Paulus brev till galaterna omtalar andens nio frukter:
"Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och
självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23)
Olika människor har del av de olika frukterna i olika omfattning. Det finns vissa människor som är mer kärleksfulla än andra, andra är kända för att vara glada och så vidare. Att vi är olika kan bero på genetiska skillnader. Gud har skapat oss olika, helt enkelt. Det kan också vara så att Gud genom den helige Ande ger en människa en av dessa "frukter" vid något tillfälle i livet. Frukter växer vanligtvis inte snabbt, utan som en långsam process.
Ändå behöver man inte misströsta och mena att "loppet är kört" om man känner på sig att man saknar någon av de nio frukterna. Om man t.ex. vill ha mer tålamod och känner att man behöver tålamod i en viss livssituation eller gentemot en viss människa som man upplever besvärlig, kan man be om den gåvan. Man kan också vara mycket konkret och be om tålamod just i en viss situation. På samma sätt kan man be om någon av de andra gåvorna som man vet med sig att man behöver mer av.
Sin bön kan man rikta till "den helige Ande". På samma sätt som man kan be till Fadern och till Sonen (Jesus) så kan man också be till Anden. Alla tre är Gud, men olika sätt som Gud visar sig på.
I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi för övrigt att vi tror "och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna". Där öppnar vi för möjligheten att be till Anden, och därför är det lämpligt att göra just det när vi ber om Andens frukter.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett Andens nio frukter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andens nio frukter. Visa alla inlägg
tisdag 5 april 2011
måndag 7 februari 2011
Andlighet är att vara närvarande i vardagen
I går på Kyndelsmässodagen läste vi Lukasevangeliet 2:22-40 som handlar om hur Josef och Maria tar med sig Jesusbarnet i templet.
Vi läste också om Hanna och Symeon - två gamla människor som ofta höll till i templet - och om hur de gladdes åt det nyfödda Jesusbarnet. Dels var det nog en allmän glädje över att ett barn hade fötts. Att se ett nyfött barn är ju ett av livets stora glädjeämnen. Men det var också en glädje över att detta barn var Messias, Guds son. Hannas livsöde är rörande. Hon hade varit gift sju år i sin ungdom och var nu 84 år gammal och änka.
När vi läser i evangeliet om Symeon ser vi att det står att han ledd av Anden gick till templet. En fråga som vi då behöver ställa oss är vad det innebär att vara ledd av Anden. I gamla testamentet skildras ibland Guds ande som något som Gud vid skapelsen blåste in i människan. I nya testamentet beskrivs Anden ibland som något som den kristne får vid dopet. Hur det än är med den saken kan vi vara säkra på att Anden finns här. Det vi kan göra är att ge Guds Ande en större eller mindre frihet att verka i våra liv. Isak Syriern skriver att Anden väcks till liv genom den kristnes böner. Hur märker man då att Anden har väckts till liv? Man kanske kan prova sig själv genom att se på listan över Andens nio frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23). När jag läser listan över Andens nio frukter slår det mig att just de egenskaperna får man god träning i just när man tar hand om ett litet barn. Man blir alltså inte andlig genom att vara världsfrånvänd och fly de vardagliga uppgifterna, utan genom att leva helt närvarande i vardagen.
Peter Halldorf skriver i boken "Drick djupt av anden" att ”andliga övningar inte är ett sätt att blidka Gud men har som syfte att odla öppenheten, lyhördheten, tillgängligheten för Anden” och ”därmed till en djupare kontakt med verkligheten”.
Med Symeon och Hanna var det helt enkelt så att anden ledde dem till Jesusbarnet. De gladdes båda över barnet och prisade och lovade Gud för att de hade fått se det.
Läs listan med Andens nio frukter en gång till: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."
Gud välsigne din dag!
Vi läste också om Hanna och Symeon - två gamla människor som ofta höll till i templet - och om hur de gladdes åt det nyfödda Jesusbarnet. Dels var det nog en allmän glädje över att ett barn hade fötts. Att se ett nyfött barn är ju ett av livets stora glädjeämnen. Men det var också en glädje över att detta barn var Messias, Guds son. Hannas livsöde är rörande. Hon hade varit gift sju år i sin ungdom och var nu 84 år gammal och änka.
