fredag 30 september 2011

Gud på denna plats

"Jakob vaknade upp ur sömnen. 'Sannerligen', sade han, 'Herren är på denna plats, och jag visste det inte!'"
(Första Moseboken 28:16)

Jakob har flytt efter att ha lurat sin bror Esau på förstfödslorätten. I en dröm ser han en trappa som ledde från jorden till himlen och Guds änglar gick upp och ner för den. Dessutom stod Herren Gud själv mitt framför honom.

Det är inte konstigt att Jakob inser att Gud verkligen var på den platsen. Det finns knappast någon som har var varit med om en lika tydlig övernaturlig upplevelse som Jakob. Det är inte många som har sett Gud själv.

Är andliga upplevelser av det här slaget något att sträva efter? Skall vi också önska att få möta Gud ansikte mot ansikte? Erfarenheten säger att det knappast är något att sträva efter. Det är för de flesta dessutom osannolikt att vi någonsin kommer att vara med om något liknande.

Däremot kan vi sträva efter att få vara med om en annan sak som Jakob fick erfara. Mötet med Gud ledde honom till att avge ett löfte: "Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde." (28:20-22)

På samma sätt som Jakob kan vi bestämma oss för att se Gud i vardagen, för att erkänna allt vi får som Guds goda gåvor och ta emot dem med glädje och tacksägelse. Gud är nämligen på denna plats just nu, även om vi inte tänker på det.

Gud välsigne dig!

torsdag 29 september 2011

Glädjen i en gnista

"Hur härliga är inte alla hans verk -
också den minsta gnista är en fröjd för ögat."
(Syrak 42:22)

Ett litet barn kan förundra sig över småsaker. Intresserat betraktar det hur en insekt rör sig eller hur ett blads nerver är fördelade i bladet. När man som vuxen ser ett barns intresse blir man påmind om att man själv en gång - som barn - på samma sätt betraktade världen med nyfikenhet.
Det är en nyttig påminnelse. Med tiden tar man ibland Guds under för självklara. Man upphör att fascineras, och jagar i stället vidare efter "större" upplevelser. Den jakten kan ibland bli en jakt efter vinden. Om vi inte fascineras av Guds små under, finns risken att vi inte heller fascineras av de stora.
Om vi inte lär oss att finna glädjen i de enkla upplevelserna, är risken att vi inte heller finner dem i de upplevelser vi kämpar länge för.

Gud välsigne dig!

onsdag 28 september 2011

När lovsång följer på sorg

"Jag vill lovsjunga dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender triumfera."
(Psaltaren 30:2)

Många människor kan känna igen sig i orden i Psaltaren 30. Någon gång har svårigheter tornat upp sig i livet. Det kanske till och med har känts hopplöst, som om allt var förlorat. Olika människor har varit med om olika slags svårigheter. För somliga har andra människor varit inblandade, kanske människor som varit verkligt fientliga eller som åtminstone vid den tiden upplevdes som fientliga.
Livet måste gå vidare. Den som har varit med om en kritisk situation kan efter några år se det som har hänt i ett nytt perspektiv. Smärtan över det som har varit finns kvar, men det har också hänt annat som gör livet värt att leva. Hörde Gud mina böner? Jag kanske inte fick precis det vi bad om, men något annat.
"Du vände min dödsklagan i dans,
du tog av mig sorgens dräkt."

Gud välsigne dig!

tisdag 27 september 2011

En helig Gud

"Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra:
Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet.

Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade:
Ve mig! Jag är förlorad,
ty jag har orena läppar
och jag bor bland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett
Konungen, Herren Sebaot.
(Jesaja 6:1-5)

Ordet "helig" antyder att Gud är ogripbar. Vi kan aldrig helt och hållet förstå oss på Gud. Han är för stor för att vi skall begripa vem han är. I människorna i bibeln nalkas Gud gör de det med fruktan. När man står inför den helige ser man sin egen litenhet.

Men ordet "helig" räcker inte för att beskriva Gud. I bibeln får vi också höra talas om hur Gud kommer nära människor.
"Så säger han som är hög och upphöjd,
han som tronar i evighet
och vars namn är heligt:
Jag tronar upphöjd och helig
men finns hos den modlöse och försagde.
Jag ger de försagda mod,
ger de modlösa kraft."
(Jesaja 57:15)

Vi vet inte särskilt mycket om profeten Jesaja. Han levde på 700-talet f Kr i Jerusalem i en politiskt orolig tid. Att han fick möta Gud var en livsavgörande händelse i hans liv. Samme Gud som mötte Jesaja vill möta även mig och dig.

