tisdag 31 maj 2011

Att blåsa liv i nådegåvorna

"Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig." (Andra Timotheosbrevet 1:6)

Paulus skriver till sin unge medarbetare Timotheos. Vid ett tidigare tillfälle har Paulus lagt sina händer på Timotheos och bett för honom för att utrusta honom för ett särskilt uppdrag i församlingen. Troligen har Timotheos inte insett vilka resurser som finns hos honom. Han har låtit dessa komma i glömska och gett upp alltför lätt. Han har inte vågat se sig själv som en tillräckligt väl utrustad Guds medarbetare på jorden. Det är därför Paulus uppmanar Timotheos att blåsa liv i nådegåvan.

Vi är utrustade med olika gåvor. Många gåvor och egenskaper har Gud lagt ned i våra gener, i just den kombination av gener som vi har ärvt av våra föräldrar. Dessa gener har kunnat utvecklas på ett särskilt sätt genom den uppväxt och de erfarenheter vi har fått. Gud har låtit oss bli unika individer. Än fler gåvor har vi fått genom den kristna tron, sådana gåvor som kallas nådegåvor.

De gåvor vi har fått får inte glömmas bort. De måste lockas fram gång på gång. Vi måste blåsa liv i dem, vi måste påminna varandra om de särskilda uppgifter vi har i familj, bland vänner, i samhället och i församlingen. Vilka är de gåvor du tydligast ser hos dig själv och dina närmaste?

Gud välsigne dig!

måndag 30 maj 2011

Både gamla och nya sånger behövs

"Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting." (Psaltaren 98:1)

Det händer att man dras in i diskussioner om vilka kristna sånger som är de "bästa" sångerna. Somliga tycker att de gamla sångerna är de bästa, andra vill hellre sjunga nya sånger.
Vad betyder då att en sång är "bra"? Det kan handla om att melodin väcker känslor i oss. Det kan också handlar att texten beskriver vårt liv eller våra känslor och på det sättet blir en sann och uppriktig bön till Gud. Det kan också handla om att sångens text är ett bibelord eller ett annat andligt budskap som vi behöver få höra gång på gång och därför sjunga in genom att upprepa det.
Eftersom vi människor är olika och lever i olika livssituationer finns det därför inte något objektivt svar på vilka kristna sånger som är "bra".
Vår psalmbok innehåller en blandning av många olika slags sånger, både gamla och nya. Jesus själv citerade gärna Psaltaren som redan på Jesu tid var en gammal sångbok. Psaltare i sin tur uppmanar oss att sjunga en ny sång. Sanningen är kanske därför att både gammalt och nytt behövs.
Kan du nämna en gammal och en ny sång som formulerar en bön som du vill bära fram till Gud eller ett budskap från Gud som du behöver höra?

Gud välsigne dig!

söndag 29 maj 2011

Hugenottkorset och de fyra evangelisterna



Hugenottkorset är en korsmodell som ibland används bland de franska protestanterna, vilka under 1500- och 1600-talet kallades hugenotter. Under religionskrigen i Frankrike ville protestanterna använda ett kors för att visa sin kristna tro, men en korstyp som var mycket olik det latinska korset för att särskilja sig från den katolska kyrkan. Man valde därför ett malteserkors som fick en utforming som påminner om fyra pilar som pekar mot centrum. Detta uttolkas som de fyra evangelierna. Det leder våra tankar till evangelisterna. Vi har all anledning att vara tacksamma över dem, eftersom de bemödade sig att skriva ned vad Jesus gjorde och vad som hände bland människor i hans närhet:

"Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Lukasevangeliet 1:1-4)

De åtta spetsarna syftar på de åtta saligprisningarna i bergspredikan. Liljorna mellan korsarmarna står för renhet och tro.
Kulorna på utsidan av korset förklaras ibland som tårar från förföljelsetiden. Ibland hänger också en tår under korset. Vanligast är dock att det under korset finns en duva som symboliserar den helige Ande.

Gud välsigne dig!

lördag 28 maj 2011

Gud handlar när vi ber om förmågan att göra rätt

"Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: "Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig." (Första Kungaboken 3:10-12)

När kung David bad Gud om ett lyhört sinne, omförmågan att kunna urskilja vad som var rätt och fel, vad som var gott och ont, så besvarade Gud med glädje Salomos bön.
Samma bön borde ligga på varje människas tunga: en vilja att kunna skilja mellan rätt och fel, mellan gott och ont.
Gud svarar ofta på sådana här böner, men det krävs ofta en lång process, där en människa får lära av egna misstag och av andra människor. Är då det ett bönesvar från Gud? Ja. Vi skall inte söka Gud bara i det övernaturliga. Gud har hela tiden sitt finger med i det som vi uppfattar som naturligt, livets gång och naturliga processer.
Ändå är det viktigt att vi ber. Det är vårt sätt att öppna oss för Guds handlande.

Gud välsigne dig!

fredag 27 maj 2011

Bön tillsammans och bön i ensamhet

 "När ni ber…" (Matteusevangeliet 6:5–8).