När vi läser i evangeliet om Symeon ser vi att det står att han ledd av Anden gick till templet. En fråga som vi då behöver ställa oss är vad det innebär att vara ledd av Anden. I gamla testamentet skildras ibland Guds ande som något som Gud vid skapelsen blåste in i människan. I nya testamentet beskrivs Anden ibland som något som den kristne får vid dopet. Hur det än är med den saken kan vi vara säkra på att Anden finns här. Det vi kan göra är att ge Guds Ande en större eller mindre frihet att verka i våra liv. Isak Syriern skriver att Anden väcks till liv genom den kristnes böner. Hur märker man då att Anden har väckts till liv? Man kanske kan prova sig själv genom att se på listan över Andens nio frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23). När jag läser listan över Andens nio frukter slår det mig att just de egenskaperna får man god träning i just när man tar hand om ett litet barn. Man blir alltså inte andlig genom att vara världsfrånvänd och fly de vardagliga uppgifterna, utan genom att leva helt närvarande i vardagen.
Peter Halldorf skriver i boken "Drick djupt av anden" att ”andliga övningar inte är ett sätt att blidka Gud men har som syfte att odla öppenheten, lyhördheten, tillgängligheten för Anden” och ”därmed till en djupare kontakt med verkligheten”.
Med Symeon och Hanna var det helt enkelt så att anden ledde dem till Jesusbarnet. De gladdes båda över barnet och prisade och lovade Gud för att de hade fått se det.
Läs listan med Andens nio frukter en gång till: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."
Gud välsigne din dag!
söndag 19 december 2010
Vänlighet - en av Andens nio frukter
"Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet,ödmjukhet och självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23)
Vänlighet är en av Andens nio frukter som Paulus räknar upp i Galaterbrevet. Ordet "vänlighet" innehåller ordet "vän". Vänlighet är just egenskapen att bemöta okända eller avlägset bekanta människor som om de vore vänner. Den vänlige är hjälpsam och hänsynsfull mot andra. Troligen är han eller hon empatisk, vilket innebär att ha förmåga att leva sig in i hur den andre känner det.
Vänlighet innehåller en stor portion optimism. En vänlig människa tror att det är mödan värt att tala med främlingar och hon tror också att andra tycker om att bli vänligt bemötta. Den vänlige är också skicklig att lösa små konfliker. Han vet när det räcker med ett leende för att lösa en pinsam situation och när man måste lägga ned mer kraft på att lösa situationen.
Att vara vänlig är inte samma sak som att försöka vara vän med alla. Det är naturligtvis inte så att den vänlige omedelbart börjar lämna ut förtroenden till okända människor. Även en vänlig människa skiljer mellan nära vänner, bekant och okända människor, men bemöter ändå alla spontant vänligt.
Det kanske är en självklarhet att vänliga människor ofta blir populära i omgivningen.
"Låt er ande leda er" (Galaterbrevet 5:16), skriver Paulus innan han räknar upp vänlighet som en av Andens nio frukter. Gud har lagt ned vänlighet i oss människor när han skapade oss, men Gud har medvetet skapat oss människor olika, med olika egenskaper. Därför måste några av oss kämpa litet mer för att locka fram vänligheten. I det kan vi ta hjälp av Guds ande.
Vänlighet är en av Andens nio frukter som Paulus räknar upp i Galaterbrevet. Ordet "vänlighet" innehåller ordet "vän". Vänlighet är just egenskapen att bemöta okända eller avlägset bekanta människor som om de vore vänner. Den vänlige är hjälpsam och hänsynsfull mot andra. Troligen är han eller hon empatisk, vilket innebär att ha förmåga att leva sig in i hur den andre känner det.
Vänlighet innehåller en stor portion optimism. En vänlig människa tror att det är mödan värt att tala med främlingar och hon tror också att andra tycker om att bli vänligt bemötta. Den vänlige är också skicklig att lösa små konfliker. Han vet när det räcker med ett leende för att lösa en pinsam situation och när man måste lägga ned mer kraft på att lösa situationen.
Att vara vänlig är inte samma sak som att försöka vara vän med alla. Det är naturligtvis inte så att den vänlige omedelbart börjar lämna ut förtroenden till okända människor. Även en vänlig människa skiljer mellan nära vänner, bekant och okända människor, men bemöter ändå alla spontant vänligt.
Det kanske är en självklarhet att vänliga människor ofta blir populära i omgivningen.
"Låt er ande leda er" (Galaterbrevet 5:16), skriver Paulus innan han räknar upp vänlighet som en av Andens nio frukter. Gud har lagt ned vänlighet i oss människor när han skapade oss, men Gud har medvetet skapat oss människor olika, med olika egenskaper. Därför måste några av oss kämpa litet mer för att locka fram vänligheten. I det kan vi ta hjälp av Guds ande.
tisdag 14 december 2010
Tålamod - att stå ut med svårigheter
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Tålamod är egenskapen att kunna stå ut med svårigheter och föreseningar med uthållet lugn. Tålamod är en av Guds egenskaper. "Säg inte: "Jag har syndat, och ingenting hände", ty Herren visar tålamod." (Jesus Syraks son 5:4) Gud ger oss människor flera chanser, flera möjligheter. Våra liv blir aldrig perfekta. Snarare är våra liv som en seglats bland skär och kobbar där vi regelbundet måste ändra kurs för att inte stöda på grund. Men Gud har tålamod med oss när det håller på att gå fel. Gud är en god förebild för att vi också skall ha tålamod med våra egna liv och med varandra.
"Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden." (Jesus Syraks son 2:4) Det här är en bra grundregel, men man får inte tillämpa den till överdrift. Man skall inte låta sig bli utnyttjad och man skall inte lida i onödan. Däremot kan det vara bra att försöka se olika slags lidanden i perspektiv. De flesta sorternas lidande brukar gå över eller åtminstone minska med tiden. Mitt i lidandet kan man fråga sig: Hur kommer min situation att vara om en månad, om ett år, om tio år? Det kan hjälpa en att ha tålamod.
Tålamod är egenskapen att kunna stå ut med svårigheter och föreseningar med uthållet lugn. Tålamod är en av Guds egenskaper. "Säg inte: "Jag har syndat, och ingenting hände", ty Herren visar tålamod." (Jesus Syraks son 5:4) Gud ger oss människor flera chanser, flera möjligheter. Våra liv blir aldrig perfekta. Snarare är våra liv som en seglats bland skär och kobbar där vi regelbundet måste ändra kurs för att inte stöda på grund. Men Gud har tålamod med oss när det håller på att gå fel. Gud är en god förebild för att vi också skall ha tålamod med våra egna liv och med varandra.
"Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden." (Jesus Syraks son 2:4) Det här är en bra grundregel, men man får inte tillämpa den till överdrift. Man skall inte låta sig bli utnyttjad och man skall inte lida i onödan. Däremot kan det vara bra att försöka se olika slags lidanden i perspektiv. De flesta sorternas lidande brukar gå över eller åtminstone minska med tiden. Mitt i lidandet kan man fråga sig: Hur kommer min situation att vara om en månad, om ett år, om tio år? Det kan hjälpa en att ha tålamod.
tisdag 7 december 2010
Den gyllene medelvägen när det gäller självbehärskning
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Amerikanska forskare erbjöd olika apor vindruvor bakom två glasrutor. Bakom den ena rutan fanns sex vindruvor och bakom den andra två. Aporna fick bara välja druvorna bakom den ena rutan. Alla apor valde att ta sex vindruvor. Efter en tid infördes en nyhet. Aporna kunde få två druvor på en gång. För att få sex druvor måste de vänta, först några sekunder, senare allt längre. De flesta aporna, särskilt schimpanserna, lärde sig att vänta för att få sex vindruvor i stället för två.
Självbehärskning är en viktig egenskap. I jordbrukssamhället var det livsviktigt att spara utsäde för att ha något att så till nästa år. Självbehärskning innebär att vi inte omedelbart ger efter för de impulser vi har för att i stället vinna fördelar på sikt. Självbehärskningen styrs av frontalloben i hjärnan. Forskning har visat att bl.a. narkomaner har nedsatt funktion i just den delen av frontalloben. Däremot vet man inte om det är den nedsatta funktionen som leder till narkotikamissbruket, eller om det är missbruket som leder till nedsatt funktion.
"Säll är den som har som rättesnöre, att man bör nog tänka efter före," skaldade Tage Danielsson.
Men Jesus varnar oss faktiskt för att ha för mycket självbehärskning. I berättelsen om den rike mannen och hans lador får vi höra talas om en man som bygger större och större lador för att spara så att han på sin ålders höst skall kunna njuta av allt han har sparat. "Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.'" (Lukasevangeliet 12:19-21) Sund självbehärskning innebär inte att vi skall skjuta alla glädjeämnen på framtiden. Som så ofta är det medelvägen som är den gyllene vägen.
Amerikanska forskare erbjöd olika apor vindruvor bakom två glasrutor. Bakom den ena rutan fanns sex vindruvor och bakom den andra två. Aporna fick bara välja druvorna bakom den ena rutan. Alla apor valde att ta sex vindruvor. Efter en tid infördes en nyhet. Aporna kunde få två druvor på en gång. För att få sex druvor måste de vänta, först några sekunder, senare allt längre. De flesta aporna, särskilt schimpanserna, lärde sig att vänta för att få sex vindruvor i stället för två.
Självbehärskning är en viktig egenskap. I jordbrukssamhället var det livsviktigt att spara utsäde för att ha något att så till nästa år. Självbehärskning innebär att vi inte omedelbart ger efter för de impulser vi har för att i stället vinna fördelar på sikt. Självbehärskningen styrs av frontalloben i hjärnan. Forskning har visat att bl.a. narkomaner har nedsatt funktion i just den delen av frontalloben. Däremot vet man inte om det är den nedsatta funktionen som leder till narkotikamissbruket, eller om det är missbruket som leder till nedsatt funktion.
