Varför Jesus använde vin i nattvarden

Mänskligheten har sedan länge haft blandade känslor inför alkoholhaltiga drycker. Många tycker att ett glas vin förhöjer stämningen och dessutom är en källa till glädje. Bibelns författare är inget undantag: "Drick ditt vin med glatt hjärta!" (Predikaren 9:7) Både de och vi vet samtidigt att missbruk ställer till stora problem: ”Präster och profeter raglar av öl, är omtöcknade av vin.” (Jesaja 28:7)
Egentligen är det ingen större skillnad mellan alkohol och annat i Guds skapelse. Allt kan både brukas och missbrukas: alkohol, kunskap, mat, pengar, ära, knivar, bilar, datorer och allt annat kan användas både till gott och ont.
När Jesus instiftade nattvarden använde han bröd och vin, som var en urgammal symbol för gästfrihet. Prästkungen Melkisedek välkomnade Abraham och ”kom ut med bröd och vin” (Första Moseboken 14:18) Bland annat bröd och vin ingick och ingår i den judiska påskmåltiden som firas till minnet av uttåget ur Egypten och som dessutom är en fest för att fira den första skörden som i det heliga landet sker redan på våren. Nattvardens bröd och vin är en symbol som förenar oss med kristna runt hela vår värld och dessutom med det judiska folket och dess historia.
När Gud blev människa i Jesus Kristus steg han ned i den värld där skapelsen både brukas och missbrukas. Både den judiska traditionen och förhållandet att många texter i nya testamentet antyder att Jesus själv drack vin visar att nattvarden instiftades med bröd och vin och inget annat. Jesus valde alltså – till skillnad från bland annat Johannes döparen – att inte vara absolutist.


Hur skall då den göra som vill delta i nattvarden, men som inte vill dricka alkohol? Ta bara emot Kristi kropp (i form av bröd) och lita på att Jesus är fullständigt närvarande även för den som bara tar Kristi kropp.
Att avstå från att ta emot Kristi blod (i form av vin) är naturligtvis en försakelse. Försakelse är kanske ett ovanligt ord i vår tid. Det innebär att man frivilligt avstår från något. Alla människor är tvungna att göra försakelser i olika avseenden. Vissa människor måste av hälsoskäl avstå från att äta sådant de skulle vilja äta. Den som har alkoholproblem bör helt avstå från alkohol. Guds sjätte bud ger oss en fast form för sexualiteten och uppmanar oss att därutöver leva kyskt, vilket för somliga människor innebär en försakelse.
Vi människor har olika försakelsebördor att bära, men måste inse att de har huvudansvaret för detta själva. Det finns ett bibelord som handlar om just det egenansvaret: ”Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.” (Matteusevangeliet 5:30) Detta bör inte förstås som en uppmaning till självstympning, utan som en uppmaning till försakelse i de områden i livet där vi är lagda mot missbruk. Läran om de sju dödssynderna påminner oss om att varje människa brukar ha en svag punkt i livet där vi riskerar att falla i missbruk. Är det inte alkohol, så är det högmod, lättja, vällust eller något annat. Alla behöver träna sig i försakelse.
Att försaka något är i själva verket en mycket nyttig andlig träning som gör oss mer rustade för andra prövningar vi kan råka ut för i livet.
När Jesus instiftade nattvarden och lät den alkoholhaltiga drycken vin ingå fanns det naturligtvis en tanke med det. Jesus bejakade att vin är en del av Guds goda skapelse och att vi har all orsak att tacka Gud för det. Han bejakade också banden mellan den kristna kyrka som skulle komma att växa fram och det judiska folket som han själv var en del av.

------------
Hur det gick i kyrkomötet i det här frågan kan man läsa om i Kyrkans tidning och i Dagen.

Dryckenskap bland kristna (Nionde söndagen efter trefaldighet, andra årgången, evangeliet)

Kristna människor begår samma typ av synder som icke-kristna. Jesus berättar i en liknelse om en förvaltare som när hans herre är bortrest tänker "Det dröjer innan min herre kommmer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full" (Lukasevangeliet 12:45). Berättelsen är en konkret varning för alkoholmissbruk. Jesus var själv inte helnykterist, men han var säkert medveten om riskerna med alkohol. Nu vet vi att vissa människor av genetiska orsaker har lättare att bli missbrukare och att risken är större under tunga perioder i livet.
Kristna människor har givetvis samma gener som icke-kristna, och även kristna genomgår tunga perioder i livet. Därför finns det också kristna alkoholister.

Omvändelse innebär inte att för alla att livet förvandlas totalt från en dag till en annan. Det finns visserligen många - och då menar jag verkligen många - exempel på att människor kan berätta om att ett helt nytt liv började när de började tro. Omvända alkoholister, narkomaner och kriminella kan fascinera åhörarna med sådana berättelser.

Men det finns också exempel på motsatsen. Människor som under en stor del av sitt liv har bekänt sig som kristna visar sig ha mycket mörka hemligheter, ungefär som förvaltaren i Jesu liknelse.

De flesta kristna utgör nog ett mellanting mellan de båda extremfallen. Man utmärker sig inte genom någon total omvändelse, men har inte heller några stora mörka hemligheter. Kanske livet snarare är ganska grått. Man kan inte visa upp något totalt förändrat liv vid sin omvändelse, och kan känna en viss malande oro över att livet inte blev tillräckligt helhjärtat, över att det fortfarande skulle finnas mycket att ta tag i. I det gråa livet kan laster som högmod, dryckenskap, avund och girighet vara verkliga synder som gör att ligvet inte blir lika bra som det skulle kunna vara.

Det man då får tänka på är att Jesus inte har några överkrav på oss. Han säger: "Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när han herre kommer och finner att han gör vad han skall." (Lukasevangeliet 12:42-43). Att göra sin uppgift är alltså en bra början. Jesus välsignar oss när vi sköter våra uppgifter. Om livet känns tungt kan det ibland bero på att vi själva - inte Jesus - ställer överkrav på oss.

Sedan finns det alltid orsak att gå till rätta med sina synder. På samma sätt som en bil behöver en årlig kontrollbesiktning behöver varje människa gå till själavård, just för att kontrollbesikta sitt liv och sin själ, för att komma till rätta med sina synder. I vissa fall kan själva själavården ge stöd för en förändrad livsstil. I andra fall kan själavårdaren ge konfidenten rådet att gå vidare för att söka stöd hos andra som t.ex. har bättre kunskap att hjälpa missbrukare att komma till rätta.
Om man tror att det är onödigt att gå till själavård för att min inte begår några synder, då är man verkligen illa ute.