På Jesu tid var det en självklarhet att man skulle be, både i synagogans gudstjänst och i ens privata liv. På flera ställen i Nya testamentet kan vi också läsa om hur Jesus bad på olika platser: Ibland i ensamhet på något berg eller i vildmarken eller en bit ifrån lärjungarna, som hade blivit tillsagda att hålla sig undan. Jesus kunde också be högt mitt ibland människorna. Det märker vi när vi läser om hur Jesus botar sjuka. Ja, till och med på korset bad Jesus så högt och tydligt att evangelisterna kunde skriva ned vad han sade. Eftersom Jesus också fanns med vid gudstjänsterna i templet och i synagogorna kan vi utgå från att han var med och bad också på dessa ställen. Jesus bad alltså i ensamhet, tillsammans med andra och i gudstjänsten.
När Jesus varnar oss för att göra som hycklarna, som älskar att stå och be i gathörnen och i synagogorna för att människorna skall se dem, måste vi tänka efter vad det är han varnar för. Jesus kunde knappast ha något emot att hans lärjungar bad utomhus eller i gudstjänsten, eftersom han själv gärna gjorde just det.
Han kritiserade däremot dem för att de bad för att bli uppmärksammade som ”heliga män”.
I vår tid behöver vi däremot mer offentlig bön. Risken för att någon ber offentligt för att bli uppmärksammad finns naturligtvis kvar, men i det sekulariserade Sverige är risken för att vi ber för litet offentligt större än risken för att vi ber med felaktiga avsikter. Avstår du från att be bordsbön på restaurang eller hemma för att du är rädd att andra skall bli störda? Då är du onödigt rädd.
Den offentliga bönen är en tradition just i dag på bönsöndagen. Bönsöndagen firas femte söndagen efter påsk, eftersom man ber för årets skörd just på bönsöndagen. Under de tre vardagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag gick man förr runt i processioner på åkrar och ängar för att be för årets skörd.
Trots att vi inte är lika beroende av jordbruket finns det även i vår tid orsak att be för årets skörd, för att vi skall erkänna vårt välstånd som en Guds goda gåva.

Gud välsigne dig!

torsdag 26 maj 2011

Den triumferande Kristus på Jellingstenen

På runstenen i Jelling i Danmark finns Danmarks äldsta Kristusbild. Ursprungligen har stenen varit målad och en målad kopia av stenen finns på Nationalmuseum i Köpenhamn.
Vi märker snart att Jesus Kristus står med armarna utsträckta i form av ett kors, men att han inte är korsfäst. Den danske författaren Martin A. Hansen skriver:

”Nordboerne [...] har i Kristus set den triumferende himmelkonge, stærk af lykke, førende englehirden. Sådan forklares det. Og det er nok også rigtigt.
På den vis har nordboerne haft let ved at forstå de ældre romanske krucifikser, hvor Kristus ikke hænger lidende, men med kronet hoved står tronende foran livstræet. Men vi kan trøstigt gå videre, for nordboerne har forstået mere, og det var det afgørende.
De har forstået, hvorfor Kristus var stærkere end de gamle guder. Han havde nemlig mægtet, hvad de ikke kunde: at besejre døden. Han var stærkere end skæbnen, dødens lov. Han er den opstandne, og deraf vælder hans himmelstyrke."
Fra Martin A. Hansen: Orm og Tyr (Gyldendal, 1956), side 227-28

Just detta är ett budskap till oss i vår tid. Jesus Kristus har uppstått från det döda. Det är den avgörande skillnaden mellan kristen tro och andra religioner.

"Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder." (Första Korinthierbrevet 15:17)

onsdag 25 maj 2011

Runstenskorset och den kristna trons historia i vårt land

Kors i olika former återfinns på 58 % av Sveriges runstenar. De påminner oss om att den kristna tron har gamla rötter i vårt land. Runstenskorsen är inte något tafatt försök att avbilda någon utomnordisk korsmodell. Nej, runristarna har valt att från början skapa en inhemsk korsmodell, anpassad till den fornnordiska konsten. Det påminner oss om att den kristna tron skall få något olika gestalt i olika folk. Jesus befallde ju också sina lärjungar att göra alla folk till lärjungar:

"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen
och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och
Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett
er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”" (Matteusevangeliet 28:19-20)

Många av runstenskorsen förefaller att föreställa kors som är uppsatta på käppar. En möjlighet är att de föreställer processionskors som användes i gudstjänster och processioner utomhus. En annan möjlighet är att de förställer gårdskors som markerar att människorna på en gård är kristna.

tisdag 24 maj 2011

Kinesiska kristna och tio-korset

Det kinesiska tecknet för talet tio har från början ingenting med det kristna korset att göra. I Svenska dagbladet kan vi läsa om hur kinesiska kristna alltmer formar sina egna versioner av den kristna tron. Det gäller också uttolkningen av likheterna mellan det kinesiska tecknet för tio och korset.

Här är några exempel på tolkningar som förekommer: Tio är det perfekta talet för kineser. Gud är den perfekte. Därför ser korset ut som tio. Första gången korset nämns i bibeln är för övrigt i Matteus 10. "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skulle, han skall finna det." (Matteusevangeliet 10:38-39). Det är en vers som i allra högsta grad är aktuell för kinesiska kristna som levat i martyrskap under kommunismen på 1900-talet.

Uttrycket "hans kors" finns för övrigt tio gånger i kinesiska biblar. (Detta stämmer inte med svenska bibelutgåvor.)

I bibeln står siffran tio för makt eftersom den tionde bokstaven i hebreiska alfabetet är jod, som betyder hand, och symboliserar makt, kraft och förmåga att ändra på saker och ting. "Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft." (Första Korinthierbrevet 1:18)

Även i Markus evangelium nämns korset för första gången i tionde kapitlet: "Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom; Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig." (Mark 10:21; 1873 års svenska upplaga.)Även citetet från Markus evangelium pekar alltså på korsets följder i våra liv. Vi måste avstå från materiella egendomar för att följa Jesus. Tiotalet pekar dessutom på det tionde budet: "Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa."

