Dopet i helig Ande: känslor och gåvor.

Främst inom pingströrelsen och andra karismatiska kristna rörelser används ibland uttrycken "Andens gåvor", "nådegåvor" eller att bli "andedöpt". Man tänker sig att en kristen vid något tillfälle får en särskild upplevelse av Guds närhet genom den Helige Ande. Detta ger en stark upplevelse glädje, frid och lycka. Ibland tar det sig också extatiska uttryck. Andra kristna kan känna sig frågande och undrande inför de här upplevelserna. En del kyrkor menar också att man inte skall eftersträva att bli "döpt i den helige Ande", eftersom Gud har kommit till oss för det första när vi blir skapade och så en andra gång när vi blir döpta. I Svenska kyrkans dopordning ber också prästen: "Livets Gud, uppfyll NN med din helige ande och hjälp honom/henne att dag för dag leva i sitt dop."
Bibeln beskriver hur Jesu lärjungar blir lovade att de skulle bli döpta i helig Ande efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd: "Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med heliga ande om bara några dagar." (Apostlagärningarna 1:5)

Paulus beskriver särskilda nådegåvor som Anden ger människor. Han betonar att människor får olika gåvor och att vi därför kompletterar varandra:
"Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill." (Första Korinthierbrevet 12:7-11)

I Romarbrevet beskriver Paulus tjänstegåvorna som inte är några övernaturliga gåvor, utan helt enkelt egenskaper som Gud har lagt ned i oss när han har skapat oss, för att vi skall vara olika och komplettera varandra och på så sätt bygga upp ett samhälle och en kyrka som fungerar:
"Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet." (Romarbrevet 12: 6-8)

Finns det då något svar på frågan om "dopet i helig Ande" är något som inträffar när vi blir döpta eller vid ett senare tillfälle? Som så många gånger är svaret att olika människor får uppleva olika saker. Vissa människor kan få uppleva ett "andedop" med starka känslor. Sannolikheten för det är troligen större om man finns med i en församling där man förväntar sig att människor skall få vara med om det, men det finns även lutherska och katolska kristna - enskilda och gemenskaper - som längtar efter och som är med om ett andedop.

Så finns det andra som lever hela sitt liv som kristna utan att någonsin få vara med om andedop eller starka känslosvall. Andens gåvor kan de ändå ha fått del av, men oftast utan att kunna säga när det inträffade.

Gud har skapat oss olika. Det är därför vår tro utvecklas olikt. Ändå är vi tillsammans en "helig, allmännelig kyrka".

Vi har olika gåvor nedlagda i oss

Många människor har lätt att känna sig förbigångna. När andra får arbeten som vi vill ha, när de har vänner som vi skulle vilja ha eller när de får uppdrag i församlingen som vi skulle vilja ha kan vi känna oss bortglömda och förbigångna.

När Paulus skriver till församlingen i Rom förstår vi att det uppebarnligen var på samma sätt där. Människor kände sig förbigångna när de inte fick den roll de ville ha. Paulus förstår dock att en församling inte skulle fungera om allt för många vill ha samma uppgift. "Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra" (Romarbrevet 12:5).

Avundet - en av de sju lasterna - lurar oss ofta att se vilja gåvor andra människor har fått och att försöka få samma gåvor som någon i vår omgivning har. Det gör att vi kanske aldrig upptäcker de gåvor som Gud har lagt ned i oss.

Så räknar Paulus upp de gåvor som kallas brukar kallas tjänstegåvorna. Det är inget övernaturligt med dessa gåvor. De ligger alla nedlagda i Guds skapelse, alltså nedlagda i oss människor. Vi behöver bara upptäcka vilka gåvor Gud har lagt ned i oss. Någon har associerat de olika tjänstegåvorna med kroppsdelar, så här:
Huvudet: profetisk gåva
Handen: tjänandets gåva
Munnen: undervisningens gåva
Hjärtat: tröstens gåva
Ögat: gåvan att frikostigt dela med sig
Örat: gåvan att var nitisk som ledare
Hjärtat: gåvan att med glatt hjärta visa barmhärtighet

Vilka gåvor har Gud lagt ned i dig? Utvecka dem.