Livsledan och lovsången

”Dock är du den helige, till din tron stiger Israels lovsång.”
(Psaltaren 22:4)

Gång på gång betonar bibelns författare att vi skall lovsjunga Gud. Med andra ord skall vi tacka Gud för livet och för allt gott som Gud ger oss. Det kan vi göra på många sätt. Till exempel genom att dagligen påminna oss om människor och annat som vi har orsak att vara tacksamma över.
Det är också viktigt att vi tackar för det som vi ibland upplever som självklart. I Herrens bön ber vi: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” Martin Luther skriver: ”Gud ger väl, utan att vi ber om det, dagligt bröd åt alla människor, också åt de onda. Men i denna bön ber vi om att kunna erkänna det som hans gåva och ta emot vårt dagliga bröd med tacksamhet.”
En av huvudsynderna ”livsledan” kan plåga oss, även när vi har det bra. Det kanske till och med är så att risken för livsleda ökar när vi har det materiellt bra. Botemedlet är lovsång. Den som sjunger lovsång ser inte bara molnen på himlen, utan de blå öppningarna där solen skiner igenom.

Gud välsigne dig!

Kopparormen i mitt livs öken

Vi läser berättelsen om kopparormen:
"De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: "Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten."

Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: "Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss."

Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva." Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva." (Fjärde Mosebok 21:4-8)

Varför i öknen? För att påminna oss om att sanning och uppenbarelse inte är knutna till vissa platser. Gud vill ha med oss att göra där vi befinner oss just nu. Därför uppenbarade sig Gud för israeliterna i öknen. Gud vill ha med dig att göra i den vånda där du finns just nu. Du behöver inte söka Gud någon annanstans.
Men Gud uppenbarar sig ofta först när vi tar ett steg mot honom, så som folket gjorde när de bekände sina synder inför Moses. En del av räddningen var alltså en bekännelse. Israeliterna bekände inför Mose att de hade syndat när de klandrade Herren och Mose. I vägen till helande är det viktigt att vi får formulera sin vånda. I gudstjänstens syndabekännelse och bikten får vi formulera våra synder. Att formulera vad som är synd och vad som inte är synd är viktigt. När vi angrips av djävulens våld i form av livsleda är det bästa botemedlet tacksägelse: att vi formulerar vad vi har att vara tacksamma för.
Varför skulle en orm sättas upp som ett fälttecken? Ormen är en symbol både för döden och livet. För döden eftersom dess bett kan vara livshotande. För livet eftersom den ömsar skinn. Det märkliga är att israeliterna blev räddade just av att se på det som hade gjorde dem illa. Det kan vara det som Gud vill lära oss med berättelsen om kopparormen. Räddningen från det som plågar oss finns sällan i att vi försöker förneka det eller glömma det. Många gånger finns räddningen i att vi klart och tydligt säger som det är och sedan konfronterar det onda – synder, döden eller djävulens våld. Att konfrontera det innebär att vi ser på det tydligt och försöker avgöra vad vi kan ändra på och vad vi inte kan ändra på.

Gud välsigne dig!

Bordsbön i skolan och på arbetet

Att be bordsbön är en av den kristna trons grunder. Genom att be bordsbön erkänner vi att vår mat, liksom allt annat gott, är en gåva från Gud och vi lär oss att ta emot den med tacksamhet. Om vi inte ber bordsbön riskerar vi att hamna i livsledans fälla. Det innebär att vi har det bra i livet materiellt sett, men trots det går vi ändå omkring och är oroliga eller olyckliga. Det är ett mycket vanligt problem i vår tid. Just därför är det så viktigt att be bordsbön.

Trots detta finns det kristna som är osäkra på hur och när de skall be bordsbön. Att man i många församlingar har gått över till att sjunga bordsbön under de senaste årtiondena har gjort problemet svårare. Den sjungna bordsbönen är inte lätt att ta med sig ut i vardagslivet. Om man är ung och går i skolan och har lärt sig en sjungen bordsbön i konfirmationsläsningen är steget långt till att sjunga bordsbön i skolmatsalen. Lika långt är steget för den som är medelålders att sjunga bordsbön i personalmatsalen. Om man inte delar tron med sin familj kanske man till och med slarvar med bordsbönen hemma.

Vi skall inte krångla till det för oss. Den enklast bordsbönen är den mest användbara:
Före maten: "Gode Gud, välsigna maten. Amen."
Efter maten: Tack, gode Gud, för maten. Amen."
Man kan om man så önskar göra korstecknet i samband med bönen.

En gammal klassisk bordsbön som har används i många hem i Sverige under de senaste århundradena är en växelläsning där en person (L) leder och alla andra (A) svarar:
L: Allas ögon väntar efter dig
A: och du ger dem deras mat i rätt tid.
L: Du upplåter din hand
A: och mättar allt levande med nåd. (Psaltaren 145:15, 1917:års översättning.)
Så kan man fortätta bönen med fria ord eller så här:
"Gud, se i nåd till alla som hungrar och lider nöd. Ge oss tacksamma hjärtan och välsigna oss och dessa dina gåvor som vi tar emot ur din milda hand.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Den här bönen kanske kan användas i församlingar eller i familjer. Vid vissa tillfällen är det bra att ha en litet längre bön än den enklaste.

Sättet att be får man anpassa till situationen. Själva bordsbönen skall man dock inte avstå ifrån. Det är en central del av den kristna tron och grunden för en livsinställning där tacksamheten och glädjen står i centrum i stället för livsledan och likgiltigheten.