Livsledan och lovsången

”Dock är du den helige, till din tron stiger Israels lovsång.”
(Psaltaren 22:4)

Gång på gång betonar bibelns författare att vi skall lovsjunga Gud. Med andra ord skall vi tacka Gud för livet och för allt gott som Gud ger oss. Det kan vi göra på många sätt. Till exempel genom att dagligen påminna oss om människor och annat som vi har orsak att vara tacksamma över.
Det är också viktigt att vi tackar för det som vi ibland upplever som självklart. I Herrens bön ber vi: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” Martin Luther skriver: ”Gud ger väl, utan att vi ber om det, dagligt bröd åt alla människor, också åt de onda. Men i denna bön ber vi om att kunna erkänna det som hans gåva och ta emot vårt dagliga bröd med tacksamhet.”
En av huvudsynderna ”livsledan” kan plåga oss, även när vi har det bra. Det kanske till och med är så att risken för livsleda ökar när vi har det materiellt bra. Botemedlet är lovsång. Den som sjunger lovsång ser inte bara molnen på himlen, utan de blå öppningarna där solen skiner igenom.

Gud välsigne dig!

Girighet hos en själv och hos andra

"Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
(Lukasevangeliet 16:13)

Det är väl känt att den synd som Jesus varnar mest för är den överdrivna kärleken till pengar. Jesus varnar också för sexuella snedsteg, ovilja till försoning, stölder och onda tankar, men det är ändå när han talar om girigheten, Mammon, som han lägger på extra krut. Girigheten förvänder våra tankar och har en särskild tendens att binda våra tankar vid ägodelar i stället för på människor.
I vår tid har "Occupera Wall-street"-rörelsen dragit fram över världen. Den påstår sig representera 99 % av mänskligheten och vänder sig mot girighet. Spontant kanske man skulle kunna tycka att den ligger väl i linje med Jesu undervisning om mammon och girigheten, men ganska snart inser man att så inte är fallet. Det kanske är sant att 1 % av jordens befolkning äger en stor del av resurserna, men det är inte sant att bara denna procent är girig. Girighet är något som drabbar många av oss människor.
Daniel Persson i Svenska Dagbladet liknar i stället "Occupera Wall-street" med en högljudd och aggressiv vänsterrörelse.
En kristen har som uppgift att vara engagerad i samhällsfrågor och politik, men också att ägna sig åt självkritik. Därför bör man lägga märke till tendenser till girighet både hos sig själv och hos andra.

Vägen mellan självsvält och frosseri

"Sukta inte efter allsköns läckerheter
och hänge dig inte åt frosseri."
(Jesus Syraks son 37:29)

Bibeln har en splittrad syn på mat. I det stora hela bejakar bibeln som en Guds gåva till mänskligheten. När säden växer ses det som en Guds välsignelse och i Herrens bön ber vi "Vårt daglig bröd giv oss i dag." Jesus beskriver sig själv som en som både äter och dricker (Matt 11:19)
Samtidigt varnar bibeln för överdrivet ätande och drickande som i ovanstående citat från Syrak.
Varför har då bibeln en sådan splittrad syn på mat och dryck? Svaret är enkelt. Mat är en grundförutsättning för att vi skall kunna leva. Samtidigt är mat en av de saker som ofta missbrukas. I vår tid kämpar en stor del av mänskligheten med övervikt, samtidigt som det är svält i vissa länder. Visst skall vi få njuta av mat, men vi behöver också lära oss att behärska oss. Liksom de andra dödssynderna handlar frosseri om att vi skall hitta den gyllene medelvägen mellan självsvält och just frosseri.

Den danska fettskatten är ett sätt att att hjälpa oss att tänka på vad som är nyttigt och onyttigt. (SvD, SvD,DN, Expressen) Givetvis finns det också andra sätt. Om vilket sätt vi skall välja har varken Jesus eller de andra bibliska gestalterna någon åsikt. Där får vi själva ta vårt ansvar.

Gud välsigne dig!

Prestationskrav och högmod

"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
(Matteusevangeliet 16:26)

En serie artiklar i Svenska Dagbladet handlar om prestationsberoende bland kvinnor. Många kvinnor och män upplever mycket stora inre krav på prestationer. De vill vara duktiga, få beröm av andra och göra något av sina liv. Men de inre kraven kan ibland växa sig så höga så livet blir outhärdligt slitsamt. Man skadar sig själv genom överkraven. Man kan också skada andra. Både kollegor och familjemedlemmar får lida när någon vill vara bättre än alla andra.
I själva verket är det här inget annat än en av de sju dödssynderna: högmod. Begreppet dödssynd handlar om att det börjar med en sund och frisk drivkraft i människan som levs ut överdrivet mycket och därför blir något skadligt. Högmodet börjar med den sunda egenskapen stolthet. En människa vill göra gott, vill sköta sitt arbete och vill dra sitt strå till stacken för att bygga upp ett gott samhälle. När det här inte kan balanseras mot att även andra människor har något att bidra med och måste få göra det föds högmodet.
Jesus har uttryckt en god livsregel i citatet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"

Gud välsigne dig!

