måndag 31 januari 2011

Överlåtelsebönen.

Här i Själaspis har jag några gånger tagit upp det som kallas "den dagliga omvändelsen". Det innebär att man varje dag skall tänka igenom sitt liv, tacka för det som är gott, be om hjälp med det som är besvärligt och försöka ändra på det som är på väg åt fel håll. Det bästa är om man ber med helt fria ord.
Någon gång kan det vara svårt att komma på något helt nytt att be om. Då kan det vara bra att ha en färdig bön. "Fader vår" är slitstark. En annan bön som man kan använd gång på gång är överlåtelsebönen. Läs den långsamt så du har tid att tänka på vad orden innebär. Varje rad är tänkvärd. Att Gud lägger sin skatt i bräckliga lerkärl handlar om att Gud har lagt ned mycket värdefullt i oss fast vi som människor är bräckliga.
Vad betyder den och de andra raderna för dig?

Gud välsigne din dag!

"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."

söndag 30 januari 2011

Kraft, kärlek och självbehärskning

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens." (Andra Timotheosbrevet 1:7)

Det här lilla bibelordet innehåller mycket livsvisdom. I min betraktelse i går tog jag upp frågan hur snett det kan gå om man lyfter upp "bara kärlek" som ett slags mantra som löser alla problem. Ändå kommer vi inte ifrån att vi måste använda ordet kärlek. Jesus använder det och därför måste det vara viktigt.
I dagens bibelord balanserar ordet kärlek mellan orden kraft och självbesinning. "Kraft" antyder att man ofta måste ta till kraft och agera kraftfullt. Enbart kärlek löser inte problem. "Självbesinning" handlar om att problemen och felen inte alltid ligger hos andra människor, utan ibland hos en själv. Därför måste man också rannsaka sig själv innan man kritiserar andra.
I Svenska dagbladet finns spalten Fråga psykologen. I dag ger Madelene Gauffin Rahme som vanligt ett klokt svar till en kvinna som undrar hur hon skall bemöta sina söners flickvänner som enligt kvinnan uppför sig illa i hennes hem.
Jag vet inte om psykologen har läst Andra Timotheosbrevet eller inte men kraft, kärlek och självbehärskning balanseras mycket väl i hennes svar.
De tre orden kraft, kärlek och självbehärskining kan vara bra ord för oss att ha med oss när vi någon gång råkar in i konflikter, för det gör alla människor.

lördag 29 januari 2011

Kämpa för tron!

Judas brev tillhör ett av de kortaste och minst lästa böckerna i Nya testamentet. Judas, som kallar sig själv ”Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror” påminner oss ändå om något som är viktigt i vår tid:
”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. Bland er har det nämligen nästlat sig i några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.” (Judas brev, v. 3-4)

De människor som Judas varnar för kännetecknas av några egenskaper:
de har skaffat sig en position i kyrkan;
de tror inte på Jesus Kristus,
de missbrukar nåden till ett liv i utsvävningar.

Kristen tro förutsätter både lag och evangelium. Vi tror att Gud både ställer krav på oss och förlåter oss och älskar oss även när vi misslyckas. Förhållandet mellan lag och evangelium har många gånger ställt till problem i den kristna tron. Guds lag gäller fullt ut. Evangeliet gäller också fullt ut, men Guds förlåtelse förutsätter att vi känner ånger över våra synder och vill göra bättring.
I den lutherska kyrkan talar man ofta om ”den dagliga omvändelsen”. Det innebär att man dagligen måste se över sitt liv och ibland ändra kurs. En annan bild för samma sak är att ett segelfartyg kryssar genom skärgården och måste ofta ändra kurs för att komma i rätt riktning.
De människor som Judas varnar för gör misstaget att de ägnar sig åt utsvävningar och kanske försvarar detta med att ”kristen bro egentligen bara handlar om kärlek”. Vi kan anta att människorna Judas talar om missbrukar mat, alkohol, sex och kanske inköp. Sådant har varit en lockelser för människor i alla tider. När det brukar i rätt mängd och på rätt sätt är det en del av Guds goda skapelse. När det missbrukas leder det till olycka för människan själv och för omgivningen.

Judas uppmanar oss: Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga!

fredag 28 januari 2011

När vi har motgång

Berättelsen om hur Jesus går på vattnet börjar med att lärjungarna har motvind. (Matteusevangeliet 14:22-32). Alla människor har haft motgångar i livet. Motgångar är helt enkelt en del av livet. Däremot kan vi själva bestämma hur vi reagerar på motgångarna. En sökning på ordet "motgång" på internet jag fascinerande resultat.
"När jag anställer framgångsrika chefer är det viktigt att de kan visa tillräckliga erfarenheter av motgångar och en förmåga att hantera dem", skriver länspolismästare Carin Götblad. Elvis Presley menade däremot att: "En motgång kan vara svår att bära, men att bära en framgång är lika svårt som att bära hundra motgångar."
Vilka är dina motgångar i livet. Hur hanterar du dem? Gör du något åt att komma vidare eller inte?
När Petrus försökte gå på vattnet liksom Jesus, sjönk han. Hans bön blev enkel: "Herre, hjälp mig." Ändå var den viktig. Bönen visar att Petrus inte var nöjd med situationen. Han ville ändra på situationen. När vi har motgång går det ibland inte att göra något åt situationen på en gång. Kanske vår bön då blir lika enkel som Petrus bön. Martin Luther formulerade detta så här: "Du måste lära dig ropa och icke sitta där för dig själv eller ligga på bänken, hänga huvudet och bita och gnaga dig själv med tankar, sörja och söka efter, hur du kan komma undan, och endast tänka på hur illa det går för dig, hur synd det är om dig och vilken bedrövlig människa du är. Nej, upp med dig, du late, fall på knä eller lyft händer och ögon upp mot himmelen, läs en psalm eller Fader vår, och lägg fram din nöd för Gud, klaga och ropa till honom, under tårar om det så skall vara."
Eva Cronsioe skriver sin betraktelse i Dagen: "Och skulle vi ändå sjunka ända till botten, så påstår vår kristna tro att han möter oss även där. Därför säger jag, om än med bävan: Jesus är sannerligen vårt hopp!"

Det brukar inte var lönlöst att be. Vana bedjare brukar säga att de oftast får bönesvar på något sätt. Resultatet blir inte alltid vad de har tänkt sig. Jesus räckte ut handen till Petrus och drog honom upp ur vattnet. Vi kan också få känna att Jesus griper tag i oss. Det kan gå till på olika sätt. Någon kan känna en inre kallelse, en inre röst eller känsla som ger råd eller kraft. Andra får stöd eller råd av en människa och känner att det är Gud som ligger bakom detta. Åter andra känner sig träffade av en gudstjänst.
Båten är en bild för kyrkan. Jesus och Petrus klev tillsammans in i båten. När vi har haft motgångar kan vi i kyrkan få lugn och trygghet. Vi kan tolka motgången eller lidandet i ett större sammanhang. Vi får hopp inför framtiden.
Ur detta kommer också en bekännelse. Petrus bekände: "Du måste vara Guds son".
Martin Luther sammanfattade trosbekännelsen:
"Jag tror på Gud Fader som har skapat mig,
jag tror på Gud Sonen som har frälst mig,
jag tror på den helige Ande som helgar mig."
Om vi vill bli hjälpta i våra motgångar är det också viktigt att vi bekänner hur Gud har börjat arbeta med oss. Det är ett steg på vägen mot att komma vidare i livet.

torsdag 27 januari 2011

Kristen tro ger existentiell hälsa

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (se även Dagen och även här i Dagen) redogör fyra forskare för ett par avhandlingar som visar att kristen tro har en positiv påverkan på samhället. En avhandling om kommunekonomi visar att bibliska principer är grundläggande för ett gott samhälle, en avhandling i religionspsykologi pekar på ett samband mellan religiös tro och existentiell hälsa. Debattörerna slår fast att ateisternas påstående att gudlöshet skulle leda till befrielse är motbevisat av modern forskning.