Gud välsigne dig!

måndag 23 maj 2011

Profeter i vår tid

"Utan profeter förvildas folket,
lycklig den som håller lagen." (Ordspråksboken 29:18)

En profet är en person som anses förmedla budskap från Gud. Profeter har framträtt i många olika religioner. Vi kanske känner dem främst från gamlta testamentet, som innehåller ett flertal profetiska skrifter. Ibland räknas Johannes döparen som den siste bland profeterna, eftersom han föregick Jesus Kristus. Efter Jesus började i stället kyrkans tid, där Johannes och Maria som troget väntade vid Jesu kors blev grunden för den kristna kyrkan.

Finns det då profeter i kyrkan i vår tid? I Ordspråksboken kan vi ju läsa att "utan profeter förvildas folket". Vi måste därför hålla det för öppet att även män och kvinnor i vår tid får Guds uppdrag att framföra budskap. Det innebär inte att vi skall lyssna på alla som själva menar sig vara profeter. Ordspråksbokens utsaga om profeter hade ju för övrigt också en fortsättning: "Lycklig den som håller lagen." En profet måste prövas. Den som själv är vänd till Guds lag och som uppmanar och uppmuntrar andra att följa Guds lag är mer sannolikt en profet, än den som bryter Guds lag och som uppmanar andra att göra det.

Profeter kan vi säkert hitta både inom och utom kyrkan. Vi behöver inte heller söka dem bland de mest spektakulära rösterna. Många profeter är sedan länge upptäckta och aktade av kyrkan. Många finns i helgonlängderna, och behöver upptäckas på nytt av varje generation. Andra profeter kanske finns bland "vanliga" människor som du har mött.

Gud välsigne dig!

söndag 22 maj 2011

Växande och vuxenhet

Vissa ord kan göra en del människor osäkra på vad de egentligen betyder. Ett sådant ord är vuxen. Är man vuxen när man har kommit in i puberteten, när man är 15 år och får vittna i domstol, när man är konfirmerad, när man är sexton och får rösta i kyrkovalet, när man är arton och myndig, eller kanske först när man är 20 och får köpa alkohol? Fast å andra sidan får man inte adoptera barn förrän man är 23 år. Svaret är att det inte går att fastställa en enda tidpunkt när man blir vuxen. Det handlar om en utveckling.

Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.

Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.

Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.

Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.

Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.

Gud välsigne dig!

lördag 21 maj 2011

Taizé-korset: när vi lämnar våra bördor föds kyrkan



"Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen." (Johannesevangeliet 19:25-27)

I kommuniteten Taizé i Frankrike finns ett kors som är en förenklad variant av San Damiano-korset. Det rika persongalleriet som finns på San Damiano-korset är nu borta. Kvar står endast Maria, Jesu mor, och Johannes. Broder Alois i Taizé skriver:
"Under den timme när Jesus bar hela mänskligheten glömde han inte sina närmaste och deras smärta. Han såg Maria, sin mamma, som stod i närheten, och bad Johannes, den lärjunge som han älskade på ett särskilt sätt, att ta hand om henne i fortsättningen (Joh 19:26–27). På det sättet, mycket blygsamt nedanför Korset, föddes Kyrkan."

Vid fredagens kvällsandakt i Taizé läggs korset på golvet så att de som så önskar kan luta sina pannor mot korset och lämna över sina egna bördor och andras bördor som de fått anförtrodda.

Kyrkan föds ständigt på nytt varje gång människor lämnar över sina bördor på Kristus.

Gud välsigne dig!

fredag 20 maj 2011

Jesus ber för oss

"Jesus sade: 'Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig.'" (Johannesevangeliet 17:9-11)

När Jesus skulle ta farväl av sina lärjungar och han höll sitt avskedstal till dem avslutade han med en bön. En bön för sina lärjungar som skulle vara kvar i världen, när Jesus själv skulle gå till Fadern.
Ordet "världen" är ett ord som i den kristna tron har många nyanser. Ibland används det på ett positivt sätt om Guds goda skapelse som så rikt överflödar på gåvor till oss. Andra gånger används det om samma skapelse, men med en nyans av att skapelsen är en fara för oss eftersom vi och andra missbrukar den. Att leva i världen är alltså samtidigt en glädje och en utmaning.
I allt detta ber Jesus för oss. Han står på vår sida. Han är med oss alla dagar till tidens slut. Det är särskilt viktigt att tänka på det de dagar då vi inte orkar be själva.

Gud välsigne dig!

torsdag 19 maj 2011

Olust och dåligt samvete är en bra början

Dagen rapporterar att allt fler amerikanska kristna tycker att det är svårt att få kristna och kapitalistiska värderingar att gå ihop och att det är ett problem att mer och mer pengar hamnar hos ett litet antal människor.

Girighet är en av de sju lasterna eller "dödssynderna". Det innebär att det finns en kluvenhet i kyrkans och mänsklighetens syn på pengar. I grund och botten är det bra att en människa kan försörja sig själv. Att man får arbeta ihop pengar och köpa varor gör att vi människor kommer närmare varandra, eftersom vi är beroende av varandra. När vi lär oss att klara oss själva får vi ett sunt och gott självförtroende. Välsignelse beskrivs ofta som att Gud låter skörden växa med materiellt överflöd som följd: "Kom med hela tiondet till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett sådant prov, säger Herren Sebaot, då kommer jag att öppna himlens fönster och låta ymnig välsignelse strömma ner över er." (Malaki 3:10)

Allt gott i Guds skapelse kan dock missbrukas. Om vi låter välstånd, pengar och överflöd bli livets mening och mål, har vi missat det verkliga målet. Jesus varnar också ofta för överdriven kärlek till pengar: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matteusevangeliet 6:24).