Gud välsigne dig!

måndag 26 september 2011

Det keltiska korset och glädjen över solens strålar



"Du gjorde månen, som visar årets tider,
och solen, som vet när den skall gå ner."
(Psaltaren 104:19)

Keltiska kors infördes enligt legenden av Irlands missionär Sankt Patrik, på irländska Pádraig. Han föddes ungefär år 390 och blev den som införde kristendomen på Irland. Ringkors hade använts mycket tidigare på Irland som symboler för solen. Legenden berättar att Sankt Patrik lät ringen vara kvar för att bejaka glädjen över solens livgivande strålar.
När religionsväxlingar har skett har det ibland förekommit att förkristna symboler - särskilt olika modeller av kors - har fyllts med nytt innehåll. Det är det nog också frågan om här. Irländarna tyckte om sina kors och ville fortsätta att använda liknande modeller även när de blev kristna.

Det keltiska korset kan påminna oss om att vår kristna tron inte innebär att vi skall sluta glädjas över livets små enkla glädjeämnen som t.ex. solens strålar. Att glädjas över skapelsen är att lovprisa skaparen.

Gud välsigne dig

söndag 25 september 2011

Liljekorset, skönheten och återevangelisationen





"[Han]Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.
(Höga visan 2:2)"

Ett liljekors är ett kors där varje korsarm avslutas med en fransk lilja.
Enligt legenden fick Klodvig I (481-511) en lilja av en ängel, och som vapenbild har den franska liljan sedan 1179 funnits i de franska konungarnas vapen. Den anänvds även som symbol för den kanadensiska provinsen Quebec och för pojkscoutrörelsen. Bilden ovan föreställer Sigtuna församlings vapen där ett liljekors ingår.

Olika typer av liljekors användes av spanska riddarordnar som under åren 718-1492 kämpade för att återta Spanien från de muslimska erövrarna. Liljekorsen symboliserade då anknytningen till den kristna tron och till det kristna Frankrike. Helt säkert hade liljorna också en dekorativ funktion. De påminde om det sköna i Guds skapelse.

I ovanstående citat ur Höga visan är liljan just en symbol för skönheten, för det goda i Guds skapelse. Jesus använder också liljan som en symbol för bekymmerslösheten: "Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." (Lukasevangeliet 12:27)

I vår tid kan liljekorset påminna oss om det sköna i Guds skapelse, Jesu död på korset och om att kristna genom århundradena har fått kämpa för att återevangelisera områden som gått förlorade för den kristna tron.

Gud välsigne dig!

lördag 24 september 2011

Saligprisningar och barmhärtighetsgärningar

"Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet."
(Matteusevangeliet 5:7)

I en synonymordbok hittar vi flera synonymer till ordet barmhärtig: medlidsam, misskundsam, förlåtande, förbarmande, nådig, godhjärtad, skonsam, mild, human, mänsklig, ömsint, kristlig, välgörande, hjälpsam.
En annan förklaring till ordet är att det kommer från att man har hjärtat i barmen, att man är på det sätt som man en gång har blivit skapad, alltså okonstlad.

Vad menar då Jesus med att de barmhärtiga skall möta barmhärtighet? Det finns ju ingen garanti för att den som själv är god alltid får möta godhet hos andra. Ibland drabbar ondskan och motgångarna också dem som själva har gjort gott.
Huvudregeln är dock att godhet smittar av sig. Den som bemöter andra väl har större chans att själv bli vänligt bemött.
Den som är barmhärtig mår också bra av det i längden.

Om du vill repetera vilka de kroppsliga och de andliga barmhärtighetsgärningarna är så kommer listan här:
De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna (Matt 25:34-40)

1. Att ge mat åt den hungrige,
2. ge dryck åt den törstige,
3. kläda den nakne,
4. skydda den hemlöse,
5. besöka den sjuke,
6. besöka den fängslade,
7. begrava den döde. (Tobit 1:17)

De sju andliga barmhärtighetsgärningarna

1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39, Kol 3:16),
3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Matt 18:15, Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
4. trösta den sorgsne (Rom 12:15, 2 Kor 1:4),
5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
6. tåligt uthärda besvärliga människor (1 Kor 13:5),
7. be för levande och döda och för förföljare (Jak 5:16, 2 Mack 12:46, Matt 5:44).


Gud välsigne dig!

fredag 23 september 2011

Ett gemensamt liv

"Kom, låt oss jubla till Herrens ära
och hylla vår klippa, vår räddning!
Låt oss träda fram inför honom och tacka,
hylla honom med sång och spel."
(Psaltaren 95:1-2)

Det händer att en del kristna bekymrar sig över att kyrkan är splittrad - uppdelad på olika samfund. I tider när det är goda religioner mellan kyrkor och samfund är det kanske inte ett så stort problem, men det har hänt att relationerna har varit spända.

