Andlighet och mänsklighet

"Bättre gå till sorgehus än till gästabud.
Vad som är slutet för envar
må alla levande betänka." (Predikaren 7:3)

I vissa kretsar är det "inne" att vara andlig. Man berättar och kanske avundas varandra för olika "andliga upplevelser" som man varit med om. Ibland kallas det smörgåsbordsreligion när man försöker plocka ihop en religion av olika beståndsdelar från olika läror och andliga lärare.
Bibeln erbjuder oss en helt annan väg. Det är den vanliga medmänskligheten som ger oss möjlighet till andlig utveckling. Att besöka en människa som är i sorg, att dela glädjen med den som är glad - det är andlig utveckling. Det är de sant mänskliga upplevelserna som samtidigt är de andliga upplevelserna. Jesus kom till jorden inte för att fjärma sig från oss människorna utan för att Gud ville bli människa.
Han levde faktiskt inte helt och hållet efter vad kung Salomo skriver i Predikaren. Han gick både till sorgehus och gästabud.
Om vi strävar efter att bli mer lika Jesus, skall vi sträva efter att bli mer mänskliga, mer lika människan så som gud skapade henne från början. Då blir vi samtidigt mer gudomliga, för Gud skapade människan till sin avbild.

Gud välsigne din dag!

Multispiritualitet eller vishetens och kunskapens skatter

Svenska dagbladet rapporterar från en konferens om mysticism i Bangalore i Indien. I denna andlighet betonas klimatfrågan och en "ohämmad mix av riter". Man skriver att människors intresse för andlighet numera kallas spiritualitet eller multispiritualitet. Agneta Lagercrantz rapporterar berättar att det på konferensen pågick 135 parallellseminarier.
Ordet "spiritualitet" används numera mycket inom kyrkan för att beteckna människors andliga utveckling och erfarenheter, både individuellt och kollektivt. Det är gemensamt för kyrkans tro och det SvD rapporterar om.
Det finns också en viktig skillnad mellan den kristna spiritualiteten och den spiritualitet som Svenska dagbladet rapporterar om. Den kristna spiritualiteten har ett centrum: Jesus Kristus. "i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda." (Kolosserbrevet 2:3) Som kristna behöver vi inte planlöst söka efter näring för vår tro. Den finns i Jesu undervisning och i Bibeln. I våra liv får vi pröva den, och i våra liv växer vi i tro.
Agneta Lagercrantz har två fel i sin artikel. För det första är smörgåsbordsreligionen som lära inget nytt. Redan profeten Jeremia varnar för den typen av spiritualitet som inte är fast grundad i en gudstro.
"Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren." (Jeremia 23:28)
Det andra felet författaren gör är att hon påstår att religionerna som lära är ute. Visst är det sant att den kristna tron är svagare i Europa i vår tid än den var tidigare. Samtidigt finns det fler kristna nu än det funnits någonsin tidigare. Kyrkan växer i Afrika, Kina och Sydkorea som aldrig förr.

När rapporterena om nyandligheterna kommer får vi vila i förvissningen att "i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda."

Gud välsigne din dag!

Krucifixet - Guds stora kärleksfamn

Ett krucifix är ett kors med en framställning - bild eller skulptur - av den korsfäste Jesus Kristus. Ett krucifix ger en realistisk framställning av en korsfästelse. Det är därför vanligt att människor reagerar på olika sätt inför ett krucifix. Somliga menar att det känns alltför realistiskt och grymt.
Man hör ibland invändningen att det är olämpligt att visa upp Jesu död på korset när det är hans uppståndelse och segern över ondskan som är den stora händelsen i Jesu liv.
Andra människor ser krucifixet som en påminnelse om att Gud verkligen blev människa och att Jesus Kristus led och dog på Golgota. "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." (Romarbrevet 5:8)
I stället för att diskutera om krucifixet och dess betydelse kan man meditera över det. Ett sätt är att man ställer sig upp, sträcker ut sina händer åt sidorna, sluter ögonen och mediterar över ett bibelord: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Så älskade Gud världen: Guds händer - liksom dina - är utsträckta över hela världen, för att omfamna hela världen - även dig - i Guds stora kärleksfamn.
Att han gav den sin ende son: Jesu händer var fastspikade på korset. Han hämnades inte mot dem som ville honom illa. När vi sviker Gud eller skadar oss själva, vill Gud inte hämnas. Han lider med oss.
för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv: Guds stora kärleksfamn står öppen. Det gör också min famn - och din - när du står med utsträckta händer.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Det är vad krucifixet vill säga oss. Gud välsigne din dag.

Bibelord som orar

Torsten Åhman skriver i en krönika i Dagen om hur vi hanterar det som är obegripligt i Jesu undervisning. Detta med anledning av att vi i söndagens evangelium läser: ”Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa honom.” (Johannesevangeliet 6).

Ibland känner vi ett motstånd när vi läser Jesu utsagor i evangelierna, och även när vi läser andra bibelord. Orsakerna kan vara olika. Ibland är bibelordet obegripligt, någon gång känns det omodernt. Visst är det sant att vissa bibelord är tidsbundna. De behandlar sådant som inte är aktuellt i vår tid.

Man måste dock alltid vara försiktig innan man avfärdar bibelord som tidsbundna. Ibland är bibelorden så utmanande mot vår bekvämlighet och mot vår ovilja att ställa om våra liv, så att vi ryggar tillbaks för dem. I stället för att avfärda dem, bör vi ge dem tid att arbeta med oss. Vi behöver mjukas upp av just de bibelord vi gärna vill avfärda. Sätt gärna ett frågetecken i kanten på din bibel där du hittar ett sådant bibelord. Fråga andra människor hur de tolkar just de bibelordet och be över det. Ibland dröjer det innan man får klarhet över vad ett visst bibelord vill säga en.