När många av Amerikas kristna känner olyst över pengarnas roll i samhället är det ett gott tecken. Första steget att komma till rätta med att man kommer till rätta med en synd, ett missbruk, är att man känner olust över den.
När man är riktigt hjälplös över en synd och inte ens känner olust över den, då har Gud ännu inte börjat arbeta med en.
Nästa steg är olusten. Olusten och syndanöden är Guds sätt att arbeta med en människa, som kanske ännu inte förmår att göra någonting åt synden. Ändå är olusten en bra början.
Vad skall man då göra om man har mycket pengar och känner att man lider av girighet? Svaret är enkelt: var generös! Det är vad Jesus många gånger uppmanar oss till.

Gud välsigne dig!

onsdag 18 maj 2011

Vi bygger upp varandra

"Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör." (Första Thessalonikerbrevet 5:11)

Det är inte alltid vi får ledning för våra liv direkt av Gud. Ibland känns det som om Gud är tyst. Vi märker inte av Gud i bönesvar. Bibelläsningen ger under vissa perioder ingen frukt. Därför är det viktigt att komma ihåg att det inte är meningen att vi skall vara kristna på egen hand. Det är först i mötet med medkristna och andra medmänniskor som vi kan växa som människor.
Vi har mycket att lära av alla människor. Ändå är det så att vi just i mötet med andra kristna har särskilt mycket att lära, eftersom andra kristna har en stadig grund att stå på. De läser samma Bibel som vi men med andra ögon. Därför kan andra människor hjälpa oss att hitta djup och budskap i Bibeln som vi själva kan ha missat.
Andra människor kan också se problem i våra liv, som vi inte själva ser. ”Hon ger inte akt på livets väg, hon märker inte att hon går vilse” (Ordspråksboken 5:6). Vi behöver hjälp av andra för att se våra egna liv i perspektiv.

tisdag 17 maj 2011

San Damiano-korset och dess rika symbolinnehåll

Helige Franciskus bad inför ett San Damiano-kors när han fick Herrens uppdrag att bygga upp kyrkan. Korset är mycket rikt på innehåll och är inspirerat av ikonmåleriet. Italien ligger, där Franciskus levde, ligger ju nära Serbien där det finns en levande ikonmåleritradition. San Damiano-korset hänger numera i Santa
Chiara-basilikan. Franciskanerna ser korset som en symbol för deras uppdrag att förnya och återuppbygga kyrkan genom Kristi kraft.

San Damiano-korset är oerhört rikt på symboler och budskap. Om man vill se närmare på det kan man klicka här. Korset är ett exempel på hur ett kristet konstverk med rik symbolisk innebörd kan påminna oss om flera centrala begrepp i den kristna tron. För att man ska ta till sig korsets innehåll behöver man ha det på väggen och se på det regelbundet. Den här beskrivningen kan bara tjäna som en intresseväckare:

På korset avbildas Jesus som sårad, stark och beslutsam. Han står upprätt. Glorian visar hans gudomlighet. Han avbildas i full storlek till skillnad från de andra människorna runt omkring honom. På medeltiden när detta kors kom till avbildades Jesus vanligtvis som lidande och plågad. Ovanför hans huvud finns inskriptionen INRI: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Kring Jesus står vittnen till korsfästelsen och människor som bekänt Jesus som herre. Till vänster står Jungfru Maria och Johannes evangelisten, som Jesus anförtrodde åt varandra. Till höger står Maria från Magdala, Maria Jakobs mor och officeren som bekände: ”Den mannen måste ha varit Guds son”. (Markusevangeliet 15:39). De båda Mariorna håller händerna på sina kinder som ett uttryck för sorg och ångest. De fyra förstnämnda har glorior kring sina huvuden som ett uttryck för helighet.
Vid de fem finns några mindre gestalter: Soldaten Longius till vänster håller upp sin lans efter att ha genomborrat Jesus. (Jesu blod droppar i hans ansikte.) Till höger står Stephaton som erbjöd Jesus svampen med surt vin. Till höger om officeren finns ämbetsmannens son som blev helad och hjässorna av tre i hans familj eftersom ”han kom till tro liksom alla i hans hus”. (Johannesevangeliet 4:53).
Sex änglar på tvärslån förundras vid korsfälstelsen. Vid foten av korset finns landskapet Umbriens sex skyddshelgon: St Johannes, St Michael, St Rufino, St Johannes döparen, St Petrus och St Paulus.
Högst uppe på korset finns ytterligare en bild av Jesus, nu klädd i kungliga kläder och bärande korset som en spira. Han klättrar ur graven och in i den himmelska domstolen. Tio änglar trängs runt, fem av dem håller upp sina händer för att välkomna Jesus, som i sin tur håller upp sin hand som en hälsning.
Längst upp på korset ser vi Guds hand som välsignar Jesus och oss.

måndag 16 maj 2011

Ett kristet folk eller ett individuellt val

[Jesus sade:] "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..." (Matteusevangeliet 28:19)

Vi lever i en individualistisk tid, där det ofta sägs att varje människa själv har ansvaret över sitt liv och att varje människa fritt skall få bestämma över sina livsval. Många väckelserörelser har också sedan länge betonat att kristen tro är ett personligt val för den enskilda människan; varje människa måste vända om för att bli en kristen.
När Jesus sänder ut sina lärjungar ger han dem dock inte uppdraget att göra enskilda människor till sina lärjungar, utan hela folk. Kan verkligen ett helt folk bli Jesu lärjungar? I vår tid blir det ju mer och mer tydligt att Sverige är ett mångreligiöst land. Biskopen i Göteborg, Carl Erik Aurelius, skriver i en debattartikel att det visst är möjligt att vara svensk och muslim samtidigt. (Göteborgsposten, Dagen) Och visst är det helt riktigt att vi har religionsfrihet och människor har rätt att välja vilken religion de vill.

