tisdag 29 november 2011

Mose och ormen

"Herren sade: ”Vad har du i handen?” – ”En stav”, svarade Mose. ”Kasta den på marken!” sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm."
(Andra Mosebok 4:2-4)

Ibland går vi omkring med slumrande resurser. Vi har ägodelar, talanger eller egenskaper som inte får komma till sin rätt eftersom vi inte tror att det vi har är något värdefullt.
I berättelsen om Mose om ormen blir vi påminda om att Gud kan använda det som vi redan har för att göra under.
Vilka är dina slumrande ägodelar, talanger eller egenskaper?

Gud välsigne dig!

måndag 28 november 2011

Att fasta utan att hänga med huvudet

"Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?"
(Jesaja 58:5)

Advent är en fastetid i den kristna traditionen. Fastetid i bemärkelsen en andlig och kroppslig träningstid när man lär sig att leva enklare och samtidigt anstränger sig för att leva ett liv som är i enlighet med Guds vilja. En fastetid är alltså en tid när Guds lag och Guds vilja skall få extra genomslagskraft i våra liv. Om man läser vidare i Jesajas 58:e kapitel kan man få många förslag på vad man konkret kan göra för att låta Guds vilja bli verklighet.
Däremot varnar profeten Jesaja för att man i onödan "hänger med huvudet". Vi människor kan ibland lockas av att utföra fromma gärningar i åsyn av andra. Här gäller det att välja en medelväg. Vi skall naturligtvis inte skryta över vårt fastande, men vi behöver inte heller hålla tyst om det.

Gud välsigne dig!

söndag 27 november 2011

Att sträva efter fred med alla

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren."
(Hebreerberevet 12:14)

Under fredag och lördag har jag deltagit i symposiet Anden och Kyrkan som anordnades av Livets ords teologiska seminarium. Det handlade om relationen mellan de pingstkarismatiska rörelserna och de historiska kyrkorna, framför allt katolska kyrkan. Vi fick lyssna på ett stort antal teologiska föredrag, och fick bland annat reda på att William J Seymour, som ibland räknas som pingströrelsens grundare på Azusa Street i Los Angeles, faktiskt var katolik från början.
Det är oerhört spännande att få vara med när kyrkohistoria skrivs. När rörelser som legat i konflikt med varandra, eller som åtminstone misstrott varandra, börjar närma sig varandra, inte för att kompromissa bort det man innerst inne tror på, utan för att gemensamt söka sanningen.
Det kanske är det Hebreerbrevets författare menar. När man strävar efter fred med alla och efter att tillsammans söka sanningen, då får man se något av Herren.

Gud välsigne dig!

torsdag 24 november 2011

Agnar för vinden - ett sätt att bemöta fiender

"Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek.
Låt dem bli som agnar i vinden när Herrens ängel driver bort dem."
(Psaltaren 35:4-5)

Många människor upplever att de har fiender. En del människor kan tvingas ha skyddad identitet och leva under ständiga hot. Dagens betraktelse handlar inte om den sortens hot.
Andra kan ha en mer diffus känsla av att det finns andra människor som tycker illa om en.
Ibland kan det vara inbillning. Man har helt enkelt fått för sig att man inte är omtyckt. Andra gånger kan ens känsla ha fog för sig. Någon tycker illa om en. Kanske man själv är helt oskyldig till att det har blivit så. Andra gånger är man faktiskt själv skyldig till andras inställning till en själv.
Många gånger kan det gå att förbättra relationerna mellan en själv och andra människor. Det första steget på vägen är att man bestämmer sig för att försöka göra något åt saken.
Det finns också tillfällen när det inte är möjligt. Då kan många gånger den bästa lösningen vara att man helt enkelt försöker släppa tankarna på det som har hänt. Låt tankarna flyga iväg som agnar i vinden. Låt inte tankar på konflikter och oförrätter ta din tid!