"Säll är den som har som rättesnöre, att man bör nog tänka efter före," skaldade Tage Danielsson.
Men Jesus varnar oss faktiskt för att ha för mycket självbehärskning. I berättelsen om den rike mannen och hans lador får vi höra talas om en man som bygger större och större lador för att spara så att han på sin ålders höst skall kunna njuta av allt han har sparat. "Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.'" (Lukasevangeliet 12:19-21) Sund självbehärskning innebär inte att vi skall skjuta alla glädjeämnen på framtiden. Som så ofta är det medelvägen som är den gyllene vägen.
måndag 6 december 2010
Ödmjukhet med bibehållen självrespekt
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Ödmjukhet är egenskapen att avstå från att starta strider, att avstå från hårda ord och att avstå från att kritisera andra i onödan. Även den ödmjuke kan kritisera, men han gör det lungt och sansat efter att ordentligt ha tänkt igenom vad det är som måste framföras.
Ödmjukhet innebär inte att man ska förakta sig själv och tycka sig vara mindre värd än andra. "Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar." (Jesus Syraks son 10:28) Sann ödmjukhet är tvärtom ofta tecken på att en person har gott självförtroende. Den som har en god självkänsla har helt enkelt inget behov att använda hårda ord och smutskasta andra. Den som kritiserar andra i tid och otid har kanske ett självsäkert yttre, men däremot ett mycket osäkert inre.
En ledare som är ödmjuk har särskilt stor möjlighet att bli ihågkommen med respekt: "Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.(Fjärde Mosebok 12:3).
Ödmjukhet är egenskapen att avstå från att starta strider, att avstå från hårda ord och att avstå från att kritisera andra i onödan. Även den ödmjuke kan kritisera, men han gör det lungt och sansat efter att ordentligt ha tänkt igenom vad det är som måste framföras.
Ödmjukhet innebär inte att man ska förakta sig själv och tycka sig vara mindre värd än andra. "Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar." (Jesus Syraks son 10:28) Sann ödmjukhet är tvärtom ofta tecken på att en person har gott självförtroende. Den som har en god självkänsla har helt enkelt inget behov att använda hårda ord och smutskasta andra. Den som kritiserar andra i tid och otid har kanske ett självsäkert yttre, men däremot ett mycket osäkert inre.
En ledare som är ödmjuk har särskilt stor möjlighet att bli ihågkommen med respekt: "Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.(Fjärde Mosebok 12:3).
söndag 5 december 2010
Trofasthet ger livskvalitet och gemenskap
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
I vår tid är det för många ett ideal att man får uppleva så mycket som möjligt och att man får omväxling i livet. Friheten är ett ideal och trofasthet är något som man inte så ofta pratar om.
Undantaget är möjligen vid samtal om äktenskapet där äktenskapsrådgivarna i massmedia går balansgång mellan trofastheten som ideal och otroheten som en realitet.
Andens frukt trofasthet gäller givetvis i äktenskapet, men den är ett bredare begrepp än så. Även i familjen och i vänskap behövs trofasthet. En relation som präglas av trofasthet klarar av att man någon gång gör varandra illa och sedan söker försoning: "Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda." (Ordspråksboken 16:6)Trofasthet i medmänskliga relationer kan handla om att man ibland klarar av att ha tråkigt tillsammans, eftersom man vet att även om man kan hitta nya vänner som till en början upplevs som mer spännande, så kommer inte den nya relationen att i längden alltid vara lika spännande.
En kristen församling och en idéell förening behöver också trofasta idéella medarbetare som är beredda att ta ansvar. Den som inte vill ta på sig några idéella uppdrag för att inte binda sig om något mer spännande dyker upp, får inte heller ta del av den djupa gemenskap som finns där man arbetar tillsammans.
Gud beskrivs i Bibeln som trofast: "ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet." (Psaltaren 100:5) Att tro på Gud innebär inte att man ständigt får vara med om nya spännande upplevelser. Däremot ger en relation med Gud del av en djup gemenskap.
I vår tid är det för många ett ideal att man får uppleva så mycket som möjligt och att man får omväxling i livet. Friheten är ett ideal och trofasthet är något som man inte så ofta pratar om.
Undantaget är möjligen vid samtal om äktenskapet där äktenskapsrådgivarna i massmedia går balansgång mellan trofastheten som ideal och otroheten som en realitet.