Ändå kvarstår frågan: Kan ett folk vara ett kristet folk eller är det ett individuellt val? Det går inte att ge ett entydigt svar på frågan. Svenskarna och andra folk som sedan många generationer har varit kristna är präglade av kristen tro och kristen kultur betydligt mer än vad de flesta svenskar är medvetna om. Bibelns berättelser är levande för många människor och betydligt fler än man kan tro ber sin aftonbön. Samtidigt är det så att det alltid finns mer att hämta inom kristen tro, både för den som är nominellt kristen och för den som är en trogen bedjare, bibelläsare och gudstjänstbesökare.
Och det var ju just det som Jesus sade: "gör alla folk till lärjungar". Se till att alla ständigt utvecklas och har möjlighet att växa i sin kristna tro. Den som lever i ett kristet folk - även den som är ateist eller hör till en annan religion - blir på sätt och vis en lärjunge om det finns lärjungar som tar sin kristna tro på allvar i närheten. Utmaningen till oss som är bekännande kristna är alltså att vi skall ta vår tro på allvar.

Gud välsigne dig!

söndag 15 maj 2011

Det armeniska korset som strålar ut över världen.


Enligt traditionen kom Jesu lärjungar Taddaios och Bartolomaios som missionärer till Armenien. landet var det första land där det bestämdes att kristendomen var landets religion. Det hände år 301. Armeniska kors utformades därför med dekorativa element som var vanliga i den armeniska konsten på den tiden: vinrankor och blommor.

Den enklaste armeniska korsen har korsarmar som vart och ett delas upp i två spetsar där det växer ut tre öglor på varje spets. En tolkning av detta är att det är solar som sprider kristendomens ljus i världen. De fyra korsarmarna är de fyra väderstrecken och de åtta spetsarna är kompassens väderstreck, dit den kristna tron skall spridas från korsets centrum eller öga. De tre öglorna tolkas också som treenigheten. "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett
er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteusevangeliet 28:19-20)

Det armeniska korset får ibland formen av en linje som böjs, men som aldrig bryts. i detta fall symboliserar den det eviga livet.


Vissa armeniska kors är mycket utsmyckade med bilder av fåglar, vinträd, helgonbilder, texter och vingar som infogas i, runt och under korset.

lördag 14 maj 2011

Tron, hoppet och kärleken

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." (Första Korinthierbrevet 13:13).

Korset, ankaret och hjärtat som symbol för tron, hoppet och kärleken är en vida spridd symbol. Den förekommer såväl i smycken som i dödsannonser och bibelordet där "dessa tre" nämns är en vanlig läsning vid vigselgudstjänster.

Den kristna församlingen i Korinth som var mottagare till brevet var på många sätt en väl fungerande kristen församling. I en församling och på alla andra platser där människor möts är det ändå naturligt att det ibland uppkommer olika åsikter och splittring. I sitt brev tar Paulus upp frågor om partibildningar, sexualbrott, bråk inför domstol, bråk om äktenskapssyn, frågor om offerkött, nattvarden och tron på Jesu Kristi och de dödas uppståndelse.

Någon sentida kristen tänkare har formulerat frågan om enhet i tron ungefär så här:
"I det centrala enhet,
i det perifera frihet,
i alla kärlek."
(Det här är inte ett exakt citat. Om du som läser detta vet vem som sade det och exakt hur citatet lyder, skriv gärna in det som en kommentar här nedan.)

Det som Paulus menar med "tro, hopp och kärlek" är ungefär samma sak. Centralt i den kristna tron är tron på Jesus, hoppet om Guds rike och det eviga livet, och kärleken till andra människor. Allt annat är underordnat.

Gud välsigne dig!

fredag 13 maj 2011

Gud leder oss både på dagen och på natten

"Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt." (Andra Moseboken 13:21)

Ett bibelord kan alltid tolkas i många olika plan. Det gäller även det här bibelordet. Den bokstavliga tolkningen är att Herren gick framför israeliterna och visade dem vägen ut ur fångenskapen ur Egypten. Vid sidan om den kan vi se fler betydelser.

1. Gud går även framför andra folk och människor och vill visa dem vägar ut ur det slaveri där de befinner sig.
2. Gud visar sig ibland i naturfenomen. Molnpelaren på dagen och eldpelaren på natten leder våra tankar till en vulkan.
3. Vår molnpelare och eldpelare som kan leda oss rätt är bibeln och den kristna tron.
4. Molnpelaren som leder oss på dagen påminner oss att under de tider då livet är lätt att leva behöver vi ändå betänka att livet är förgängligt och att vi inte skall samla skatter på jorden, för att vi skall gå rätt i livet. Eldpelaren som lyser på natten handar om att under de perioder när vårt liv är svårt kan Gud ändå ge oss kraft och styrka genom sin helige Ande, som liksom en eld inspirerar oss.
Kanske du kan hitta fler fördolda betydelser i molnpelare och eldpelaren.

Gud välsigne dig!

torsdag 12 maj 2011

Korstecknet - den ordlösa bönen



Korstecknet är en ordlös synlig bön som utförs av en enskild kristen eller en gudstjänstfirande församling. Martin Luther uppmanar alla kristna att morgon och kväll "signa dig med det heliga korset" och därefter knäböjande eller stående läsa trosbekännelsen och Fader vår och därefter en morgon- respektive aftonbön.

