De flesta människor brukar ha någonting som de brinner för. Det kan vara arbetet eller sommarstugan, att resa eller att idrotta, någon hobby. Det kan också vara att bli berömd, vare sig det gäller att bli kändis eller att göra karriär. Det kan också vara girighet - att samla på sig pengar som man inte behöver. Det finns också många som brinner för kyrkan, vare sig det gäller att fördjupa sig i kristen tro eller att delta i alla möjliga arrangemang som kyrkor ordnar. Det kan också vara frågan om att prata om allt möjligt som händer i kyrkan eller att ha olika förtroendeuppdrag i kyrkan.
Jesus varnar oss människor för allt som går till överdrift: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?" (Matteusevangeliet 16:26). Det spelar egentligen inte någon roll vad det är man missbrukar. Missbruk är alltid skadligt.
Du som känner dig träffad av något av det här behöver en förändring i ditt liv. Du kanske redan har hört att någon av dina medmänniskor har antytt att du gör något för mycket och borde dra ner. Ta kritiken på allvar.
Gör något helt nytt. Gå på bio om du inte brukar göra det. Ta kontakt med någon du inte har haft att umgås med på länge. Ge bort en summa pengar. Läs en bok. Ställ inte upp för omval eller avgå i förtid om du har haft ditt förtroendeuppdrag för länge. Fyll ditt liv med något annat. Eller ta det litet lugnare.
fredag 9 juli 2010
Att kämpa tillsammans (Fjärde söndagen efter trefaldighet)
Två ofta citerade bibelställen är "älska din nästa som sig själv" (Tredje Moseboken 19:18; Matteusevangeliet 12:39 )och "döm inte" (Johannesevangeliet 6:37).
Problemet är att de här två bibelställena inte går ihop så lätt. Att älska sin nästa innebär ju inte att bara tycka om människor och tänka väl om dem. Det innebär också att man måste varna dem när de är på fel väg och håller på att förstöra för sig själva och andra. Man kan visserligen börja att göra det med vänliga ord, men om dessa inte hjälper kanske man måste höja rösten. Dömer man då sin nästa? Var går gränsen mellan att älska och att döma? Om man tiger när en annan förstör sitt liv då gör man ju sin nästa verkligen illa?
Jesus har ett svar på den frågan: "...ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Johannesevangeliet 6:42).
Alla människor har sina svaga sidor där vi begår fel. Synder kallas de med ett annat ord. Vi kanske är irriterade på våra barn, vår vår hustru eller man för mycket. Vi kanske tala illa om andra på arbetet. Eller också kämpar vi med någon av dödssynderna: högmod, vällust, frosseri/dryckenskap, likgiltighet, vrede, avund eller girighet. Eller kanske vi bara är allmänt pessimistiska och plågar omgivningen med våra sura uttalanden.
Det är viktigt att vi kämpar mot synden - alltså arbeter med våra dåliga sidor. Då blir vi bättre rustade att hjälpa andra med deras dåliga sidor. Den som hungrar efter att bli bättre själv, den som "hungrar och törstar efter rättfärdigheten" är rustad att hjälpa andra. När man själv kämpar står man på samma sida som den andre som man uppmanar att kämpa. Den egna kampen gör så att man ser klart.
Kampen för det goda livet är en gemensam kamp där man inspirerar och stöttar varandra.
Problemet är att de här två bibelställena inte går ihop så lätt. Att älska sin nästa innebär ju inte att bara tycka om människor och tänka väl om dem. Det innebär också att man måste varna dem när de är på fel väg och håller på att förstöra för sig själva och andra. Man kan visserligen börja att göra det med vänliga ord, men om dessa inte hjälper kanske man måste höja rösten. Dömer man då sin nästa? Var går gränsen mellan att älska och att döma? Om man tiger när en annan förstör sitt liv då gör man ju sin nästa verkligen illa?
Jesus har ett svar på den frågan: "...ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Johannesevangeliet 6:42).
Alla människor har sina svaga sidor där vi begår fel. Synder kallas de med ett annat ord. Vi kanske är irriterade på våra barn, vår vår hustru eller man för mycket. Vi kanske tala illa om andra på arbetet. Eller också kämpar vi med någon av dödssynderna: högmod, vällust, frosseri/dryckenskap, likgiltighet, vrede, avund eller girighet. Eller kanske vi bara är allmänt pessimistiska och plågar omgivningen med våra sura uttalanden.