Gud välsigne dig!

onsdag 23 november 2011

Att glädja sig i Herren i advent

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."
(Filipperbrevet 4:4)


I kyrkans tradition är advent en fastetid, en tid när man drar ned på mat, dryck och festande och försöker leva mer stillsamt än vid andra tillfällen. I vissa traditioner har man avstått från kött under advent. Liksom under påskfastan brukar man också avstå från vigsel och bröllop under advent.
Att advent är en tid för lugn och eftertanke innebär inte att advent nödvändigtvis är en dyster tid. "Gläd er alltid i Herren," står det i Filipperbrevet. Det är en av de texter som läses under advent.
Inför adventsfirandet kan vi ställa oss ett par frågor: Hur skall vi glädja oss under advent just i år? Vad innebär det att glädja sig i Herren? Hur skiljer vi på advent och jul?

Gud välsigne dig!

tisdag 22 november 2011

Ät och drick vad som bjuds

"Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds..."
(Lukasevangeliet 10:7)

I olika tider har människor plågas av oro över vad de skall äta och dricka. I grund och botten är det naturligtvis bra att att man tänker på vad man äter. Paulus uppmanar oss att tänka på att vi skall vårda våra kroppar: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud Ni tillhör inte er själva." (Första Korinthierbrevet 6:19) Men tankarna på vad som är nyttigt eller onyttigt kan också gå för långt så att själva oron för att vi skall äta något onyttigt blir mer skadlig än den mindre nyttiga mat vi äter. Lena Andersson har skrivit om detta i Dagens nyheter under rubriken "När stärkelsen blir synd."
Med den bakgrunden ter sig Jesu råd så genialt i sin enkelhet: "Ät och drick vad som bjuds". När vi blir bjudna på mat kan vi helt släppa på de kostregler vi lägger på oss själv. Äta nyttigt kan vi göra när vi själv lagar mat.
Jesu ord är befriande, även i detta fall.

Gud välsigne dig!

måndag 21 november 2011

Det goda talar för sig själv

"Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var."
(Markusevangeliet 1:34)

Många bibelläsare har frågat sig varför Jesus många gånger ville undvika att få uppmärksamhet för de under han gjorde. Här läser vi om att han förbjöd demonerna att berätta om vad som hade hänt. Andra gånger bad han människor att hålla tyst om de under som Jesus hade gjort.
Det finns många olika förslag till förklaringar om varför Jesus inte ville ha uppmärksamhet. En vanlig förklaring är att tiden ännu inte var mogen för publicitet, när Jesus ännu var i början av sin verksamhet. De goda sidorna brukar tala för sig själv. Jesus fick också rätt i det här fallet. Nu har Jesus fler anhängare i världen än vad någon annan har. Hans gärningar har talat för sig själv.
Predikaren (3:7) konstaterar: "en tid att tiga, en tid att tala." Den människa som ständigt påtalar sina förtjänster och goda sidor blir outhärdlig för sin omgivning. Om man känner en viss blyghet för att påtala sina egna goda sidor är det bara sunt. Självfallet bör man också undvika motsatsen. Det är inte bra om man förkrymper sig själv och inte alls vill visa vad man klarar av. Medelvägen är även här den bästa vägen.

Gud välsigne dig!

fredag 18 november 2011

Flera liknelser om himmelriket

"Him­mel­ri­ket är som en skatt som lig­ger gömd i en åker. En man hit­tar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
Med him­mel­ri­ket är det också som när en köpman söker ef­ter fi­na pärlor. Om han hit­tar en dyr­bar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
Med him­mel­ri­ket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av al­la slag i det. När det är fullt drar man upp det på stran­den och sätter sig ner och sam­lar den go­da fis­ken i kor­gar och kas­tar bort den dåli­ga.
(Matteusevangeliet 13:44-47)

Matteusevangeliets trettonde kapitel är fyllt av liknelser och bilder om livet och om himlen. En enda liknelse räcker inte för att vi skall få en fullständig bild av vare sig livet eller himmelriket. Jesus ger oss ingen detaljerad beskrivning, men han vill ändå visa oss var centrum bör finnas. I liknelserna hittar vi två tydliga centrum: satsa allt på att själv få del av himmelriket och döm inte andra!