Korstecken är en ordlös bön, lika enkel som uttrycket "Herre, förbarma dig över mig." Det är en tronsbekännelse. "Du, Herre Jesus Kristus, har dött för mig och lösköpt mig." Det är en påminnelse om att vi är döpta och står i förbund med Gud. Korstäcknet är en bön om att Kristus skall helga mig så att jag kan tjäna honom. Det är en sköld med vilket jag visar att jag vill stå emot det ondas angrepp.

Korstecknet görs med tre fingrar som sträcks framåt. De tre uppåtriktade fingrarna påminner oss om treenigheten: Gud är Fader, Son och Ande. De två inåtböjda fingrarna påminner oss om att Jesus Kristus hade två naturer: Han var både Gud och människa.

När vi rör handen från pannan till bröstet och därefter från den vänstra axeln till den högra är det en bön att Gud skall välsigna våra tankar, våra känslor och hela vår varelse och våra händers verk.
Korttecknet kan man bland annat göra:
* Vid morgon- och eller aftonbön.
* När man går in i eller går förbi en kyrka.
* När man tillsägs syndernas förlåtelse.
* I slutet av den apostoliska trosbekännelsen.
* I den nicenska trosbekännelsen vid orden: "Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse...".
* I nattvardsbönen vid orden: "han ett bröd, tackade, bröt det" och "tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna..."
* I samband med nattvarden före och/eller efter man tar emot brödet och vinet.
* När man tänder ett böneljus.
* Vid andra tillfällen.

Gud välsigne dig!

onsdag 11 maj 2011

Konsten att förlåta och att bli förlåten

"Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." (Psaltaren 23:5)

En del människor har fiender, eller åtminstone upplever de vissa andra som fientligt inställda. Andra kanske inte skulle kalla någon annan fiende, men kanske ändå kan peka ut någon människa som någon gång har sårat en eller som man har en ansträngd relation till.
Jesus är mycket tydlig om förlåtelse när han lärde oss Herrens bön: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Ibland invänder vi att vi kanske inte kan förlåta någon som har gjort oss riktigt illa. Då kanske vi blandar ihop förlåtelse med att tycka om någon. Man kan inte älska alla människor och inte ens tycka om alla. Att förlåta handlar inte om att nödvändigtvis tycka om den andre. Att förlåta handlar snarare om att inte låta negativa känslor behärska en så att man förstör sitt eget och andras liv.
När kung David skriver "Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." kan det syfta på att trots att kung David fortfarande hade fiender var inte det något som behärskade och förmörkade hela hans liv. Han såg så tydligt allt det goda som Gud gav honom att fiendernas existens inte längre var särskilt viktig.
Kung David levde nära Gud. När han själv hade syndat kände han djup nöd, men han kunde också ta emot Guds förlåtelse med glatt hjärta. Om han hade kunnat Herrens bön hade han säkert gärna bett med i "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro."

Gud välsigne dig!

tisdag 10 maj 2011

Konfirmation - yttre tecken och inre verklighet

"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan." (Andra Korinthierbrevet 1:21-22).

Helgerna kring pingst är det många ungdomar som konfirmeras. Ordet "konfirmation" kommer från det latinska "confirmat" som betyder "befäster". Det är hämtat från ovantående bibelord, där också två gåvor som Gud ger oss nämns: Gud ger oss sitt sigill och han ger oss Anden.
Sigill betyder i det här fallet snarast ett tecken. Yttre tecken är viktiga för att vi skall veta att vi skall veta att vi tillhör Gud och att vi är Guds barn och Jesu lärjungar. Dopet, konfirmationen och nattvarden är just yttre tecken på att vi hör ihop med varandra och med Gud. Ett annat yttre tecken är korstecknet. Vare sig vi bär det som ett smycke eller gör ett korstecken med handen eller har ett kors på väggen eller på bilen är ett kors ett yttre tecken på vår kristna tro. Det är en förmån att få höra till Gud. Vi skall vara stolta över denna förmån och gärna visa vår tro.
Inte bara yttre tecken utan också den inre verkligheten är viktig. I bibelordet står det också att Gud har gett oss Anden. Den helige Ande är Gud själv, som i form av en kraft kallar mig och dig till tro och befäster hela kristenheten i den tron och låter oss mogna som kristna dag för dag. I denna mognadsprocess kan givetvis konfrimationstiden var en viktig del, men den avstannar inte när vi blir konfirmerade. Den fortsätter.

Gud välsigne dig!

måndag 9 maj 2011

Kristen på heltid

"När de kom vandrande på vägen, sade en man till honom: 'Jag skall följa dig vart du än går.' Jesus svarade: 'Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.'" (Lukasevangeliet 11:58)

Mannen som ville följa Jesus vart han än gick ville vara en radikal efterföljare och lyda Jesus in i minsta detalj. Det är sunt att vilja vara en radikal efterföljare. Man behöver få ta sin tro på allvar.

Men en radikal tro leder också till oerhört radikala följder i livet. Jesus har ingen plats där han kan vila sitt huvud. Det Jesus talar om är nog inte i första hand att han inte har någon fast bostad. Snarare handlar det om att Jesus själv är medveten om att ett radikalt judiskt eller kristet liv ställer så stora krav på oss att vi aldrig någonsin skulle kunna vila. Den som vill lyda Guds bud i minsta detalj och älska Gud över allting och sin nästa som sig själv, har uppgifter som räcker för hela livet.

Vi måste då komma ihåg att kristen tro främst levs ut i vardagen. Kristen är man i familjelivet, på arbetet och i skolan, bland vänner och bekanta. Man behöver alltså inte "välja bort" det vanliga livet och bara ägna sig åt Gud. Gud vill inte att vi ger honom en del av vår tid och sedan tar ledigt. Gud vill leva med oss och i oss hela tiden.