Det är viktigt att vi kämpar mot synden - alltså arbeter med våra dåliga sidor. Då blir vi bättre rustade att hjälpa andra med deras dåliga sidor. Den som hungrar efter att bli bättre själv, den som "hungrar och törstar efter rättfärdigheten" är rustad att hjälpa andra. När man själv kämpar står man på samma sida som den andre som man uppmanar att kämpa. Den egna kampen gör så att man ser klart.
Kampen för det goda livet är en gemensam kamp där man inspirerar och stöttar varandra.
torsdag 8 juli 2010
Att fånga människor
Det finns människor som blir skrämda av Jesu ord till Petrus: "Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor (Lukasevangeliet 5:10).
Varför kan man bli skrämd av de här orden trots att Jesus just sade att vi inte skall vara rädda? Jo, vi lever i en tid när vi uppmanas till kritiskt tänkande. Många anser att det är fel att försöka påverka en annan människa att tänka på ett visst sätt. Var och en skall själv få bilda sig sina uppfattningar. Andra kan bli skrämda av att Jesu uppmaning verkar vara så svår att leva upp till. Att fånga människor - att göra andra människor till Jesu lärjungar - kan verka vara övermäktigt.
Det är då viktigt att tänka på att vi kan och skall utföra uppdraget på olika sätt.
Första prioritet har alltid varit att man som kristen - om man har barn - ger sina barn en kristen uppfostran. I den kristna tron har föräldrarnas ansvar för sina egna barn alltid prioriterats högt. En karriär i yrkeslivet skall inte gå ut över barnens kristna fostran. Det finns kanske inte något som utvecklar en själv så mycket som att samtala med barn om kristen tro, så man har också själv något att hämta i barnens kristna fostran.
Om man inte har egna barn finns det andra sätt att göra nytta. Frivilliga behövs i många olika uppdrag. Inte minst finns det barn som behöver få träffa andra vuxna än sina föräldrar.
Vid sidan om detta finns det otaliga andra sätt att evangelisera. Jag hörde nyss talas om en yrkesverksam man på en plats i Sverige som gjorde upp med sina arbetskamrater om att de skulle starta en Alpha-kurs - ett slags grundkurs i kristen tro - på arbetsplatsen. Man kan också evangelisera på enklare sätt, t.ex. genom att fråga någon om han eller hon vill följa med till kyrkan på söndag.
Varför kan man bli skrämd av de här orden trots att Jesus just sade att vi inte skall vara rädda? Jo, vi lever i en tid när vi uppmanas till kritiskt tänkande. Många anser att det är fel att försöka påverka en annan människa att tänka på ett visst sätt. Var och en skall själv få bilda sig sina uppfattningar. Andra kan bli skrämda av att Jesu uppmaning verkar vara så svår att leva upp till. Att fånga människor - att göra andra människor till Jesu lärjungar - kan verka vara övermäktigt.
Det är då viktigt att tänka på att vi kan och skall utföra uppdraget på olika sätt.
Första prioritet har alltid varit att man som kristen - om man har barn - ger sina barn en kristen uppfostran. I den kristna tron har föräldrarnas ansvar för sina egna barn alltid prioriterats högt. En karriär i yrkeslivet skall inte gå ut över barnens kristna fostran. Det finns kanske inte något som utvecklar en själv så mycket som att samtala med barn om kristen tro, så man har också själv något att hämta i barnens kristna fostran.
Om man inte har egna barn finns det andra sätt att göra nytta. Frivilliga behövs i många olika uppdrag. Inte minst finns det barn som behöver få träffa andra vuxna än sina föräldrar.
Vid sidan om detta finns det otaliga andra sätt att evangelisera. Jag hörde nyss talas om en yrkesverksam man på en plats i Sverige som gjorde upp med sina arbetskamrater om att de skulle starta en Alpha-kurs - ett slags grundkurs i kristen tro - på arbetsplatsen. Man kan också evangelisera på enklare sätt, t.ex. genom att fråga någon om han eller hon vill följa med till kyrkan på söndag.
onsdag 7 juli 2010
Att få distans till sitt lidande
Livet kan ibland växla snabbt från lycka till olycka. Vägen från olycka till lycka är ofta längre och kräver tid och ansträngning.