Andens frukt trofasthet gäller givetvis i äktenskapet, men den är ett bredare begrepp än så. Även i familjen och i vänskap behövs trofasthet. En relation som präglas av trofasthet klarar av att man någon gång gör varandra illa och sedan söker försoning: "Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda." (Ordspråksboken 16:6)Trofasthet i medmänskliga relationer kan handla om att man ibland klarar av att ha tråkigt tillsammans, eftersom man vet att även om man kan hitta nya vänner som till en början upplevs som mer spännande, så kommer inte den nya relationen att i längden alltid vara lika spännande.
En kristen församling och en idéell förening behöver också trofasta idéella medarbetare som är beredda att ta ansvar. Den som inte vill ta på sig några idéella uppdrag för att inte binda sig om något mer spännande dyker upp, får inte heller ta del av den djupa gemenskap som finns där man arbetar tillsammans.
Gud beskrivs i Bibeln som trofast: "ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet." (Psaltaren 100:5) Att tro på Gud innebär inte att man ständigt får vara med om nya spännande upplevelser. Däremot ger en relation med Gud del av en djup gemenskap.
torsdag 2 december 2010
Vägen till inre frid
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Frid betyder "inre lugn". Vissa människor har en stark inre frid, andra är mycket oroliga. När en människa har något konkret att oroa sig för är det inte konstigt att hon inte känner inre frid. I andra fall kan någon känna en stark inre oro utan att man verkligen kan sätta fingret på vad det är som oroar. Oron kan ibland komma vid utvecklingskriserna - sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden - när det är mycket påtaligt att kroppen och livet förändras. I så fall behöver oron inte vara av ondo. Det är kanske nödvändigt att fatta avgörande beslut i livet och oron driver oss att göra det.
Om oron finns kvar och friden uteblir trots att de avgörande besluten är fattade, finns det orsak att fundera vidare. Kyrkofadern Augustinus hade samma upplevelse. Ett känt uttryck går tillbaks till honom: ”Min själ är orolig, till dess den finner vila i dig, o Gud”.
Hur finner man då vila i Gud? Det finns flera svar på den frågan. Moder Theresa förespråkade ett aktivt liv för att få frid i stället för oro: "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."
En annan möjlighet är att be om att få överlåta sig och sitt liv till Herren, till exempel med hjälp av överlåtelsebönen:
"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."
I själva verket utesluter inte aktivitet och överlåtelse varandra. Båda tillsammans kan vara en bra väg till frid
Frid betyder "inre lugn". Vissa människor har en stark inre frid, andra är mycket oroliga. När en människa har något konkret att oroa sig för är det inte konstigt att hon inte känner inre frid. I andra fall kan någon känna en stark inre oro utan att man verkligen kan sätta fingret på vad det är som oroar. Oron kan ibland komma vid utvecklingskriserna - sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden - när det är mycket påtaligt att kroppen och livet förändras. I så fall behöver oron inte vara av ondo. Det är kanske nödvändigt att fatta avgörande beslut i livet och oron driver oss att göra det.
Om oron finns kvar och friden uteblir trots att de avgörande besluten är fattade, finns det orsak att fundera vidare. Kyrkofadern Augustinus hade samma upplevelse. Ett känt uttryck går tillbaks till honom: ”Min själ är orolig, till dess den finner vila i dig, o Gud”.
Hur finner man då vila i Gud? Det finns flera svar på den frågan. Moder Theresa förespråkade ett aktivt liv för att få frid i stället för oro: "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."
En annan möjlighet är att be om att få överlåta sig och sitt liv till Herren, till exempel med hjälp av överlåtelsebönen:
"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."
I själva verket utesluter inte aktivitet och överlåtelse varandra. Båda tillsammans kan vara en bra väg till frid
tisdag 30 november 2010
Om glädje och lycka
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Vad är egentligen glädje och lycka? Man kan inte låta bli att le. Hjärtat slår litet snabbare. Musklerna i kroppen slappnar av. Oxytocin, dopamin och endorfiner flödar i blodet, eftersom hjärnan har gett signaler om detta.
