Det räcker inte med att vi kan den gyllene regeln för att vi skall lära oss att leva våra liv i enlighet med Guds vilja. "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem", (Matteusevangeliet 7:12) är visserligen en bra sammanfattning av Guds vilja, men vi måste ibland vara mer konkreta. Jesu bror Jakob skriver ju: "Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste" (Jakobs brev 1:22).
Därför har kyrkan någon gång i sin historia formulerat sju kroppsliga och sju andliga barmhärtighetsgärningar som stöd för oss i vår dagliga omvändelse.
De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna (Matt 25:34-40)
1. Att ge mat åt den hungrige,
2. ge dryck åt den törstige,
3. kläda den nakne,
4. skydda den hemlöse,
5. besöka den sjuke,
6. besöka den fängslade,
7. begrava den döde. (Tobit 1:17)
De sju andliga barmhärtighetsgärningarna
1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39, Kol 3:16),
3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Matt 18:15, Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
4. trösta den sorgsne (Rom 12:15, 2 Kor 1:4),
5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
6. tåligt uthärda besvärliga människor (1 Kor 13:5),
7. be för levande och döda och för förföljare (Jak 5:16, 2 Mack 12:46, Matt 5:44).
Visar inlägg med etikett Elfte söndagen efter trefaldighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elfte söndagen efter trefaldighet. Visa alla inlägg
onsdag 18 augusti 2010
söndag 15 augusti 2010
Att definiera ordet synd
Det finns de som tycker att ordet "synd" är ett svårt ord. Det känns omodernt och det höjs ibland röster för att syndabekännelsen i gudstjänsten borde tas bort.
Det är med synd som med kärlek. Alla känner på sig vad det är. Ändå är det svårt att definiera. Orden synd och kärlek har ibland blivit så missbrukade att man ibland vill undvika att använda dem. Som kristen måste man ändå våga använda dem - eftersom Jesus använder dem - och de är centrala begrepp i den kristna tron.
Visst kan ordet synd definieras eller förklaras, t.ex. som en handling som bryter mot Guds vilja eller som en handling med vilken vi skadar oss själva eller andra. För att riktigt förstå vad synd är är det ändå bättre att vi går in i våra egna liv, i stället för att nöja oss med att definiera ordet. Det kan säkert räcka med de senaste dagarna. Har jag varit irriterad på mina medmänniskor i ondödan? Har jag använt min fritid mer till människor än till döda ting? Har jag en bra balans i mitt liv eller missbrukar jag någonting? Har jag talat väl om människor som varit frånvarande eller har jag passat på att tala illa om dem i stället för att - om det behövs - föra fram konstruktiv kritik direkt till dem? Har jag uppmuntrat andra? Listan kan göras ändå längre...
Så fort vi öppnar dagstidningen får vi ytterligare exempel på vad synd är: en sexåring våldtagen, ung man nedslagen, en åldring rånad, krogbråk... Mänsklighetens kollektiva synder i form av miljöförstöring är också ett exempel på synd.
Paulus skriver: "Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig." (Romarbrevet 7:14-16).
Vi behöver ordet synd. Vi behöver det för att kunna tala om vad som är ont och gott i våra liv. Om man känner på sig att det är en del som är fel i ens liv, men har svårt att sätta fingret på det är, då kan man ha nytta av att ta kontakt med en präst eller diakon för att få ett personligt samtal.
Finns det synd så finns det också förlåtelse. Det är viktigt att veta det.
Det är med synd som med kärlek. Alla känner på sig vad det är. Ändå är det svårt att definiera. Orden synd och kärlek har ibland blivit så missbrukade att man ibland vill undvika att använda dem. Som kristen måste man ändå våga använda dem - eftersom Jesus använder dem - och de är centrala begrepp i den kristna tron.
Visst kan ordet synd definieras eller förklaras, t.ex. som en handling som bryter mot Guds vilja eller som en handling med vilken vi skadar oss själva eller andra. För att riktigt förstå vad synd är är det ändå bättre att vi går in i våra egna liv, i stället för att nöja oss med att definiera ordet. Det kan säkert räcka med de senaste dagarna. Har jag varit irriterad på mina medmänniskor i ondödan? Har jag använt min fritid mer till människor än till döda ting? Har jag en bra balans i mitt liv eller missbrukar jag någonting? Har jag talat väl om människor som varit frånvarande eller har jag passat på att tala illa om dem i stället för att - om det behövs - föra fram konstruktiv kritik direkt till dem? Har jag uppmuntrat andra? Listan kan göras ändå längre...
