Allt är skadligt om det går till överdrift (Inför Sjätte söndagen efter Trefaldighet)

De flesta människor brukar ha någonting som de brinner för. Det kan vara arbetet eller sommarstugan, att resa eller att idrotta, någon hobby. Det kan också vara att bli berömd, vare sig det gäller att bli kändis eller att göra karriär. Det kan också vara girighet - att samla på sig pengar som man inte behöver. Det finns också många som brinner för kyrkan, vare sig det gäller att fördjupa sig i kristen tro eller att delta i alla möjliga arrangemang som kyrkor ordnar. Det kan också vara frågan om att prata om allt möjligt som händer i kyrkan eller att ha olika förtroendeuppdrag i kyrkan.
Jesus varnar oss människor för allt som går till överdrift: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?" (Matteusevangeliet 16:26). Det spelar egentligen inte någon roll vad det är man missbrukar. Missbruk är alltid skadligt.
Du som känner dig träffad av något av det här behöver en förändring i ditt liv. Du kanske redan har hört att någon av dina medmänniskor har antytt att du gör något för mycket och borde dra ner. Ta kritiken på allvar.
Gör något helt nytt. Gå på bio om du inte brukar göra det. Ta kontakt med någon du inte har haft att umgås med på länge. Ge bort en summa pengar. Läs en bok. Ställ inte upp för omval eller avgå i förtid om du har haft ditt förtroendeuppdrag för länge. Fyll ditt liv med något annat. Eller ta det litet lugnare.

Förändring måste ta tid och vi får aldrig bli färdiga

Det tar ofta tid att förändra saker och ting i livet. I vår tid är vi vana med snabba resultat och kanske inte inställda på att vänta när vi vill uppnå något viktigt. Ändå är väntandet en viktig del av en process. Ett exempel på en sådan process är förlåtelse. Människor som blivit illa behandlade t.ex. av en familjemedlem som varit missbrukare vet att när den som varit missbrukare kommit över sitt missbruk, är det ändå inte möjligt att förlåta allt på en gång. Det behövs mycket tid. I ett sådant sammanhang är förlåtelse en process där man måste nämna vissa saker - men inte alla - som blivit fel, och långsamt bygga upp ett förtroende igen. Förlåtelse mellan goda vänner som har ett grundmurat gott förtroende för kan däremot fungera mycket snabbare.
Andra exempel på processer som måste få ta sin tid är utvecklingskriserna: sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden. Det är tider när vi tänker igenom vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och gör omprioriteringar.

Vi tänker oss ibland att det gick snabbt när Gud räddade hebréerna genom att klyva vattnet i Sävhavet. Det stämmer inte. "Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land." (Andra Moseboken 14:21) Gud lät det ta tid. Så är det också när Gud ger oss bönesvar. Vi måste vara inställda på att det tar tid och på att vi är beredda att samarbeta. Mose sträckte ut sin hand över havet. Det var hans lilla insats, men den var säkert nödvändig.

Samma sak är det med dopet. Vi tänker oss ibland att dopet är en rit - en engångshandling - som ger oss andliga gåvor: syndernas förlåtelse, räddning från döden och djävulen och evig salighet. Om vi läser i Lilla katekesen ser vi att dopet är mer en process än en engånghandling. Gåvorna får alla de "som tror på Guds ord och löften". Det behövs daglig ånger och bättring. Vrje dag skall en ny människa framträda. Det handlar alltså om att vi aldrig får bli färdiga. Det handlar om att vi alltid skall hungra och törsta efter rättfärdighet.