Hjärnforskare har också lyckats hitta bevis att glädje uppstår när man först ser något man vill ha och sedan får det. Men det måste finnas en strävan däremellan. Om man alltför lätt får vad man vill ha så känns inte glädjen lika intensivt. Så står det också i Predikaren: ”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.” (3:13) ”I all sin möda”. Det stod ju inte att äta och dricka utan möda är en gåva från Gud. Någon klok människa har sagt ”Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående.” (Henry Heerup) Arbetsglädjen – att vara Guds medarbetare på jorden – är kanske en mer bestående glädje än bara maten eller att få en komplimang. Att bara få allt serverat ger inte en lika bestående glädje. ”Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat.” (Herbert Tingsten)
Forskarna har också försökt att utreda hur det kommer sig att vissa människor är glada och lyckliga och andra inte. En rapport menar att lycka till 50 % beror på ärftliga anlag – man har studerat tvillingar och nära släktingar och lagt märke till att lycka helt enkelt är ärftligt till stor del. 10-15 % är mätbara faktorer, socioekonomisk status, civilstånd, hälsa, inkomst o.s.v. I vår tid är det många människor som tror att en stor lotterivinst skapar en stor glädje och förändrar en människas liv. Det är alltså fel om man får tro den här undersökningen. Det kan högst ge ett bidrag på 10-15 procent glädje i en människas liv. Samma sak är det med tråkiga saker som händer. När tycker att jag har lagt märke till en sak när jag lär känna människor. Det finns någon slags sorg eller sår eller bedrövelse hos varje människa eller i varje familj. Det har en betydelse, men inte en så stor betydelse för glädjen som man kan tänka sig. ”Den som inte kan gråta av hela sitt hjärta kan inte heller skratta.” (Golda Meir.) Det kanske är frågan om att vissa människor kan hantera sina olyckor på ett bättre sätt än andra.
Den som har följt med i uträkningen av procentsatser kanske kommer ihåg att den här vetenskapliga rapporten sade att 50 % av glädjen var medfödd. 10-15 % beror på mätbara faktorer. Då återstår 35-40 % som den här rapporten menar att de inte kan förklaras med mätbara faktorer.
Men det finns andra rapporter som menar att religionen har en stor betydelse för de återstående 35-40 %. Forskning har också visat att troende människor är i genomsnitt lyckligare än andra. Depression är sällsyntare, självmordstankar sällsyntare, användning av droger och alkohol är sällsyntare. Hur det kommer sig är en intressant fråga.
Jag vågar därför tro att en stor del av de här 35-40 % av den glädjen som en forskare menade inte kan förklaras med mätbara faktorer för en del människor kan förklaras med en tro på Jesus Kristus. Andra faktorer kan säkert spela in också. Vad gör dig glad?
Vad är egentligen glädje och lycka? Man kan inte låta bli att le. Hjärtat slår litet snabbare. Musklerna i kroppen slappnar av. Oxytocin, dopamin och endorfiner flödar i blodet, eftersom hjärnan har gett signaler om detta.
Hjärnforskare har också lyckats hitta bevis att glädje uppstår när man först ser något man vill ha och sedan får det. Men det måste finnas en strävan däremellan. Om man alltför lätt får vad man vill ha så känns inte glädjen lika intensivt. Så står det också i Predikaren: ”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.” (3:13) ”I all sin möda”. Det stod ju inte att äta och dricka utan möda är en gåva från Gud. Någon klok människa har sagt ”Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående.” (Henry Heerup) Arbetsglädjen – att vara Guds medarbetare på jorden – är kanske en mer bestående glädje än bara maten eller att få en komplimang. Att bara få allt serverat ger inte en lika bestående glädje. ”Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat.” (Herbert Tingsten)
Forskarna har också försökt att utreda hur det kommer sig att vissa människor är glada och lyckliga och andra inte. En rapport menar att lycka till 50 % beror på ärftliga anlag – man har studerat tvillingar och nära släktingar och lagt märke till att lycka helt enkelt är ärftligt till stor del. 10-15 % är mätbara faktorer, socioekonomisk status, civilstånd, hälsa, inkomst o.s.v. I vår tid är det många människor som tror att en stor lotterivinst skapar en stor glädje och förändrar en människas liv. Det är alltså fel om man får tro den här undersökningen. Det kan högst ge ett bidrag på 10-15 procent glädje i en människas liv. Samma sak är det med tråkiga saker som händer. När tycker att jag har lagt märke till en sak när jag lär känna människor. Det finns någon slags sorg eller sår eller bedrövelse hos varje människa eller i varje familj. Det har en betydelse, men inte en så stor betydelse för glädjen som man kan tänka sig. ”Den som inte kan gråta av hela sitt hjärta kan inte heller skratta.” (Golda Meir.) Det kanske är frågan om att vissa människor kan hantera sina olyckor på ett bättre sätt än andra.
Den som har följt med i uträkningen av procentsatser kanske kommer ihåg att den här vetenskapliga rapporten sade att 50 % av glädjen var medfödd. 10-15 % beror på mätbara faktorer. Då återstår 35-40 % som den här rapporten menar att de inte kan förklaras med mätbara faktorer.
Men det finns andra rapporter som menar att religionen har en stor betydelse för de återstående 35-40 %. Forskning har också visat att troende människor är i genomsnitt lyckligare än andra. Depression är sällsyntare, självmordstankar sällsyntare, användning av droger och alkohol är sällsyntare. Hur det kommer sig är en intressant fråga.