Ibland är oron man känner över ett visst bibelord ett tecken på att man berörs av just det ordet, en kallelse att pröva det i ens liv.

Gud välsigne din dag!

Vår splittrade inställning till mat

Vi har en splittrad inställning till mat. Det gäller så gott som alla människor. Vi är helt beroende av mat, men vet samtidigt att överdrivet eller felaktigt ätande kan leda till ohälsa. I många av våra tidningar och teveprogram trängs matrecept och bantningstips sida vid sida. Även bibeln har samma kluvna inställning. Å ena sidan ber vi: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” Å andra sidan läser vi: ”Sukta inte efter allsköns läckerheter och hänge dig inte åt frosseri. Ty överdrivet ätande leder till sjukdom, och omåttligheten är granne till ohälsan. Omåttlighet har blivit mångas död, men den försiktige förlänger sitt liv.” (Jesus Syraks Vishet 37:29-31)

Frosseri är en av de sju dödssynderna. Med alla sju gäller att vi skall försöka hitta en måttlig gyllene medelväg. Det är just medelvägen som är sund och som kan bidra till både kroppsligt och andligt välmående. Det är samma råd som många kostrådgivare ger. Förutom detta har den kristna tron ytterligare några råd.
Traditionen att fasta, framför allt inför påsk och jul, är en träning i måttlighet vad det gäller ätande och samtidigt en möjlighet för oss att upptäcka nya värden i livet, det som ibland kallas livets bröd. Kristen fasta innebär måttlighet och inte att vi nödvändigtvis avstår från mat helt och hållet.

Låt maten bli en väg till gemenskap. Att äta är ett naturligt sätt att träffa andra. Ta den möjligheten.
Men ta också möjligheten att fasta. Fastan börjar på askonsdagen som i år inträffan 9 mars. Själaspis återkommer mer till vad fastan kan innebära för oss.

Gud välsigne din dag!

Ankh, det egyptiska korset och Kristi uppståndelse

Det egyptiska korset eller ankh kommer för den hieroglyf som i det fornegyptiska språket betydde liv, styrka eller hälsa. På gamla egyptiska gudabilder kan man se gudar som håller i just den här hieroglyfen. Ingen vet riktigt vad hieroglyfen betyder. Ett tolkningsförsök är att en föreställer en livmoder eller att det är en karta över Egypten med deltat i norr och Nilen i söder. Nilen med sina övervämningar var ju för övrigt en förutsättning för liv i det annars ökentorra Egypten.
Symbolen liknar för övrigt också den antika symbolen för kvinna, Venus eller koppar.

I den koptiska kyrkan har symbolen upptagits som en symbol för Kristi uppståndelse. Det skall få oss att tänka på att korset ger oss liv. Kanske vi med litet fantasi kan tänka på ett kors nere och uppe förvandlas till en öppen grav. Därför kallas också det egyptiska korset ett uppståndelsekors.
När vi i trosbekännelsen bekänner att vi tror på "en helig, allmännelig kyrka", så påminner oss ordet "allmännelig" om att Gud, vår himmelske Fader har skapat allt. Därför kan också kyrkan ta upp symboler, riter, visdomsord och mycket annat från de mest skilda kulturer och helga dessa, genom att använda den för att uttrycka den kristna tron.
Det är dock viktigt att komma ihåg att "i honom [Kristus] finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda". (Kolosserbrevet 2:3). Vi behöver inte gå omvägar för att hitta sanningen. Den finns redan i den kristna tron. Man bör i första hand söka sanningen i de uttryck för tron som redan finns. Ändå finns det många exempel på icke-kristna symboler som har kristnats: ankh-kors, att knäppa händerna när man ber, att fira Jesu födelse 25 december och mycket annat. De är alla goda exempel på sådant som nu kan räknas för helt integrerat i den kristna tron.

Därför får uppståndelsekorset påminna oss om att:
"Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda." (Första Petrusbrevet 1:3).

Det latinska korset och våra kors

Ett latinskt kors ären av de vanligaste korsformerna i den kristna tron. Den består av ett kors där den nedre korsarmen är längre än de tre andra.
Korset i sig är en symbol för den kristna tron. Det beror givetvis på att Jesus avrättades på ett kors. Eftersom Jesus uppstod på den tredje dagen har det barbariska avrättningsredskapet blivit en symbol för att Jesus Kristus segrar över döden. Många människor - kanske främst de som inte är bekännande kristna - tänker nog främst på korset som en symbol för döden. Så var det nog också med många av de människor som stod runt Jesu kors och som senare inte fick reda på hela sanningen: att Jesus uppstod på den tredje dagen.

Ibland använder man ordet "kors" för att beskriva de svårigheter som vi människor går omkring och bär på. så gott som varje människa har sina frestelser och prövningar som man måste kämpa med. Det gäller även mycket framgångsrika människor. Elvis Presley sade vid något tillfälle att framgångar är mycket svårare att bära än motgångar.
Vilket är ditt kors i livet? Tänk efter!
Jesus sade vid ett tillfälle: "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge." (Lukasevangeliet 14:27) Jesus menar då att varje människa måste lära sig att hantera det kors som han eller hon bär. Vägen till det goda livet handlar inte så mycket om att nå framgång och att kämpa efter lycka. I stället handlar det om att man lär sig att hantera sitt eller sina kors. Att lära sig att hantera sitt kors är en viktig del i vad det innebär att vara Jesu lärjunge.