Den som gräver en grop... och dödssynderna

"Den som gräver en grop faller själv däri,
den som vältrar upp en sten får den över sig."
(Ordspråksboken 26:27)

Ordspråksboken innehåller en hel del ordspråk som handlar om vardagslivets villkor. Ibland menar man att Ordspråksboken därför är en "mindre andlig" bok som inte är så viktig för den kristna tron. Helt fel. Just vardagslivet är den största delen av en människas tid. Om den kristna tron inte påverkar vardagslivet blir vi inte särksilt påverkade av tron över huvud taget. När Paulus skriver om nådegåvorna och nämner "vishet" (1 Kor 12:8) syftar han kanske just på den vishet som innebär att man får vardagslivet att gå ihop.

Vad syftar det då på att "den som gräver en grop faller själv däri"? En möjlig förklaring kan vara att den som är väldigt intresserad av andras problem inom ett visst område och kanske kritiserar denne, också själv har problem inom samma område.

Listan på de sju lasterna eller dödssynderna kan vara en hjälp för att man skall kunna kartlägga sina egna problemområden:
Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri (inkl. dryckensak), vrede och likgiltighet.

Gud välsigne dig!

Högmod går före fall

"Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)

Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.

Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:

Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)

Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.

Gud välsigne dig!

Olust och dåligt samvete är en bra början

Dagen rapporterar att allt fler amerikanska kristna tycker att det är svårt att få kristna och kapitalistiska värderingar att gå ihop och att det är ett problem att mer och mer pengar hamnar hos ett litet antal människor.

Girighet är en av de sju lasterna eller "dödssynderna". Det innebär att det finns en kluvenhet i kyrkans och mänsklighetens syn på pengar. I grund och botten är det bra att en människa kan försörja sig själv. Att man får arbeta ihop pengar och köpa varor gör att vi människor kommer närmare varandra, eftersom vi är beroende av varandra. När vi lär oss att klara oss själva får vi ett sunt och gott självförtroende. Välsignelse beskrivs ofta som att Gud låter skörden växa med materiellt överflöd som följd: "Kom med hela tiondet till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett sådant prov, säger Herren Sebaot, då kommer jag att öppna himlens fönster och låta ymnig välsignelse strömma ner över er." (Malaki 3:10)

Allt gott i Guds skapelse kan dock missbrukas. Om vi låter välstånd, pengar och överflöd bli livets mening och mål, har vi missat det verkliga målet. Jesus varnar också ofta för överdriven kärlek till pengar: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matteusevangeliet 6:24).

När många av Amerikas kristna känner olyst över pengarnas roll i samhället är det ett gott tecken. Första steget att komma till rätta med att man kommer till rätta med en synd, ett missbruk, är att man känner olust över den.
När man är riktigt hjälplös över en synd och inte ens känner olust över den, då har Gud ännu inte börjat arbeta med en.
Nästa steg är olusten. Olusten och syndanöden är Guds sätt att arbeta med en människa, som kanske ännu inte förmår att göra någonting åt synden. Ändå är olusten en bra början.
Vad skall man då göra om man har mycket pengar och känner att man lider av girighet? Svaret är enkelt: var generös! Det är vad Jesus många gånger uppmanar oss till.

Gud välsigne dig!

Kroppen och köttet enligt bibeln

Den kristna tron har en positiv syn på människan och hennes kropp. I skapelseberättelsen kan vi läsa om hur Gud sammanfattar skapelsen när han till slut hade skapat människan: "Gud såg på allt som han hade gjort och det var mycket gott." (Första Moseboken 1:31) Det är också lätt att hitta bibelord som stöder tanken på att det är viktigt att vi skall ta vara på våra kroppar och vårda dem. Bibelns författare tar bland annat avstånd från överdrivet ätande och dryckenskap som kallas frosseri och från sexuell lösaktighet. Om det senare skriver Paulus bland annat: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?" (Första Korinthierbrevet 6:19)
Samtidigt står det väldigt klart för Jesus att vi människor hela tiden utsätts för prövningar. I grund och botten är både ätandet och sexualiteten nödvändig för människosläktets fortlevnad. De drifter som Gud har lagt ned i oss är goda och de används på rätt sätt. Jesus säger: "Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag." (Markusevangeliet 14:38) Det handlar alltså om att vi måste vara vaksamma så att vi inte använder våra kroppar på fel sätt.