I vår tid har finns det fortfarande spänningar mellan olika fraktioner i kyrkorna. Samtidigt finns det också starka band mellan enskilda kristna i olika samfund. Gränserna mellan samfund spelar inte så står roll. När man går direkt till källorna för den kristna tron och tillsammans återupptäcker dem, då känns de motsättningar som funnits under vissa århundraden oviktiga. I Dagen kallar Torsten Åhman detta "en djup, innerlig gemenskap på grund av ett gemensamt liv." "Tillsammans" är ett viktigt ord. Det är inte förrän vi verkligen möts som vi kan överbrygga de klyftor som finns.
Det gemensamma inre livet kan börja med något så enkelt som att vi tar Psaltarens uppmaning att jubla och tacka på allvar. Tacksägelse handlar om att uppmärksamma det som är gott, Guds goda gåvor och låta detta märkas mer än problem och motsättningar.
Vi väljer själva vad vi tycker är viktigt i våra liv.

Gud välsigne dig!

torsdag 22 september 2011

Guds lamm dog för oss

”[Johannes Döparen sade:] Där är Guds lamm som tar bort världens synd.”
(Johannesevangeliet 1:29).

Under de första århundradena efter Jesu tid på jorden var det ovanligt att man avbildade Jesus på ett krucifix. Så länge korsfästningar förekom gav bilden av en korsfäst man alltför svåra associationer för att man skulle vilja avbilda Jesus på detta sätt. I stället avbildade man gärna Jesus som ett lamm. På 600-talet infördes också hymnen "O, Guds Lamm" i den romerska mässan:

O, Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma Dig över oss.
O, Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma Dig över oss.
O, Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss Din frid.

Hymnen går tillbaks på Johannes döparens ord: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd." Jesus Kristus har gett sitt liv till för vår skull, för att ta bort vår synd. Kristna har i alla tider trott på det som Johannes döparen har sagt om Jesus. Däremot har vi kristna aldrig helt och hållet lyckats första hur det går till när Jesus med sin död på korset sonar världens synder.
Somliga har ansett att Jesus genom sin död på korset har tagit straffet som Gud var tvungen att utmäta, för att han är så helig att synden måste bestraffas.
Andra har tänkt sig att Gud i stället visar sin stora kärlek för oss genom att han lät sin son dö på korset, så att vi människor förstår att Gud verkligen älskar oss.
Åter andra har menat att Gud genom Jesu död på korset och hans uppståndelse har visat att han har den yttersta makten och kan besegra det onda.
Kanske alla tre svaren innehåller en del av sanningen.

Gud välsigne dig!

onsdag 21 september 2011

Hur länge skall de dröja till förlåtelse?

"Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,
och be om förlåtelse för vad du redan gjort."
(Jesus Syraks son 21:1)

Begreppet "förlåtelse" är ett viktigt men inte helt enkelt ord i kristen tro. Nyligen har det kommit ut en bok av Birgitta Almgren som handlar om svenskarna som spionerade för Östtyskland. (Recension i Expressen.)
Man kan fråga sig vilken nytta det är att dra upp gamla synder som begicks för mer än tjugo år sedan. Visst finns det nytta. Det är viktigt att beskriva historien och att försöka förstå vad som har hänt och hur det kunde hända. Spioner har i många länder förrått sitt eget land av politisk övertygelse, för att söka spänning, men betydligt mer sällan för pengarnas skull. Av detta kan vi lära en hel del om hur människan fungerar.
Man får däremot vara mycket försiktig med att lång tid efteråt offentligt utmåla människor för vad de en gång gjort. Där kommer förlåtelsen in.
Förlåtelsen är dock inte något som någon förtjänar med automatik. Tiden måste få gå och personen i fråga måste ha en syndakännedom, förstå vilket fel han/hon har begått och varför det var fel.
Livet måste få gå vidare. Synder kan förlåtas, men det kräver ånger som motprestation. Det är grundregeln.

Gud välsigne dig!

tisdag 20 september 2011

Fakta

"Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät."
(Andra Petrusbrevet 1:16)

I Nya testementet finns en stor förkärlek för fakta. Gång på gång betonar man att det finns vittnen till de händelser som har inträffat. Visserligen måste vi vara medvetna om att det finns en process bakom de olika skrifternas tillkomst. Det är till exempel inte säkert eller ens troligt att Petrus själv har skrivit Andra Petrusbrevet. Det är inte ens troligt att Petrus kunde skriva grekiska, det språk som de nytestamentliga skrifterna är skrivna på. I stället är det tänkbart att någon annan har skrivit brevet och uppkallat det efter Petrus, eftersom brevets innehåll gick tillbaks på sådant som Petrus brukade undervisa om.
Att brevets okände författare lät uppkalla brevet efter Petrus är ett tecken på Nya testamentets förkärlek för fakta. Budskapet hade en särskild auktoritet just eftersom det gick tillbaks på en av dem som var ögonvittnen till Jesus Kristus. Därför kan också vi veta att vår tro vilar på en fast grund.