Vi läser i Psaltaren 1:
"Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.
han är som ett träd
planterat nära vatten -
den bär sin frukt i rätt tid,
aldrig vissnar bladen".

Den som har sin lust i Herrens lag är alltså enligt Psaltaren lycklig. Det är ett annat sätt att säga att religiös tro leder till existentiell hälsa. Det innebär inte att någon kan hämta svar på alla livets frågor direkt i Bibeln. Däremot innebär det att vi kan förvänta oss att vi får ledning i svåra frågor i bibelordet, framför allt i de bibelord som vaskats fram under århundradena och som anses vara centrum i Bibeln.
Kristen tro leder inte heller nödvändigtvis till att man blir framgångsrik som människa. Framgång är ibland kantat av stress och dålig livskvalitet. Psaltaren utlovar i stället att den troende "bär sin frukt i rätt tid", alltså gör lagom mycket på rätt tid. Både arbete och vila är en del av Guds skapelse. Balans i detta kan nog leda till även till en god kommunekonomi.

Läs gärna debattartikeln i Svenska dagbladet. Gud välsigne din dag.

onsdag 26 januari 2011

Det etiopiska korset visar hur vi är sammanflätade med Kristus



Etiopiska kors kan se ut på många olika sätt. De bärs ibland som smycken, de används som processionskors. Etiopiska präster håller ibland ett kors i handen när de välsignar församlingen.

Gemensamt för de etiopiska korsen är att de ser ut att ha blivit sammanflätade. På så sätt vill de påminna oss om att vi kristna är sammanflätade med Jesus Kristus. Vi är som grenar på ett träd där Jesus Kristus är stammen. "Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra." (Johannesevangeliet 15:5). Från Jesus Kristus får vi hämta vår andliga näring. Han ger oss liv i överflöd, men stammen är samtidigt ett kors. När vi lider, lider han tillsammans med oss.

På många etiopiska kors - dock inte på illustrationen på den här sidan - finns också fyra fåglar i flätverket. De får påminna oss om missionen. Det är vår uppgift att sprida den kristna tron i de fyra väderstrecken. De fyra fåglarna kan också påminna oss om de fyra evangelierna.

Det etiopiska korset är ett exempel på hur bilder ibland kan innehålla ett stort andligt innehåll. Varje gång vi ser korset får vi tänka på dess innebörd.

tisdag 25 januari 2011

Att tro på Gud är att ta emot hans goda gåvor

Ibland kan man få frågan om man tror på Gud. Den som frågar vill då vanligtvis veta om man tror att Gud existerar eller inte? En vanlig uppfattning är att den som tror på Guds existens är en troende.

Den som är troende brukar inte hålla med om det. Tron är mer än så. En tro innebär att man vänder sig till den man tror på med sina frågor och förväntar sig att få svar på många av dem. En människa som tror på Gud är också öppen och villig att ta emot de goda gåvor som Gud ger.

Vilka gåvor ger då Gud?

*Skapelsen. Gud har skapat universum, naturen och oss. När jag tänker på att Gud har skapat mig inser jag att det finns en särskild mening med mitt liv. Människor är på många sätt lika varandra, men det finns också stora olikheter, för att vi skall kunna komplettera varandra. Därför får jag tacka Gud för att Gud har skapat mig just på det här sättet. Du får göra det samma.

* Lagen. Gud har också gett oss sin lag genom tio Guds bud som uppenbarades för Moses på Sinai berg och som har vidareutvecklats bland annat av Jesus i bergspredikan. Lagen är instruktionsboken till skapelsen. Samtidigt som jag får tacka Gud för skapelsen måste jag också inse att livet blir lättare och bättre om jag inrättar mitt liv efter Guds lag.

* Evangeliet. Även om jag inrättar mitt liv efter Guds lag blir det ibland fel. Ibland är det mitt fel, ibland andras, ibland är det svårt att säga var felet finns. Då är det viktigt att vi påminner oss själva och andra om evangeliet - det glada budskapet - att Gud har stigit ned till jorden som Jesus Kristus för att visa oss människor sin kärlek och nåd.

Att ta emot Guds goda gåvor som bland annat visar sig i skapelsen, lagen och evangeliet, det är att tro på Gud.

måndag 24 januari 2011

Överflödet i Guds hus

Psaltaren 36 handlar om Guds gåvor:

Jag tänker här på uttrycket ”De får njuta överflödet i ditt hus” – Överflödet i Guds hus. Vad är det?

När Psaltaren skrevs handlade psalm 36 om templet i Jerusalem och om de djur som offrades där. "Överflödet" kan handla om att människorna fick vara med och dela på delar av offren, de delar som inte förbrändes på offeraltaret. Men "överflödet" kunde säkert redan när Psaltaren 36 skrevs handla om alla de välsignelser Gud ger en människa.

Vad innebär då Psaltare 36 för oss. Jag tänker på överflödet som vi har i uttryckssätt i olika kyrkors gudstjänster. Det finns så många olika sånger och sätt att sjunga. Det finns så många olika sorters musik. Det finns så många sätt man vill hålla kroppen på. Vissa vill sitta stilla. Andra vill stå upp och lyfta händerna eller falla på knä. Vissa vill dansa lovsångsdans. Andra ber högt. Åter andra vill be tyst. Vissa gör korstecken, andra inte. Vi har figurer på bibelbordet. Vissa människor kanske särskilt i karismatiska kyrkor talar i tungor och profeterar. I vissa kyrkor tänder man rökelse.

Allt det här är överflödet i Guds hus.

Eftersom det det finns ett överflöd av uttryckssätt i Guds hus är ingen tvungen att göra allt eller använda alla uttryck som finns för tron.

Vi får sjunga de sånger vi trivs med och ha de uttryckssätt vi trivs med. Det innebär att vi inte behöver fördöma andra människors uttryckssätt för tron. Vi får vara olika i Guds familj.

söndag 23 januari 2011

Läkarvetenskap, förbön och helande

Att vi som kristna skall be för dem som är sjuka – och för oss själva när vi är sjuka – är en självklarhet. Jesus bad för de sjuka och det finns många uppmaningar i Bibeln att vi skall göra det. Samtidigt som vi ber för de sjuka låter vi också läkarvetenskapen göra sitt för att bota de sjuka. Människans intelligens som är en förutsättning för läkarvetenskapen är skapad av Gud. Gud har också skapat olika växter och mineraler som används för läkemedelsframställning. Alltså finns Gud med både i helande genom förbön och i helande genom medicin. När man gör experiment med nya läkemedel brukar man – om jag förstår rätt – använda placeboläkemedel. Några patienter får sockerpiller och man ser om det är läkemedel eller tron att man får läkemedel som bidrar till botandet. Och det visar sig att i vissa fall blir även de som har fått placebo friska. Vi som är kristna kan nog se en likhet mellan placeboeffekten och att Gud ibland helar människor genom tron. Gud har i skapelsen lagt ned läkande krafter i våra kroppar. Både förbön och placeboeffekten lockar fram dessa helande krafter.

