Nionde och tionde buden - är det möjligt att inte bryta mot dem?

Ibland säger man att åtta av tio Guds bud är åtminstone teoretiskt sett möjliga att hålla. Det nionde och det tionde är däremot inte ens möjliga att hålla. Innan vi går vidare måste vi repetera de här buden.
Nionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas hus.
Tionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Att ha begär är ungefär samma sak som att känna avund. Avund är ju ett ord som har en dålig klang. Spontant kanske man tänker att man aldrig borde vara avundsjuk om man är kristen, men ser man närmare på Martin Luthers förklaringar till nionde och tionde buden, så märker man att det inte är avunden i sig som Luther menar är synd, utan om man ”under sken av lag och rätt” försöker tillägna sig det som tillhör nästan. Att vilja ha det som andra har, eller att vilja bli det som andra är, är det inget fel med. Man skulle i stället kunna säga att vi av andra människor kan uppmuntras att göra framsteg i livet. Litet avund är alltså bra att ha. Avund blir skadligt bara om vi har för mycket av det.

Ibland brukar man förkorta de nionde och tionde buden och slå ihop dem till ett enda: "Du skall inte ha begär." Det kanske känns som om uppräkningen med oxen och åsnan är alltför gammalmodig. Om man känner så tror jag att man missar något viktigt. Buden sätter fingret på några riskområden, som vi människor brukar ha problem med.
* Hus. Arvstvister har förpestat relationerna i många familjer.
* Hustru/man. Otrohet förpestar många relationer. Vårda äktenskapet innan det händer.
* Slav/slavinna. Lyckligtvis lever vi i en tid när slaveri är avskaffat. För oss kanske budet kan påminna oss om att chefen inte bör värva personal i andra företag hur som helst.
* Oxen är ett exempel på dåtidens arbesredskap och samtidigt statusobjekt. Vi kanske lättare känner avund på grund av grannens dator eller iPod.
* Åsnan var dåtidens kommunikationsmedel. Vi har nog lättare att känna avund mot andra på grund av andras bilar eller mc.

Hur blir man då fri från överdrivet avund? En väg kanske är att glädjas tillsammans med andra över det som de har.

Läs gärna artikeln "Avund ett hinder för kvinnor" i Dagens nyheter.

Avund, jämförelse och trohet (Nionde söndagen efter trefaldighet, första årgången, evangeliet)

Om man börjar jämföra sig själv med andra tror man lätt att man är en förlorare. Det går alltid att hitta andra människor som är vackrare, duktigare eller rikare än en själv. Det finns också andra människor som har finare hus och mer välplanerade liv än en själv. Detta kan driva oss att känna avund mot andra människor. Avundet kan växa om man dessutom skulle vilja ha vänner som andra har, om man får för sig att andra är mer lyckade föräldrar eller har mer lyckade äktenskap. Jämförandet kan göra en förblindad så att man glömmer det goda man själv har och glömmer att även andra har olika slags problem. Ludvig Jönsson som var pastor primarius i Stockholms domkyrkoförsamling använde uttrycket "jämförelsens förbannelse". 'Det är just den förbannelsen gör att man riskerar att glömma det goda man själv har och bara stirra på det som andra har.
"Jämförelsens förbannelse" är en så stor fara i våra liv att inte mindre än två av tio Guds bud handlar om den, nämligen:
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Nu är det så att de här buden hör till de bud som ingen människa kan undgå att bryta mot. Alla känner ett visst begär och en viss avund till andra. Det är bara nyttigt. Det är bra att vi lär oss att se det goda hos andra människor. Om vi känner litet avund inspireras vi att själva sträva framåt. Det är först när avundet förblindar oss som det är skadligt.

Jesus berättar en liknelse som handlar just om när avund förblindar en människa. (Matteusevangeliet 25:14-30) Den handlar om en man som reser bort och låter sina tjänare ta hand om fem, två respektive en talent. De som fick fem respektive två talenter ser till att förränta dem. Den som bara fick en talent gräver ner den. Här har nog jämförelsens förbannelse varit framme. Den som tycker sig ha fått en sämre lott än andra, riskerar att i sin förtvivlan inte göra något av det han har fått.

Om man känner igen sig i den beskrivning behöver man tänka på vad herren i liknelsen säger till den förste av sina tjänare: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket" (Matt 25:21).

Det Gud kräver av oss är att vi skall vara trogna i det lilla, i den livsuppgift vi har fått. Gud kräver inte storverk av alla människor, men han kräver trohet.