Gud välsigne dig!

måndag 19 september 2011

Att tro i sitt hjärta

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.”
(Romarbrevet 10:9)

Trosbekännelsen (credo) läses i många gudstjänster. Redan Paulus och de andra apostlarna försökte på olika sätt formulera vad kristen tro innebär. En kort sammanfattning finns bland annat i Romarbrevet 10:9.
Varför är det då så viktigt att man någon gång formulerar sin tro? Är det inte bättre att man säger rakt ut att vi aldrig helt säkert kan veta något om det som har med Gud att göra, eftersom Gud övergår vårt förstånd?
Svaret på frågan är både ja och nej.
Ja: Det är bra att vi alltid har en ödmjukhet när det gäller den kristna tron. Vi skall aldrig tro att vi helt och hållet har förstått allt och att vi skulle vara fullärda. Den som tror att han helt och hållet behärskar tron är gripen av högmod.
Nej: Gud har faktiskt velat ge oss kunskap om sig själv när han uppenbarade sig för oss genom att sända son Son Jesus Kristus till jorden. Därför har vi också rätt att tro att vi har förstått något. Framför allt är det rätt att vi säger att vi tror, i betydelsen att vi litar på Gud, att vi litar på att Gud har sänt sin Son som vår Herre och Broder. Att lita på någon - det kanske är det som kallas att "tro i sitt hjärta". Det är just det vi får göra.

Gud välsigne dig!

söndag 18 september 2011

Herrens lag dag och natt

"Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt."
(Psaltaren 1:1)

Psaltaren börjar med ord som handlar om kärleken till Guds lag. Den är lycklig som har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt.
Bibelläsning är beroendeframkallande. Den som börjar läsa bibeln får lust att läsa mer. Den som sällan eller aldrig läser bibeln kanske tror att han redan vet ungefär vad som står i den och att det därför är onödigt att läsa mer. I själv verket är det alltid möjligt att göra nyupptäckter i bibeln. I den berättelse man har läst många gånger hittar man plötsligt sådant som är helt nytt.
"Dag och natt" syftar nog inte på att bibelläsaren inte skall syssla med något annat förutom att läsa bibeln. Nej, det syftar på att Herrens lag har att göra med allt i våra liv. Det är inte så att religion är en sektor i våra liv och om vi använder t.ex. 5 % av vår tid till religion så får vi sedan vara lediga och göra annat på återstående tid. Nej, Herrens lag är genomgripande. Den har med hela våra liv att göra. Först när vi helt och hållet hör till Gud är vi helt fria.

Gud välsigne dig!

lördag 17 september 2011

Den gyllene regeln - generositet, lyhördhet och tro

"Gör inte mot någon det du själv avskyr.
Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen.
Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna.
Ge bort allt du kan avvara, mitt barn,
och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar.
Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar,
och låt inte syndarna få det.
Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det,
ty alla råd är till nytta.
Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt
och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka."
(Tobit 4:15-19)

Mycket av det vi hittar i Jesu undervisning hittar vi också i gamla testamentet. Det gäller också den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också gör för dem." (Matteusevangeliet 7:12) Den finns i en något annan version i Tobits bok: "Gör inte mot någon det du själv avskyr." I Tobits bok hittar vi också utläggningar om vad den gyllene regeln kan betyda i praktiken. Det är den gamle Tobit som förmanar sin son Tobias. Den gamles samlade livserfarenhet kommer att vara till nytta för sonen. Man kan sammanfatta den i tre ord:
Generositet: mot de levande, men också vid begravingar för att hedra den döde.
Lyhördhet: att lyssna på andra och att vara beredd att ta råd.
Tro: att vara trogen Gud och lita på hans ledning.

Gud välsigne dig.

fredag 16 september 2011

Den gyllene regeln och den trånga porten

"Jesus sade: 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.'"
(Matteusevangeliet 7:12)

