Kärlek, lidelse och lidande

"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
(Höga visan 8:6-7)

"Stark som döden är kärleken..." Så börjar ett av de bibelord som ofta läses vid vigslar. Redan i nästa rad kommer ordet "lidelse" som är ett ord som inte är helt enkelt. Det betyder passion, stark känsla eller åtrå. Ändå har ordet "lidelse" en annan nyans än de orden. Det både liknar och är släkt med ett annat ord: "lidande".
Vad har då kärleken med lidande att göra? Mycket. I ett kärleksförhållande är man utelämnade åt varandra. Samtidigt är man olika och hela livet är en lång skola i att dra lärdom av olikheterna. Genom att vara olika är man en tillgång för varandra, men det gäller att arbeta med olikheterna för att det skall vara en tillgång och inte en börda.
I vissa bibelöversättningar står det inte "lidelse", utan "svartsjuka". Kanske det vill påminna oss om att problem alltid kan komma i ett kärleksförhållande, men problem är till för att man skall ta tag i dem. "Om en man gav allt han ägde för kärleken..." En påminnelse om att kärlek inte kan köpas för pengar, men att kärlek ändå är något man måste satsa på.
Sigillet som omtalas i början av bibelordet är en påminnelse om att kärleken mår bäst av att finnas i fasta former. Sigillet var när Höga visan skrevs ett tecken på en mans och en kvinnas kärlek till varandra. På samma sätt är andra smycken, eller en förlovnings- eller vigselring ett tecken på samma sak i vår tid.

Den här texten skall jag använda för flera vigseltal under den närmaste tiden. Hittar du något mer intressant i den? Skriv gärna in din kommentar nedan.

Gud välsigne dig!