Forskning och skapelse

Påven har på trettondedag jul talat inför 10000 människor och framhållit att världen inte skapades av en slump. Guds hand ligger bakom "big bang". (Dagen, DN.) Påvens uttalande innebär egentligen inte något nytt. Vi kristna har sedan länge läst med i trosbekännesen vars första artikel lyder: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jorden skapare."

Martin Luther lägger ut första artikeln så här i lilla katekesen:
"Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant."

Tron på Gud som jordens skapare blir en lovsång där vi i stor förtröstan tackar och lovar Gud för hans faderliga godhet mot oss och lova att tjäna och lyda honom. Martin Luthers förklaring är värd att läsas många gånger:

Påven verkar vara på samma linje som Martin Luther. Vi tackar Gud för att han har skapat oss, ser en mening i våra liv och väljer att tjäna och lyda honom. Varken skapelseberättelsen eller trosbekännelsen var tänkta att fjärma kyrkan från vetenskaplig forskning, som de mest extrema "kreationisterna" tänker sig.

Tvärtom. När Gud har skapat oss människor har också gett oss längtan och viljan att forska och veta mer. Även för detta får vi tacka och lova Gud.