Den gyllene regeln är ett av de mest kända bibelorden. Joakim Hagerius skriver i Dagen om "hur Jesus sammanfattar allt i en mening".
Men den gyllene regeln står inte oemotsagd. Det finns sådana som kritiserar den och menar att den egentligen inte har något innehåll. De säger att eftersom olika människor tycker om olika saker så är det inte så enkelt som att man skall göra för andra vad man vill att andra skall göra mot en själv. Helt rätt. Den gyllene regeln är självklart en förenkling av verkligheten. Alla skarpa bibelord och levnadsregler är självklart förenklingar av verkligheten. Meningen är också att de skall leda till att vi börjar prata med varandra, att vi skall anstränga oss för att förstå varandra och komma vidare.
Vad säger förresten Jesus direkt efter det att han har lärt ut den gyllene regeln? Jo, han fortsätter: "Gå in genom den trånga porten." Det handlar om att anstränga sig, att göra val i livet.
Om vi skall kunna göra mot människorna, vad de vill att vi skall göra mot dem, krävs en dialog, ett samtal, där människor lyssnar på varandra, där människor försöker komma fram till lösningar som passar många och som dessutom står i samklang med Guds vilja där alla är beredda att kompromissa, men ingen blir tvungen att helt ge upp allt. Det gäller både hemma, på arbetet, i skolan och i församlingen. Trånga portar måste ibland passeras, men när de är passerade är gräset ofta grönare på andra sidan.

Gud välsigne dig!

torsdag 15 september 2011

Prestationskrav och högmod

"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
(Matteusevangeliet 16:26)

En serie artiklar i Svenska Dagbladet handlar om prestationsberoende bland kvinnor. Många kvinnor och män upplever mycket stora inre krav på prestationer. De vill vara duktiga, få beröm av andra och göra något av sina liv. Men de inre kraven kan ibland växa sig så höga så livet blir outhärdligt slitsamt. Man skadar sig själv genom överkraven. Man kan också skada andra. Både kollegor och familjemedlemmar får lida när någon vill vara bättre än alla andra.
I själva verket är det här inget annat än en av de sju dödssynderna: högmod. Begreppet dödssynd handlar om att det börjar med en sund och frisk drivkraft i människan som levs ut överdrivet mycket och därför blir något skadligt. Högmodet börjar med den sunda egenskapen stolthet. En människa vill göra gott, vill sköta sitt arbete och vill dra sitt strå till stacken för att bygga upp ett gott samhälle. När det här inte kan balanseras mot att även andra människor har något att bidra med och måste få göra det föds högmodet.
Jesus har uttryckt en god livsregel i citatet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"

Gud välsigne dig!

onsdag 14 september 2011

Ankarkorset och vår själs ankare



"Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek."
(Hebreerbrevet 6:19-20)

Ankarkorset är ett kors där korsarmarna avslutas med ankare. Ankaret används i Hebreerbrevet i uttrycket "vår själs ankare". Det sägs nå "innanför förhänget", alltså i det allra heligaste i Jerusalems tempel, eller i himmelriket.
Våra liv kan ibland vara stormiga, fyllda av osäkerhet och problem, likt fartyg på ett stormigt hav.
Ett fartyg som är förankrat klarar sig bättre vid en storm än ett fartyg som driver fritt. Så är det också med våra liv. Om vi är förankrade i den kristna tron har vi större förutsättningar att klara av stormarna.

Gud välsigne dig!

tisdag 13 september 2011

Äktenskap och kärlek

"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken
lidelse obeveklig som graven."
(Höga visan 8:6)

I Dagen skriver Gudrun Schyman en debattartikel under rubriken "Hylla inte äktenskapet - hylla kärleken". I artikeln tonar hon ner den betydelse som äktenskapet har som fast form och betonar i stället kärleken som "den största drivkraften i våra liv".
Gudrun Schymans åsikt är inte originell. Det är vanligt att man bland vissa kristna i många frågor - utom äktenskapet - ställer formerna mot innehållet.
Ibland ställs den inre upplevelsen av tron mot yttre uttryck i gudstjänsten. Ibland betonas det att man "i sitt hjärta" skall tro på Jesus, vilket skapar tvivel hos människor som inte riktigt förstår vad det innebär att "tro i sitt hjärta". De kanske tycker att det är enklare att visa sin tro genom att göra ett korstecken, men det tycker andra är för ytligt.
Vad har då det här med äktenskap och kärlek att göra? Jo, vi behöver inte och skall inte ställa yttre former och innehåll mot varandra. Vi behöver både och. Både äktenskap och kärlek behövs. Äktenskapet innefattar inte bara kärlek, utan också vardagsslit, konfliktlösning och mycket annat, men om kärleken inte finns där är det inget bra äktenskap.
När Höga visans författare i samma vers talar om "ett sigill vid ditt hjärta" (alltså något slags smycke som ett tecken på kärlek) och om att kärleken är "stark som döden", så handlar det om fasta former och innehåll i samma vers.

Gud välsigne dig!

måndag 12 september 2011

Samarbete och kompromiss

"Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?"
(Andra Korinthierbrevet 6:14)

I Dagens nyheter (Se även Dagen.)har prästen Annika Borg och de s.k. Humanisternas (ateisternas) ordförande Christer Stumark argumenterat för att kyrkan och "Humanisterna" bör sluta fred eftersom man till stor del har en gemensam värdegrund.