Ibland används ordet "kött" eller "köttet" i bibeln. Främst i gamla testamentet används det i positiva ordalag. "Allt kött" kan helt enkelt betyda människor och djur. I nya testamentet används ordet många gånger för att beteckna en människa där drifterna behärskar en människa. "Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv." (Galaterbrevet 5:13-14).

Sammanfattningsvis: Kroppen är en god gåva som Gud har gett oss, och han vill att vi skall vårda våra kroppar. Det innebär inte att vi skall låt drifterna dra iväg med oss hur som helst. Drifterna som blir till dödssynder när de får dra iväg för långt är för övrigt: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja (likgiltighet)

Gud välsigne dig!

Petruskorset - en symbol för ödmjukheten

Lärjungen Petrus var en man med starka känslor. När han kallades till lärjunge av Jesus verkar det som om han både var starkt lockad att följa Jesus och samtidigt gjorde motstånd. När Jesus uppmanade Petrus och de andra fiskarna att lägga ut näten på djupt vatten svarade Petrus: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten." Petrus var egentligen mycket uppgiven, men eftersom han måste ha stort förtroende för Jesus, eftersom han ändå ger efter. När det visade sig att de kunde "dra ihop en vädig mängd fisk", kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: "Lämna mig, herre, jag är en syndare." (Lukasevangeliet 5:5, 8)
På vilket sätt Petrus var en syndare kan vi bara spekulera om. Mycket möjligt är att han - liksom många, kanske de flesta, av oss - hade problem med någon av de sju lasterna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri (inkl. dryckenskap), vrede och likgiltighet. Kanske problemet var så stort att Petrus hade varit nära att ge upp. Att säga ja eller nej till Jesus var ett så stort steg att Petrus bävade för det, men Petrus sade ja. Han blev den förste ledaren för den kristna kyrkan. Ingen perfekt ledare. Han skulle till och med komma att förneka Jesus tre gånger. Men Petrus förblev trogen intill döden. När Petrus dömdes till korsfästelse efter att ha missionerat i Rom skall han ha bett att få bli korsfäst med huvudet nedåt för att det skulle ha varit en för stor ära att bli avrättad på samma sätt som Jesus.
Det upp och nedvända petruskorset har därför blivit en symbol för aposteln Petrus och för ödmjukheten.

Gud välsigne dig!

Stolthet, högmod och självförtroende

Maria sade:
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).

Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.

Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.

Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.

Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.

I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.

Gud välsigne dig!

Bibliotekstjuven och dödssynden avund

Teveserien "Bibliotekstjuven" sänds just nu. (Expressen, SvD, Sydsvenskan)

Handlingen har anknytning till en av de sju dödssynderna: avund. Liksom de andra dödssynderna är även avund något gott om man är avundsjuk i lagom omfattning. Det är inte fel att vi beundrar andra människor och hämtar inspiration av dem och i viss mån vill bli som dem. När beundran går för långt slår den över i avund och blir då något skadligt. När beundran har blivit avund har man slutat att glädjas över det man själv är och har och är enbart inriktad att bli det som någon annan är. Man har svårt att se glädjeämnena i ens eget liv och ser desto mer av smärtorna. Till slut använder man onda och olagliga metoder för att försöka få den andres plats. Till slut kan de gå så långt att avund leder till mord eller död. I Bibliotekstjuven får tittarna vänta på självmordet som bör komma i sista avsnittet.

Nära anknytning till dödssynden avund har de nionde och tionde buden:
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Avund handlar inte bara om att vi vill vara det som andra är utan också om att vi vill ha det som andra har. I grund och botten är det också sunt att inspireras av andras ägodelar och att lära sig att kämpa för att själv klara sig och bygga upp ett eget liv, men även här går det lätt för långt. Många arvstvister har börjat när man tvistar om ett hus under ett arvsskifte. Många konflikter börjar i otrohetsaffärer. Tionde budets slav och slavinna motsvarar kanske personal i vår tid. Oxen och åsnan står för arbetsredskap och kommunikationsmedel och motsvarar kanske närmast datorn, bilen och MC:n i vår tid - sådant som kan föda avund och leda till skulder, betalningsanmärkningar och brottslighet.