Människor som har stor vana att be för sjuka brukar vara eniga om att förbönen verkligen har en effekt, men på olika sätt. När vi ber för en människa kan det ibland leda till under. Någon blir botad. Sådana här underverk är ganska sällsynt. Desto vanligare är helande. Vi läste i dagens episteltext i Andra Korinthierbrevet: ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus”. Det innebär att vi måste vara beredda att först själva ta emot hjälp och förbön från andra. Det rustar oss att sedan be för andra.

lördag 22 januari 2011

Malteserkorset och saligheterna


Malteserkorset eller johanniterkorset är ett kors som består av fyra spjutspetsar riktade mot mitten. Spjutspetsarna bildar också åtta spetsar som är riktade utåt. Malteserkorset påminner oss därför på ett särskilt sätt om saligprisningarna, en del av Jesu bergspredikan:

"Saliga de som är fattiga i anden,dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,dem tillhör himmelriket." (Matteusevangeliet 5:3-10).

Saligprisningarna beskriver de värden Jesus försöker lära oss att ha som ideal, värden som kan stå i skarp konstrast mot de värden som är "inne" och som förespråkas i massmedia och bland många människor.
Ett av dessa ideal är att vi är renhjärtade. En synonym till renhjärtad är ofördärvad, som i sin tur är motsatsen till fördärvad. Det bör påminna oss om att vi människor oundvikligt påverkas av vår omgivning, av det som vi talar om, det vi läser och det vi ser på teve. Omger vi oss med våld blir vi våldsbenägna. Ser vi teveprogram där huvudpersonerna vräker sig i lyxvaror, blir vi själva lyx- och inköpsfixerade. Har vi positiva förebilder, påverkas vi i stället positivt.
Ett annat är att vi skall hungra och törsta efter rättfärdigheten. Det innebär att vi aldrig skall ge upp vår kamp för att leva ett riktigt liv. Martin Luther kallar detta "den dagliga omvändelsen". Samtidigt som vi hela tiden vilar i Guds kärlek och nåd, skall vi sträva efter att inrätta våra liv efter Guds vilja. Vi vilar i både lag och evangelieum.
Malteserkorset påminner oss om saligprisningarna. En annan gång går vi in på de sex andra saligprisningarna.

fredag 21 januari 2011

Under, helande och styrka i svåra stunder

Jesus verkar ha varit en person med ganska bestämda åsikter i många frågor, men det finns åtminstone en fråga där det verkar som om Jesus verkligen tvekade. Det är frågan om tecken och under. "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." (Johannesevangeliet 4:48).
Jesus var kluven till under. Det finns talrika berättelser om hur Jesus botar sjuka och till och med upptäcker döda. Genom sina under visar Jesus sin auktoritet och visar att en ny tid var på väg. Ändå hade Jesus inte uppdraget att hela alla sjuka i världen.
En nyckel för att förstå Jesu tvekan tror jag att vi har i kommande söndags gammaltestamentliga text när Naaman, den arameiske kungens befälhavare, kommer till Elisha som ber honom att bada sju gånger i Jordan för att bli frisk. Naaman blir besviken, för han trodde att Elisha skulle komma ut och ropat till Gud och fört handen fram och tillbaks över det sjuka stället. Naaman ville ha ett komplicerat helande i stället för ett enkelt.
Jag känner igen mycket av Naamans beteende från vår tid. Människor lägger ned tid och möda på helande med kristaller, auror och andra nyandliga företeelser, när kristen tro i all sin enkelhet kan betyda så mycket för att hela en människas liv i olika avseenden. Tron helar inte alltid från sjukdom, men erbjuder så mycket för att skapa helhet i livet. Tron i sig är mycket enkel, men det går även att fördjupa sig i den.
I sin betraktelse i Dagen citerar Liselotte J Andersson trappistmunken Tomas Merton, som använder uttrycket "hålla kvar sin själ i helvetet utan att förtvivla." När tron ger oss den stadgan i livet så att vi kan gå igenom riktigt tunga perioder då visar Jesus på allt sätt sin kraft och sin auktoritet. Helande sker någon gång genom under, fler gånger genom helande och än oftare genom kraft och livsglädje som bär även i svåra stunder.

torsdag 20 januari 2011

Missionen och Jerusalemkorset



Ett Jerusalemskors brukar beskrivas som ett kryckkors med fyra grekiska (likarmade) kors placerade mellan var och en av kryckkorsets armar. Jerusalemkorset är en symbol för staden Jerusalem. Ibland uttolkas det som att det föreställer Jesu fem sår. En vanligare förklaring är att det stora korset är den första kristna församlingen i Jerusalem och att de små korsen föreställer kyrkan och den kristna tron som sprids i de fyra väderstrecken. Fyrtalet leder också tankarna till de fyra evangelisterna.
Jerusalemkorset har därför fått bli en symbol för missionen:
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: 'Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.'"(Matteusevangeliet 28:18-20)

Dagen publicerar i dag en artikel om Michael Frost från Australien som besöker Sverige och har delat med sig av sina tankar om mission. Det handlar inte om att kyrkan skall nå ut i samhället. I stället handlar det om att vi som är kristna skall se oss själva som utsända att leva liv som pekar på att Guds rike är här genom Jesus Kristus.

Det är viktiga tankar Michael Frost för fram. Att leva liv som pekar på att Guds rike är här måste handla om att leva liv där både lag och evangelium finns i balans. Ibland i historien har det hänt att kristna har försökt leva helt "rena" liv i lydnad mot Guds lag och kristen etik. Det har ofta lett till en hårdhet där syndare har uteslutits och där många har begått sina synder i hemlighet. Många har dåliga erfarenheter av alltför tydligt formulerade syndkataloger.

Ett liv där Guds rike är här är visserligen ett liv där vi strävar efter att lyda Guds lag, men det handlar också om liv där Jesu Kristi kärlek och förlåtelse finns med och där människor blir upprättade, där vi inser att människor måste få vara olika och ändå finnas med i den kristna gemenskapen, och att olikheten är en tillgång och inte en belastning.

Kanske Michael Frosts tankar kan hjälpa oss att tolka Jerusalemkorset på ytterligare ett sätt. Det stora korset i mitten får då stå för församlingens och den enskildes kristnes liv som pekar på att Guds rike är här genom Jesus Kristus. De små korsen får då stå för det avtryck det stora korset gör i världen.

onsdag 19 januari 2011

Dopet i helig Ande: känslor och gåvor.