Vi kristna har under de flesta perioderna i kyrkans historia levt i en omgivning där vi har grannar som tillhör andra religioner. Under de senaste århundradena har det också - främst i de rika länderna - börjat finnas sådana som kallar sig ateister och som inte tror på Gud. Självklart måste vi vara beredda att leva tillsammans med andra människor som har en god vilja. Mycket har vi gemensamt med andra helt enkelt för att vi är människor och är skapade till samme Guds avbild, vilket vi tror, även om de andra inte tror det.
Samtidigt finns en varning i Bibeln: Gå inte i par med de otroende. Det är en varning som handlar om att det finns risker med samarbetet. Kristna som tillhör en politisk organisation kan ibland frestas att känna en större samhörighet med partikamraterna än med andra kristna. Visst kan man tala om en gemensam värdegrund med "humanisterna" och som kristna vet vi att värdegrunden för det västerländska samhället till stor del bygger på den kristna etiken. Vi kan också tala om att det finns likheter mellan kristen tro och andra religioner. Men det finns en gräns och en fara.
Gränsen är ligger i att man aldrig får börja kompromissa bort delar av den kristna tron för att nå större samstämmighet med icke-kristna, för att låtsas att likheterna är större än de är.
Faran är att man lägger för stor kraft och tid på kompromissernas väg, så att man själv inte växer i tron och hittar tränger djupare in i trons sanningar.

Det är bättre att vi ärligt säger att vi tycker olika i många frågor i stället för att vi låtsas tycka lika.

Gud välsigne dig!

söndag 11 september 2011

Stjärnkorset och frälsningen som planerats sedan tidernas begynnelse



"Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham. Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj och Jishaj till David, konungen."
(Matteusevangeliet 1:1-6)

Stjärnkorset är ett kors i form av en stjärna. Det förekommer i vissa medeltida kyrkor. Stjärnkorset kan påminna oss att naturen, Guds skapelse, också innehåller tecken som antyder frälsningen, att Jesus Kristus kom till jorden som Guds son och som människors frälsare.
Jesu framträdande var alltså inte något hastigt påkommet. Jesu släkttavla i Matteusevangeliet antyder samma sak: Guds sons framträdande som Jesus Kristus var planerat sedan tidernas begynnelse.
Det hjälper oss att se oss själva i ett större perspektiv. Så viktiga är vi för Gud, att han sedan tidernas begynnelse planerade vår frälsning genom Jesus Kristus.

Gud välsigne dig!

lördag 10 september 2011

Crux gemmata, det ädelstensprydda korset, och vi som byggstenar i kyrkan



"Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar."
(Uppenbarelseboken 21:14)

Ett ädelstensprytt kors (på latin: crux gemmata) är ett kors med tolv eller tretton ädelstenar eller färgade fält. De representerar Jesu tolv apostlar. Den trettonde stenen representerar Kristus själv. När korset är belagt med enbart tolv stenar är det korset i sig som representerar Kristus.

I trosbekännelsen bekänner vi: Vi tror på... "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund". Att kyrkan nämns i trosbekännelsen är en påminnelse om att den kristna tron inte enbart är en lära och att kyrkan inte bara är en förening för att sprida den läran. Kyrkan består visserligen av ofullkomliga människor, men är ändå Kristi kropp på jorden, där Gud själv är närvarande. Grundstenarna är apostlarna, men vi själva är också stenar i kyrkobygget. Om vi beklagar oss över kyrkans ofullkomlighet och brister skall vi komma ihåg att vi själva också är en del av den kyrkan.

Gud välsigne dig!

fredag 9 september 2011

Vilodagen och tredje budet

"Och Jesus sade till dem: 'Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.'"
(Markusevangeliet 2:27)

Citatet finns i berättelsen om hur lärjungarna plockar ax på sabbaten och Jesus försvarar dem när de blir tillrättavisade... Nej, förresten. Det står faktiskt inget om att fariséerna tillrättavisar lärjungarna. Det handlar om att de ställer en enkel, ärlig och nyfiken fråga. Varför bryter lärjungarna säd på vilodagen? Det tillhör den judiska livsstilen att man gärna samtalar om vad Guds lag egentligen innebär. Diskussionens vågor svallar högt. Man behöver inte ens alltid komma överens, men det innebär inte att man är fiender för det.
Givetvis samtalade man också om hur tredje budet skulle tolkas: "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig." Vilodagen har vi fått för att vila, för att ge tid åt Gud och åt våra medmänniskor. Hur mycket man får arbeta på vilodagen har man haft olika åsikter om i olika tider. Bland många judar finns en tradition att man håller mycket hårt på att absolut inget nödvändigt arbete får utföras. Den regeln har inte bara inneburit en belastning (som vi kristna ibland tror), utan framför allt en glädje och har också hållit samman det judiska folket genom tiderna.
För femtio eller hundra år sedan höll många kristna i vårt land också rätt hårt på sabbatsbudet. I vår tid kanske vi fyller våra söndagar med så mycket fritidsaktiviteter så att det inte längre finns tid för vila och gudstjänst.

