Stig upp och var inte rädd

"Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte rädda." De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus."
(Matteusevangeliet 17:7-8)

Petrus, Jakob och Johannes får vara med Jesus uppe på förklaringsberget där han förvandlas och blir lysande vit inför dem och där de får se honom samtala med Moses och Elias. En kort stund får de se in i en annan värld. De får vara med om en stark andlig upplevelse som stärker deras tro på att Jesus inte är vem som helst, utan en fullståndigt unik person i världshistorien.
Det är dock inte meningen att de skall leva vidare i de övernaturliga upplevelserna. Livet skall inte vara en jakt på andliga upplevelser. Andlighet är inte en kosumtionsvara där vi skall tävla med varandra och låta vårt högmod ta tag i oss och förmå oss att tro att vi är andligare än andra.
Jesu budksap till oss kan i stället sammanfattas i meningen "Stig upp och var inte rädda".
Stig upp: ta ansvar för ditt liv, gör det bästa av det liv du har fått som gåva av Gud Fader när han skapade dig. Vårda din kropp, dina relationer, din fösamling och den värld du är satt att leva i.
Var inte rädda: inse ändå att det här livet är ändligt. Hur mycket du än vårdar din kropp och lever hälsosamt skall vi ändå alla dö. Även efter döden får vi vara Guds barn. Det är något att glädjas över.
I Dagen skriver Staffan Humlebo att ingen kan stå neutral inför Jesus. I dagens Sverige tar många upp Buddha eller Konfucius i samtalet, men när Jesu namn nämns blir det gärna spänt. Ingen är oberörd. Försök!
Gud välsigne dig!

Några har lättare att se Guds rike (Kristi förklarings dag, andra årgången, evangeliet)

En del människor har lätt att se hur Gud verkar i vår värld. De känner hur Gud finns närvarande i naturen. De har lätt att känna att en kyrka är ett heligt rum där Gud på ett särskilt sätt är närvarande. De ser klart och tydligt att de får bönesvar, inte på det sättet att de kan be fram vad som helst, men de känner ändå att Gud verkar och påverkar livet. Bönen blir som en god dialog där både människa och Gud får säga sitt. De här människorna kan känna Guds närvaro oerhört tydligt i en gudstjänst. I bibelläsningen är det som om Gud ibland har lagt ned särskilda bibelord riktade just till den som läser.
Andra människor har svårt att se och känna Guds närvaro. De människorna kan ändå känna en glädje över att vara kristna. De får ändå vara med i en kristen gemenskap och höra om andras möten med Gud. En kyrka kan ändå kännas värdefull både som en historisk byggnad och för att den vittnar om andra människors tro. För de människorna kan bibeln ibland vara svår att ta till sig, men då och då kan de upptäcka bibelord och känna att det finns en stor vishet nedlagd i dem.
Det är inte konstigt att vi människor tar till oss den kristna tron på olika sätt. Gud har medvetet skapat oss olika. Innan Jesus tillsammans med Petrus, Jakob och Johannes gick upp på härlighetens berg sade han till sina lärjungar: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt." (Markusevangeliet 9:1). Det Jesusordet kan tolkas som en förutsägelse av förklaringen på härlighetens berg, uppståndelsen, pingsten eller Jesu återkomst, men det kan också tolkas som ett konstaterande att Gud har skapat människor olika. Gud har skapat oss så att "några" skall se Guds rike. "Guds rike" innebär för övrigt att Gud håller på att återta makten över världen som under en lång tid rubbats av ondskans makt. Guds rike finns redan här mitt ibland oss, men inte i sin fullhet. Vi får vänta på att Gud återtar makten fullständigt.
Det kanske är det som skiljer oss människor åt. De som kallas "några" i Jesusordet har lättare att se de områden där Gud redan har återtagit makten. De andra fokuserar på de områden som fortfarande verkar stå under ondskans och meningslöshetens herravälde.
De som kallas "några" har då det särskilda uppdraget att berätta och inspirera de andra.