Jesus ältar inte våra synder

Många gånger ältar vi människor det som har varit alltför mycket. Vi kan älta orättvisor, när det skulle vara bättre om vi försöker skaka av oss det som har varit och gå vidare i livet. Vi kan också älta våra egna synder och misstag och alltför länge känna oss eländiga i stället för att som förlåtna syndare gå vidare i livet. Paulus, som till en början hade förföljt de kristna för att senare bli en av apostlarna berättar om hur radikal förlåtelsen var:

"När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och stod och bad i templet föll jag i hänryckning och fick se Herren som sade till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.’ Jag svarade: ’Herre, de vet ju att jag i alla synagogor lät gripa och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’ Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’" (Apostlagärningarna 22:17-21)

Paulus berättelse kan påminna oss just om hur radikal Jesu förlåtelse är. Jesus ältar inte det som har hänt, utan säger: Lämna det som har varit. Gå dit jag sänder dig.

Gud välsigne dig!

Klimathot och omvändelse

I Svenska dagbladet kan man läsa om ett litet norskt samhälle som tidigt drabbades av klimatförändringarna. Snön uteblev och man blev tvungna att sprida konstgjord snö vid ortens skidanläggning. SvD rapporterar om en forskare som har analyserat innevånarnas känslor av rädsla, hjälplöshet och skuld och konstaterat att innevånarna undviker att ta in ny information om klimathotet för att hålla känslorna borta och slippa agera.

Jesus agerar på ett helt annat sätt. Han konfronterar människor med de problem som finns och uppmanar människor att agera på en gång. Markus sammanfatter Jesu verksamhet: "När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Markusevangeliet 1:14-15)
Om vi studerar uttrycket "omvändelse" i Bibeln märker vi att det inte används för att beskriva ett enbart religiöst känslorus. Nej, det används om människor som upptäcker att de är på fel väg i livet och som bestämmer sig för att korrigera sin väg och som gör det bestämt och med stor handlingskraft. Vi kanske tänker på tullindrivaren Sackaios, den förlorade sonen och Paulus. Både tron på Jesus och en förändring i livet finns med. En omvändelse är för övrigt inte någon engångshandling. Livet och livsstilen måste korrigeras dagligen. Det kallas den dagliga omvändelsen.
När Jesus använder uttrycket Guds rike är inte heller det ett enbart andligt begrepp. Det handlar om att Guds vilja stegvis håller på att införas här i världen och att vi människor får vara Guds medarbetare för att så skall ske. I framtiden kommer Gud att få den yttersta makten. Men den framtiden skall vi inte vänta på. Jesus säger "Tiden är inne." Guds vilja kan börja tillämpas nu. Det gäller både klimathot och överkonsumtion. Det gäller våra inbördes mänskliga relationer. Det gäller vår öppenhet för Gud i våra liv.
Torsten Åhman skriver i Dagen att kristen tro alltför ofta beskriv som "någon att gå till när livet krisar". Helt riktigt. Kristen tro är inte bara en tröst, utan också en kallelse till omvändelse.

En träning för vår dagliga omvändelse kan du för övrigt få genom att gå in i den alternativa miljö- och livsstilsadventskalendern. Där får du en uppgift varje dag.

Om långsamt växande i tron

”Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." (Markusevangeliet 4:26-29)

När Jesus talar om Guds rike eller himmelriket och när man i fornkyrkan talade om Kristi rike så syftar det på att Gud en gång skall återta herraväldet över den här världen som nu står under inflytande av det onda. Detta kommer att ske mer tydligt i framtiden, men redan nu breds Guds rike ut bland dem som tror på Jesus. Med ett modernt uttryck kan man kalla det livskvalitet.

Uttrycken Guds rike, himmelriket eller Kristi rike syftar däremot inte på ett tillstånd som inträder när vi människor är döda. Detta kallas i nya testamentet ”de dödas uppståndelse”.