Gud välsigne dig!

söndag 8 maj 2011

Sankta Brigids kors och hantverkets nådegåva



Sankta Brigids kors har sitt namn efter Irlands skyddshelgon Brigid av Kildare (452-525). Enligt legenden blev Brigid kallad till en hednisk hövding som ännu till sin dödsbädd inte ville veta av kristen tro. När Brigid kom fram började hon att i lugn och ro fläta ett kors av halm. Under tiden hon flätade blev det tillfälle att berätta för hövdingen om den kristna tron, och denne omvände sig och blev döpt innan han dog.
Sankta Bridgids kors påminner oss om att konst och hantverk ibland kan vara en lika bra metod att missionera som att enbart förkunna ordet.
"Han har utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk..." (Andra Mosebok 35:35)

lördag 7 maj 2011

Det koptiska korset - att inte skämmas för evangeliet

Olika koptiska kors har utvecklats ur det fornegyptiska ankh-korset. I dag har de koptiska korsen många olika utformningar. Cirkeln som finns med på många av dem symboliserar Guds eviga kärlek och är samtidigt en bild för Jesu gloria. Liksom andra kors vill de koptiska korsen påminna oss om Kristi död och uppståndelse. Det här koptiska korset är målat med de koptiska färgerna och innehåller dessutom texten "Jesus Kristus, Guds son."


De enklande varianterna av de koptiska korset används ibland som förebilder för tatueringar. Etiopiska och eritreanska kristna låter tatuera det på sina pannor. Det leder våra tankar till ett uttryck från Paulus: "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken." (Romarbrevet 1:16) I Uppenbarelseboken läser vi: ""Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor." (7:3)

Gud välsigne dig!

fredag 6 maj 2011

Herden - kärleksfull och sträng

Kung David står som författare till herdepsalmen. Om vi tar reda på mer om kung David kanske vi kan förstå herdepsalmen bättre. Vi kan läsa en hel del om honom i Första och Andra Samuelsboken och litet i Första Kungaboken.

Han var född i en enkel familj. Nästan det första vi får reda på om David var att han var vacker. Han såg så bra ut så att hans utseende nämns tre gånger på två kapitel. ”han var ljus och ståtlig och hade vackra ögon.” ”han ser bra ut”. Till och med Goliat tyckte att David var ”ljushyllt och vacker”. Kung David hade många hustrur och bihustrur och somliga anser att det verkar finnas en erotisk underton även i förhållandet mellan David och hans bäste vän Jonatan. (Man kan säkert argumentera både för och emot det.)
Kung David var bra att tala och sjunga: ”han vet att lägga sina ord”. Kunde sjunga och spela så att Saul kände sig lättad. David skrev många av psalmerna i den bok som nu kallas Psaltaren.
”Han är en duktig karl och en god soldat”. Han dräpte jätten Goliat utan vare sig rustning eller svärd. Kung David vann segrar över många kringliggande länder. Aldrig någonsin har landet varit så stort. Han blev så populär hans folk älskade honom.
Han var rik och hade bland annat en krona av guld och ädla stenar som vägde över 30 kilo. Han levde i lyx och överflöd.

Kung David var populär och framgångsrik – något som väldigt många människor vill vara. Överflödet i hans liv var också hans problem och olycka. Bibeln ger oss också berättelser om problemen i kung Davids liv. Hans aptit på kvinnor var så stor att han till och med såg till att Uria stupade för att få även hans hustru. En svår synd. En av kung Davids söner gjorde uppror mot sin far och försökte ta makten ifrån honom. Om man är rik, framgångsrik och populär är det också större risk att andra känner avund och försöker skada en.

I både medgång och motgång fanns Gud med David. ”Herrens ande föll över David av var sedan alltid med honom.” När David beskriver Gud som herden är det frågan om en herde som för sina får till gröna ängar och till lugna vatten, men som också hindrar fåren att gå vilse.

Gud är skaparen av allt gott, men Gud ställer också krav på oss. Kung David gick ibland vilse i sitt liv och fick göra bättring ordentligt. Så är en herde. Både kärleksfull och sträng. Ger både ris och ros.

En förälder som bara stryker sina barn medhårs skadar sina barn. Om vi tror att Gud bara stryker och medhårs och tröstar oss förstår vi bara en del av Gud. I Guds närhet får vi växa och mogna. I sina psalmer skidrar Kung David både lag och evangelium.


I Dagen skriver Josefin Fållsten om Jesus som förebild när det gäller ett nytt sätt att leva.

Gud välsigne dig!

torsdag 5 maj 2011

Lammet och korset - Jesus dog för vår skull



En urgammal fest i det heliga landet var herdarnas våroffer, när man höll fest på ett slaktat lamm. På väg ut ur fångenskapen i Egypten slaktade israeliterna påskalammet. Lamm och andra djur offrades i templet i Jerusalem, bland annat som offer för att sona människornas synder. Jesu död på korset medför enligt den kristna tron att Jesus har dött för våra synder. Johannes döparen sade om Jesus: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd." (Johannesevangeliet 1:29) Även Paulus anser att Jesus är påskalammet: "vårt påskalamm, Kristus är slaktat." (Första Korinthierbrevet 5:7)

Lammet och korset anspelar på syftet med Jesu död på korset. Jesus är Guds lidande tjänare som utan att klaga gick sitt lidande till mötes. På väg till nattvardsbordet sjunger vi i mässan:
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som borttager världens synder,
giv oss din frid.

Gud välsigne dig!

onsdag 4 maj 2011

När åren går arbetar Gud

"Åren gick..." (Andra Moseboken 2:23).

