra gånger måste man tala ut ordentligt.
Gud vill att vi skall kalla honom Far när vi vänder oss till honom, vi skall behandla honom som en människa som vi lever nära. Vissa dagar räcker det därför med att vi snabbt hälsar på Gud genom att be Fader vår. Andra dagar kan vi be länge och anropa honom i vår nöd eller jubla av glädje. När man har något på hjärtat får ett samtal ta tid. Så är det också med bönen.
De dagar man enbart ber Fader vår kan man meditera extra mycket över ett ord eller en rad i bönen, till exempel låta sig fyllas av tacksamhet över att Gud verkligen ger oss vårt dagliga bröd.
Man kan också ta hjälp av en bok, t.ex. av Martin Luthers lilla katekes, Martin Luthers stora katekes eller Katolska kyrkans katekes för att tränga djupare in i Fader vår.
När vi ber Fader vår är vi dessutom förenade med kristna över hela världen som samtidigt ber samma bön. Det gör vi också när vi ropar ut vår nöd eller jublar i glädje. Bönen pågår ständigt.
Kristna har genom tiderna haft blandade känslor för bönen Fader vår. Den är den viktigaste bönen vi har just för att Jesus själv har lärt oss den och dessutom uppmanat oss att be just den bönen. Många som gärna ber Fader vår känner ändå att just den bönen inte alltid räcker till. Ibland vill man fördjupa sig i bön: be länge, intensivt och komma nära Gud, men andra gånger orkar man bara med Fader vår, om ens det.
Det skall få finnas variationer i bönelivet. Människor som lever nära varandra har ju olika mycket kontakt olika dagar. Ibland räcker det med att man hälsar på varandra. Andra gånger måste man tala ut ordentligt.
Gud vill att vi skall kalla honom Far när vi vänder oss till honom, vi skall behandla honom som en människa som vi lever nära. Vissa dagar räcker det därför med att vi snabbt hälsar på Gud genom att be Fader vår. Andra dagar kan vi be länge och anropa honom i vår nöd eller jubla av glädje. När man har något på hjärtat får ett samtal ta tid. Så är det också med bönen.
De dagar man enbart ber Fader vår kan man meditera extra mycket över ett ord eller en rad i bönen, till exempel låta sig fyllas av tacksamhet över att Gud verkligen ger oss vårt dagliga bröd.
Man kan också ta hjälp av en bok, t.ex. av Martin Luthers lilla katekes, Martin Luthers stora katekes eller Katolska kyrkans katekes för att tränga djupare in i Fader vår.
När vi ber Fader vår är vi dessutom förenade med kristna över hela världen som samtidigt ber samma bön. Det gör vi också när vi ropar ut vår nöd eller jublar i glädje. Bönen pågår ständigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