Främst inom pingströrelsen och andra karismatiska kristna rörelser används ibland uttrycken "Andens gåvor", "nådegåvor" eller att bli "andedöpt". Man tänker sig att en kristen vid något tillfälle får en särskild upplevelse av Guds närhet genom den Helige Ande. Detta ger en stark upplevelse glädje, frid och lycka. Ibland tar det sig också extatiska uttryck. Andra kristna kan känna sig frågande och undrande inför de här upplevelserna. En del kyrkor menar också att man inte skall eftersträva att bli "döpt i den helige Ande", eftersom Gud har kommit till oss för det första när vi blir skapade och så en andra gång när vi blir döpta. I Svenska kyrkans dopordning ber också prästen: "Livets Gud, uppfyll NN med din helige ande och hjälp honom/henne att dag för dag leva i sitt dop."
Bibeln beskriver hur Jesu lärjungar blir lovade att de skulle bli döpta i helig Ande efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd: "Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med heliga ande om bara några dagar." (Apostlagärningarna 1:5)

Paulus beskriver särskilda nådegåvor som Anden ger människor. Han betonar att människor får olika gåvor och att vi därför kompletterar varandra:
"Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill." (Första Korinthierbrevet 12:7-11)

I Romarbrevet beskriver Paulus tjänstegåvorna som inte är några övernaturliga gåvor, utan helt enkelt egenskaper som Gud har lagt ned i oss när han har skapat oss, för att vi skall vara olika och komplettera varandra och på så sätt bygga upp ett samhälle och en kyrka som fungerar:
"Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet." (Romarbrevet 12: 6-8)

Finns det då något svar på frågan om "dopet i helig Ande" är något som inträffar när vi blir döpta eller vid ett senare tillfälle? Som så många gånger är svaret att olika människor får uppleva olika saker. Vissa människor kan få uppleva ett "andedop" med starka känslor. Sannolikheten för det är troligen större om man finns med i en församling där man förväntar sig att människor skall få vara med om det, men det finns även lutherska och katolska kristna - enskilda och gemenskaper - som längtar efter och som är med om ett andedop.

Så finns det andra som lever hela sitt liv som kristna utan att någonsin få vara med om andedop eller starka känslosvall. Andens gåvor kan de ändå ha fått del av, men oftast utan att kunna säga när det inträffade.

Gud har skapat oss olika. Det är därför vår tro utvecklas olikt. Ändå är vi tillsammans en "helig, allmännelig kyrka".

tisdag 18 januari 2011

Samtalet som blir ett levande vatten

Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. Johannesevangeliet 4:14

I berättelsen om Jesus och kvinnan vid Sykars brunn möter vi en kvinna som hämtar vatten mitt på dagen när det är som varmast. Troligen var hon en utstött kvinna som inte ville riskera att möta någon annan vid brunnen.

Kvinnan är självklart stressad av att Jesus som är en främling, dessutom man och jude, börjar prata med henne. När man är stressad och osäker på en människa kanske man tiger. Andra gånger kan förutfattade meningar om den andre leda till att man börjar diskutera för att säga emot det som man tror att den andre tycker. Så gör kvinnan. Hon inleder en diskussion om de formella religiösa frågorna.
Men Jesus nappar inte på kroken. Han börjar inte diskutera. Han skådar igenom kvinnans hårda skal. Han är inte intresserad om att tala om på vilket berg det man skall tillbe Gud och på vilket berg man inte skall göra det, för han förstår att kvinnan går in på de frågorna för att slippa ta upp det som är smärtsamt och pinsamt. I stället går Jesus in och talar om det som verkligen berör henne.
Jesus är en förebild för oss i samtalskonst. Ibland har kristna fastnat i fällan att engagera sig mest i de frågor som behandlar det formella i kyrkan och tron. Att fastna i sådana frågor är en fara för alla, för det är ibland tungt att ta upp det som verkligen berör.
Det är bara genom att spegla våra verkliga sorger och glädjeämnen i ljuset av kristen tro som tron kan visa sin fulla kraft.
När Jesus talade med kvinnan vid Sykars brunn trots att hon var en utstött människa, då visade han att Gud älskade henne i alla fall. Samtalet mellan Jesus och kvinna blev en livets källa där Guds ord blev fram.
På samma sätt kan samtalet om det som verkligen berör oss vara en livets källa och ett Guds ord till oss.
När vi möter en medmänniska kan vi också välja om våra samtal hamnar på det formella planet, eller om vi talar om frågor som går mer på djupet. Självklart kan man inte alltid tala om djupfrågor. Småprat om vardagliga händelser är trevligt och svetsar samman människor. Men ibland behöver vi få gå på djupet.

måndag 17 januari 2011

Bön på olika sätt

Olika människor ber på olika sätt.
I Svenska kyrkans gudstjänster läser vi ibland färdigskrivna böner ur någon bok. Ibland sjunger vi böner. Ibland kan man gå fram till ljusgloben och tända böneljus samtidigt som man ber. (Att tända böneljus är ju inte på något sätt nödvändigt. Det är en hjälp för den som är ovan att be.)
Det förekommer också att vi i Svenska kyrkan låter någon församlingsmedlem skriva ihop en egen bön som han/hon får be under en gudstjänst. Någon gång händer det att vi frågar församlingen om det finns några förbönsämnen, men det är inte särskilt vanligt.
I frikyrkornas gudstjänster är det ganska vanligt att flera människor ber högt samtidigt. Det kallas ibland ”bönebrus”. Ibland kallas detta också ”fri bön”. Det är riktigt att bönebrus är fri bön genom att vem som helst har rätt att be högt. Däremot är den här bönen inte fri till sitt innehåll. De som ber högt brukar ofta liknande formuleringar.
Det finns också kristna som samlas till helt tyst bön. Det förekommer t.ex. i Vännernas samfund (kväkarna), bland karmeliter i Katolska kyrkan och i Taize-rörelsen.

Hur bad då Jesus och de första kristna? Jesus lärde ut en bön: Fader vår. Därför kan man säga att just den bönen är obligatorisk för alla kristna. Jesus ber också korta böner med fria ord vid många tillfällen. Jesus ber också genom att läsa korta citat ur Psaltaren, t.ex. orden ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” som Jesus bad på korset. De första kristna deltog i ”bönerna”, alltså i templets gudstjänst där man läste eller sjöng Psaltarpsalmer (Apostlagärningarna 2:42). Vi vet också att de första kristna använde ”Fader vår” som Jesus hade lärt ut.

Vi får be på olika sätt olika dagar. En dag när man är riktigt glad eller ledsen känns det kanske naturligt att få berätta det för Gud med fria ord. En dag när man känner sig ”mitt emellan” kanske det känns mer meningsfullt att få läsa en färdigskriven bön.

Vi är olika som människor och därför får vi be på olika sätt. Gud har skapat oss olika. En del är mer pratsamma. Andra är mer tystlåtna. Därför är det naturligt att en vi också ber på olika sätt.

Vi har blivit kristna i olika församlingar. Det är självklart att man präglas av den miljö som man växer upp i. Därför är det också naturligt att man tar med sig sättet att be från sin församling. De som kommer från frikyrkor och känner glädje i bönesorlet skall fortsätta med det. De som kommer från platser där man ber mer tyst kan fortsätta med det.

Men vi kan också lära av varandra. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt. Därför är det en bra idé att försöka lära sig be på något nytt sätt. Vad vill du pröva?

Bönen får aldrig bli en prestation. Om det är något som Jesus klart och tydligt vänder sig mot så är det när människor skryter om sin fromhet. Den som skryter över att han/hon ber på ett visst sätt och anklagar andra för att be fel, har mycket kvar att lära.

Man kan alltså be på olika sätt. Be fritt eller be en färdigskriven bön. Här har du två färdigskrivna:

MorgonbönTack, käre himmelske Fader, för att du i natt har bevarat mig för allt skadligt och farligt. Jag ber dig om skydd också i dag mot synd och allt ont, så att jag får leva efter ditt sinne. I dina händer anförtror jag mig med kropp och själ och allt. Låt din heliga ängel vara med mig så att ondskan inte får någon makt över mig.
I Jesu namn.
Herrens bön, välsignelsen och korstecknet.