Så fort vi öppnar dagstidningen får vi ytterligare exempel på vad synd är: en sexåring våldtagen, ung man nedslagen, en åldring rånad, krogbråk... Mänsklighetens kollektiva synder i form av miljöförstöring är också ett exempel på synd.
Paulus skriver: "Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig." (Romarbrevet 7:14-16).
Vi behöver ordet synd. Vi behöver det för att kunna tala om vad som är ont och gott i våra liv. Om man känner på sig att det är en del som är fel i ens liv, men har svårt att sätta fingret på det är, då kan man ha nytta av att ta kontakt med en präst eller diakon för att få ett personligt samtal.
Finns det synd så finns det också förlåtelse. Det är viktigt att veta det.
lördag 14 augusti 2010
De som först säger nej och sedan ja
Gårdagens betraktelse handlade om den andre brodern i Jesu liknelse i Matteusevangeliet 21:28-31, han som lovade att arbeta i vingården, men som inte gjorde det.
I dag skall vi se på den förste brodern som sade att han inte tänkte arbeta i vingården, men som ändå gjorde det.
Det finns människor som kan upplevas som kärva på ytan, men som i sitt inre är goda och trofasta.
Grubblarna hör till den gruppen. I en kristen församling är det grubblarna som aldrig upphör att ställa de svåra frågorna, för det är de svåraste bibelställena fångar deras uppmärksamhet. De vill inte sluta grubbla och diskutera förrän de förstår dem helt och hållet. Grubblarna stöter man också på i sällskapslivet, i de politiska partierna och i föreningslivet. Trots att de inte riktigt vill inordna sig och trots att det verkar som om de inte ställer upp på det som de andra tycker är det centrala, är det ofta grubblarna som drar ett tungt lass. De ställer upp när det behövs. Grubblarna lever med ett ja och nej som hela tiden kämpar i deras inre.
En annan grupp människor som passar in på den förste brodern är de som gått igenom en mycket tydlig omvändelse. Jesus säger: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike" (Matt 21:31). Den som har lämnat t.ex. missbruk eller något annat svårt bakom sig kan ibland säga vilken dag det nya livet började. Livet delas in i ett före och efter.
Jesus menar att vi har något att lära oss av den helhjärtade inställningen till Guds rike som de plötsligt omvända har.
Att Jesus ställer upp horor och tullindrivare (dåtidens ekonomiska brottslingar) som förebilder är lika revolutionärt nu som det var då. Det var dock självfallet inte synden som var förebild, utan säkert några enskilda personer som hade fått ett nytt liv.
I dag skall vi se på den förste brodern som sade att han inte tänkte arbeta i vingården, men som ändå gjorde det.
Det finns människor som kan upplevas som kärva på ytan, men som i sitt inre är goda och trofasta.
Grubblarna hör till den gruppen. I en kristen församling är det grubblarna som aldrig upphör att ställa de svåra frågorna, för det är de svåraste bibelställena fångar deras uppmärksamhet. De vill inte sluta grubbla och diskutera förrän de förstår dem helt och hållet. Grubblarna stöter man också på i sällskapslivet, i de politiska partierna och i föreningslivet. Trots att de inte riktigt vill inordna sig och trots att det verkar som om de inte ställer upp på det som de andra tycker är det centrala, är det ofta grubblarna som drar ett tungt lass. De ställer upp när det behövs. Grubblarna lever med ett ja och nej som hela tiden kämpar i deras inre.
En annan grupp människor som passar in på den förste brodern är de som gått igenom en mycket tydlig omvändelse. Jesus säger: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike" (Matt 21:31). Den som har lämnat t.ex. missbruk eller något annat svårt bakom sig kan ibland säga vilken dag det nya livet började. Livet delas in i ett före och efter.
Jesus menar att vi har något att lära oss av den helhjärtade inställningen till Guds rike som de plötsligt omvända har.
Att Jesus ställer upp horor och tullindrivare (dåtidens ekonomiska brottslingar) som förebilder är lika revolutionärt nu som det var då. Det var dock självfallet inte synden som var förebild, utan säkert några enskilda personer som hade fått ett nytt liv.
fredag 13 augusti 2010
Att våga göra något utan att göra allt
Jesus berättar en liknelse om en man som har två söner. Han skickar dem att arbeta i vingården. Den förste säger nej, men ångrar sig sedan och går. Den andre säger ja, men gick inte till slut.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.
Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.
Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.
Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.
Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