I alla tider finns det orsak att ha en levande dialog om vad vi gör av våra vilodagar. Hur ser det ut i ditt liv?

I Dagen närmar sig Josefin Fållsten samma evangelium på ett annat sätt.

Gud välsigne dig!

torsdag 8 september 2011

Be ihärdigt

"Be, så skall ni få.
Sök, så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas."
(Matteusevangeliet 7:7)

Jesu ord om bönen från bergspredikan är inte något är inte något löfte om omedelbara bönesvar. Både nybörjare i bönen och erfarna bedjare vet det. Hur skall vi då förstå Jesu ord "Bed, så skall ni få"? Jo, vi skall förstå dem i ljuset av de följande raderna. Jesus uppmanar oss att be, att söka och att bulta. Det får oss att förstå att vi måste vara ihärdiga i bönen. Att söka tar ibland lång tid och ibland måste man bulta länge på en dörr för att den skall öppnas.
Jesus uppmanar oss alltså att sätta upp goda mål i livet och att sträva efter dem i gemenskap och i dialog med Gud. Det Jesus säger handlar också om det eviga livet.

Gud välsigne dig!

onsdag 7 september 2011

Hur långt skall man anpassa sig?

"Är det människor jag nu vill vinna för mig - eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare."
(Galaterbrevet 1:10)

Visst skall vi sträva efter att vara människor till lags. Det är ju det som den gyllene regeln handlar om: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er det skall ni också göra för dem."
När man tillämpar ett bud är det alltid viktigt att se till att man inte övertolkar det. Den gyllene regeln handlar om vanlig medmänsklighet och värme och om att vi skall behandla andra så som vi själva vill bli behandlade - självklart förutsatt att de andra vill bli behandlade som vi vill.
Däremot handlar den gyllene regeln inte om att vi till varje pris skall uppföra oss och inrätta våra liv så som andra vill. Ibland anpassar vi oss för mycket efter andra för att vi tror att vi blir omtyckta.
Var går då gränsen för hur mycket vi skall anpassa oss för att vara andra människor till lags? Jag tror att varje människa innerst inne kan känna på sig när anpassningen efter andra har gått för långt. Gränsen kan också ligga olika för olika människor. Det finns en del som vill leva mycket självuppoffrande för andra och ser att det är i linje med Guds vilja. Andra kanske går alltför långt i sin anpassning så att de föröder sina egna liv.

Gud välsigne dig!

tisdag 6 september 2011

Låt glädjen segra

"Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Jesus Kristus."
(Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)

När aposteln Paulus uppmanar thessalonikerna och oss att alltid vara glada kan det kännas som en överdrivet optimistisk uppmaning. Är det över huvud taget möjligt för oss att alltid vara glada, på gott humör och vid gott mod. Är det möjligt för en människa att aldrig vara ledsen eller sårad? Nej! All erfarenhet visar att så inte är fallet.
Vad innebär det då att vi alltid skall vara glada? Det handlar om vad vi väljer. Det finns gott om sorger, bekymmer, misslyckanden och missförstånd i livet. Självklart måste vi ta tag i allt detta. Sorgen och ledsnaden måste få ta sin tid. I det långa loppet måste vi dock fatta ett beslut: Vad är det som skall styra våra liv? Är det tankarna på det svåra som vi vi har gott igenom? Eller kan vi välja att låta det goda dominera våra tankar?
Aposteln Paulus svar är "ja". Vi kan välja att låta glädjen ange grundtonen i våra liv, men då måste vi också be ständigt och hela tiden tacka Gud.
Be ständigt: Vi måste regelbundet föra ett inre samtal med Gud och oss själva om vad det är vad som skall få styra i våra liv. Mörkret eller ljuset.
Tacka hela tiden Gud: Genom att tacka för det goda som finns i livet låter vi inte de destruktiva tankarna få sista ordet.

En känd Taizésång lyder: Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds son, du ljus i mitt mörker, öppna mig för din kärlek och frid.

Gud välsigne dig!

måndag 5 september 2011

Gud vill ha med oss att göra varje dag

"Folket sade: 'Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud. Det var han som förde sos och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring..."
(Josua 24:16-17)

När jag gick i söndagsskolan fick vi lära oss en minnesvers varje söndag. Det var en bibelvers som var så viktig så att skulle försöka lära sig den utantill. Jag tycker att jag hittar en sådan vers i den här läsningen ur Josua: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud. De här orden yttrades av israeliterna efter det att de hade vandrat femtio år genom öknen och till slut kommit in i det förlovade landet. De hade uppnått det som de hade längtat efter. Därför var det viktigt att de påminde sig om att de inte skulle glömma Gud, utan minnas honom. Ibland kan det vara så att man tänker på Gud bara när livet är riktigt svårt. Det är visserligen inte något fel med det. Visst får man vända sig till Gud när livet är svårt, även om man inte har gjort det tidigare.