AftonbönVaka över oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ont, både till kropp och själ. Giv oss nåd att i denna natt tryggt vila under ditt beskydd. Och när en gång vår sista afton kommer, låt oss då få somna i din frid, att vi må vakna till din härlighet.
Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Herrens bön, välsignelsen och korstecknet.

söndag 16 januari 2011

Bibliotekstjuven och dödssynden avund

Teveserien "Bibliotekstjuven" sänds just nu. (Expressen, SvD, Sydsvenskan)

Handlingen har anknytning till en av de sju dödssynderna: avund. Liksom de andra dödssynderna är även avund något gott om man är avundsjuk i lagom omfattning. Det är inte fel att vi beundrar andra människor och hämtar inspiration av dem och i viss mån vill bli som dem. När beundran går för långt slår den över i avund och blir då något skadligt. När beundran har blivit avund har man slutat att glädjas över det man själv är och har och är enbart inriktad att bli det som någon annan är. Man har svårt att se glädjeämnena i ens eget liv och ser desto mer av smärtorna. Till slut använder man onda och olagliga metoder för att försöka få den andres plats. Till slut kan de gå så långt att avund leder till mord eller död. I Bibliotekstjuven får tittarna vänta på självmordet som bör komma i sista avsnittet.

Nära anknytning till dödssynden avund har de nionde och tionde buden:
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Avund handlar inte bara om att vi vill vara det som andra är utan också om att vi vill ha det som andra har. I grund och botten är det också sunt att inspireras av andras ägodelar och att lära sig att kämpa för att själv klara sig och bygga upp ett eget liv, men även här går det lätt för långt. Många arvstvister har börjat när man tvistar om ett hus under ett arvsskifte. Många konflikter börjar i otrohetsaffärer. Tionde budets slav och slavinna motsvarar kanske personal i vår tid. Oxen och åsnan står för arbetsredskap och kommunikationsmedel och motsvarar kanske närmast datorn, bilen och MC:n i vår tid - sådant som kan föda avund och leda till skulder, betalningsanmärkningar och brottslighet.

Vår andliga träning för att motverka dödssynden avund är att vi i dag i bön tackar Gud för att han har skapat oss just till dem vi är. Vi fortsätter att tacka för våra anhöriga, för vårt hem och allt annat vi har orsak att vara tacksamma för. Om vi gör det till en god vana föds en tacksamhet som vi aldig kan få med än så mycket ägodelar eller med vilken ställning som helst i världen.

lördag 15 januari 2011

Nattvarden, ett starkt tecken

Ett av konsthisthistoriens mest kända mästerverk är Leonardo da Vincis Nattvarden. Tavlan reproduceras på många olika sätt. Den finns som broderad tavla i otaliga församingshem i Sverige. Nu rapporterar DN att en kvinna från USA återskapat tavlan i tvättludd.

Vad är det då som gör att så många människor fascineras av nattvarden, både av konstverket och av sakramentet? Svaret är nog att nattvarden - sakramentet - är ett så tydligt tecken på att Gud vill ha med oss människor att göra. "Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig." (Lukasevangeliet 22:19)
Vi samlas och firar nattvarden till minnet av Jesus. På så sätt därför kan vi också känna att vi hör ihop i ett större sammanhang. Vi hör ihop med människor som firade nattvard långt före oss i andra tider, med dem som firade nattvard i hemlighet i Sovjetunionens fångläger där kristna satt fängslade och med människor i länder runt om vår jord som firar nattvard just nu. I små kyrkor i Latinamerikas kåkstäder. I Afrika och Kina där den kristna tron växer som aldrig förr. Vi hör ihop med Jesus som instiftade nattvarden. Ja, med Gud själv.

Att vi hör ihop med varandra är ett starkt tecken. Brödet bryds och vinet delas i nattvarden. Det är ett starkt tecken för att brödet skall delas även i vår värld.
Därför upphör nattvarden aldrig att fascinera. Den är ett starkt tecken, vars konsekvenser är en gemenskap och solidaritet med andra människor.

fredag 14 januari 2011

Älska och frukta

När Martin Luther lägger ut tio Guds bud i lilla katekesen återkommer uttrycket "Vi skall frukta och älska Gud" t.ex. i utläggningen av första budet: "Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom."Många människor i vår tid har svårt med uttrycket "gudsfruktan". Att Gud är kärlek är något man gärna talar om, men inte att vi både skall älska och frukta Gud.
I Femte mosebokens femte kapitel läser vi om hur folket först får ta emot budorden en andra gång. Folket verkar känna både skräck och glädje inför att Gud uppenbarar sig. De säger till Mose: "Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda." (5:27)

Räcker det då inte med att känna kärlek till Gud och känna sig älskad. Måste man frukta Gud? Det beror på vad man menar med fruktan. I det här fallet betyder inte fruktan rädsla, utan djup respekt. Gud har en sådan auktoritet att vi känner djup respekt för honom. Det är det som kallas gudsfruktan. Samma djupa respekt kände människorna kring Jesus. Knappast någon var oberörd. Några blev upprättade, andra oroade, åter andra väckta. En del blev fientligt inställda till Jesus.

Torsten Åman tar i sin krönika i Dagen upp frågan om hur vi får reda på sanningen om Jesus. Jag menar att Jesus framstår som sann när vi känner hur han genomskådar oss och säger sanningar om oss. Det föder både kärlek och respekt. Därför älskar och fruktar vi Gud. Därför kan vi både respektera och älska Jesus.

torsdag 13 januari 2011

Liksom Maria i Kana lägger vi fram problemet för Jesus

Tidningen Dagen berättar att det israeliska turistdepartementet introducerar pilgrimsleden "I jungfru Marie fotspår". Den innefattar bland annat hennes födelsestad Sipporis i Galiléen, Elias grotta på Karmelberget i Haifa och Marias källa i Ein Karem intill Jerusalem.

Jungfru Maria har en undanskymd men viktig roll i Bibeln. I berättelsen om vinundret i Kana (Johannesevangeliet 2:1-12) var det hon som lade fram problemet för Jesus: "De har inget vin". Hon gav inte Jesus några tydliga instruktioner för vad han skulle göra åt problemet. Hon väntade inte på att Jesus skulle göra något utan sade till tjänarna: "Gör det han säger åt er."
De här korta meningarna är tänkvärda. Först lägger Maria fram problemet, utan att exakt ange hur Jesus skulle lösa det. Sedan hjälpte hon andra att lyda hans svar.
Många gånger är det så vi skall göra när vi ber. Vi skall lägga fram problemet för Gud och inte låsa oss vid det som vi själva tror är svaret. Sedan måste det få gå en tid när vi ger Gud tid att handla. Kanske Guds svar till oss sakta börjar ta form. Kanske Guds svar blir det som vi hade anat från början, men det är lika troligt att Guds svar blir ett helt annat. Vad svaret än blir skall vi vara beredda att följa det.
Hur vet vi då vad som är Guds svar? Svaret kan komma på olika vägar, i bibelläsningen, i predikan, i något som en medmänniska säger eller i något som vi läser i en bok eller i en tidning. Guds svar brukar sätta igång tankar hos oss.
Viktigt är det också att vi prövar det som vi upplever som Guds svar mot det centrala i kristen tro. Det som vi upplever som Guds svar får aldrig vara något som bryter mot budorden eller trosbekännelsen. Då har vi lyssnat på en dålig vägledare.