Vår andliga träning för att motverka dödssynden avund är att vi i dag i bön tackar Gud för att han har skapat oss just till dem vi är. Vi fortsätter att tacka för våra anhöriga, för vårt hem och allt annat vi har orsak att vara tacksamma för. Om vi gör det till en god vana föds en tacksamhet som vi aldig kan få med än så mycket ägodelar eller med vilken ställning som helst i världen.

Fetma, frosseri, fasta och fest

Kommunpolitikern i Uppsala som föreslår en speciell skatt för feta har satt igång en ny debatt om fetma som hälsoproblem. (Svd)
Ända sedan fornkyrkan har frosseri räknats som en av de sju lasterna eller dödssynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet.
När dödssynderna formulerades sågs fetma inte som ett hälsoproblem, utan snarare som ett andligt problem. Det är medelvägen som är den goda vägen. Att äta är nödvändigt, men att äta för mycket innebär att man förlorar kontrollen över ett område i livet.
Kyrkan har sedan länge rekommenderat fasteperioder som ett sätt att lära sig att få kontroll över fastan. I kyrkans liv har t.ex. påskfastan (fyrtio vardagar före påsk) och adventsfastan (hela advent) varit sådana perioder. Länge gällde det i katolska kyrkan att man inte fick äta kött på fredagar. Den regeln slopades på 1960-talet, men nu höjs röster för att den borde återinföras. Vi behöver återupptäcka fastan i kyrkan i dag. Den som inte vill vänta till påskfastan kan börja redan efter trettondedag jul, men inte tidigare. Högtiderna skall firas. Festen har sin självklara plats i det kristna livet, liksom fastan. Kristen fasta innebär ju för övrigt inte att man helt avstår från mat utan att man äter enklare. Jesus uppmanar oss för övrigt att ta emot det vi blir bjudna på när vi är gäster. Fasta måste alltid vägas mot artighet. "Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram." (Lukasevangeliet 10:8)

Det finns också en annan punkt där kyrkan borde göra bättring. I många församlingar finns en kultur som innebär att man ofta äter kaffebröd i olika verksamheter under hela veckan. Här släpar kyrkan efter samhället och borde göra bättring. Kanske kaffebrödet skulle kunna begränsas till söndagens kyrkkaffe och särskilt festliga tillfällen.

Självbehärskning och ätande

Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Självbehärskning är förmågan att tänka efter en extra gång innan man handlar. Spontanitet som är motsatsen till självbehärskning kan i och för sig vara något gott.
Den som är spontan kan muntra upp sin omgivning. De flesta blir glada över när någon okänd människa spontant tilltalar en på stan. Ofta är det spontana människor som kommer på nya sätt att lösa problem.
I andra fall är spontanitet inte lika nyttigt, t.ex. när man utsätts för frestelser av sådant som är beroendeframkallande. Rökning, narkotika, alkohol, mat, spel och mycket annat kan binda oss människor. Några av de uppräknade företeelserna bör man helt och hållet avstå ifrån. Mat kan man inte avstå ifrån, men det bör brukas med förstånd eftersom vi i vår tid och vårt land kämpar mot överkonsumtion av mat, snarare än mot svält. Där kommer självbehärskningen in. "Som en stad med nedrivna murar är en man utan självbehärskning."(Ordspråksboken 25:28).

Kristen tro har några goda råd att lämna när det gäller ätandet. Vi får framför allt bejaka att mat är en god gåva som Gud har gett oss människor. Samtidigt får vi akta oss för att hämta tröst i ätandet när livet är tungt. "Jag är det levande brödet," säger Jesus. (Johannesevangeliet 6:52) Det är till Jesus vi skall vända oss när för att hämta tröst och visdom när livet är tungt, inte till maten.
"Vårt dagliga bröd giv oss idag," ber vi i Fader vår, inte "mitt dagliga bröd". Det påminner oss om att gemenskap hör till ätandet. Om möjligt bör vi äta tillsammans med andra, ta tid på oss att samtala under måltiden. Det är något helt annat än att snabbt kasta i sig mat vid kylskåpet.
Även den som lever ensam kan också låta måltiderna bli en stund av avkoppling och vila. Det finns också föreningar och andra gemenskaper där man äter tillsammans.

Vilka är dina svaga sidor i livet? Hur kan du träna självbehärskning på de områdena? Gör en plan för det, var sig det gäller ätande eller något annat. En dålig plan är bättre än ingen plan alls, stod det i en nybörjarbok för schack som jag hade som barn. Det är en regel som även gäller självbehärskningen.

"Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. (Andra Petrusbrevet 1:6)