Praktiskt taget alla människor får för eller senare vara med om en svår period i sitt liv. När man kommer ut ur den perioden är man sargad, men också en erfarenhet rikare. Den erfarenhet man har kan vara till hjälp för andra människor.
När man har hunnit få en viss distans till sitt eget lidande kan man i vissa fall hjälpa andra till en bättre tillvaro genom att berätta för andra om sin egen väg från lidande till en helare tillvaro.
Man måste dock ha vissa gränser för sitt berättande. Berättandet hör till en del av helandeprocessen. Att man över huvud taget orkar berätta om det gör en till en helare människa. En annat steg av helandet är att man får sådan distans till sitt lidande att man inte längre behöver berätta om sitt lidande. Man är fri att tala eller att tiga.
I Psaltaren 40 möter vi en människa som har fått lida. En missbrukare berättade för mig vid ett tillfälle att just den psalmen passade väldigt bra in på hans situation. "Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop." (v 1.). Vägen till helande är ingen lätt väg, men Gud hjälpte, om hjälpen än dröjde.
Hjälpen kom även genom bibelordet: "I bokrullen står vad jag skall göra." (v 8) Den lidande befinner sig i det skede när han gärna berättar för andra om sitt lidande och sin väg tillbaks till det normala livet: "Jag tider inte om din hjjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag." (v. 11).
Psalmens författare kommer dock ibland in i svåra perioder igen: "Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal." (v 13). Tydligen finns också personer som hånar psalmens författare: "Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig." (v. 16).
Psalm 40 är bra att läsa under svåra perioder i våra liv.
Praktiskt taget alla människor får för eller senare vara med om en svår period i sitt liv. När man kommer ut ur den perioden är man sargad, men också en erfarenhet rikare. Den erfarenhet man har kan vara till hjälp för andra människor.
När man har hunnit få en viss distans till sitt eget lidande kan man i vissa fall hjälpa andra till en bättre tillvaro genom att berätta för andra om sin egen väg från lidande till en helare tillvaro.
Man måste dock ha vissa gränser för sitt berättande. Berättandet hör till en del av helandeprocessen. Att man över huvud taget orkar berätta om det gör en till en helare människa. En annat steg av helandet är att man får sådan distans till sitt lidande att man inte längre behöver berätta om sitt lidande. Man är fri att tala eller att tiga.
I Psaltaren 40 möter vi en människa som har fått lida. En missbrukare berättade för mig vid ett tillfälle att just den psalmen passade väldigt bra in på hans situation. "Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop." (v 1.). Vägen till helande är ingen lätt väg, men Gud hjälpte, om hjälpen än dröjde.
Hjälpen kom även genom bibelordet: "I bokrullen står vad jag skall göra." (v 8) Den lidande befinner sig i det skede när han gärna berättar för andra om sitt lidande och sin väg tillbaks till det normala livet: "Jag tider inte om din hjjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag." (v. 11).
Psalmens författare kommer dock ibland in i svåra perioder igen: "Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal." (v 13). Tydligen finns också personer som hånar psalmens författare: "Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig." (v. 16).
Psalm 40 är bra att läsa under svåra perioder i våra liv.
Sinnelag och gemenskap
Det finns många människor som skulle vilja ha tydligare riktlinjer för livet. Om man kunde läsa sig till vad man skulle göra i olika situationer skulle allt vara lättare. Självhjälpsböcker och andra människors råd kan ge många vägledning. Tio Guds bud är en kort och bra regelsamling som kan ge oss stöd vid viktiga vägval i livet.
Ändå räcker inte budorden. De ger inte svar på alla livets frågor. Många söker råd på andra ställen i Bibeln och hittar goda råd, inte minst hos Paulus. Ändå svarar inte Paulus på alla frågor. Inte heller Jesu bergspredikan räcker, trots att den vidareutvecklar buden och talar om ett helt ny sinnelag.
Det nya sinnelaget som Jesus talar om är dock ett steg i rätt riktning. Livets val handlar inte bara om regler. Det handlar också om ett annat sinnelag. Den som har läst etik kan beskriva det här som att både regeletik och situationsetik måste finnas med.