Jesus uppenbarade sin härlighet i Kana i Gallileen, och han fortsätter att uppenbara sin härlighet när han leder och stöder många människor i deras liv i dag. Kanske du är en av dem.

onsdag 12 januari 2011

Att stå mitt i och inte utanför

När Jesus valde att bli döpt av Johannes döparen var det många som förvånade sig, särskild de som visste att han var Guds son. Enligt Matteusevangeliet ville Johannes hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” (Matteusevangeliet 3:14) Rent logiskt kan vi nog hålla med Johannes. När vi blir döpta får vi syndernas förlåtelse, vi blir räddade från döde och djävulen och får evig salighet och redan här i världen får vi vara Guds barn. Jesus behöver inget av det är eftersom han redan är Gud, men det fanns ändå en orsak till att Jesus ville bli döpt. Han ville dela hela vårt liv. Han ville finnas med i våra glädjeämnen och sorger. Inte bara stå utanför och betrakta dem.

Samma val ställs vi inför. Vi kan nalka oss Jesus och kristen tro på ett ytligt diskussionsplan, och gärna samtala om frågor om det lokala kyrkorådet, biskopar, kvinnliga präster och antalet utträden ur kyrkan, utan att över huvud taget komma nära det som kristen tro handlar om.
Owe Wikström skriver i sin bok ”Att älska livet mer än dess mening” att när man lämnar den religiösa diskussionens plan och kommer in på personliga upplevelser av typen ”Vad tror just du på och varför?” då märker man en genans som gör vanligtvis snacksaliga människor blyga och får dem att irra med blicken. Samtal får en tyngd när man är djupt personlig.

Genom att bli döpt visade Jesus att han inte ville stå utanför människors liv för att se på och kommentera. Där är han en förebild för oss. Kristen tro handlar om mig och dig och våra liv.

tisdag 11 januari 2011

Änglarna

Vissa människor kan berätta om att de har sett änglar eller haft andra övernaturliga upplevelser. De kan känna en stor glädje över det som de har varit med om. Även bibeln berättar om änglasyner. I Daniels bok läser vi: "Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. "Var inte rädd, du högt älskade", sade han, "allt skall gå väl. Var stark, var stark!" När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: "Tala, herre, nu har du styrkt mig." (Daniel 10:18-19) Även Daniel blev alltså styrkt av att möta en ängel.

Ändå är det så att de flesta människor aldrig får se någon ängel. Både änglasyner och andra övernaturliga upplevelser hör till undantagen. Gud har skapat oss för att leva våra liv här på jorden. Änglarna hör till den himmelska världen och det är bara sällan det himmelska bryter igenom på ett så uppseendeväckande sätt som när man få se en ängel.

Änglarna har inte någon viktig roll i den kristna tron, men Martin Luther nämner dem ändå i sin morgonbön, kanske framför allt för att påminna sig om att de finns med oss och stöttar oss i den dagliga kampen mot det onda i oss.

"Tack, käre himmelske Fader, för att du i natt har bevarat mig för allt skadligt och farligt. Jag ber dig om skydd också idag mot synd och allt ont, så att jag får leva efter ditt sinne. I dina händer anförtror jag mig med kropp och själ och allt. Låt din heliga ängel vara med mig så att ondskan inte får någon makt över mig. I Jesu namn."

måndag 10 januari 2011

När man brinner av iver att få berätta

Det finns människor som är brinnande av tron. De har fått vara med om att Jesus Kristus har ingripit i deras liv och hjälpt dem att se saker tydligare än förr. De har fått vara med om en förändring och vill så gärna att andra också skall få göra det. Därför vill de av hela sitt hjärta dela med sig av de glada budskapet om Jesus till andra. (Kanske du är en av dem?)
Men finns det något som vill lyssna? En del brinnande människor vågar inte riktigt berätta om det som de har varit med om. Vad skall folk säga? Vågar man nämna Jesus under en kafferast på arbetet? Alltför ofta är vi för blyga. Många människor i din omgivning vill gärna höra talas om vad Jesus kan betyda för just dig. Du får däremot inte förvänta dig att de på en gång kommer till tro eller ens helt och hållet förstår vad du menar. Det behövs tid. De kommer säkert att komma ihåg vad du har sagt. Förr eller senare kommer de att plocka fram det ur sitt minne. Ibland måste det vara så att det är först när det händer något i livet som människor känner att de verkligen behöver Jesus. Så var det kanske för dig och så är det kanske också för människorna i din omgivning.
Du behöver inte berätta om din tro i tid och otid. När du har berättat kan du låta det gå en tid. Det kan hända att någon vill veta mer. "Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp." (Första Petrusbrevet 3:15). När någon vill veta mer kan du också berätta, men var också beredd att lyssna på vad den andre verkligen vill veta. Hans kanske frågar efter något som du aldrig har tänkt på.
Det kan också vara så att det blir tyst och ingen frågar dig mer om din tro. Då kan du be för de människor som du har talat med. "Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelser för alla människor..." (Första Timotheosbrevet 2:1)
Försök tänka igenom vilka människor du skulle kunna be för. Be för någon eller några nu på en gång:
Herre, jag ber för.....
Amen.

söndag 9 januari 2011

Grunder och växt i kristen tro

Man blir aldrig "färdig" som kristen. Hela tiden får man fortsätta att utvecklas. Man använder ibland uttrycket "den dagliga omvändelsen". Det innebär att man varje dag gör nyupptäckter i sitt liv. Ens liv är som ett segelfartyg som kryssar mot vinden. Då och då måste man ändra kurs för att komma i rätt riktning.
Att vara kristen är alltså ett livsprojekt. Visst kan man ibland behöva gå vidare och få litet svårare undervisning, lyssna till predikningar om mer avancerade ämnen eller läsa en kristen bok om något som man tidigare inte studerat. finnas med som en grund.
Man kan också komma vidare i tron genom att be Gud att få sådana gåvor som man längtar efter: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande." (Apostlagärningarna 8:14-17)

Ändå är det så att Den kristna trons grunder hela tiden måste finnas med som en grundval. Man får inte lämna grunden och mena att man har kommit längre i tron. Då är det frågan om andligt högmod.

När du vill komma vidare i tron är det bästa du kan göra att först läsa igenom den kristna trons grunder och stämma av dem med ditt liv. Finns det något du har glömt att tillämpa i livet. Sedan ser du till att du lyssnar till ny undervisning eller läser något nytt som du inte läst tidigare.

lördag 8 januari 2011

Forskning och skapelse

Påven har på trettondedag jul talat inför 10000 människor och framhållit att världen inte skapades av en slump. Guds hand ligger bakom "big bang". (Dagen, DN.) Påvens uttalande innebär egentligen inte något nytt. Vi kristna har sedan länge läst med i trosbekännesen vars första artikel lyder: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jorden skapare."

Martin Luther lägger ut första artikeln så här i lilla katekesen:
"Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant."

Tron på Gud som jordens skapare blir en lovsång där vi i stor förtröstan tackar och lovar Gud för hans faderliga godhet mot oss och lova att tjäna och lyda honom. Martin Luthers förklaring är värd att läsas många gånger:

Påven verkar vara på samma linje som Martin Luther. Vi tackar Gud för att han har skapat oss, ser en mening i våra liv och väljer att tjäna och lyda honom. Varken skapelseberättelsen eller trosbekännelsen var tänkta att fjärma kyrkan från vetenskaplig forskning, som de mest extrema "kreationisterna" tänker sig.