Men det finns en fara med att vänta med att vända sig till Gud till när livet är svårt. Om man inte är van att söka Gud under de goda dagarna är det inte säkert att man finner honom under svåra dagar. Därför är det lika bra att vi ofta upprepar minnesversen: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud.

Man kan ha Gud till bäste vän. Med vänner är det så att det krävs tid för att man skall lära känna varandra och få förtroende för varandra. Men när man har en vän så finns vännen där. Därför skall vi inte skjuta upp att lära känna Gud. Gud står nu med sin öppna famn och väntar på oss. Därför kan vi stämma in i orden: Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud.
Gud välsigne dig!

söndag 4 september 2011

Korset och kopparormen


"och Herren sade till Mose: "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva." Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva."
(Fjärde Moseboken 21:8-9)

Under ökenvandringen blev israeliterna bitna av ormar. Herren befallde Mose att sätta upp en orm som ett fälttecken. De bitna som såg upp mot kopparormen fick leva.
Att betrakta en kopparorm är givetvis inte helande i sig. Om en människa lyder Guds befallningar ökar däremot sannolikheten för att den människan blir helad. Guds lag kan ibland vara synonymt med en sund livsstil, vilken i sig verkar helande.
Det är dock viktigt att komma ihåg att tron på Gud inte är någon omedelbar väg till lycka och hälsa. Vi vet bara att de som såg på kopparormen "fick leva". Vi vet inte om de blev omedelbart befriade från alla obehag som ormbetten gav.
Korset får påminna oss om Jesus Kristus. Han gjorde under och gör under även i vår tid.

Gud välsigne dig!

lördag 3 september 2011

Mariakorset: själv men inte ensam


"Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala."
(Johannesevangeliet 19:25)

Mariakorset är ett latinskt kors med bokstaven M vid sidan av korset. Det användes bland annat i påven Johannes Paulus II vapen. Mariakorset påminner oss om att Jesu mor Maria stod vid sin sons kors.
Jesus var inte ensam när han blev korsfäst. Vid hans kors fanns han mor Maria, några andra kvinnor, lärjungen Johannes och säkert också många andra människor som inte nämns i bibeln. De fanns där och stödde Jesus, trots att de säkert inte helt och hållet kunde leva sig in i vad det innebar att själv bli korsfäst.
När vi bär våra kors, våra svårigheter, är vi sällan ensamma. Det finns människor i vår omgivning som vi kan hämta stöd hos. Det finns människor som gått igenom liknande svårigheter som vi själva. Om vi får kontakt med dem kan vi i många fall få goda råd. Det kan vara en hjälp, men ändrar inte på förhållandet att varje människa måste bära sina kors själv. Själv men inte ensam.
Det är viktigt att skilja på orden "själv" och "ensam". Själv betyder utan hjälp, utan att någon annan tar över helt och hållet. Ensam betyder utan sällskap.

Gud välsigne dig!


fredag 2 september 2011

Det gamla koptiska korset och Guds kärlek


"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare."
(Romarbrevet 5:8)

Gamla koptiska kors är inspirerade av den fornegyptiska livssymbolen "ankh" på så sätt att en cirkel finns med på den översta korsarmen. Cirkeln symboliserar Guds eviga kärlek som visar sig vid Jesu död på korset. Den symboliserar också Jesu gloria och uppståndelse.
Att visa kärlek när allt går bra är inte särskilt svårt. Att hålla fast vid kärleken när det är problematiskt är svårare. Det gäller både i relationerna människor emellan och i relationen mellan människor och Gud.

När vi tänker på våra egna synder, bör vi också tänka på att mitt i dessa är vi ändå älskade av Gud.

Gud välsigne dig!

torsdag 1 september 2011

En dag fylld av möjligheter

"Detta är dagen då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada!"
(Psaltaren 118:24)

Den här dagen är en dag fylld av möjligheter. Det finns mycket som kan göras i dag och inte behöver skjutas upp till i morgon. Därmed är det inte sagt att allt behöver göras i dag. Att göra alltför mycket kan vara lika fel som att göra alltför litet.
Att skjuta upp saker till morgondagen kan ibland kräva lika mycket kraft som att göra det i dag. Den kraft man lägger med på att gruva sig och att oroa sig skulle kunna användas för att ta en enkel kontakt eller att ta tag i något som borde göras.

Gud välsigne dig!