Satsa allt: Jesus uppmanar oss att sälja sådant som inte är lika viktigt för att kunna få tag på pärlan som ligger gömd i åkern. Vi har inte kraft eller tid för allt vi skulle vilja göra eller engagera oss i. Då är det viktigt att vi ser vad som är det centrala.

Döm inte: Berättelsen om den fisk som sorteras är en berättelse om väcker obehag. Ibland fastnar vi i tankar om det verkligen är rättvist att vissa fiskar sorteras bort. När man läser liknelser är det viktigt att vi inte övertolkar alla detaljer i dem. Den här liknelsen handlar om att domen är Guds. Vi behöver inte döma våra medmänniskor. (Eva Cronsioe skriver mer om detta i Dagen.)

Kanske vi kan sammanfatta Jesu budskap så här: Förlora dig inte i principiella diskussioner om vem som kommer till himlen eller inte och om det är rättvist eller inte. Ta vara på ditt liv här och nu och låt tron på Gud finnas med.

Gud välsigne dig!

onsdag 16 november 2011

Arrendatorerna i vingården och vi

"När ti­den var in­ne skic­ka­de han en tjäna­re till ar­ren­da­to­rer­na för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep ho­nom, pryg­la­de ho­nom och körde i väg ho­nom tomhänt."
(Markusevangeliet 12:2-3)

Med facit i hand är det lätt att fördöma arrendatorerna i vingården som körde iväg den tjänare som vingårdens ägare hade skickat för att rättmätigt hämta en del av vingårdens skörd. Som utomstående betraktare är det lätt att sätta sig till doms över dem som har handlat fel.
Om vi i stället tänker tanken att det är vi som är arrendatorerna och frågar oss när vi har kört i väg den som har kommit med rättmätiga krav, då blir situationen en annan. Även vi själva drivs ibland av högmod och avund som får oss att handla orationellt, gudsfrånvänt och syndigt.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården ställer frågor till oss. Vi kan läsa den på olika sätt och frågorna blir olika när vi lever oss in i olika roller.

Gud välsigne dig!

tisdag 15 november 2011

Hänsyn och frihet

"Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra."
(Första Korinthierbrevet 8:9)

När Paulus talar om att vår frihet inte skall bli till skada för de osäkra är talar han om mat. För en kristen är det tilllåtet att äta all slags mat, men vi behöver inte göra så stor affär av det. Det viktigaste är inte att vi till varje pris "vinner" i samtal med vegetarianer och andra som har en annan slags övertygelse. Framför allt får inte åsiktsskillnader leda till stridigheter i kyrkan. Det kan vara bättre att avstå från vissa friheter för att värna enigheten.
Vid något tillfälle har jag fått frågan om vilka slags kors som är riktigt kristna och vilka som inte är kristna. Kan man som kristen använda t.ex. vargkors, ringkors och upp-och-nedvända kors som en kristen symbol? Svaret är att vår användning av olika symboler inte får bli till skada för andra människor.
Hänsyn måste många gånger gå före frihet.

Gud välsigne dig!

torsdag 10 november 2011

Att ge sig ut för att vara något stort

"Han gav sig ut för att vara något stort..."
(Apostlagärningarna 8:9)

Vi människor har ett behov att vara till nytta och att bli uppskattade av andra människor. Det är egentligen inget fel med det. När vi visar varandra uppskattning visar det att samarbetet människor emellan fungerar.
Behovet av uppskattning kan dock ibland växa sig alltför stort. Om vi strävar efter att bli mer uppskattade än andra och mer aktade än andra har behovet av uppskattning blivit högmod, en av de sju dödssynderna.
Behovet av uppskattning och risken för makthunger och högmod finns i alla sektorer i livet, även i det andliga.
Livet är en balansgång där medelvägen ofta är den rätta vägen. Vi har ingen orsak att förkrympa oss själva och att se ner på oss själva. Inte heller skall vi tro oss vara mer än vi är.