Liknelsen om den växande säden handlar om hur Guds rike slår rot i en människa som tror. Det framgår inte klart av liknelsen vem såningsmannen är. Är det Gud som sår ordet i en människas liv, eller är det människans själv som aktivt söker ordet och sår det i sitt eget liv? Båda förklaringarna är nog möjliga, men jag tycker liknelsen ger mig den största behållningen om jag får tänka mig att mannen är människan själv. Liselotte J Andersson beskriver i Dagen den här händelsen som en uppbrottsorder. För vissa människor är det säkert så. De kan peka ut dagen och stunden för sin omvändelse. Andra vet bara att de har påverkats av ordet hela livet, kanske för att de har fötts i en kristen familj.

En man har fått utsädet i jorden. Utsädet är Guds ord. Jorden är livet. Mannen – som lika gärna skulle kunna vara en kvinna – sår ordet i sitt liv. Han låter alltså Guds ord, lagen och evangeliet, tio Guds bud och Guds kärlek, det dubbla kärleksbudet och förlåtelsen påverka vardagslivet. De får alltså påverka livet varje dag.

Han sover och stiger upp. Mannen unnar sig vila. Han sover ordentligt på nätterna. Innan den elektriska belysningen kom sov människor mer än nu. Det låter sunt. Men mannen sover inte hela tiden. Han stiger upp också. Han tar på sig ett ansvar. Han säger ja till att vara Guds medarbetare på jorden. Han försöker utföra sitt arbete väl. Han gör sitt bästa för att vara en bra make och far, eller en bra elev i skolan eller en bra kung.

Dagar och nätter går och säden gror och växer. Han vet inte hur. Guds rike gror och växer när man låter Guds ord påverka ens vardagsliv. Visserligen skyddar inte Guds ord mot olyckor och motgångar som kan drabba även den som tror. Skörden kan slå fel även i Guds rike. Men växtkraften finns kvar. En annan dag växer säden igen.

Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Livet fortsätter att utvecklas. Erfarenheterna ökar. Den som levat en stor del av sitt liv är oftare tryggare i sig själv än den som är ung.

Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne. På vår ålders höst kan vi får skörda frukterna av vårt liv. Samtidigt är vi inte säkra på att mannen i liknelsen är en vanlig människa. Kanske mannen syftar på Gud. Vi lever inte för oss själva. Vi är Guds medarbetare på jorden. En dag kommer Gud att skörda frukterna av vårt arbete.

De som först säger nej och sedan ja

Gårdagens betraktelse handlade om den andre brodern i Jesu liknelse i Matteusevangeliet 21:28-31, han som lovade att arbeta i vingården, men som inte gjorde det.
I dag skall vi se på den förste brodern som sade att han inte tänkte arbeta i vingården, men som ändå gjorde det.
Det finns människor som kan upplevas som kärva på ytan, men som i sitt inre är goda och trofasta.
Grubblarna hör till den gruppen. I en kristen församling är det grubblarna som aldrig upphör att ställa de svåra frågorna, för det är de svåraste bibelställena fångar deras uppmärksamhet. De vill inte sluta grubbla och diskutera förrän de förstår dem helt och hållet. Grubblarna stöter man också på i sällskapslivet, i de politiska partierna och i föreningslivet. Trots att de inte riktigt vill inordna sig och trots att det verkar som om de inte ställer upp på det som de andra tycker är det centrala, är det ofta grubblarna som drar ett tungt lass. De ställer upp när det behövs. Grubblarna lever med ett ja och nej som hela tiden kämpar i deras inre.

En annan grupp människor som passar in på den förste brodern är de som gått igenom en mycket tydlig omvändelse. Jesus säger: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike" (Matt 21:31). Den som har lämnat t.ex. missbruk eller något annat svårt bakom sig kan ibland säga vilken dag det nya livet började. Livet delas in i ett före och efter.
Jesus menar att vi har något att lära oss av den helhjärtade inställningen till Guds rike som de plötsligt omvända har.
Att Jesus ställer upp horor och tullindrivare (dåtidens ekonomiska brottslingar) som förebilder är lika revolutionärt nu som det var då. Det var dock självfallet inte synden som var förebild, utan säkert några enskilda personer som hade fått ett nytt liv.