Ibland kan vi människor känna olust över att åren går. Den ena dagen följer på den andra, och när vi ser tillbaks kanske vi känner en vånda över att vi inte har fått så mycket uträttat.

Citatet "åren gick..." är hämtat från berättelsen om Mose. Mose har dödat en egyptier som har dödat en av hans landsmän och flyr till Midjan där han känner sig som en främlig, men ändå arbetar som fåraherde och gifter sig med Sippora. I uttrycket "åren gick" kan vi avläsa en ökande desperation hos Mose. Han visste att hans folk plågades i slaveriet av en farao som han säkert kände eftersom han hade vuxit upp i hovet. Samtidigt är han flykting i ett främmande land, som han inte så lätt kan lämna, eftersom han har bildat familj där. Kulturchock, mittlivskris och många andra ord är användbara när vi skall beskriva Moses situation.

Samtidigt är det så att Gud arbetar med oss när åren går. Gud möter oss i vardagen, i vardagens arbete och möter med människor. Om vi lär oss att se Gud i andra människors ansikten och i vardagens händelser blir vi förändrade. Vi behöver inte söka efter andliga upplevelser för att komma närmare Gud. Det handlar snarare om att vi skall lära oss att se att Gud hela tiden arbetar med oss, även när åren går.

En del människor - men inte alla - får vara med om att Gud någon gång visar sig på ett tydligt sätt. Några verser efter att "åren gick" visar sig Gud i den brinnande busken för Mose.

Tidningen Dagen rapporterar att kristna, judar och muslimer i dag möts för att samtala Om Mose i Uppsala. Mose är en fascinerade person. Det är bra att vi talar om honom, för det finns mycket att upptäcka i hans liv och gärning.

Gud välsigne dig!

tisdag 3 maj 2011

Segerkorset eller uppståndelsekorset



Många sekulariserade människor tänker sig att ett kors framför allt är en symbol för döden och tänker sig kanske också att påsken firas till minnet av Jesu död. Mot den bakgrunden är segerkorset eller uppståndelsekorset en påminnelse om att Jesu gärning inte slutade vid korset. Vi bekänner ju också vår tro att Jesus är "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda". Segerkorset är formgivet av Leif Tollefsen.

"Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han." (Johannesevangeliet 20:11-14)

De upplyfta händerna är en urgammal bönegest. Jesus själv bad troligen på det sättet. (Seden att knäppa ihop händerna vid bön har tillkommit långt efter Jesu tid.) En teolog på 300-talet skriver: "Vi inte endast lyfter våra händer, utan vi gör dem till ett kors som vår Herre under hans lidande, och med denna hållning bekänner vi Kristus."

Om vi ber stående med upplyfta händer blir vår kroppsställning alltså - på samma sätt som segerkorset - en påminnelse om att Jesus både har dött och uppstått för vår skull.

Gud välsigne dig.

måndag 2 maj 2011

När man möter människor som lider

När man träffar människor som är sjuka eller lider av andra orsaker kan man ibland känna sig osäker. Vad skall jag göra för att hjälpa den människan? Kanske man tänker på den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."(Matteuevangeliet 7:12) Den gyllene regeln kanske påverkar en så att man blir så ivrig att hjälpa den andre att man glömmer det viktigaste: att låta den andre berätta. Ibland avbryter man för snabbt med goda råd. Visst kan råd och praktisk hjälp vara bra i begränsad omfattning, men viktigast är ändå att låta den andre tala ut.

Två bibelord som kan vara bra att ha i minnet när man möter människor som lider är dessa:
"En tid att tiga, en tid att tala." (Predikaren 3:8)
"Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15).

söndag 1 maj 2011

De dödas uppståndelse, gravar och återlämning av kvarlevor

I DN och andra tidningar har vi kunnat läsa att kvarlevor av tre maorier som har funnits på museum i Lund nu har återlämnats till Nya Zeeland. Fortfarande finns kvarlevor av ca 500 personer på muséer runt om i Europa.

I den kristna kyrkan är tron på de dödas uppståndelse viktig. I trosbekännelsen bekänner vi ju just vår tro på "de dödas uppståndelse". Som kristna är vi övertygade om att vi har en individuell existens efter uppståndelsen. Vi tror inte att vi uppgår i en "värdssjäl" eller upphör att existera efter döden. Jag förblir jag och du förblir du.
Man har till och med tänkt sig att gravarna - vid tiden för Jesu återkomst - skall öppnas och de döda få nytt liv och stiga upp ur sina gravar. Man har också tänkt sig att det som har blivit skadat på våra kroppar skall helas och vi får gå in i det nya livet utan åkommor och skavanker från detta livet. Somliga har till och med spekulerat om hur gammal man kommer att vara i det nya livet. Tron på de dödas uppståndelse har lett till att vård av gravar har blivit viktigt i de kristna länderna.

I vår tid har man tonat ned spekulationerna om livet efter detta. Vi tror på de dödas uppståndelse, men hur det kommer att gå till överträffar vårt förstånd. Därför överlämnar vi åt Gud att ordna hur kroppar som förmultnat i jorden eller brunnit upp i krematorieugnarna skall få nytt liv igen.

Det innebär inte att det är oviktigt hur gravar ser ut. För vissa sörjande är det viktigt att kunna gå till de anhörigas gravar. Andra hedrar lika gärna de dödas minne genom att gå på gudstjänst och be för den döde eller åtminstone skänka honom eller henne en tanke. Därför kommer respekten för de dödas vilorum att vara viktig i framtiden trots att tron på de dödas uppståndelse ser litet olika ut i olika tider.

Därför förefaller det helt riktigt att vi respekterar även andra kultureras gravar och att stulna kvarlevor återlämnas.

Gud välsigne dig!