Jesus skrev aldrig någon bok. Däremot grundade han en gemenskap: "Han utsåg tolv som skulle följa honom... (Markusevangeliet 3:14).
En av de viktigaste grundstenarna för varje gemenskap är just det sinnelag som råder. Guds bud, Jesu sinnelag och den gemenskap som grundades av Jesus och som lever vidare med den helige Andes ledning är en bra grund att stå på.
Ändå räcker inte budorden. De ger inte svar på alla livets frågor. Många söker råd på andra ställen i Bibeln och hittar goda råd, inte minst hos Paulus. Ändå svarar inte Paulus på alla frågor. Inte heller Jesu bergspredikan räcker, trots att den vidareutvecklar buden och talar om ett helt ny sinnelag.
Det nya sinnelaget som Jesus talar om är dock ett steg i rätt riktning. Livets val handlar inte bara om regler. Det handlar också om ett annat sinnelag. Den som har läst etik kan beskriva det här som att både regeletik och situationsetik måste finnas med.
Jesus skrev aldrig någon bok. Däremot grundade han en gemenskap: "Han utsåg tolv som skulle följa honom... (Markusevangeliet 3:14).
En av de viktigaste grundstenarna för varje gemenskap är just det sinnelag som råder. Guds bud, Jesu sinnelag och den gemenskap som grundades av Jesus och som lever vidare med den helige Andes ledning är en bra grund att stå på.
tisdag 6 juli 2010
Att se det goda
Självmord är vanligare i rika länder än i fattiga. Hur hänger det ihop med alla problem som finns i fattigdomen: brist på rent vatten, brist på utbildning, svält, krig.
Det sägs ibland att vi i de rika länderna inte vet hur bra vi har det. (Åtminstone i det stora hela, eftersom olyckor även drabbar oss.) Egentligen vet vi nog det. Däremot kanske vi borde tänkta på det oftare. Jag var en gång med om att dricksvattnet i den stad jag bodde i blev förorenat. Många som drack av det blev sjuka. Det var en nyttig påminnelse om vilken förmån det är att ha rent vatten.
Vi borde påminna oss själva oftare om hur mycket det är i vår vardag som är förmåner.
När vi läser skapelseberättelsen märker vi att Gud varje dag så länge skapelsen pågår ser det goda han har gjort: "Och Gud såg att det var gott." (Första Moseboken 1:10).
Här är Gud en stor förebild för oss. Om vi kunde vänja oss med att se allt det goda som finns i vår tillvaro, skulle vi säkert bli lyckligare. Det skulle kunna bli en god vana att dagligen se det goda säga att det är gott till sig själv, till andra och till Gud, alltså till de tre som man skall älska enligt det dubbla kärleksbudet.
Det här formen av positivt tänkande är enkel och skulle skapa bättre stämning och ett bättre liv för alla som vill ta det till sig.
Det sägs ibland att vi i de rika länderna inte vet hur bra vi har det. (Åtminstone i det stora hela, eftersom olyckor även drabbar oss.) Egentligen vet vi nog det. Däremot kanske vi borde tänkta på det oftare. Jag var en gång med om att dricksvattnet i den stad jag bodde i blev förorenat. Många som drack av det blev sjuka. Det var en nyttig påminnelse om vilken förmån det är att ha rent vatten.
Vi borde påminna oss själva oftare om hur mycket det är i vår vardag som är förmåner.
När vi läser skapelseberättelsen märker vi att Gud varje dag så länge skapelsen pågår ser det goda han har gjort: "Och Gud såg att det var gott." (Första Moseboken 1:10).
Här är Gud en stor förebild för oss. Om vi kunde vänja oss med att se allt det goda som finns i vår tillvaro, skulle vi säkert bli lyckligare. Det skulle kunna bli en god vana att dagligen se det goda säga att det är gott till sig själv, till andra och till Gud, alltså till de tre som man skall älska enligt det dubbla kärleksbudet.
