Att blåsa liv i nådegåvorna

"Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig." (Andra Timotheosbrevet 1:6)

Paulus skriver till sin unge medarbetare Timotheos. Vid ett tidigare tillfälle har Paulus lagt sina händer på Timotheos och bett för honom för att utrusta honom för ett särskilt uppdrag i församlingen. Troligen har Timotheos inte insett vilka resurser som finns hos honom. Han har låtit dessa komma i glömska och gett upp alltför lätt. Han har inte vågat se sig själv som en tillräckligt väl utrustad Guds medarbetare på jorden. Det är därför Paulus uppmanar Timotheos att blåsa liv i nådegåvan.

Vi är utrustade med olika gåvor. Många gåvor och egenskaper har Gud lagt ned i våra gener, i just den kombination av gener som vi har ärvt av våra föräldrar. Dessa gener har kunnat utvecklas på ett särskilt sätt genom den uppväxt och de erfarenheter vi har fått. Gud har låtit oss bli unika individer. Än fler gåvor har vi fått genom den kristna tron, sådana gåvor som kallas nådegåvor.

De gåvor vi har fått får inte glömmas bort. De måste lockas fram gång på gång. Vi måste blåsa liv i dem, vi måste påminna varandra om de särskilda uppgifter vi har i familj, bland vänner, i samhället och i församlingen. Vilka är de gåvor du tydligast ser hos dig själv och dina närmaste?

Gud välsigne dig!

Både gamla och nya sånger behövs

"Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting." (Psaltaren 98:1)

Det händer att man dras in i diskussioner om vilka kristna sånger som är de "bästa" sångerna. Somliga tycker att de gamla sångerna är de bästa, andra vill hellre sjunga nya sånger.
Vad betyder då att en sång är "bra"? Det kan handla om att melodin väcker känslor i oss. Det kan också handlar att texten beskriver vårt liv eller våra känslor och på det sättet blir en sann och uppriktig bön till Gud. Det kan också handla om att sångens text är ett bibelord eller ett annat andligt budskap som vi behöver få höra gång på gång och därför sjunga in genom att upprepa det.
Eftersom vi människor är olika och lever i olika livssituationer finns det därför inte något objektivt svar på vilka kristna sånger som är "bra".
Vår psalmbok innehåller en blandning av många olika slags sånger, både gamla och nya. Jesus själv citerade gärna Psaltaren som redan på Jesu tid var en gammal sångbok. Psaltare i sin tur uppmanar oss att sjunga en ny sång. Sanningen är kanske därför att både gammalt och nytt behövs.
Kan du nämna en gammal och en ny sång som formulerar en bön som du vill bära fram till Gud eller ett budskap från Gud som du behöver höra?

Gud välsigne dig!

Hugenottkorset och de fyra evangelisterna

Hugenottkorset är en korsmodell som ibland används bland de franska protestanterna, vilka under 1500- och 1600-talet kallades hugenotter. Under religionskrigen i Frankrike ville protestanterna använda ett kors för att visa sin kristna tro, men en korstyp som var mycket olik det latinska korset för att särskilja sig från den katolska kyrkan. Man valde därför ett malteserkors som fick en utforming som påminner om fyra pilar som pekar mot centrum. Detta uttolkas som de fyra evangelierna. Det leder våra tankar till evangelisterna. Vi har all anledning att vara tacksamma över dem, eftersom de bemödade sig att skriva ned vad Jesus gjorde och vad som hände bland människor i hans närhet:

"Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Lukasevangeliet 1:1-4)

De åtta spetsarna syftar på de åtta saligprisningarna i bergspredikan. Liljorna mellan korsarmarna står för renhet och tro.
Kulorna på utsidan av korset förklaras ibland som tårar från förföljelsetiden. Ibland hänger också en tår under korset. Vanligast är dock att det under korset finns en duva som symboliserar den helige Ande.

Gud välsigne dig!

Gud handlar när vi ber om förmågan att göra rätt

"Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: "Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig." (Första Kungaboken 3:10-12)

När kung David bad Gud om ett lyhört sinne, omförmågan att kunna urskilja vad som var rätt och fel, vad som var gott och ont, så besvarade Gud med glädje Salomos bön.
Samma bön borde ligga på varje människas tunga: en vilja att kunna skilja mellan rätt och fel, mellan gott och ont.
Gud svarar ofta på sådana här böner, men det krävs ofta en lång process, där en människa får lära av egna misstag och av andra människor. Är då det ett bönesvar från Gud? Ja. Vi skall inte söka Gud bara i det övernaturliga. Gud har hela tiden sitt finger med i det som vi uppfattar som naturligt, livets gång och naturliga processer.
Ändå är det viktigt att vi ber. Det är vårt sätt att öppna oss för Guds handlande.

