tisdag 29 november 2011

Mose och ormen

"Herren sade: ”Vad har du i handen?” – ”En stav”, svarade Mose. ”Kasta den på marken!” sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm."
(Andra Mosebok 4:2-4)

Ibland går vi omkring med slumrande resurser. Vi har ägodelar, talanger eller egenskaper som inte får komma till sin rätt eftersom vi inte tror att det vi har är något värdefullt.
I berättelsen om Mose om ormen blir vi påminda om att Gud kan använda det som vi redan har för att göra under.
Vilka är dina slumrande ägodelar, talanger eller egenskaper?

Gud välsigne dig!

måndag 28 november 2011

Att fasta utan att hänga med huvudet

"Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?"
(Jesaja 58:5)

Advent är en fastetid i den kristna traditionen. Fastetid i bemärkelsen en andlig och kroppslig träningstid när man lär sig att leva enklare och samtidigt anstränger sig för att leva ett liv som är i enlighet med Guds vilja. En fastetid är alltså en tid när Guds lag och Guds vilja skall få extra genomslagskraft i våra liv. Om man läser vidare i Jesajas 58:e kapitel kan man få många förslag på vad man konkret kan göra för att låta Guds vilja bli verklighet.
Däremot varnar profeten Jesaja för att man i onödan "hänger med huvudet". Vi människor kan ibland lockas av att utföra fromma gärningar i åsyn av andra. Här gäller det att välja en medelväg. Vi skall naturligtvis inte skryta över vårt fastande, men vi behöver inte heller hålla tyst om det.

Gud välsigne dig!

söndag 27 november 2011

Att sträva efter fred med alla

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren."
(Hebreerberevet 12:14)

Under fredag och lördag har jag deltagit i symposiet Anden och Kyrkan som anordnades av Livets ords teologiska seminarium. Det handlade om relationen mellan de pingstkarismatiska rörelserna och de historiska kyrkorna, framför allt katolska kyrkan. Vi fick lyssna på ett stort antal teologiska föredrag, och fick bland annat reda på att William J Seymour, som ibland räknas som pingströrelsens grundare på Azusa Street i Los Angeles, faktiskt var katolik från början.
Det är oerhört spännande att få vara med när kyrkohistoria skrivs. När rörelser som legat i konflikt med varandra, eller som åtminstone misstrott varandra, börjar närma sig varandra, inte för att kompromissa bort det man innerst inne tror på, utan för att gemensamt söka sanningen.
Det kanske är det Hebreerbrevets författare menar. När man strävar efter fred med alla och efter att tillsammans söka sanningen, då får man se något av Herren.

Gud välsigne dig!

torsdag 24 november 2011

Agnar för vinden - ett sätt att bemöta fiender

"Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek.
Låt dem bli som agnar i vinden när Herrens ängel driver bort dem."
(Psaltaren 35:4-5)

Många människor upplever att de har fiender. En del människor kan tvingas ha skyddad identitet och leva under ständiga hot. Dagens betraktelse handlar inte om den sortens hot.
Andra kan ha en mer diffus känsla av att det finns andra människor som tycker illa om en.
Ibland kan det vara inbillning. Man har helt enkelt fått för sig att man inte är omtyckt. Andra gånger kan ens känsla ha fog för sig. Någon tycker illa om en. Kanske man själv är helt oskyldig till att det har blivit så. Andra gånger är man faktiskt själv skyldig till andras inställning till en själv.
Många gånger kan det gå att förbättra relationerna mellan en själv och andra människor. Det första steget på vägen är att man bestämmer sig för att försöka göra något åt saken.
Det finns också tillfällen när det inte är möjligt. Då kan många gånger den bästa lösningen vara att man helt enkelt försöker släppa tankarna på det som har hänt. Låt tankarna flyga iväg som agnar i vinden. Låt inte tankar på konflikter och oförrätter ta din tid!

Gud välsigne dig!

onsdag 23 november 2011

Att glädja sig i Herren i advent

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."
(Filipperbrevet 4:4)


I kyrkans tradition är advent en fastetid, en tid när man drar ned på mat, dryck och festande och försöker leva mer stillsamt än vid andra tillfällen. I vissa traditioner har man avstått från kött under advent. Liksom under påskfastan brukar man också avstå från vigsel och bröllop under advent.
Att advent är en tid för lugn och eftertanke innebär inte att advent nödvändigtvis är en dyster tid. "Gläd er alltid i Herren," står det i Filipperbrevet. Det är en av de texter som läses under advent.
Inför adventsfirandet kan vi ställa oss ett par frågor: Hur skall vi glädja oss under advent just i år? Vad innebär det att glädja sig i Herren? Hur skiljer vi på advent och jul?

Gud välsigne dig!

tisdag 22 november 2011

Ät och drick vad som bjuds

"Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds..."
(Lukasevangeliet 10:7)

I olika tider har människor plågas av oro över vad de skall äta och dricka. I grund och botten är det naturligtvis bra att att man tänker på vad man äter. Paulus uppmanar oss att tänka på att vi skall vårda våra kroppar: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud Ni tillhör inte er själva." (Första Korinthierbrevet 6:19) Men tankarna på vad som är nyttigt eller onyttigt kan också gå för långt så att själva oron för att vi skall äta något onyttigt blir mer skadlig än den mindre nyttiga mat vi äter. Lena Andersson har skrivit om detta i Dagens nyheter under rubriken "När stärkelsen blir synd."
Med den bakgrunden ter sig Jesu råd så genialt i sin enkelhet: "Ät och drick vad som bjuds". När vi blir bjudna på mat kan vi helt släppa på de kostregler vi lägger på oss själv. Äta nyttigt kan vi göra när vi själv lagar mat.
Jesu ord är befriande, även i detta fall.

Gud välsigne dig!

måndag 21 november 2011

Det goda talar för sig själv

"Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var."
(Markusevangeliet 1:34)

Många bibelläsare har frågat sig varför Jesus många gånger ville undvika att få uppmärksamhet för de under han gjorde. Här läser vi om att han förbjöd demonerna att berätta om vad som hade hänt. Andra gånger bad han människor att hålla tyst om de under som Jesus hade gjort.
Det finns många olika förslag till förklaringar om varför Jesus inte ville ha uppmärksamhet. En vanlig förklaring är att tiden ännu inte var mogen för publicitet, när Jesus ännu var i början av sin verksamhet. De goda sidorna brukar tala för sig själv. Jesus fick också rätt i det här fallet. Nu har Jesus fler anhängare i världen än vad någon annan har. Hans gärningar har talat för sig själv.
Predikaren (3:7) konstaterar: "en tid att tiga, en tid att tala." Den människa som ständigt påtalar sina förtjänster och goda sidor blir outhärdlig för sin omgivning. Om man känner en viss blyghet för att påtala sina egna goda sidor är det bara sunt. Självfallet bör man också undvika motsatsen. Det är inte bra om man förkrymper sig själv och inte alls vill visa vad man klarar av. Medelvägen är även här den bästa vägen.

Gud välsigne dig!