Gud välsigne dig!

onsdag 9 november 2011

Synder skall inte bekännas för ofta

"Barmhärtig och nådig är Her­ren,
sen till vre­de och rik på kärlek.
Han går in­te ständigt till rätta med oss,
hans vre­de va­rar in­te för evigt."
(Psaltaren 103:8-9)

Den kristna kyrkan förvaltar en stor gåva. Som kristna får vi bekänna våra synder och vi får också lyssna till hur en präst - på Guds uppdrag - tillsäger oss syndernas förlåtelse. Vi kan också gå till individuell bikt. Vi får nämna våra synder vid namn och på så sätt ta ansvar för vårt eget liv.
Bekännelsen och förlåtelsen är en stor gåva, ett privilegium, men det skall brukas med måtta. I Psaltaren läser vi: "Han går inte ständigt till rätta med oss." Det innebär att Gud inte kräver att vi skall uppmärksamma varje liten synd som vi begår. Att vi bekänner våra synder får inte bli ett krampaktigt försök att räkna upp varenda liten synd som vi kan tänkas ha begått.
Det är fullt tillräckligt att vi uppmärksammar de stora synderna, så blir de små också förlåtna. Det brukar vara en tillräckligt stor utmaning för en människa att kämpa mot sina största fel. De mindre felen får man helt enkelt leva med.

Gud välsigne dig!

tisdag 8 november 2011

Att själv följa Jesus

"Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Je­sus äls­ka­de följ­de ef­ter, han som un­der målti­den ha­de lu­tat sig bakåt mot Je­su bröst och frågat vem som skul­le förråda ho­nom. När Petrus såg ho­nom fråga­de han Je­sus: 'Her­re, hur blir det med ho­nom?' Je­sus sva­ra­de: 'Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kom­mer, vad rör det dig? Du skall följa mig.'"
(Johannesevangeliet 21:20-21)

Det är inte ovanligt att människor i vår tid lätt kommer in i en teoretisk diskussion när Guds löften om det eviga livet kommer på tal. Hur går det för dem som tror på andra religioner? Finns det en andra chans att omvända sig efter döden för dem som inte har kunna tro här i jordelivet o.s.v.?

Jesus avvisar alla sådana här teoretiska diskussioner. Till Petrus säger han: Du skall följa mig. Samma sak säger han till mig och till dig. I frågan om lärjungaskap och det eviga livet ställer Jesus relationen mellan den enskilda människan och honom själv först. I första hand skall vi avgöra oss för att själva vara Jesu lärjungar och för att följa honom. Vi har visserligen uppmaningen i dopbefallningen att "göra alla folk till lärjungar", men det motsäger inte att vår uppgift att själva följa Jesus kommer först.

måndag 7 november 2011

Girighet hos en själv och hos andra

"Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
(Lukasevangeliet 16:13)

Det är väl känt att den synd som Jesus varnar mest för är den överdrivna kärleken till pengar. Jesus varnar också för sexuella snedsteg, ovilja till försoning, stölder och onda tankar, men det är ändå när han talar om girigheten, Mammon, som han lägger på extra krut. Girigheten förvänder våra tankar och har en särskild tendens att binda våra tankar vid ägodelar i stället för på människor.
I vår tid har "Occupera Wall-street"-rörelsen dragit fram över världen. Den påstår sig representera 99 % av mänskligheten och vänder sig mot girighet. Spontant kanske man skulle kunna tycka att den ligger väl i linje med Jesu undervisning om mammon och girigheten, men ganska snart inser man att så inte är fallet. Det kanske är sant att 1 % av jordens befolkning äger en stor del av resurserna, men det är inte sant att bara denna procent är girig. Girighet är något som drabbar många av oss människor.
Daniel Persson i Svenska Dagbladet liknar i stället "Occupera Wall-street" med en högljudd och aggressiv vänsterrörelse.
En kristen har som uppgift att vara engagerad i samhällsfrågor och politik, men också att ägna sig åt självkritik. Därför bör man lägga märke till tendenser till girighet både hos sig själv och hos andra.