Gud välsigne dig!

Bön tillsammans och bön i ensamhet

 "När ni ber…" (Matteusevangeliet 6:5–8).

På Jesu tid var det en självklarhet att man skulle be, både i synagogans gudstjänst och i ens privata liv. På flera ställen i Nya testamentet kan vi också läsa om hur Jesus bad på olika platser: Ibland i ensamhet på något berg eller i vildmarken eller en bit ifrån lärjungarna, som hade blivit tillsagda att hålla sig undan. Jesus kunde också be högt mitt ibland människorna. Det märker vi när vi läser om hur Jesus botar sjuka. Ja, till och med på korset bad Jesus så högt och tydligt att evangelisterna kunde skriva ned vad han sade. Eftersom Jesus också fanns med vid gudstjänsterna i templet och i synagogorna kan vi utgå från att han var med och bad också på dessa ställen. Jesus bad alltså i ensamhet, tillsammans med andra och i gudstjänsten.
När Jesus varnar oss för att göra som hycklarna, som älskar att stå och be i gathörnen och i synagogorna för att människorna skall se dem, måste vi tänka efter vad det är han varnar för. Jesus kunde knappast ha något emot att hans lärjungar bad utomhus eller i gudstjänsten, eftersom han själv gärna gjorde just det.
Han kritiserade däremot dem för att de bad för att bli uppmärksammade som ”heliga män”.
I vår tid behöver vi däremot mer offentlig bön. Risken för att någon ber offentligt för att bli uppmärksammad finns naturligtvis kvar, men i det sekulariserade Sverige är risken för att vi ber för litet offentligt större än risken för att vi ber med felaktiga avsikter. Avstår du från att be bordsbön på restaurang eller hemma för att du är rädd att andra skall bli störda? Då är du onödigt rädd.
Den offentliga bönen är en tradition just i dag på bönsöndagen. Bönsöndagen firas femte söndagen efter påsk, eftersom man ber för årets skörd just på bönsöndagen. Under de tre vardagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag gick man förr runt i processioner på åkrar och ängar för att be för årets skörd.
Trots att vi inte är lika beroende av jordbruket finns det även i vår tid orsak att be för årets skörd, för att vi skall erkänna vårt välstånd som en Guds goda gåva.

Gud välsigne dig!

Den triumferande Kristus på Jellingstenen

På runstenen i Jelling i Danmark finns Danmarks äldsta Kristusbild. Ursprungligen har stenen varit målad och en målad kopia av stenen finns på Nationalmuseum i Köpenhamn.
Vi märker snart att Jesus Kristus står med armarna utsträckta i form av ett kors, men att han inte är korsfäst. Den danske författaren Martin A. Hansen skriver:

”Nordboerne [...] har i Kristus set den triumferende himmelkonge, stærk af lykke, førende englehirden. Sådan forklares det. Og det er nok også rigtigt.
På den vis har nordboerne haft let ved at forstå de ældre romanske krucifikser, hvor Kristus ikke hænger lidende, men med kronet hoved står tronende foran livstræet. Men vi kan trøstigt gå videre, for nordboerne har forstået mere, og det var det afgørende.
De har forstået, hvorfor Kristus var stærkere end de gamle guder. Han havde nemlig mægtet, hvad de ikke kunde: at besejre døden. Han var stærkere end skæbnen, dødens lov. Han er den opstandne, og deraf vælder hans himmelstyrke."
Fra Martin A. Hansen: Orm og Tyr (Gyldendal, 1956), side 227-28

Just detta är ett budskap till oss i vår tid. Jesus Kristus har uppstått från det döda. Det är den avgörande skillnaden mellan kristen tro och andra religioner.

"Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder." (Första Korinthierbrevet 15:17)

Runstenskorset och den kristna trons historia i vårt land

Kors i olika former återfinns på 58 % av Sveriges runstenar. De påminner oss om att den kristna tron har gamla rötter i vårt land. Runstenskorsen är inte något tafatt försök att avbilda någon utomnordisk korsmodell. Nej, runristarna har valt att från början skapa en inhemsk korsmodell, anpassad till den fornnordiska konsten. Det påminner oss om att den kristna tron skall få något olika gestalt i olika folk. Jesus befallde ju också sina lärjungar att göra alla folk till lärjungar:

"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen
och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och
Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett
er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”" (Matteusevangeliet 28:19-20)

Många av runstenskorsen förefaller att föreställa kors som är uppsatta på käppar. En möjlighet är att de föreställer processionskors som användes i gudstjänster och processioner utomhus. En annan möjlighet är att de förställer gårdskors som markerar att människorna på en gård är kristna.