Det här formen av positivt tänkande är enkel och skulle skapa bättre stämning och ett bättre liv för alla som vill ta det till sig.
fredag 2 juli 2010
Vem saeger vi att Jesus aer? (Infoer apostladagen)
Ibland faar vi fraagan vem vi tror att Jesus aer? Det kan haenda att vi blir generade oever fraagan eftersom vi inte riktigt vet varfoer maenniskan vi moeter staeller den. I de allra flesta fall kan vi vara lugna. Maenniskor staeller fraagan av genuint intresse. De vill helt enkelt veta mer. De aer nyfikna och soeker efter naagot i livet. (Visst haender det ocksaa att haecklare staeller fraagan foer att driva med naagon som de vet aer kristen, men det aer saellan saadant foerekommer.)
Det aer viktigt att vi har ett bra svar paa fraagan. Gaerna ett kort svar som t.ex. Guds son och min och andra maenniskors fraelsare. Vi kanske bara har 30 sekunder paa oss. Daerfoer boer vi ha ett svar klart i foervaeg.
Naagon gang kan det haenda att den maenniska vi moeter har mer tid foer oss. Daa kan det bli tid foer dialog. Daa blir det tid att i lyssnar paa den andre och sjalva faar beraetta mer om vaar tro och vaara erfarenheter. Dialog betyder ju att baada faar tala till punkt och baada lyssnar. Daerfoer aer vaart snabba och faerdiga svaar viktigt ocksaa i en dialog. I en dialog aer det ju inte bara den andre som skall saega vad han vill faa fram'
Fraagan om vem Jesus aer kommer att bli allt viktigare i vaar tid naer Sverige blir allt mer maangreligioest. Muslimer i Sverige brukar vara genuint intresserade avv Jesus. Naer Jesus och hans laerjungar var i trakten av Caesarea Filippi som var just en stad med inslag fraan olika religioner, fraagade Jesus sina laerjungar Vem saeger ni att jag aer? (Matteusevangeliet 16 15)
Simon Petrus gav ett klart svar paa fraagan> Du aer Messias, den levande Gudens son.
Simon Petrus klara svar ar ocksaa orsaken till Jesu svar> Du aer Petrus klippan och paa den klippan skall jag bbygga min kyrka. Jesus kraever inte att vi aer felfria maenniskor, men han kraever att vi inte svaevar paa maalet naer maenniskor fraagar vem han aer. Daa kan Jesus bygga vidare paa sin kyrka genom oss. Just saa! Jesus bygger kyrkan med Petrus och oss som levande stenar. Vi behoever inte bygga sjaelva.
PS Betraktelsen aer skriven med fransk dator Taize. Jag beklagar fraanvaron av svenska bokstaever.
Det aer viktigt att vi har ett bra svar paa fraagan. Gaerna ett kort svar som t.ex. Guds son och min och andra maenniskors fraelsare. Vi kanske bara har 30 sekunder paa oss. Daerfoer boer vi ha ett svar klart i foervaeg.
Naagon gang kan det haenda att den maenniska vi moeter har mer tid foer oss. Daa kan det bli tid foer dialog. Daa blir det tid att i lyssnar paa den andre och sjalva faar beraetta mer om vaar tro och vaara erfarenheter. Dialog betyder ju att baada faar tala till punkt och baada lyssnar. Daerfoer aer vaart snabba och faerdiga svaar viktigt ocksaa i en dialog. I en dialog aer det ju inte bara den andre som skall saega vad han vill faa fram'
Fraagan om vem Jesus aer kommer att bli allt viktigare i vaar tid naer Sverige blir allt mer maangreligioest. Muslimer i Sverige brukar vara genuint intresserade avv Jesus. Naer Jesus och hans laerjungar var i trakten av Caesarea Filippi som var just en stad med inslag fraan olika religioner, fraagade Jesus sina laerjungar Vem saeger ni att jag aer? (Matteusevangeliet 16 15)
Simon Petrus gav ett klart svar paa fraagan> Du aer Messias, den levande Gudens son.
Simon Petrus klara svar ar ocksaa orsaken till Jesu svar> Du aer Petrus klippan och paa den klippan skall jag bbygga min kyrka. Jesus kraever inte att vi aer felfria maenniskor, men han kraever att vi inte svaevar paa maalet naer maenniskor fraagar vem han aer. Daa kan Jesus bygga vidare paa sin kyrka genom oss. Just saa! Jesus bygger kyrkan med Petrus och oss som levande stenar. Vi behoever inte bygga sjaelva.
PS Betraktelsen aer skriven med fransk dator Taize. Jag beklagar fraanvaron av svenska bokstaever.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