Tvärtom. När Gud har skapat oss människor har också gett oss längtan och viljan att forska och veta mer. Även för detta får vi tacka och lova Gud.

fredag 7 januari 2011

Att lämna diskussionerna

Owe Wikström skriver i sin bok ”Att älska livet mer än dess mening” att när man lämnar den religiösa diskussionens plan och kommer in på personliga upplevelser av typen ”Vad tror just du på och varför?” då märker man en genans som gör vanligtvis snacksaliga människor blyga och får dem att irra med blicken. Samtal får en tyngd när man är djupt personlig. När man står mitt uppe i sjukdom eller när något annat särskilt har hänt i livet, då blir man tvungen att stanna till.

Den religiösa diskussionens plan är däremot ett ytligt diskussionsplan, där man samtalar om frågor om argument för och emot Guds existens, kyrklig statistik, kvinnliga präster, samkönade vigslar och antalet utträden ur kyrkan eller suckar över att kristendomsundervisningen avskaffades i skolan på 1960-talet, utan att över huvud taget komma nära frågor som bränner till i ens eget liv.

När Jesus valde att bli döpt av Johannes döparen var det många som förvånade sig, särskilt de som visste att han var Guds son. Enligt Matteusevangeliet ville Johannes hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Rent logiskt kan vi nog hålla med Johannes. När vi blir döpta får vi syndernas förlåtelse, vi blir räddade från döden och djävulen och får evig salighet och redan här i världen får vi vara Guds barn. Jesus behövde inget av det är eftersom han redan var Gud, men det fanns ändå en orsak till att Jesus ville bli döpt. Han ville inte uppehålla sig på den religiösa diskussionens plan och tala om dåtidens hårklyvierifrågor. Han ville visa att tron berörde även honom själv personligt. Hela sitt liv väjde han för den religiösa diskussionens frågor. Allt han sade kretsade kring Owe Wikströms fråga "Vad tror just du på och varför?" (Joakim Hagerius skriver i sin krönika i Dagen att vi genom Jesus ser Gud. Det är sant. Vi ser Gud bättre när vi liksom Jesus stiger ned från den religiösa diskussionens plan till det personliga planet.)

Det var därför Jesus valde att bli döpt, för att få stanna till i livet. Även Jesus behövde få höra orden från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Jag och du behöver också få höra det många gånger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Vi behöver få höra det, ta oss till det och ibland lägga bort allt kritiskt tänkande som vi är så uppfostrade till i vår tid.

torsdag 6 januari 2011

En stjärna eller flera

De österländska stjärntydarna såg att en ny stjärna hade tänts på himlen. Därför red de den långa vägen till det heliga landet för att hylla den nyfödde kungasonen. Det är också för att minnas just den stjärnan som vi sätter upp adventsstjärnor i våra kyrkor och i våra hem. Traditionen med adventsstjärnor har förändrats en del under de senare åren. Förr var det självklart att man bara satte upp en enda stjärna eftersom Gud tände en ny stjärna på himlen för att stjärntydarna skulle hitta rätt. Under de senaste tio åren har Indiska Magasinet AB börjat importera stjärnor från Indien. Samtidigt har det blivit allt vanligare att familjer har flera stjärnor hemma, kanske till och med en i varje fönster.

Somliga kanske tycker att det är en helt oviktig detalj om vi har en eller flera stjärnor i våra hem, men det handlar om en symbol som har förlorat sin betydelse för vissa människor.

Stjärnan symboliserar ju att den ende Guden, en enda gång har stigit ned till jorden som ett litet barn och att därför Jesusbarnet är något helt unikt, att det är hos honom vi kan hämta den vishet vi behöver för våra liv. Därför var det också värt för de vise männen att sätta sig på sina kameler och satsa tid och kraft på att ta sig till Jesusbarnet.

Om det däremot hade funnits flera nya stjärnor på himlen vet jag inte vad de vise männen hade gjort. Kanske de hade irrat fram och tillbaks och inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken stjärna de skulle följa och så småningom skulle de ha gett upp. Det är just det här som en del människor råkar ut för i dag. De försöker följa flera stjärnor, flera religioner, flera vishetsläror. Till slut ger man upp.

Trettondedag jul handlar om att Gud vill ta med oss i sitt arbete.

De vise männen gav Jesus tre gåvor. Samma sak får vi göra.

De gav guld. Vi kan också ge av våra pengar. Genom att ge till goda ändamål blir vi Guds medarbetare.

De gav rökelse. Rökelse är en gammal symbol för bön. Det står också i bibeln att de föll ner och hyllade honom. Vår rökelse innebär att vi hyllar Gud med våra böner. ”Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.” Här i Sverige tänker man sig ibland att man måste stå stilla – eller kanske sitta stilla - och lova Gud. Man kan lova Gud med hela sin kropp.

De gav myrra. Myrra är ett väldoftande ämne som man kan blanda in i smörjelse. Myrran får stå för tjänande, som när man smörjer en annan människa.

Men var de bara tvungna att ge något? Fick de inget. Jo, det hände redan innan de gav sina gåvor. Gud ger sina gåvor innan vi börjar ge. ”När de såg stjärnan fylldes de av en stor glädje.” (Matteusevangeliet 2:10) Glädje och mening i livet är den största gåvan av alla som en människa kan få. Den glädjen är svår att hitta om vi irrar runt mellan olika stjärnor. Den får vi när vi ser vilken stjärna det är som lyser klarast.

onsdag 5 januari 2011

Var och en behöver en andlig fader eller moder

Varje människa behöver en andlig fader eller moder som kan ge goda råd, inspirera och även kritisera när det behövs. ( Svenska dagbladet använder ordet "coach" i en läsvärd artikel.)
I Bibeln läser vi om hur "Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom för att sätta honom på prov med svåra frågor. (---) Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, och han gav henne svar på alla hennes frågor. När drottningen av Saba såg all Salomons vishet (---), då blev hon andlös av häpnad." (Första Kungaboken 10:1-3, 5)
Drottningen kom för att "sätta Salomo på prov". När vi nalkas en människa med auktoritet är vi ibland alltför försiktiga och håller oss på ett teoretiskt plan. Det är lätt att fråga någon vad han/hon tycker om någon fråga som diskuteras i massmedia, ofta en fråga som egentligen inte berör den som frågar.
Men drottningen gick vidare. Hon talade med Salomo "om allt hon hade tänkt på". Hon öppnade alltså sitt hjärta för honom och tog upp frågor som verkligen berörde, frågor som var viktiga i hennes liv. Som drottning kanske hon var så högt uppsatt så att hon hade svårt att hitta en människa hon verkligen kunde vara förtrolig med, men en sådan människa hittade hon i Salomo. I Bibeln står det att " han gav henne svar på alla hennes frågor". Det är inte säkert att det gick till så. I själva verket kanske han hjälpte henne att tänka själv. Han gav råd, men hon fick själv fatta sina beslut. Berättelsen slutar med att hon på grund av hans vishet "blev andlös av häpnad". Salomo gjorde intryck på henne. Hennes liv förändrades. Drottningen blev tvungen att återvända till sitt eget land, men det är möjligt att hon där sökte en annan människa hon kunde vara förtrogen med, för "Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa." (Ordspråksboken 27:17)
Vilka råd var det då Salomo sade till drottningen? En del av den undervisningen finns kanske i den bok som heter just "Salomos vishet" eller bara "Visheten" och som finns i "Tillägg till gamla testamentet" som finns med i de flesta biblar utom i dem som kom ut mellan mitten på 1800-talet och år 1999. Bibeln hittar man också på nätet på www.bibeln.se