Jag vågar därför tro att en stor del av de här 35-40 % av den glädjen som en forskare menade inte kan förklaras med mätbara faktorer för en del människor kan förklaras med en tro på Jesus Kristus. Andra faktorer kan säkert spela in också. Vad gör dig glad?
tisdag 9 november 2010
Det svåra ordet kärlek
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Ingen av Andens nio frukter är särskilt lätt att definiera. Det gäller inte minst för "kärlek". Ordet "kärlek" används om så vitt skilda företeelser som nära relationer och förtroende mellan familjemedlemmar, livslång kärlek i nöd och lust mellan man och hustru där sexualiteten ingår som en beståndsdel, den andliga kärleken till Gud och mycket annat. Ibland kan det till och med kännas svårt att använda ordet kärlek, eftersom ordet används på så många olika sätt.
Men det ligger i kärlekens natur att ordet måste användas på olika sätt. Man kan inte ha en lika nära relation till alla människor. Kärlek handlar ofta om att se på ett särskilt sätt på någon i mängden. Det går inte att älska alla lika mycket, då blir det inte mycket kärlek till någon. Det måste också finnas olika slags kärlek. Bibelns ideal för ett äktenskap är tydligt: "Du skall inte begå äktenskapbrott". När det gäller vänskap gäller också att man inte kan ha för många nära vänner. Man kan vara förtrolig med ett fåtal: "En vän visar alltid kärlek, en broder är till för att hjälpa i nöden." (Ordspråksboken 17:17)
Ändå vill Jesus utsträcka kärleken till att omfatta fler än man, hustru, familj och de närmaste vännerna. Han säger: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Johannesevangeliet 13:35).
Jesus påminner oss om att Gud först har älskat oss. Som en god förälder älskar sina barn i både nöd och lust så älskar Gud oss och värderar våra liv högt. Den trygghet som det ger oss kan inspirera oss att försöka älska våra medmänniskor. I det här fallet betyder ordet älska vare sig kroppslig och erotisk kärlek och inte ens vänskap. Det betyder helt enkelt gott uppförande: att vara positiv och konstruktiv, att tolka allt till det bästa, att tala väl om andra. Inte heller i det här fallet talar egentligen Jesus om att vi måste älska alla. Han talar inte om några universella världsomspännande etiska principer, utan om den inbördes kärleken bland hans lärjungar, bland de kristna.
Jesus ger oss alltså ett praktiskt genomförbart uppdrag: gott uppförande och omsorg om de människor som finns i vår närhet.
Ingen av Andens nio frukter är särskilt lätt att definiera. Det gäller inte minst för "kärlek". Ordet "kärlek" används om så vitt skilda företeelser som nära relationer och förtroende mellan familjemedlemmar, livslång kärlek i nöd och lust mellan man och hustru där sexualiteten ingår som en beståndsdel, den andliga kärleken till Gud och mycket annat. Ibland kan det till och med kännas svårt att använda ordet kärlek, eftersom ordet används på så många olika sätt.
Men det ligger i kärlekens natur att ordet måste användas på olika sätt. Man kan inte ha en lika nära relation till alla människor. Kärlek handlar ofta om att se på ett särskilt sätt på någon i mängden. Det går inte att älska alla lika mycket, då blir det inte mycket kärlek till någon. Det måste också finnas olika slags kärlek. Bibelns ideal för ett äktenskap är tydligt: "Du skall inte begå äktenskapbrott". När det gäller vänskap gäller också att man inte kan ha för många nära vänner. Man kan vara förtrolig med ett fåtal: "En vän visar alltid kärlek, en broder är till för att hjälpa i nöden." (Ordspråksboken 17:17)
Ändå vill Jesus utsträcka kärleken till att omfatta fler än man, hustru, familj och de närmaste vännerna. Han säger: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Johannesevangeliet 13:35).
Jesus påminner oss om att Gud först har älskat oss. Som en god förälder älskar sina barn i både nöd och lust så älskar Gud oss och värderar våra liv högt. Den trygghet som det ger oss kan inspirera oss att försöka älska våra medmänniskor. I det här fallet betyder ordet älska vare sig kroppslig och erotisk kärlek och inte ens vänskap. Det betyder helt enkelt gott uppförande: att vara positiv och konstruktiv, att tolka allt till det bästa, att tala väl om andra. Inte heller i det här fallet talar egentligen Jesus om att vi måste älska alla. Han talar inte om några universella världsomspännande etiska principer, utan om den inbördes kärleken bland hans lärjungar, bland de kristna.