Dryckenskap bland kristna (Nionde söndagen efter trefaldighet, andra årgången, evangeliet)

Kristna människor begår samma typ av synder som icke-kristna. Jesus berättar i en liknelse om en förvaltare som när hans herre är bortrest tänker "Det dröjer innan min herre kommmer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full" (Lukasevangeliet 12:45). Berättelsen är en konkret varning för alkoholmissbruk. Jesus var själv inte helnykterist, men han var säkert medveten om riskerna med alkohol. Nu vet vi att vissa människor av genetiska orsaker har lättare att bli missbrukare och att risken är större under tunga perioder i livet.
Kristna människor har givetvis samma gener som icke-kristna, och även kristna genomgår tunga perioder i livet. Därför finns det också kristna alkoholister.

Omvändelse innebär inte att för alla att livet förvandlas totalt från en dag till en annan. Det finns visserligen många - och då menar jag verkligen många - exempel på att människor kan berätta om att ett helt nytt liv började när de började tro. Omvända alkoholister, narkomaner och kriminella kan fascinera åhörarna med sådana berättelser.

Men det finns också exempel på motsatsen. Människor som under en stor del av sitt liv har bekänt sig som kristna visar sig ha mycket mörka hemligheter, ungefär som förvaltaren i Jesu liknelse.

De flesta kristna utgör nog ett mellanting mellan de båda extremfallen. Man utmärker sig inte genom någon total omvändelse, men har inte heller några stora mörka hemligheter. Kanske livet snarare är ganska grått. Man kan inte visa upp något totalt förändrat liv vid sin omvändelse, och kan känna en viss malande oro över att livet inte blev tillräckligt helhjärtat, över att det fortfarande skulle finnas mycket att ta tag i. I det gråa livet kan laster som högmod, dryckenskap, avund och girighet vara verkliga synder som gör att ligvet inte blir lika bra som det skulle kunna vara.

Det man då får tänka på är att Jesus inte har några överkrav på oss. Han säger: "Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när han herre kommer och finner att han gör vad han skall." (Lukasevangeliet 12:42-43). Att göra sin uppgift är alltså en bra början. Jesus välsignar oss när vi sköter våra uppgifter. Om livet känns tungt kan det ibland bero på att vi själva - inte Jesus - ställer överkrav på oss.

Sedan finns det alltid orsak att gå till rätta med sina synder. På samma sätt som en bil behöver en årlig kontrollbesiktning behöver varje människa gå till själavård, just för att kontrollbesikta sitt liv och sin själ, för att komma till rätta med sina synder. I vissa fall kan själva själavården ge stöd för en förändrad livsstil. I andra fall kan själavårdaren ge konfidenten rådet att gå vidare för att söka stöd hos andra som t.ex. har bättre kunskap att hjälpa missbrukare att komma till rätta.
Om man tror att det är onödigt att gå till själavård för att min inte begår några synder, då är man verkligen illa ute.

Den gode herden och materialismen (Tredje söndagen efter trefaldighet)

Vi lever i en materialistisk tid. Aldrig någonsin har människor ägt så mycket materiella tillgångar som vi i vår tid. Jesus säger: "Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det?" (Lukasevangeliet 15:4). Skulle vi i vår tid göra på samma sätt mannen i Jesu liknelse? Eftersom fåren är levande varelser kanske svaret är ja. Om vi däremot hade tappat bort ett av hundra klädesplagg, en av hundra böcker, en av hundra platsleksaker eller en av hundra prydnadssaker kanske vi skulle tänka att tiden vi förlorar på att leta kostar mer än att köpa nytt. Eller också blir vi anhängare till andliga läror som gör det till en god gärna att kasta bort.
Är det kanske så att överkonsumtionen gör att vi riskerar att få svårare att förstå Jesu liknelse. Kan vi riktigt förstå hur Gud anstränger sig föra att hitta syndaren? Eller kanske kontrasten hjälper oss att förstå. Gud är inte någon som sliter och slänger människor, som vi gör i vår intensiva konsumtion. Gud är något annat. "På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig" (Luk. 15:7).
Materialismen har ändå gett oss en till sak vi behöver omvända oss i från.