Läs gärna den boken, men inte ens bibeln kan ersätta en andlig fader eller moder. En sådan kan vara en författare vars böcker man kan ta till sig. Det kan också vara en person man kan träffa personligen och som man har förtroende för. Präster och diakoner har bland annat till uppgift att träffa människor för samtal.

tisdag 4 januari 2011

Att lyssna när Gud talar

Det händer ibland att vi människor går och väntar på svar från Gud i något av livets skeden. Vi väntar och väntar och hör inget svar. Vi känner oss helt ensamma i våra grubblerier.
I Första Samuelsbokens tredje kapitel läser vi om hur den unge Samuel ligger och sover i templet och tre gånger väcks av att någon ropar på honom. Han utgår från att det är den gamle Eli som ropar, men tre gånger förnekar Eli att han skulle ha ropat. Först då förstår Samuel att Herren själv har ropat på honom.
Det är nog inte många av oss som får uppleva att Gud ropar direkt som en röst till oss. Däremot får de flesta av oss vara med om att Gud talar till oss genom andra människor, genom händelser och genom bibelordet.
Vi måste däremot vara beredda på att Gud faktiskt har något att säga oss för att vi skall uppmärksamma detta. Tillsammans med Samuel får vi säga: "Tala, din tjänare hör." (första Samuelsboken 3:10)

måndag 3 januari 2011

Fetma, frosseri, fasta och fest

Kommunpolitikern i Uppsala som föreslår en speciell skatt för feta har satt igång en ny debatt om fetma som hälsoproblem. (Svd)
Ända sedan fornkyrkan har frosseri räknats som en av de sju lasterna eller dödssynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet.
När dödssynderna formulerades sågs fetma inte som ett hälsoproblem, utan snarare som ett andligt problem. Det är medelvägen som är den goda vägen. Att äta är nödvändigt, men att äta för mycket innebär att man förlorar kontrollen över ett område i livet.
Kyrkan har sedan länge rekommenderat fasteperioder som ett sätt att lära sig att få kontroll över fastan. I kyrkans liv har t.ex. påskfastan (fyrtio vardagar före påsk) och adventsfastan (hela advent) varit sådana perioder. Länge gällde det i katolska kyrkan att man inte fick äta kött på fredagar. Den regeln slopades på 1960-talet, men nu höjs röster för att den borde återinföras. Vi behöver återupptäcka fastan i kyrkan i dag. Den som inte vill vänta till påskfastan kan börja redan efter trettondedag jul, men inte tidigare. Högtiderna skall firas. Festen har sin självklara plats i det kristna livet, liksom fastan. Kristen fasta innebär ju för övrigt inte att man helt avstår från mat utan att man äter enklare. Jesus uppmanar oss för övrigt att ta emot det vi blir bjudna på när vi är gäster. Fasta måste alltid vägas mot artighet. "Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram." (Lukasevangeliet 10:8)

Det finns också en annan punkt där kyrkan borde göra bättring. I många församlingar finns en kultur som innebär att man ofta äter kaffebröd i olika verksamheter under hela veckan. Här släpar kyrkan efter samhället och borde göra bättring. Kanske kaffebrödet skulle kunna begränsas till söndagens kyrkkaffe och särskilt festliga tillfällen.

söndag 2 januari 2011

Att tro med både kropp och själ

Koppen är viktig i kristen tro. Den är inte bara ett bihang till själen. I Psaltaren läser vi:
"Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden." (Psaltaren 84:2-3).

Vi läser om en människa som länge längtat efter att komma till en kyrka. Det är inte säkert att han eller hon varit medveten om det. Det kanske bara har funnits en allmän oro i kroppen, en livskris där det har varit svårt att sätta fingret på vad det är som är fel. Den stora oron gjorde ändå att hon tog sig till templet eller kyrkan och där får både själen och kroppen jubla mot den levande Guden.
Att både själen och kroppen jublar är viktigt. I vårt samhälle tror vi ibland att "andlighet" innebär att vi förnekar kroppen. Så är det inte alls. Gud har skapat oss till andliga och kroppsliga varelser. Kroppen skall vara med när vi går till kyrkan.
* Gör korstecknet innan du går in i kyrkan för att påminna dig om att du är döpt och ett Guds barn. Samtidigt är korstecknet ett vittnesbörd till andra att du är en kristen.
* När du kommer in i kyrkan kan du gå fram till dopfunten och påminna dig om att det var där - eller i en annan dopfunt eller dopgrav - som du blev döpt och ett Guds barn.
* Knäpp dina händer under bönerna för att samla koncentrationen.
* Fall på knä under syndabekännelsen, nattvardens instiftelseord och Fader vår för att ödmjuka dig inför Gud.
* Stå upp under evangelieläsningen och kanske spontant under någon sång
* Lyft dina händer, åtminstone när du sjuger "Jag lyfter mina händer..." (Svensk psalm 238).
* Fall på knä, åtminstone när du sjunger "Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär". (Svensk psalm 121:3)
* Gå fram till nattvarden, fall på knä och smaka på Kristi kropp och blod i brödets och vinets gestalter.
* Deltag i kyrkkaffet och låt dig väl smaka. Gud har lagt ned sin kärlek även i mat och dryck.

Prova gärna olika kroppsliga uttryck för tron. Självfallet passar inte alla uttryck för alla människor eller i alla församlingar, men det är bättre att prova först och sedan bestämma sig för att avstå än för att aldrig prova. När din kropp finns med i gudstjänsten då kan du med psalmisten säga: "Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden."

lördag 1 januari 2011

Att gå i Guds skugga

"Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord. (---)
Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida."
(Psaltaren 121: 1, 5)

När Psalmisten diktar om bergen handlar det inte om någon naturlyrik. Det handlar om den tid när gudabilder stod uppställda på bergen. Den som sjunger står i valet mellan att be eller offra till gudabilderna eller till Herren som har gjort himmel och jord.
När vi står inför olika problem i livet står vi också inför valet varifrån vi skall hämta hjälp. Skall vi hämta hjälp från människor, tevekändisar och andra som inte har några hållbara råd att ge, eller skall vi hämta hjälp från Gud som har gjort himmel och jord?

Psalmisten beskriver också det sätt på vilket Herren hjälper oss: i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Det handlar inte om att Gud plöstligt befriar dig från alla problem. Nej, du måste gå din egen livsväg, men om du håller dig när honom och hämtar stöd i hans lag och hans kärlek då finns du i hans skugga hela tiden. Solens värsta strålar kan inte bränna dig. Dessutom går han vid din sida. Att gå vägen är däremot din sak. Den uppgiften kan du inte överlämna åt Gud.

Det är också intressant att Bibeln framhåller ett liv i Guds skugga som ett ideal. I vår tid lär vi oss att satsa på oss själva och att tro på oss själva. Att leva i skuggan av Gud låter inte som ett modernt ideal. Det är ett gammalt ideal som håller än.