Jesus ger oss alltså ett praktiskt genomförbart uppdrag: gott uppförande och omsorg om de människor som finns i vår närhet.
onsdag 3 november 2010
Självbehärskning och ätande
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Självbehärskning är förmågan att tänka efter en extra gång innan man handlar. Spontanitet som är motsatsen till självbehärskning kan i och för sig vara något gott.
Den som är spontan kan muntra upp sin omgivning. De flesta blir glada över när någon okänd människa spontant tilltalar en på stan. Ofta är det spontana människor som kommer på nya sätt att lösa problem.
I andra fall är spontanitet inte lika nyttigt, t.ex. när man utsätts för frestelser av sådant som är beroendeframkallande. Rökning, narkotika, alkohol, mat, spel och mycket annat kan binda oss människor. Några av de uppräknade företeelserna bör man helt och hållet avstå ifrån. Mat kan man inte avstå ifrån, men det bör brukas med förstånd eftersom vi i vår tid och vårt land kämpar mot överkonsumtion av mat, snarare än mot svält. Där kommer självbehärskningen in. "Som en stad med nedrivna murar är en man utan självbehärskning."(Ordspråksboken 25:28).
Kristen tro har några goda råd att lämna när det gäller ätandet. Vi får framför allt bejaka att mat är en god gåva som Gud har gett oss människor. Samtidigt får vi akta oss för att hämta tröst i ätandet när livet är tungt. "Jag är det levande brödet," säger Jesus. (Johannesevangeliet 6:52) Det är till Jesus vi skall vända oss när för att hämta tröst och visdom när livet är tungt, inte till maten.
"Vårt dagliga bröd giv oss idag," ber vi i Fader vår, inte "mitt dagliga bröd". Det påminner oss om att gemenskap hör till ätandet. Om möjligt bör vi äta tillsammans med andra, ta tid på oss att samtala under måltiden. Det är något helt annat än att snabbt kasta i sig mat vid kylskåpet.
Även den som lever ensam kan också låta måltiderna bli en stund av avkoppling och vila. Det finns också föreningar och andra gemenskaper där man äter tillsammans.
Vilka är dina svaga sidor i livet? Hur kan du träna självbehärskning på de områdena? Gör en plan för det, var sig det gäller ätande eller något annat. En dålig plan är bättre än ingen plan alls, stod det i en nybörjarbok för schack som jag hade som barn. Det är en regel som även gäller självbehärskningen.
"Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. (Andra Petrusbrevet 1:6)
Självbehärskning är förmågan att tänka efter en extra gång innan man handlar. Spontanitet som är motsatsen till självbehärskning kan i och för sig vara något gott.
Den som är spontan kan muntra upp sin omgivning. De flesta blir glada över när någon okänd människa spontant tilltalar en på stan. Ofta är det spontana människor som kommer på nya sätt att lösa problem.
I andra fall är spontanitet inte lika nyttigt, t.ex. när man utsätts för frestelser av sådant som är beroendeframkallande. Rökning, narkotika, alkohol, mat, spel och mycket annat kan binda oss människor. Några av de uppräknade företeelserna bör man helt och hållet avstå ifrån. Mat kan man inte avstå ifrån, men det bör brukas med förstånd eftersom vi i vår tid och vårt land kämpar mot överkonsumtion av mat, snarare än mot svält. Där kommer självbehärskningen in. "Som en stad med nedrivna murar är en man utan självbehärskning."(Ordspråksboken 25:28).
Kristen tro har några goda råd att lämna när det gäller ätandet. Vi får framför allt bejaka att mat är en god gåva som Gud har gett oss människor. Samtidigt får vi akta oss för att hämta tröst i ätandet när livet är tungt. "Jag är det levande brödet," säger Jesus. (Johannesevangeliet 6:52) Det är till Jesus vi skall vända oss när för att hämta tröst och visdom när livet är tungt, inte till maten.
"Vårt dagliga bröd giv oss idag," ber vi i Fader vår, inte "mitt dagliga bröd". Det påminner oss om att gemenskap hör till ätandet. Om möjligt bör vi äta tillsammans med andra, ta tid på oss att samtala under måltiden. Det är något helt annat än att snabbt kasta i sig mat vid kylskåpet.
Även den som lever ensam kan också låta måltiderna bli en stund av avkoppling och vila. Det finns också föreningar och andra gemenskaper där man äter tillsammans.
Vilka är dina svaga sidor i livet? Hur kan du träna självbehärskning på de områdena? Gör en plan för det, var sig det gäller ätande eller något annat. En dålig plan är bättre än ingen plan alls, stod det i en nybörjarbok för schack som jag hade som barn. Det är en regel som även gäller självbehärskningen.
"Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. (Andra Petrusbrevet 1:6)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
